Bajsmannen revisited

En hård kille som lågt brunt till? De flesta har en åsikt om mannen som fick magpajs på Hisingen (vem skulle inte kunna få det?) men som oförtrutet sprang vidare. Harder, faster, stronger, better...





Nähä, han kom på plats 21 - och det vet ju alla. Det är oslagbart.
Här utvecklar han sin talan. "In med träpinnen i munnen och kör..."
Han kanske borde tänkt ett steg längre och fört in pinnen i en annan längdriktning... och i en annan ringmuskulär öppning..

Hur som - jag kan inte låta bli att känna beundran för en man som flyttar fram gränserna för vad som är möjligt utan att bry sig.

En annan som kom 21:a var Marcus Birro. Det är en dräpande tragikomisk betraktelse över hur ett "King Baby-symdrom" eskalerar hos en aktiv alkoholist.


Andra bloggar om: bajsmannen, Göteborgsvarvet, gränsöverskridare, dedikerad

Dagens

Snott - rakt av - från Mymlan - (permalänkat!) Inte svaren, men "DAGENS....." osv

DAGENS VILL HA: Mera ute, mindre skrivbord

DAGENS KLÄDSEL: Grå moccaskor, Replayjeans, svart T-shirt, svart linnekavaj, feta solbrickor. Bart huvud - på alla sätt

DAGENS GROOMING: L'oreal Vitalift + Armani Black Code (fan så smutt)

DAGENS FRISYR: KMÖ

DAGENS HÄNDELSE: Majstång i Majorna...he-he...

DAGENS LÅT: Captain Sensible - WOT

DAGENS PLANER: Jobba, Softa, SATS:a, Mysa, Bråka,

DAGENS SAKNAD: S

DAGENS DUMMASTE: Det måste vara män med maskiner som väsnas kl 06:07

DAGENS SJUKA: Rykten om regn

DAGENS DROG: Love is a drug

DAGENS KRAM: Från döttrarna E o M

DAGENS PUSS: Kommer senare....

DAGENS KÖP: Thailunchen!

DAGENS GODIS: Kan bli bigarråer

DAGENS HUMÖR:Nyfiken och ivrigt soft

DAGENS ORD: Tvehågsen

Erektil dysfunktion

Det märks att jag är i en annan målgrupp nu än förr. Jag får inbjudningar till allvarliga seminarier som skall behandla sexlivsproblem orsakade av erektil dysfunktion. Dessa är kostnadsfria och förmodligen iscensatta av dolda krafter som gärna vill kränga blå piller med samma glöd som spamen på min Gmail som utlovar underverk och går runt alla filter genom att göra reklam för Vyjigra, Why&gra, V!a$ra och liknande.

För 30 år sedan hade jag haft större lust att gå på kurser som handlade om att motverka för tidig sädesavgång...men det var då det.

Jo, jag vet. Prostatacancer t ex kan komma plötsligt och drabba. Det finns en mängd orsaker till att komma fram till en dalande kurva. Att vilja men inte kunna. Att hamna i vinballelimbo.

Läser så i Runners World - ett husorgan, bland andra - att österrikiska urologer. Alltså österrikiska urologer (av alla) genom studier på c:a 700 män kommit fram till att de som förbränner c:a 3000 kcal/vecka eller mer, löper (sic!) 83% lägre risk av att drabbas av - Yes! - erektil dysfunktion. Vidare skriver tidningen att den vanligaste anledningen till erektionsproblem är förändringar i blodkärlen som minskar blodtillförseln. Mer träning = ökad blodtillförsel.

Okej, då är det bara att ta beslut. En otränad lönnfet "Viklund" eller en uppribbad spindelman. Det är framtidens vägval.

Alltså - inget av alternativen känns särskilt upplyftande.... men det finns väl halvlägen

Andra bloggar om: sexlust, viagra, ribba, blodtillförsel, spindelmän, vinballe, sädesavgång

Barnflow

Brukar inte grotta ner mig och blogga så mycket om barns väl och ve. Barndomen har ändock en stor betydelse för hur vi senare förhåller oss till omvärlden i vuxenlivet. Så jag borde ju bry mig mer - eftersom det är de trasiga jag ofta möter. De som inte gick i mål, riktigt. Eller för all del - de som blivit uppskattade för det dom gjort och inte för de dom är. Sedan var det ju så påpassligt att SVT visade en dokumentären om det ofattbara i Amstetten. Barnen...

Igår - när jag som vanligt flydde tjänstemannafabriken för att hysta i mig bambuskott och thaikryddor på behörigt avstånd föll min blick på ett magasin - "Leva" från 2004. Att det var såpass gammalt förstod jag inte förrän jag kom till slutet av bläddringen. Där satt Marianne Fredriksson vid sin skrivmaskin... (ja, hon med de bittra döttrarna som arvskrigar med han, gårdvaren...eller vad han var) shit, hon är ju död. Märkligt hur en tidning kan kännas så aktuell ändå. Men det är klart - Leva. Det är väl samma nu som för 4 år sen. Då har Hänt Extra och likande svårt att duga. Där måste åldrandet gå mycket fort.

Nåväl, jag fastnade i en artikel om flow. Att ha flow, att vara i sitt esse. Att vara i sitt vara. När saker bara sker och inget tycks svårt. Härligt.

Några tips om förhållningssätt, eller familjestrukturer, för att barn skall ha lättare till flow:et fanns med. Jag gillade punkterna.

1. Tydlighet - barnen vet vad föräldrarna förväntar sig av dem. Feedback och mål i familjen är entydiga

2. Koncentration - barnen känner att föräldrarna är intresserade av vad de håller på med, av deras känslor och upplevelser. och bekymrar sig inte heller över om de kommer in på gymnasiet eller får ett välbetalt jobb.

3. Valmöjlighet - barnen känner att de har många olika möjligheter att välja mellan, inklusive att bryta mot föräldrarnas regler, så länge de är beredda att ta konsekvenserna.

4. Tillit - det som får barn att känna sig trygga nog att släppa sina försvar och låta sig absorberas av det som intresserar dem.

5. Utmaning - eller föräldrarnas intresse av att ge sina barn möjlighet till handlingar med alltmer ökad komplexitet.

Hmm...lätt att skriva. Svårare att göra, men inte omöjligt.

Ahh...

That's more like it. Nemo behöver luft o ljus.

Första dan på jobbet

Jag fick en ny utsikt att beskåda då skärmbilden känns tröttande



Det är en hård värld där ute....


Kommer osökt in på Ernst-Hugos roll som Stig Helmer i "Riket";

"Med plutonium betvingar vi dansken... Sverige - hugget i granit.
Danmark - utskitet av kalk och vatten. Kuk-kuk..fallera"


Imorgon byter jag från rum till öppet landskap. Efter ett tag så fick jag "bunker -45"-känning

Chilirec

Det är inte ofta jag förbluffas av Intö'rnätt. Men för någon vecka sedan blev jag gripen, förvånad, nyfiken och febrigt ivrig över en Intö'rnättsajt jag hörde om - på TV. Värstnytt, dessutom.

Det där triggar en IT-messerschmitt. Jag etiketterar mig gärna som sådan. Hr Fet, Bred och Dryg gör entré lite var som...på jobbet kan jag ställa mig och ap-glo och peta naglarna i en dörröppning åt något data-mongo som sitter på sin Kinnarpstol och kvider; "Lägg till skrivare... vadå' lägg till skrivare... det går ju inte..." Då flinar jag jag lite brett och känner mig som en bensindoftande clown i månsken som gör ett litet besök och ställer allt till rätta genom att klicka, dra och scrolla. "Hur fan gjordedudet? - He-he..." säger jag och smackar lite überlägset och hastar iväg med en kaffemugg... känner mig bara liiite ond, men mest är det ett sätt att tillgodose mina matadorbehov (visa hur tapper o duktig jag är med min cape och mitt svärd...)



Jo - sajten, då. Chlilirec is the shit. Efter en vecka med konto har jag nu över 300 000 låtar och kan lätt forma mina egna virtuella C-60 blandband. Och - det här är det bästa. Låtarna är nedladdningsbara till min egen hårddisk så jag kan föra över till Ipod och sånt jox. Olagligt? Nope. Jag spelar in radio och använder för privat bruk. Bara det att chiliplayer gör inspelningsjobbet åt mig och lagrar allt på någon server...långt där ute. Smutt som rabarberkaka på försommaren...

Hake? Ibland kommer lite jabba-jabba med, typ "RixFM - just nu... för du behöver - när du behöver det..." eller nåt annat jingletugg - men de flesta stationer som spelas in är påfallande ofta befriade från hurtigt flåstrams, framfiset av en människa som mentalt laddat upp tomteskur i hela systemet och sedan bara pratar....pratar....pratar....pratar

Jag ger Chilirec en fem feta clownfiskar



Andra bloggar om: Chilirec, matadorer, clowner, laglig nedladdning

Koldioxidångest - del 2

Det kom ett svar (jag kopierade i princip hela blogginlägget) efter det att jag sänt iväg ett mail - och det gick ganska fort.

Hej Nemo

Tack för ditt mail.

Anledningen till att du får så olika är inte så konstig. SAS räknar endast
på koldioxidutsläppet, vilket bara motsvarar ca 1/3 av klimatpåverkan.
Utsläpp av vattenånga och kväveoxider på hög höjd har mycket kraftig
växthuseffekt, därför måste man multiplicera med ca 3 för att få rätt
dimension på påverkan. Den kalkylator som enligt vår trafikhandläggare
brukar rekomendera heter www.atmosfair.de och har utvecklats av tyska
motsvarigheten till SMHI. En fördel är att den inkluderar hela
klimateffekten, inte bara den klimatpåverkan som orsakas av
koldioxidutsläppet.

Hälsningar
Evelina

---------------------
Evelina Nyström
Infodesk

Naturskyddsföreningen
Swedish Society for Nature Conservation
Visiting adress: Åsögatan 115
Box 4625
SE-116 91 Stockholm
Sweden
Tel +46-8-702 65 32
Fax +46-8-702 08 55

Jaha... såvarmere...det är skillnad på totala utsläpp och CO2-utsläpp...men då så. Kan vi inte bestämma oss för vad som är OK? den däringa tyska sajten var riktigt bra, men gav mig mer ångest.

Skall snart till Grekland. Och sätter in en lågenergilampa i hallen. För att sona min flygresa till Kreta verkar det som om jag skulle behöva utrusta hela övre Landala med lågenergilampor för att skrapa ihop till bara en enkelresa. Få väl ta havskajak hem...

Det verkar mer intressant och effektivt att låta Christo packa in alla i världen förekommande flyghamnar i väntan på att någon raketforskare uppfinner ett flygbränsle som inte ger några utsläpp alls. Vattenånga var tydligen också förenat med växthusångest.

Usama bin Laden och hans hejdukar som välte torn i USA har förmodligen gjort mer för miljön under några år än nånsin alla miljöjesusexpriment som vi mysslar med här i Sverige. Och det hade han nog inte tänkt då han satt och tvinnade skägget i en jordhåla norr om Kandahar...


Andra bloggar om: klimat, ångest, terrorism, Christo, uppgivenhet

I nationens intresse

Burma ringde... men det gick inte att rösta.

Sluta bete dig - lev!

Katrin Schulman gör det. Fler borde. Gå i terapi, alltså.

Att hantera ett beteende som inte är önskvärt. Det är få som klarar det på egen hand och samtidigt får känslan av att må bra i det.

Jag är kanske yrkesskadad (jo, det är jag...) men jag har ibland oerhört svårt att förstå hur mänskor resonerar. Livet suger, vardagen ter sig hopplös, alla andra är idioter, jobbet är en som ett svart hål i universum. Relationerna med andra är kantstötta osv.... vad göra?
Jo.... en lyx-helg på Spa? En chartervecka till Alanya? Ny frisyr och förlängda naglar? Ett ONS eller kanske en praktfylla som börjar med "en öl efter jobbet" och slutar på ett gärde tillsammans med ett litet djur?

Det är svårt att förstå det här. Att quickfixar skulle vara lösningen, men det är vår amygdalas sätt att hantera dåligt mående. Istället bör vi konfrontera oss, rannsaka oss för att på det viset må ännu sämre - till en början...

När vårt liv blir vårt jobb, eller det vi äger och tingen tar över - är det inte dags att dra lite i bromsen då?

För att vara världsmästare i att må bäst, är det kanske inte nödvändigt att försöka bli världsmästare i allt.

Självförtroende, självbild, självinsikt, självsäkerhet - låter ganska lika, men är inte riktigt samma sak.

I grunden vill vi alla bli sedda, bekräftade, känna oss kompetenta för att bli älskbara och omtyckta.

Här är några ingångar till att hitta rätt i det... Bengt Stern, grundare av Mullingstorp har skrivit "Att må dåligt är en bra början" medan Åsa Nilsonne har tagit en hel del buddistisk visdom och tramsformerat det till våra förhållanden i "Vem är det som bestämmer i ditt liv".

Bloggerbesserwissrar & Nummerlappar

Isch... det ger mig dålig smak i munnen. Jag är förmodligen en själv. Messerschitter, alltså.
Att vara lite Schulmansk under ett par veckor och bara vara arg och beskäftig har inte fört något särskilt gott med sig. Från och med nästa inlägg och fram till 12 juni kommer bloggen ha möjlighetens, sinnesrons och det långsamma varandets stämpel över sig.

I min ilske-serie hade jag två teman kvar; Hundhypen och Pappersbiljetter. Jag skiter i det. Det finns något att uppröras mer av; Nummerlappsutdelning.

Idag är det Göteborgsvarvet. 40 000 färglada och svettiga kroppar skall förflytta sitt kött från Slottskogen, via Majorna, över till Bösön - men i ytterkant, därefter in i cenrala Gbg och åter till Slottskogen via Linné.

Hur löser vi det?

Frågan en arrangör med nära 30 års erfarenhet ställer sig i mycket god tid före varje lopp.
Och Göteborgsvarvet har utvecklats till ett smidigt evenemang på alla sätt. Utom ett.

Och de är tyvärr i gott sällskap. Nummerlappsutdelning.

Hur smart är det att skicka ut startbevis ett par veckor före varvet och tala om att: "Nummerlappen... neeee, serru. Komsi, komsi...den har vi gömt inne i en stor ishall där vi ställt upp 280 bord och 143 mänskor som bara väntar på att du skall komma och få en påse med din nummerlapp, ett chip för tidtagning och en dröse reklamblad några sponsorer...kom du lille linimentdoftande spindelman så skall vi dessutom lura in dig i det stora huset bredvid där hela löparindustrin bara vänta på att sätta tänderna i din plånbok..."

Kan det vara så eländigt? Förmodligen. För det finns inget som hindrar GFIF att stoppa med det här från början.

Dom är dessutom i gott sällskap. På Lidingöloppet är det ännu värre. Då skall du dagen innan ta dig ut till nån sorts idrottshall i skogen långt bortom stadskärnan för att gå igenom samma sorts process.

"Men spring inte då, Nemo lelle," kan en klämkäck funktionär som heter Glenn säga till mig. "Kom och gå med oss på Lessebääärg i stället, dra kan vi gå arm i arm och ha lite sköööj. Tjôta o brôta..."

Nädu, Glennegubben...den lätte går inte. Det här kan ingen jovialisk kepsnisse mellan rörläggarn i Gamlestan och hamnschåarn på Gråberget i hela världen skämta bort.

Som jag antydde i förra blogginlägget börjar min klimatångest att eskalera. När jag igår så det trafikkaos som de käcka göbbarnas påfund med nummerlappsutdelning ställt till, så tänkte jag; Aj, aj...det här evenemanget kommer inte få någon svala av Naturskyddsföreningen.

Om det nu till varje pris är så viktigt med att ha ett "hand-over" systääm med nummerlappar; lägg det på olika platser i stan och låt deltagarna bestämma var de vill hämta.

Det skulle också vara möjligt att bocka i en ruta - "Jag väljer att få min nummerlapp hemsänd och sparar därmed massa utsläpp och skänker också 50:- till en miljöjesusorganisation." (WWF, NTF eller nåt..)

jag är beredd att acceptera vilken lösning som helst - bara jag slapp att knö dagen inna loppet, eller samma dag - för att få påsar.... fa, så billigt.


Andra bloggar om: lopp, idioti, ologistik, klimatpåverkan, jönserier, goa göbbar

Koldioxidångest

Me have. Instantly.

Och efter att ha gjort DN:s klimattest mörknade jag betydligt. Gör det själv och se...

Flyg!

Flyg is baaaad 'cause flyg is vomating out a lot of Co2-shit in the air.

När jag punktade i att jag på fritiden flög 10-40 timmar per år , så hjälpte liksom inte vad som. Jag kunde bott i en grotta och levat av mossa och lavar. I mörker. Det spelar ingen roll. Flyger du så är du sååå torsk.

Lite tröst ger då SAS med sin klimatomräknare. Så baaad är jag ändå inte. 632 kg CO2 från Skandinavien till Bangkok... men vänta nu. Det är nåt som inte stämmer...


På http://mobil.naturmob.se/ är det så att samma sträcka med flyg ger 5,6 ton CO2 i utsläpp... sisådär 100 ggr mer.

Någon far med osanning. Båda sajter hävdar att det är mängd per passagerare.. men hallå, naturskyddsföreningen. Det skulle ju innebära att ett plan med 300 pers till Bangkok skulle släppa ut ...tötöterött... 1.950.000 kg CO2. Det låter som om planet släpper ur sig mer än det väger... hur kan det vara?

Här bör någon miljö-Jesus ställas till svars. Jag mailar Naturskyddsföreningen och återkommer.

Pussruta

På en trottoar i Majorna. Var annars?

Etterkukar

Jajajaja... Bitterfittor kan det t o m skrivas böcker om...och av. Det kan till och med vara en resurs. ett tecken på kampvilja, jävlar anamma och insikt om att inte ta skit. Och jag har läst Maria Svelands roman med stor behållning.

Men var finns alla Etterkukar? Och vem skriver deras bok? Lars Norén kvalar in, försöker göra sig bitter, sur, elak, grym - men blir genast hängd och kallad gubbslem av Hillevi Wahl.


Och Alex Schulman...försöker tappert i sin krönika... men det är inget bett. Det osar inte.


Det är inte OK att vara en Etterkuk och mena allvar. En som försökt är Pär Ström. IT-nisse eller nåt… och som jag fattat som har skrivit om mansförtryck och kvinnovälde.

Oj, så hudflängd han blivit för det. Här - ett litet utdrag ur förordet;



"Egentligen anses jag inte ha rätt att skriva den här boken.
Vi män förväntas hålla käft i genusfrågan, eftersom den
bara sägs angår kvinnor. Det är egentligen märkligt, eftersom
män står för det ena genuset och utgör halva mänskligheten.
Men så är det, och därför har jag inte lyckats hitta
en enda bok som påminner om den här trots att jag gått
igenom bortåt 15 hyllmeter genuslitteratur.
Väldigt många män är idag hjärtligt trötta på att tvingas
knäa under en medfödd skuld på grund av en könstillhörighet
de inte valt. Med den här boken hoppas jag
kunna ge en röst åt de män som känner en oerhörd frustration
över de orättvisa anklagelserna, de återkommande
förolämpningarna och det feministiska samhällets mansfientlighet
– och som av rädsla för kölhalning och total
förskjutning inte vågar säga vad de tycker.
Allra värst är det för medelålders, vita, strejta män, som
egentligen bara får finnas till på nåder. De anses så usla att
de får kallas ”gubbslem”, och stora delar av samhälls- och
mediaetablissemanget verkar finna denna benämning uppfriskande
och ganska rättvis. Man kan ju leka med tanken
på vilken reaktionen skulle ha blivit om uppsatta män hade
kallat medelålders kvinnor för något motsvarande.
Men nu är det nog. Det är sluthukat. Det är hög tid för
mannen att återta den stolthet som berövats honom. I din
hand håller du något så ovanligt som ett äkta manligt inlägg
i jämställdhetsdebatten...."

Då är det annat med de kvinnor som skriver om Ranelids blöta läppar och rakade armar eller ger ut romaner om kåta redaktionschefer och där hänger ut en kulturelitsklase män som likt testosteronstinna babianhannar sitter och hö-hö-hö:ar i bastun och drar låga skämt om knytblusar och farliga Ameliadamer.

Jag förstår överhuvudtaget inte grejen med att det är fnittrigt och trevligt med kvinnor i grupp som har Sex & the City-partyn och vevar rabbits och gummiballar bland oljor och vibrerande delfiner.

Om män gjorde samma sak och satte en gummifitta på huvvet (…Ohhh…så galet det blev…) eller satt och kryssade i kataloger och gjorde beställningar på ”kvinnohuvud med öppning” då är det fult, snuskigt och peddovarning. Eller?

Jag märker att jag med mit resonemang själv håller på att bli en Etterkuk.

Det vill jag inte. Inte ens en Svavelsnopp.

Puckstång? Hellre. Kåt, glad och tacksam m a o.

Balansballen, då? Jo... den tar vi.

Campingliv

Det har med barndomen att göra... säger de som vet.

Men jag vet bättre... det handlar om att göra tillvaron krångligare än vad den kan vara.

Jag är mätt på skog och en verklighet som går ut på att försvåra sin tillvaro medvetet. Har tidigare varit inne på utegrillar, som jag inte riktigt fattat dealen med - osigt, oljigt kladdigt och ett frosseri med likdelar av stressade grisar. Mest verkar det vara en ursäkt för att få trycka i sig lådvin som en hungrig bäver.

Camping? Tält. Skog. Mark. Hårt. Fuktigt. Kallt. Stock mellan två träd. Latringrop. OK. Jag levde Ramboliv på 80-talet och var en skolad scout mellan 1968-75, yrkesofficer i infanteriet 78-88, så jag har gjort mina fältdygn. Det kanske är därför. Mättnad

Det kan vara min arrogans och übermenschattityd som göra att ”campingliv” så som de flesta känner det bara är trams. Välordnade rader av husvagnar med parabol. Förtält i prisläge 25 papp och uppåt. Baden-badenstolar i storblommiga mönster som får Josef Frank att framstå som minimalist. Gasol. Eluttag. Septitank.Sånt fjolleri….

Neee… skall det va, så skall det va. Vildcamping. Inget annat duger. Senare i sommar kommer jag att montera in döttrarna i bil och köra rakt ut i skogen, parkera och maskera vid bilvägsslut och sedan genomföra några kilometers marsch i obruten terräng.. Jag har några bra lägen där dom skall drillas i överlevnad. Märk väl att detta sker helt på deras egen begäran. Att överleva på en organiserad camping är bara som att bo hemma fortfarande – bara att parketten är utbytt mot gräsmatta.


Att jag blir så upprörd och against kan ha att göra med det som hände igår kväll… jag återvände i tanken till söndagens badutflykt och kom då på mig med att jag tänkte; ”En brassestol, kanske inte så dumt att ha på stranden.” Kan det vara så att jag sakta håller på att mentalt gubba ner mig? Skall jag sitta på Näset och huka i Beppehatt och spindelben… lösa korsord och glutta på 18-åringar…som skulle kunna vara kompisar till min egen dotter?

Bort…bort onda tankar.

Min blogg är mitt hem!

Det är värt nästan 27 papp. Se här i marginalen. Stolt ägare är jag. Jag säljer den inte. Och ingen vill förmodligen köpa.

GP - Göteborrrrrgsposten. Det är läckra horor!

Nyss - jag har dom i min GooooogleReader - så öppnade jag för att läsa om att Vingatrafiken nu i sommar kommer ske med rib-båtar. Bra. Det där med att 75-årskajka ut med dragspel, räkor och gräddtårta till tonerna av Lasse Dahlqvist är för Tensonjackor och tygkassetanter.

Men.... vad fan va' de? En stor fet Audi Combi kom inseglande från väster och täckte hela GP:s webplats. Jävla oskick.

Hamnade i ilske-klunsen för "SSSMHT" (Saker som stör mig hela tiden)

Fylla 50 och tvingas in i nåt jag inte vill

Jo - det är ett tag kvar - men redan börjar jag få frågor och propåer...
"Hur skall du fira din 50-årsdag?"
"Skall du inte ha en bamsefest? Det skulle vara roligt..."

Om jag gjorde det enkelt för mig så svarar jag: "Jag har inte tänkt att göra något särskilt. Kanske är jag i Grekland. Kanske tar jag den fredagen ledigt från jobbet och åker iväg och solar på Ramsvik eller Smitten. Kanske sitter jag hemma och sorterar post och räkningar. Vet inte.

Då är det detta med att låta sig bevekas och ge tillbaka. Jag har varit på några 50-årskalas. I släkten har dessa som regel varit ganska varierande som jag kan minnas. Ett 40-årskalas har jag vartpå som gick utanpå det vanliga . Det var galet stort och ett riktigt rövarparty. Det passade mig ypperligt utifrån det liv jag levde då.

Jag kommer tvingas in i en beslutsprocess - och följer jag bara mina egna högst egoistiska motiv, så blir det inget kalas. Jag har massor med ursäkter. Eftersom jag fyller mitt i sommaren är ändå alla upptagna med sitt och det kommer då inte bli något kalas.

Om...säger om... jag beslutar mig för att dra loss ordentligt kommer detta förmodligen ske någon månad efter jag fyllt och augustimånen börjar klättra sin lugna ban.

S fick nyligen inbjudan till et 50-årskalas med en hos en man som uppenbarligen tryckt in en axel i Daimkrysset och sedan låtit sig bli universums mitt. Det var ingen hejd på hur detta kalas skulle gå till och vems behov som skulle tillfredsställas. Och det är klart... om jag själv skulle ha ett sånt kalas - mitt eget 50-års-king baby-kalas, så skulle jag ha monumentala bildspel av mig själv kompat av bra musik, som jag själv valt. Vi skulle äta kycklingwok. Vi skulle meditera och ha frigörande andningsövningar. Alla skulle bli personlighetskartlagda och jag skulle därefter klara ut vilka terapeutiska behov var och en hade.

Ingen skulle få dricka sprit. Jag skulle se till att gästerna kom samtidigt kl 17 och att allt avlöpte enligt ett sedan tre måander i förväg uppgjort schema. Musiken skulle vara anpassad efter aktivitet och stillsam Buddha Bar-lounge skuell soft klinga under middagen. Det skulle vara sol, vi skulle bada och dansa. Alla skulle få påsar med uppgifter och i olika team skulle dessa få måla ett porträtt av mig.

Jag skulle få presenter... massor av presenter. Snordyr kaffemaskin. Presentkort på hantverkshjälp livet ut, en resa till Indien, en exempellöst välutrustad laptop och en mycket påkostad Nikon. En portastudio och sequenser med massa datalull-lull samt en privatlärare som kunde hjälpa mig på vägen till epitetet "Landalas svar på Jean-Michel Jarre".

När jag sitter och skriver det här är jag övertygad om att jag inte skall ha den typen av kalas om det blir något.

I så fall blir det för att glädka andra, vilket kan vara svårare...det bästa är nog bara att skapa mycket lösa ramar och sätta sin tillit till att andra kan, tar eget ansvar och har förmåga att sätta egna standards för hur en fest skall vara... det där skall nog vara med i inbjudan i så fall.

Återstår festmängd i antal mänskor... 10 eller 250? Funderar vidare. Har trots allt ett drygt år kvar att bry min stockstinna hjärna.

Hizbollah?

Nemo goes in i dåliga vitsträsket

Sport & Ekonominyheter.

Ända sedan jag var mycket liten så har sport varit något som funnits med, kring och runt mig. På TV, i lekis, skolan, yrkeslivet och det har varit naturligt. Inget konstigt alls. Men de senaste 5-10 åren så har sport blivit något hysteriskt. Ett skapat behov ur medial synvinkel förstås.. Det skall finnas 7-10 sportkanaler att välja på. Speciella golfkanaler. Fotbollskanaler och magasin med stora feta S och mycket initierade reportrar som med en humanistdoktorands förtvivlade nergrottningsterndenser ger sig på att analysera sportevents och matcher. MYCKET sport skall det vara hur som…

Om…egentligen ingenting. Världen blir förmodligen inte bättre, eller sämre, av att sporten upptar merparten av utrymmet i en nyhetssändning på TV 4 – så är det idag – kolla och klocka av själv om du inte tror mig.

Jag tog mig för pannan när ÖIS, Häcken och GAIS hade presskonferens på Hard Rock förra året. Tänk så här… Telia, Tele2 och Telenor har presskonferens och meddelar – vi går ihop… inom vårt nät kommer ni alla ringa gratis, på sikt kan vi utvidga marknaden, rationalisera och ge mervärde till er som mobilkunder.
Hur många hade ställt sig upp och ropat ”död, ta bort dom huh-huh-huh…krossa knäskål – mera öööl…”

Av någon anledning som jag har mycket svårt att förstå är kundtroheten inom vissa lagsporter BengtDennisräntehöjningsprocentnivå över vanlig sund bankkundtrohet. Jag hade till viss del kunnat förstå om det var så att i Häcken – där spelar gubbsen från Bösön – Hisingen alltså - och i ÖIS vaxar vi mustascher, talar som PG och smörjer oss med fiina linimenter. Så är det ju inte idag. Alla tre klubbarna är (precis som Telia, Tele2 och Telenor) affärsdrivande rörelser med spelare från precis överallt. Det var längesen som alla hette Glenn i samma lag - men det vill inte gå in. Det vill inte gå in och vi får fortsätta att leva med gigantiska polisuppåd när fotbollslag skall träffas och ha lite sköj…

Det värsta är ändå kommentarer från spelare och tränare före, under och efter match. Är det någon sportjournalist som kan tänka sig att bryta trenden genom att ställa frågan:

”Har du nåt vettigt att säga, som tillför den här matchen någon ytterligare dimension eller kunskap?”

Så blir det nog inte…

Vad tänker du så här innan matchen? (Förväntat svar: Vår målsättning är att vinna)

Hur vill du kommentera förlusten? (Förväntat svar: Det andra laget ville helt enkelt mer än vi)

Vad kommer ni att göra inför sista perioden? (Förväntat svar: Det är bara att gå ut och ge allt)

Ekonominyheter. Vad var det före 1978? En sexig tantröst läste börsnoteringar i P 1 en gång om dagen och ibland sågs en grånad herre i bastun läsa "Näringsliv" i SvD. Aktier var något som kapitalistsvin hade, och så var det bra med det.

Vad som sedan har hänt vet jag - men inte hur det gick till. Kan ha med IT-revolutionen att göra. Men är det hela sanningen?

Vad är det som gör världen bättre om jag får reda på att den 5-åriga räntan gått ner från 4, 06 % till 4,02 %. Det är dessutom ett "kraftigt fall" säger mannen med slips i rutan. Jag är säker på att jag - och många med mig - uppfattar en sänkning med 0,04 % som en "marginell justering".
Ändå återkommer männen i slips varje kväll och meddelar att det har hänt något med 1- och 5-åriga räntor. Jaha... och så har DOW Jones index rört sig något sedan en gubbe mellan 90 och döden uttalat sig med bekymrad ton kring konsumtionsinriktningen i de lägre medelklasslagren där i USA.

Precis som sportsidan har Ekonomihypen fört med sig att penningporren breder ut sig i Veckans Affärer, Privata Pengar, Dagens Industri.

Ett år prenumererade jag på Privata Affärer. Det var som att få samma nummer flera gånger. Innehållet var snarlikt i varje nummer. Bara siffror som kastats om en smula och någon redaktör som bytt slips och tipsade om vilka avdrag man kunde göra inför husförsäljning, deklaration och sånt. Jag var inne och tassade på köttbergets (40-talisternas) marknad och drog mig ur.

Hur tacklar jag det här? Det är svårt. Givetvis hade jag önskat att det var It- och Nöje/kultur som fick det här utrymmet. Med 7-10 musikkanaler, dagliga nyjeter innan vädret om mobiltelefoni, Laptops och annat som gör livet värt att leva. Och inte som nu.... vart tog tekniskt magasin vägen? Det om något hade haft en given plats där A-ekonomi idag är.

Pjuu... det här var ett tungt inlägg som nästan gav mig hår och gelé tillbaka på skulten.

Ny combo

Ett par handklovar med rosa fluff istället för tidning hade varit mindre oväntat...

TV 4

Me hate. Instantly. Ända sedan Destination Nordsjöns dagar har TV 4 varit en smärta i stjärten på mig.

TV 4 är min müsli i 42" format. Snuttifierad, hopblandat och torrt, tråkigt och ingen ordning nånstatns mer än att det är feta pengar som gäller - men maskerat.

Då gillar jag VIASAT bättre. Dom försöker inte ens mörka. Där är inget tjafs...rakt på. Skit rakt ut. Hej och hå.

TV 4 vill försöka göra bra TV och klarar det väldigt sällan. Det blir söndertuggat av reklam, " Hallå?
"ring det här numret...och nu skall vi se vad Karin gör i köket.
Är det OK att en film börjar kl 20:15 och går imål lagom till 23:45? Ja.. om det är Fanny & Alexander eller en riktig rökarrulle som klockar in på dryga tre timmar rakt av. Men här snackar vi "Polisskolan del 7" eller nån annan kvalitativ höjdare som TV 4 kablar ut på bästa sändningstid från skuggan av Lidingöbrons södra fäste.

En nyhetsmorgon med TV 4 är som att klafsa runt i sirapsträsket, strukturen är lös som en aladåb och ett program som inte går att lita på är fult. Snuttnyheter med en fet kaka sport och ekonomi (mer om det i ett kommande inlägg) och väder åt alla håll samt lokala nyheter med ringlande köer vid Stockholms infarter. Alla människorna ser ut som Dressmän eller Lindexmodeller och är svalt trevliga och blir sällan upprörda.

TV 4 är också genuina primetimesabotörer. Fel film på rätt tid...eller så fredagsmys med Idol, Bönder, Körer, dansande kändisar...och... när det till äventyrs är nåt uppehåll i dessa såpaserier som draperar kioskväggarna dagen efter....då kastar vi in lite folklustspel från någon friluftsteater där Stefan & krister kastar låga skämt på Jojje Jönsson och hela Sverige skrattar...

Min hantering av TV 4 heter HD-recorder. Jag bandar rätt film som sänds vid fel tid på hårddisk och klipper bort reklamen.

jag förbigår TV 4:s samhällsprogram, typ Kalla Fakta och Ekdal...jag menar hur snuttigt kan det bli. Snutt... snutt-i-snutt-snutt.

Vårkänning

Kom ut ur garderoben. Genast!

Snabbåldrande bananer

Vad har hänt? Här ovan det jag bär hem från grönsaksmannen eller Mållgans Place (Coop Konsum. Landala) Läckert gula former som för tankarna till erotiska utsvävningar och stegrad upphetsning.

Nu ser det ut så här...ja kanske inte med en gång - men nästan. Det går jättefort utför med bananuslingarna nuförtiden. Annat var det förr. Då kunde jag vara på hajk i dagar och plocka fram välhållna bananer ur ränseln. Så icke mer. Vad har hänt? Är det någon som vet nåt? Samma skarpa intellekt kan i så fall ge sig på frågeställningen kring apelsinerna. Hur kommer det sig att de smakar som en blandning av fadd juice och upplagt virke under perioden april - november. Att mumsiga julapelsiner är en vara som någon Houdini förmår trolla bort under mer än ett halvår. Vad är det som sker?

Nemo - nu med en kedja om halsen och ett fat med nygrillade flottiga kabanosser i höger hand.

Utegrillar

Det är ett sätt att ursäkta sig för att få bete sig som en grottmänska. Full, dum och osande i sin trädgrådsdomän med ett fånigt leende och rödvinet i ett plastglas. Stekta, marinerade och glaserade likdelar osar och blandas med dofter av oljeblandad motorgräsklipparbensin, nyslagen gräsmatta och syrén.

Utegrillen är kanske ett sätt att samlas. Den kanske har samma dragningskraft som en TV med Idol en fredag i november. Det gör den i mina ögon inte mindre avskyvärd.
Det kan vara min radhusångest. Åren med husägaroket hängande som hämoröjdknippen i själ och tanke. Att lätta upp vardagen med flottiga flintastekar och döva det ännu mera fadda med smak av billig whisky och tetravin.

Kan jag inte hantera detta idag? Jo, det kan jag nog, men det är störande att se hypen, den massmediala upphausningen av att grillsäsongen är här. Nu skall vi bära ut våra osande altare. Mannen i mössa och förkläde, kvinnan och barnen intar kulierollen och ordnar allt kringspring. Det marineras, och vänds, briketter eller kol, gasol eller el.... alla skall med i ett osande rus och den marinerade trevlighetsfaktorn har ingen hejd.

Vad gör jag? Knaprar broccoli och surar inne vid köksbordet. Arma bittra mänska...

Mobilblottare på spårvagnen

Det är en värdemätare på mitt allmäntillstånd. Men efter 8 tim kontor med papper, papper, papper och ärenden, ärenden, ärenden - då är jag trött, trött, trött.

Ahh.... en tom 8:a. Det är det bästa. Den är ofta hel, ren och tom då den startar vid Frölunda torg.

Efter tre-fyra hållplatser är det förstört. Då har jag fem språk i olika röstlägen och i ett omfång som få min hemmabioanläggning att bli oerhört futtig i jämförelse.

Den största irritationen är att de som talar högt och ljudligt från alla håll samtidigt inte är förståeliga.

Jag är ingen raketforskare på serbiska, somaliska, kurdiska eller arabiska. Inte på farsi heller, om jag skall vara helt uppriktig.

Förr... när jag bodde i Gamlestan och gick på skrivarkurs fick jag applåder då jag beskrev 7:ans spårvagn på morgonen som "...ett gungande tomblickshav" men det var innan mobilerna var små och nätta. Då var det att spänna fast en NMT-utrustning på en Haglöfs ryggsäcksmes och se ut som en cybernetisk urtidsscout om man ville jiddra luftburet på vagnen.

Det är nästan så att jag längtar tillbaka. Kan inte alla som åker bara sitta ner, se rakt fram och vara tysta. Lite som Nord-Korea? Det är nästan så att jag vill få en Falling Down XXS och ställa mig upp och skrika;
"Men för fan...tala tystare, eller på svenska och en i taget. Jag står inte uuuuut!!!!!!!!!!!!"



Nu gör jag inte det. Jag är uppfostrad enligt den svenska normalstandardiserade modellen för fortsatt överlevnad. Istället smyger jag upp mitt motmedel. Också det portabelt. En Samsung YP - K3. Grön, fin och ny med kupong från Coop har den blivt min för 499:-. Jag känner mig nöjd och kupongsmart...med keps. Det enda är att jag behöver ha tung dödsmetall i lurarna för att skärma av mig. Men hellre det än ett aggrodamputbrott på 8:an.

Andra bloggar om: mp3-spelare, Falling Down, spårvagnspuls, mobiljidder,

Tjejer med Svintohår - update

Ja, alltså.. jag har fått lägga en del möda på att förklara vad ett svintohår är.



Som av en händelse fångade jag en lightversion vid spårvagnen idag.
Den här är OK... men tänk mörkare, tänk mer flygande och svävande... Orsch...

Andra bloggar om: frisyrer, löpottor, krus, stålull, sticksigt, fobier

Fyll fem frågor

Jag blev ombedd att fylla i fem saker under nedanstående punkter. I instruktionen ingick att jag inte fick skriva i sådant som alla skulle skriva under på - till exempel “Jag vill inte ha: Sjukdomar”.

Jag är: lugn, introvert, klok, tänkande, reflekterande

Jag är inte: impulsiv, upprörd, nervös, brinnande, dömande

Jag tycker om: kärlek, textmassa, insikter, musik, mjuk hud i solen

Jag tycker inte om: skal, falska människor, dubbelmoral, inskränkthet, kyla

Jag vill ha: lugn och ro, reslust, hälsa , fortsatt nykterhet, mer kyssar

Jag vill inte ha: bråttom, sportintresse, husdjur, måsten, rädsla

Jag har: två döttrar, god fysik, en älskande kvinna, avsmak för döda ting, humor

Jag har inte: bärbar dator, en bil, mingelkompetens, takterass, framtidsplaner

Tjejer med Svintohår

Vad det här handlar om vet jag inte riktigt. Jag känner ingen som har svintohår, men jag möter dom lite för ofta.


Svintohår har inget med krull eller lockar att göra. Det är mer en frisyr, som bildligt till stor del utgörs av luggslitet könshår - fast tunnare och sprödare.


Bärare av såna hår har ofta en cykel i släptåg, går i jordfärgade kläder och älskar Haga.


Jag vet inte varför de gör mig upprörda. det kanske handlar om att de utstrålar nån sorts farlighet som jag inte kan hantera. Män med svintohår får bara hög mupp-faktor i mina ögon. Det handlar oftast om alternativa cirkusartister, missförstådda konstnärer eller förvirrade professorer som har en platta stålull på huvvet.


Precis som män i kostym med loafers, där det finns lite fransar och metallbollsnören, gör mig skygg och missmodig. Lika lätt kan jag byta sida på gatan då svintokvinnorna närmar sig. Det kanske är därför jag slutat gå på filmfestival också.

Lördagsaktivteter

Bilden kommer från 4-Gott, Brunnsgatan

Man blir fet av godis. Sätt ett skott i råttan istället.

Otajming...

I dagens GP går Anna Mannheimer loss på sig själv. Hon är trött på att vara en halvfet, rödhårig gooo' götebosska. Istället är det Skugge som är förebild. Anna vill bli irriterad och reta upp sig på saker. Hon läggger ut texten om mänskor som svänger sig med "rätta" uttal av geografiska platser och brutalnysare.

Så typiskt... hade själv ett blogginlägg i huvvet med en lista under rubriken; "Saker jag stör mig på och vill åtgärda, men inte vågar, eller vet hur" Kör i alla fall.. återkommer med hur det har gått om en månad.

* Mobilblottare på spårvagnen
* Tjejer med svintohår
* Snabbåldrande bananer
* Hundhypen
* Koldioxidångest
* Sport & Ekonominyheter
* Avundsjuka pensionärer
* Campingliv
* Utegrillar
* TV 4
* Pappersbiljetter (Ticnet)
* Fylla 50 och tvingas in i nåt jag inte vill
* Etterkukar (manliga bitterfittor... alltså)
* Bloggbesserwissrar

Jaha... 14 teman att gå loss på. Kommer att hanteras här eller i verkligheten. Avstämning görs före 13 juni.

Birro, spriten och försäkringskassan

Marcus Birro har en underbar blogg. Han är dessutom modig, formulerar sig väl och beskriver alkoholism på ett mycket målande och begripligt sätt. Intervjun i Aftonbladets artikelserie om alkoholism är fullkomligt glimrande. Även web-TVinslaget. Jag skulle kunna sitta sida vid sida med honom och prata beroende, sjukdomsbegrepp och göra allt jag kan för att sprida kunskap och förståelse kring beroendeproblematik i syfte att skingra skammen kring alkoholism och liknande tillstånd.

Min vision är ett Sverige där jag på samma sätt säger; "Hörru... jag måste gå till tandläkaren, behöver kolla upp garnityret lite..." som att säga "Jag tror jag dricker lite för mycket... jag behöver staga upp mig, gå på AA eller se om jag kan hitta någon hjälp på annat sätt.."

Där tror jag att Birro och jag är riktiga vänner. Däremot har debatten om Försäkringskassan blivit ett troll som jag inte kan förhålla mig till. Här nedan följer en text som jag riktar direkt till Marcus Birro. Jag har valt att hålla mig till den delen som INTE handlar om att sätta åt fuskare. Det är något annat, som inte jag sysslar med. Jag bryr mig inte så mycket om svaret. För mig är det viktigaste att få det ur systemet, så min sinnesro återkommer...


Jag är en av de där frontsoldaterna som du är så arg på. Som avgör om en människa med ett medicinskt underlag från en läkare skall få sjukpenning - eller inte.

Inte någonsin har jag skämts över mitt arbete. Jag har hittills kunnat se mig i spegeln varje dag utan att känna skuld, skam eller otillräcklighet. Jag har däremot kännt skuld då jag skulle begått misstag, haft en dålig dag, varit otrevlig och korthuggen i telefon eller fattat felaktiga beslut som gjort att någon annan blivit drabbad hittills har det gått att rätta till.

Jag delar den grundsyn som nuvarande regelverk vilar på. Bland annat att sjukdom inte nödvändigtvis behöver likställas med att jag är trött, ledsen eller inte orkar gå och jobba. Är jag i sorg, konflikt eller något annat tillstånd som rubbar min sinnesro kan det möjligen ha med livet självt att göra och då inte nödvändigtvis ge mig rätt till sjukpenning

Självklart kan traumatiska händelser som nära anhörigs död eller dennes svåra sjukdom utlösa krisreaktioner som behöver hanteras. Kanske med sjukskrivning, vila, terapi och successiv återgång till arbete. Men inte slentrianmässigt.

Visst är det konstigt att sjukskrivningstiden för en depressionsdiagnos fördubblades i Sverige mellan 1990 till 2000? Eller den bild som Östersundsposten förmedlar; är inte den märkvärdig?

Eller att mediantiden för depression i sverige är 107 dagar, medan den enligt MDA (en databas med 5 miljoner sjukfall från 30 länder) är 48. Så kan vi väl inte ha det?

När jag tar del av ditt korståg och den kommentarssvans som eldar på dig i din blogg, så undrar jag stillsamt vad som pågår.

Inte i något annat fall skulle du väl ondgöra dig över poliser som myndighetsutövar och verkställer utifrån de lagar och förordningar som gäller?

Skulle du hoppa jämfota av ilska då tullaren ögnar igenom en väska vid misstanke om smuggling?

Det verkar som om du skjutit in dig på fel häst…och till viss del kan jag förstå att det är svårt att ställa politiker till svars. Det ”onda” system som du nu ser i funktion har beslutats av socialdemokrater och verkställts av alliansen, så det finns väl möjligen något litet stöd ute i vänsterkanten att greppa.

Det är också säkert så att i den omställningsprocess som pågår med attitydförändringsarbeten och nya rutiner INOM FK.

Inte någonstans har jag sett något förslag från dig Marcus, hur vi skall ha det istället. Ja..det skulle väl vara att; ”Låt folk få sjukpenning när dom vill”.

Är det så du tänker?

Skulle det bli på det viset kommer jag sluta på Försäkringskassan. Något som gör mig mycket ont, är om jag tvingas in i ett system och förhållningssätt som gör mig till möjliggörare. En term som du säkert är bekant med utifrån din alkoholism.

För att Sverige och dess befolkning skall bli friskare gör vi rätt i att ställa krav. Långvarig sjukskrivning leder till ohälsa och för tidig död. Det är hälsofarligt att vara sjukskriven för länge. Jag hoppas mycket på det försäkringsmedicinska beslutsstödet som Socialstyrelsen tagit fram till läkarna och som nu började användas från 1 mars.

Slutligen, Birro, jag har svårt att se hur det skulle ankomma på dig att döma andra. Lika lite som jag har rätt att döma dig och dina åsikter. Men jag förstår dem inte. Jag kommer förmodligen inte att förstå även om jag vill. Inte förrän du på ett tydligt sätt beskriver hur vi skall ha det istället för den ordning som du vänder dig mot.

I dagens debattartikel slår du ett slag för de marginaliserade - den där gruppen vi alla kan hamna i om återfallen kommer, om arbetslösheten slår hårt och långvarigt. För de marginaliserade skall vi hitta lösningar, men jag tror inte sjukförsäkringen är rätt väg att gå. I samma stycke tar du upp kampen om för att få ersättning i samband med sorg. Det är också något annat, som inte handlar om marginalisering. Sorg drabbar lika - rik eller fattig.

Är det dessutom OK att din lösning kostar mer...då får du nog hosta upp en finansieringsplan också.

För ett tag sedan skrev Pernilla Ström i DN om sjukskrivningssystemet. Inte heller hon tycks ha någon förändringslösning, men hon ser problemet utifrån en annan infallsvikel än vad du gör. Jag bryr mig inte så mycket om vilket - jag vill gärna se någon som flaggar upp en hållbar lösning på hur välfärssystemet skall fungera som det är tänkt... som det är tänkt och avsett. I din blogg går du till storms mot artikeln och hissar ett fall med en kvinna som förlorar sitt barn i för tidig födsel på söndagen...skall hon gå till jobbet på måndag?

Jag kan svara - det tycker jag inte. Hon har möjlighet till egensjukskrivning i en vecka. Om hon behöver ytterligare tid för återhämtning/sorgearbete och på grunda av det är oförmögen att arbeta helt eller delvis skall en läkare utreda. Generellt sett tror jag att en succesiv återgång till arbete för att efter senast kring en månad vara fullt arbetsför är en rimlig sjukskrivningstid och omfattning som accepteras av de flesta. Kanske även av dig?

I sinnesro och med hopp om detsamma till dig...

Nemo

Om fysiska begär

skriver Pia i sin blogg. Det är väldigt sant det som står där.

För en td sedan blev jag lätt upprörd då en kulturvetare i en insändare i GP hade synpunkter på begreppet "allergi" som en förklaringsmmodell för alkoholism.

På samma sätt som jag blev upprörd då, blir jag upprörd nu, då moralister som Cissi Wallin fördömer Sanna Bråding, utan att nämna hennes namn, sätter sig till doms över och vet hur allt är.

Det är beklämmande att läsa Cissis rader. Hon frågar sig iofs mot slutet.... "hur i helvete kunde hon vara så dum i hela huvvet? Förklara för mig nån, snälla."

Och det kan jag ju försöka mig på. Att förklara alltså. Läs Pias bloggpost genom länken först i detta inlägg. Även om det är skillnad på kokain och alkohol, så är mekanismerna till beroendet likartade. Att vara beroende har inget med smartness, dumhet eller logik att göra.

Cissi kunde lika gärna frågat: "Hur i helvete kan människan vara så jävla dum så hon blev allergisk mot jordnötter, fick prostatacancer eller whatso...

Men beroendet slåss hela tiden mot den moraliserande kraften. Så länge den gör det blir det svårare att våga be om hjälp, mötas av förståelse och komma i bättre tillstånd.

Äntligen!!!

Blogger - jag pussar era skinkor... det här har jag väntat på sedan jag förlorade svendomen....

XXXX

Nemo

Vrida rätt och komma ut...

Good har svarat på en bloggenkät Och skickat den utmaningen vidare till mig, men då höll jag på att lista skivor och blev autistirriterad och kunde inte bryta mönstret, så därför kör vi nu:

1. Hur länge har du bloggat?
På min 46:e födelsedag tog jag ett beslut - det var 17 juli 2005...och på den vägen är det

2. Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut en månad innan du själv börja blogga?
Jag hade varit och nosat på "dagböcker på nätet" i flera år - men först då - 2005 - insett att det fanns bra mallar att jobba med, eftersom jag inte kunde nåt själv. Jag hade också skapat en egen hemsida i dinstudio.se att ha som en resedagbok. Det sög. Det var svårjobbat.

3. Vilken var den första blogg du förälskade dig i?
Bloggfrossa kom snabbt upp som en favorit.

4. Hur känner du dig inför dina första blogginlägg, när du såhär i efterhand läser dem?
"Don't look back in anger" - så här löd det;

Nu drar det ihop sig. Har lööövat mig själv att skriva blogg under det kommande året. Mitt 47:e. Det hämpar sig så...fyller 46 imorgon och har väl ett sorts tänk om att fokusera på :

• löpning
• tillfrisknande
• arbetssökande
• ondgöra mig över samhällstillståndet

Till vi hörs... må lyckan vara med dig

5. Hur många bloggar återvänder du till regelbundet som läsare?
10-15 st

6. Av de bloggare du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar/t.ex. teknikbloggar, modebloggar, politikbloggar?
Nästan bara trams och dagboksbloggar... jag läser mest för att bli underhållen. Politiker- & åsiktsbloggar stör min sinnesro. Och modebloggar

7. Nämn en bloggare (obs länka) som verkar väldigt olik dig, vars blogg du tycker om?
Birro, försäkringskasse-Birro

8. Nämn en bloggare (obs länka) som verkar väldigt lik dig, vars blogg du tycker om?
Det är väl Dr Nic, då... lite samma ålder, tänk och smått halvgalet personlighetsstörd ;-). Förut var det den här mannen... men han har slutat.

9. Vad tycker dina närmaste om att du bloggar?
Det är lugnt... S har mycket klokt påpekat att jag ibland går in i bloggandet med sådan frenesi och upptagenhet att jag blir Nemo...och inte är kvar i verkligheten. När vi är ute och går, reser eller gör annat - så ser jag ett blogginlägg i varje skyltfönster, varje otäck mänska' på spårvagnen eller whatsoever... då är det dags att tagga ner. Detta är ett av skälen till att jag älskar henne så mycket. Hon ger mig möjlighet att hämta hem mig själv till vardagen

10. Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?
Vet ej- har inte frågat. Är jag det? Va, Va ???... maila.

11. Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg, eller tänjs den gränser hela tiden?
Nej, det går fram och tillbaka.

12. Nämn några saker som du aldrig skulle blogga om och varför?
Namn på de närmaste och deras liv. Det handlar inte om mig, mig ,mig!!!

Mina sexvanor, mina innersta mörka tankar eller dolda brister... då blir bloggen för svart. Allt sånt hanterar jag i andra rum genom meditation, frigörande andning och goda möten.

13. I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse tror du?
Ganska mycket tror jag. Skulle jag INTE göra det, så skulle jag även ta bort min besöksräknare och bloggtoppsfunktioner. På det viset skulle jag inte veta alls om någon kom på besök. Kommentarsmöjligheterna tog jag bort för länge sedan - för att kunna fokusera på nuet och göra mig mindre bloggberoende.

14. Tror du att man kan lära känna en person genom att läsa hennes/hans blogg?
Bara delvis. I de flesta fall. Fördomarna seglar upp ständigt och skapar en helhet - vare sig jag vill eller inte.

15. Har du träffat folk IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dem via bloggen?
Ja, men inte så att jag gett mig till känna. Jag är tveksam till om jag skulle gå på en mingelbloggfest... mingel är för mig vad djävulens rövhål är för andra.. Däremot skulle jag kunna tänka mig att hålla tal eller föredrag under temat: "Bloggens betydelse för samhällets utformning, påverkan och strömningar". Jag tycker om att känna mig kompetent och märkvärdig. Att vara inkluderad och få höra till är mindre viktigt.

16. Tror du det kan vara skadligt för vissa personer att blogga?
Bröderna Schulman, Linda Rosing, modebloggsjabba-jabba osv. Jag tror att bloggar kan bli monster som går överstyr

17. Har du någonsin blivit sårad av någonting som skrivits till/om dig i kommentarer eller i andra bloggar. Och isåfall: Hur har du hanterat detta?
Nej, ingen har varit elak mot mig...ännu.

18. Har du skrivit saker du ångrar i din egen eller andras bloggar?
Nej, i alla fall inget om ligger kvar här och nu i denna stund. Det är i så fall hanterat.

19. Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig?
När jag fått en kanonidé till ett inlägg och fomulerat det i huvvet dag 1. Och sedan...när jag skall knacka ner det dag..3-4 - då är det bara tomt och svart. Då blir det youtube eller nåt i stället. Shit..

20. Tror du att du fortfarande efter två år bloggar? I såfall: Tror du att ditt bloggande förändrats då?
Tveksamt om jag bloggar om två år. Just nu har jag bestämt att blogga fram till 12 juni... sen får vi se.

21. Tror du att bloggarna har (eller kommer att ha) någon inverkan på vår kultur, eller är de en grupp människor som mest påverkar varandra?
De som inte vet vad internet är, eller hittar till annat än Aftonbladet och sportsajter - nej. För Internetmänskor... ja

22. Avslutningsvis 1: Kan du sammanfatta kort vad ditt bloggskrivande har betytt för dig?
Ett nytt sätt och nytändning på att få utlopp för mitt intresse för det skrivna ordet, samt några få cybernetiska kontakter

23. Avslutningsvis 2: Kan du sammanfatta kort vad bloggläsandet har betytt för dig?
Jag känner mig mer deltagande och påläst i mediabruset och känner att mitt öra ligger mot rälsen och att jag har lite koll på vad som debatteras och händer. Bloggarna gör det också lätt att sålla.

Andra bloggar om: egenintervjuer, bloggosfären, under skinnet, utmaningsfrossa

Folknykterhetens dag...

Det är såna härna bilder och liknande propaganda som kan få mig att, åtminstone för en kort stund, fantisera om att ta återfall...

Andra bloggar om: militant, förbudsivrare, rivjärn, huskors, glädjedödare

Hero

Av bara farten plöjer jag vidare i skivfloden... något som fångade mitt öga på spårvagnen nyligen var Perrellis album som Metros recencent käkat till frukost...

"Hero" är ljud från snabbköpet, för folk som inte orkar annat. Slätstruken stadshotellsdisko och klämmig schlager i en soppa som inte ens börjat sjuda. Fadd musik för afterskin på familjehotellet i Sälen eller förortsfruarnas tjejmiddag med sallad och spritzer. En skiva för reahyllan på Tönnebro.

Tönnebro är, för den som undrar, en mack någonstans i Hälsingland där den tredje målgruppen, lastbilschaufförerna, stannar och äter något stekt och köper en skiva med snygga ben på.

Vi andra frågar oss stilla: Hur blev det så här? Varför hatar de musik?

Jag har inte hört... men blir inte heller sugen på att lyssna, eller särskilt förvånad.