Advertising Space

Nä, det här duger inte.... Om jag ens skall fundera på att plugga upp en så här gadget



- så måste det bli ordning och reda.

I nuläget är det mycket skralt... jag har iofs den mängd läsare jag förtjänar... men - det här är mesigt...



1 person...repeat 1 person följer. Jag skall inte ge mig på att skälla ut publiken. Men jag är lite konfunderad. Med 70-80 besök/dag borde jag har fler followers.

Det verkar dock som om Blogger har tramsat till det - alla bloggar jag tidigare följt offentligt - så att säga - har blivit "anonym" status på.

Ja, ja... flaggat och klart i alla fall.

Kampen mot alkoholen

"Varenda dag var en skräck". En rubrik som hade sin peak för en vecka sedan.

Jo, men inte i relation till Bosse. Bosse hade varit nykter i 11 år då han och Elisabet träffade. Den skräck Elisabet redogör för är uppväxten med sin alkoholiserade far. Inte mindre vidrigt för Elisabet - men hur tänkte rubriksättaren?

Snacka om att tänja på verkligheten...

Kampen mot...eller med... alkoholen kan du även se ikväll på SVT 2. Ett bra alternativ till Så skall det låta. Som nu tar över efter På Spåret. Här är det istället urspårat så det visslar om det. Skulle jag tro.

Olle Ljungström kämpar med sina demoner och sitt beroende.
-Du får filma allt förutom när jag går på toaletten. Med de orden i minnet har filmaren Jacob Frössén följt Olle Ljungström en längre tid. Kvällens K special handlar om en artist som startade sin musikaliska bana redan i slutet av 1970-talet i bandet Reeperbahn och som sedan fortsatt som hyllad soloartist på 1990- och 2000-talen.




Programmet går även i repris 1 och 4 mars - ifall Settman är prio 1. Filmen ligger även på SVT Play i 30 dagar. Olle finns på MySpace - givetvis

Update: - Artikel i AB om dagsformen

Anpassning...

Som ny i familjen gäller det att ha ordning på det där med fitness.... passa in, helt enkelt.



....och det lyckas ju. Jättebra!

Hisingen

Utsikt mot Majorna - från Hisingen Foto:Nemo

Det är söndag och sol. Öfsadröp (takdropp uttalas så på slätta). Vi bestämmer oss för att återigen ta oss över till Hisingen. Men lovar oss själva att hela tiden ha visuell kontakt med Majorna.

S och jag är så trevliga när vi är ute och rör oss. Lite som det strävsamma paret går vi och gnäller på det mesta. Vi hittar fel nästan överallt. Och så blir vi grandiosa stadsplanerare. S har öga för estetik och försköning. Överallt där det är betong, parkeringsytor och förfulade områden så kommer det som ett brev på posten;

- Tänk, så trevligt det kunde bli om man trotylsprängde dom där husen och så kunde man ha lite caféer här vid vattnet. Anlägga en park där borta och lite mysiga bostäder där så... och skicka bort allt som börjar på S och slutar på tena till yttre Hisingen.

Jag lovar - om S var hövdning i Göteborg eller stadsarkitekt/stadsträdgårsmästare skulle alla göteborgare var sönderfikade, lida av fetma och ha utvecklat svåra gräs o pollenallergier.

Mina förnumstiga besserwisserbidrag består i att arrangera all trafik på olika sätt. Det börjar redan med att Älvsnabbefärjans tidtabell är som ett svart hål. Älven trafikeras ju nästan inte alls. I alla fall inte på söndagar. Hur kan det va? S påpekar att det borde vara ett café på akterdäck - och bänkar ute att sitta på. Varför blir jag inte förvånad?

Göta Älv - the nerv of the city, the backbone, the core of Gothenburg. Och där skall glida nån skrutter en gång i timmen medan alla som behöver fly Hisngen (och det är många) måste ta broarna i sina ö-byggda Volvos och ytterligare förstärka intrycket av "Lilla London" (smog, mörker, dimma , regn, dis och gas) Nänänänänänä...

I ren miljömuppsvrede trampar jag frustrerad längs Norra Ävlstranden och pekar med hela handen, viftar och har mig. Låter högljutt förstå att hela Göteborgs trafiksystem har fuckat up för länge sen. Som om den där lilla mys-tunneln som kommun-Göran fick grävt mellan operan och Järntorget skulle göra ett enda något från eller till...

Uppe i varv som jag redan är, salivbubblar jag om att färjeterminalen vid Saltholmen mår bäst av en nervgasattack och att den istället borde förläggas centralt i stan - så alla ö-bor slipper äga bil och kan ta sig till jobbet från stadskärnan direkt.

Så där håller vi på och går längs älven med solen i ansiktet och arbetar upp en puls av steg och humör som innebär att de vi möter längs vägen troligen tisslar och tasslar;

-Såg du dom där två åskmolnen...hur fan kan dom hålla ihop? Dom kan ju inte veta att vi älskar varandra och att gnisslet och de mörka ögonen är riktade mot "dom som inte gör nåt'".

Tänk vad bra allt varit om S och jag suttit bakom varsitt skrivbord och bestämt bra saker hela dagarna. Och vad omtyckta vi skulle ha blivit av göteborgarna.

I insikten av den monumentala självgodheten sätter vi oss på en bänk och solar, somnar mot varandras axlar och vilar i vår egen hopgnodda förträfflighet...


Istället för grogg Foto: Nemo

Ni är inte ett dugg bättre än vi...

Tidigare idag hade Mymlan, som bloggar OCH är journalist, en synnerligen skarpsynt inlaga på sin blogg. Nästa onsdag är hon med i Babel och möte Jan Guillou

Hon citerar Helena Gierta:

Bloggarna är förstås först och främst enskilda människor, som ibland skriver både klokt och förståndigt, men alltför ofta sprids det lögner och förtal. En del ser sig som modiga när de “avslöjar” namn på den ena eller andra misstänkta personen, andra skryter när de missbrukar offentlighetsprincipen och slår sig för bröstet när de säger det “ingen annan vågar”. Ofta står journalister i skottgluggen, som särskilt fega och korrupta.



Tyvärr har jag under några skeenden i livet mötts av journalistiska metoder som är lika grumliga som de bloggar gammelmedias journalister väder sig mot. Även om de inte kan liknas vid kommentarerna i Rosings/Blondinbellas bloggar, men ändå. Låt mig ta ett exempel:

För många år sen arbetade jag som mellanchef på ett företag. I samband med rekrytering av ny personal var det normalt att provanställa. Efter sex månader övergick tjänsten till fast - om det inte förekom några "konstigheter" under provanställningsperioden.

I ett fall förekom det konstigheter på ett mycket obehagligt sätt, och en medarbetare fick klart för sig att han inte skulle få fortsätta då provanställningsperioden var slut. Han gick till pressen med detta. Och pressen nappade.

Det som jag upplevde under den veckan då drevet gick var ett sorts Hades. Jag satt på mitt kontor och hatade pressen i allmänhet och en viss journalist i synnerhet. Självömkanspotentialen var skyhög.

När allt lagt sig och det hela blåst över sökte jag journalisten i fråga för att om möjligt få vederbörande att förstå vad den sensationslystna murvelfräsen grävt upp i ohanterlig dynga.

Jag blev mycket kallsinnigt bemött.

Det spelade ingen roll vad jag sa. Det var ointressant. Tidningen hade valt sin egen linje, gjort den till sin sanning och därmed jämt.

Att jag omöjligtvis kunde kommentera och förklara detaljerna i ett personalärende var inte relvevant information. Jag uppfattades bara som maktfullkomlig och "typiskt chefig". Tidningen och journalisten hade bestämt sig för att medarbetaren inte fick fast anställning på grund av att denne varit ute i media i ett annat ärende i början av sin provanställning.

Jag vågar knappt tänka på vilket scenario som kunde utbrutit ifall medialandskapet då sett ut som det gör idag och jag försökt mig på en bloggattack för att försvara min heder. Kanske tur det...

På så vis menar jag att likaväl som det finns rutttenhet och kloakbrunnsinslag i bloggosfären så är icke heller trycksvärtsmedia fri från grumligheter och osunda metoder då det gäller att skapa "bra nyheter".

Patrik 1,5

I förra veckan bullade dotter M och jag upp oss i megasoffan och tryckte in Patrik 1,5 i DVD-släden.






Denna salongsvältare signerad Ella Lemhagen (och nej... jag skall inte göra mig lustig över kopplingen regissörsefternamn och filmens tema) har fått översvallande recensioner och ett mycket positivt mottagande.

Efter att själv suttit nedsjunken i hemmasoffan och stirrat har jag inte svårt att förstå detta. Vem vågar överhuvudtaget mopsa upp sig mot ett tema som behandlar homosexualitet med ett sådant tonläge och anslag? Det är mycket begåvad gjort. Och skådespelarinsatserna är grymt bra.

Det som jag ofta hittar luckor i - manus. Det finns bra manus, och så finns det anusmanus. Denna film lider av att ha fått på sig det sistnämnda- (och nej, jag har fortfarande ingen baktanke genom att använda det begreppet, trots filmens tema).


Filmen tacklar fördomar om homosexualitet på ett både oväntat och begåvat sätt. Gustaf Skarsgårds och Torkel Peterssons porträtt av två män som försöker anpassa sig till livet i ett vanligt svenskt villaområde griper tag och tumlar om kring moralitet och komplexitet. Synd då bara att manus vid en hårdare granskning faller sönder. Det finns grava trovärdighetsproblem på flera håll. Något som t ex SvD:s recencent blundat för.


Taffliga myndigheter - OK... men det finns gränser för hur lågpannat socialkontoret funkar.


Robin Stegmars snut aj, aj... det skall vara liten gul ruta som är bonk-varning på att beträda a´la Gökboet, Blues Brothers o Clockwork Orange. Men bara där. Så är det inte i Sverige.


Totalt sett är myndighetssfären så parodiskt framställd att den inte kan tas på allvar. Det kanske är meningen, men intrycket i övrigt är inte att framställa stela karikatyrer. Det är inte konsekvent genomfört. Hade det varit det - hade jag köpt det rakt av.


Torkels rollfigur får problem att brottas med. Han lyssnar på Dolly Parton, dricker whisky och röker. Blir pissfull, hemsk och ballar ur fullständigt. När han skall flytta och separationen skall fullbordas (han har hittat en ny man att dela sitt liv med på c:a en vecka) - och kommer med sin purfärka partner för att hämta sina saker - då ändrar han sig och bara lämnar flyttlass och man med bohaget ute i bilen. Hade manus varit bättre - så hade kameran varit med inne i bilen för att skildra uppbrottet och återtåget till villakvarteret.


Det förekommer också en "raggartyp" i filmen som är homofobisk och kör blå amerikanare fort genom villakvarteret. Flera gånger körs bilen ursinnigt på gatan. Det stannar vid det. Konstigt. De övriga familjerna på gatan klimaxar på ett eller annat sätt. Får en sorts förlösning. Raggarkungen får fortsätta att vara raggarkung eller nåt - utan att det händer något. Skumt.


I Patriks sovrum har det satts upp en "babywatch". Inte så konstigt. Det skall ju bo en liten telning där. Är det tänkt. Patrik 15 bast och skitsur flyttar in. Att han inte river ner kameran och sparkar in en mellanvägg som tack för förtroendet är mycket märkligt.



Till följd av de här manusmissarna samt en flörtig komisk touch (oj...så tokigt allt kan bli) blir filmen inte den blytunga rulle det kunde blvit. För här finns stoff nog att göra en märkligt bra film av. Hade ...låt säga Björn Runge involverats...ja, då hade det förmodligen blivit mer kompromisslöst, men kankse färre biobesökare.

Som helhet ger jag ändå filmen klart godkänt. Mest på grund av skådespelarinsatserna och gnisslet som skapas mellan "vanlighetsstrukturerna" och regnbågsfamiljen.



Se hellre: Brokeback Mountain och/eller Priest

Spotified - vecka 909 Hearts of Stone

Ett album som jag har lite en liten skamfilt för är detta:

Southside Johnny And The Asbury Jukes – Hearts of Stone

Då - någon kväll i brytet mellan 70-80-tal låg jag och softade i min vindskvart i en säng utan ben. TV hade jag inte. Bara stereo. Det var många kvällar och P3.
En kväll var det en kille i min egen ålder som hade nåt prat- o musikprogram. Och han var djupt bedrövad och lessen. Han kunde, om det varit idag - tagit sin mobil och gjort den där filmen och en studie i mänsklig förnedring. Men det fanns inga mobiler då. Eller jo.. men dom satt i bilar och enheterna vägde 18 kilo.

Det gick i alla fall att vara lessen på den tiden trots att EMO var inte uppfunnet. Kulturjunkies fanns inte heller. Det var mest korsningarna mellan pajas/hippie (blaffig sammetsfluga och piprökarfrisyr) som stod ut. Och jeans med tjafs.

Flera gånger under den timslånga sändningen riktade han sig direkt till någon ung kärlek som lämnat honom. Första ljudillustrationen var "Hearts of Stone" för att få kvinnan som dumpat att känna sig dålig. Sen ströp han henne andligen med "Light don't shine" - kanske som en vink om att han snart skulle slänga sig i Kattegatt och bli krabbmat.

Jag minns att jag tyckte hans pretentiösa halländska var svinjobbig. Men han hade bra smak när det gällde musik. SydsidsJonny är lite av Bruces lillebror. Det hörs. På den här skivan har han till och med skrivit ett par låtar.

Jag kan varmt rekommendera de två spår jag nämner. Eller så är jag bara nostalgisk. Ledsna är dom i alla fall och hade klart platsat på St Valentine's day Massacre

Stress i press

I pristävlingen "Den som har mest kortisol i kroppen när hon dör vinner" är det just nu jämt mellan två kvinnor som är mycket lika men ändå olika. Lika - för att de är ungefär lika mediala. Olika - eftersom de enligt egen uppfattning lever väldigt olika sorts liv.

För mig är det snudd på obegripligt att ens komma på tanken om att jämföra högst egenupplevd stress. Eftersom vi är olika, så stressas vi olika mycket av olika faktorer.

Att dessutom (som Linda) klara ut hur andra borde leva sina liv för att förstå vad stress är verkar inte helt genomtänkt. Eller så är det det. För att öka sin mediala potential.

Läs mer: här och här samt här

På kontoret

"Jag har en måne på mitt skrivbord"

tänkte hon, medan googlesökningen på "LYCKA" nu kändes oviktig

Seriösa konflikter

Happy Sunday!

Idag hade jag förbrett ett superseriöst inlägg om allvarstyngda konflikter och hur vi - ofta beroende på uppväxt och värderingar förmår hantera dom. Nu blev det inte så - nästa söndag skall jag ha fått ordning på mitt tungsamma konfliktinlägg.

Istället kan jag skriva en skitbra[update: hyfsad] krönika om relationer kopplat till spårvagnar, Majorna och mobiltelefoner. OK? Hörde jag en storm av ettor o nollor som formerade sig till fyra täter gruppkolonner och marscherade in genom RJ 45-kablaget?

Lördagseftermiddagen var över. Sissela Kyle hade gnott sig igenom ännu en föreställning på Lorensberg. I publien; mor, syster och jag. Vi säger hej och har umgåtts i 4 timmar utan att något osagt blivit sagt. Det har det inte funnits tid för. Vi har haft trevligt.

I snöyran slinter jag nerför Avenyn och ställer mig vid Valand. 3:an kommer och plötsligt förbyts den dämpade miljön, det där luddet som göra att det känns som att gå ute med hörselkåpor till ett inferno. I spårvagnens inre kan ingen höra dig skrika.

Nä, ingen kan höra dig skrika för den rollen är redan upptagen av flera mobilblottare som för samtal om var, när, vilken vagn, plats, antal köpta öl, vägbeskrivningar. Jag har hamnat i en kommnikationscentral där medelåldern är i nivå med antal burkar i ett starkölslock.

En giganstisk svart kvinna, som skulle kunna dragit jämt med Cyndee Peters i utseende och omfång, bryter av när hon kliver på vid Järntorget. Med mobilen tätt intill örat skrattar hon hysteriskt. Det måste vara en oerhört rolig person som är i andra änden. Eller lyssnar hon på en ljudbok av Erlend Loe - utan lurar?

Rätt plötslig ramlar en liten panda i grå hatt och gröna converse ner bredvid mig:

- Mmm...ja...men jag har inte så många öl kvar nu. Nej, dom har tagit slut (fniss). Jag har två kvar, men du kan få den ena.
- Aha...ja, nä har du? Det hade jag glömt. Cous-cous? Vad är det? Som mjöl eller? Nä, jag har en trä-ängel med mig. Det kan väl passa? Han vill nog inte ha sex med oss två i alla fall....nä... Emelie kommer. Det vet man ju hur det blir...

Jag vänder mig bort och hoppas att resan med helvetsexpressen snart skall ta slut. Allt är fuktigt, ylle och elektronisk geggbrottning mellan iPods, mobiler och hållplatsutrop. Suck.
Det fanns en tid då biljettmaskinerna sa "tjong" och stämplade små papperskvitton som veks ihop. Snyggt och prudentligt. Då en mänska med en Sony Walkman var något mycket spejsat.

I den sena lördagstimmen var jag ett UFO igen. Herre, 50, svartklädd och bister. Med keps, redigt knuten halsduk och stadig blick. Som satt rak i ryggen och såg rakt fram. Nykter, väldoftande och knäppt gylf och en 10-pack tulpaner på väg mot min älskling. Att Sisselas föreställning hette "Dina dagar är räknade" bekom mig inte. Bara lite.




Till sist - lite söndagsmusik från ett piggt 80-tal som en illustration till Walkmannostalgin. Ett "one-hit-wonder" med Double

Länk till parkbänk

I gårdagens inlägg om Håkan på Heden hade jag angivit en felaktig länk till 10-minutersfilmen om Håkan, som bor på en toalett vid Lorensberg. Länken tog läsarna till ett inslag med Kin o Janet som sjöng i Nordstan.

Nu är det tillrättat - och länken finns HÄR.

Det finns också en film från göteborg som heter "En enastående studie i mänsklig förnedring". En i mitt tycke överteatralisk kille fiser ihop efter det att tjejen gjort slut. Filmad med mobilkamera.

Länken här ovan tar dig till "En enastående studie i mänsklig förnedring" Hard Core/Paw Riiktiit-versionen

Ord och Miljö samt Olles ollon

Genom den här sajten fick jag "sätta ord" på min blogg. Klicka för större version.



Sedan detta. Det är väl så typiskt. Jag är en miljöjesus. Om man skall tro bloggparti.se så har min blogg starka spänningar och strömningar mot (MP).

Det är ju djupt stötande. Allt redaktionellt arbete måste göras om... eller så får jag göra om mig. Tror på det sistnämnda. Det verkar enklare.

Jag återkommer då jag virkat en väst i ullfrotté, odlat svitno-kalufs, låtit mitt hår på bröstet växa så det står upp som en piasavakvast ur v-ringningen och bestämt mig för att flytta Göteborg till trakten av Skara. Under tiden ligger alla SUV:ar i Majorna pyrt till. Eller om man så vill - dags att byta från vinterluft till vårluft i däcken...

Ha en skön lördag - hälsar Olles Ollon



Gå in på www.kalles.se och bli ett själv - om du har lika snygg frilla som jag, vill säga

Hemlös - drabbad eller drabbande

Hemlös - utan egen förskyllan. Inget eget ansvar? I den här filmen skildrar Håkan sin situation. Att den skulle gå att förändra verkar inte finnas på kartan. Oerhört tråkigt, då det finns fantastiska möjligheter och hjälp att få - om viljan finns. I det här fallet har den checkat ut för länge sedan.... Läs gärna mer i organet som inte gör mycket för att länka tillbaka till det här inlägget. GP lider av stelbent twinglyfrossa. Ännu.

Ge filmen de 10 minuter den tar.

Öppna tårkanalerna och Spotify för när Ennio Morricones "Gabriels Oboe" ljuder då flödar mina tårkanaler. Det här är musik att dö till. Eller nåt. För det är så sorgligt att höra Håkan, 47 svara på frågan;
- Vad gör du om 10 år?
- Då är jag nergrävd, svarar han...

Den här filmen gör mig djupt sorgsen. Samtidigt tacksam för att jag vet... jag vet att det kunde varit jag som bodde på toalett och drack T-doja till frukost. ´

Samtidigt finns det exempel på de som reser sig efter en helvetestripp på 20 år. Eller kanske ännu längre. Här - ett ömsint och vackert porträtt av en man som jag håller tummarna för på söndag.

Vadå Göteborg?

Hade jag riktig otur när jag tänkte?

Om nu bloggen skall handla om andlighet, alkohol, film, musik, litteratur och trams. Varför skall jag putta in "Göteborg" som ett tema bland de övriga?

Vancouver? Amsterdam? Heidelberg?

Givetvis handlar det om att jag bor här. I Göteborg. Staden vid älven. Och då det gäller att spinna loss på ämnet Göteborg så är underämnena oändliga.

Ta bara den pappavitsbesläktade humorn som jag inte kan få nog av.

T ex:

- Styckmördarparet greps i Kapstaden.
- Jaha, för vilket mord?
- Det var Nelson man dela

Eller det fuktiga vädret. Den råa kylan som alla nylonstrumpsförsedda kvinnor fått smaka på då de köat utanför Park Lane en kväll i februari.

Men väder och vitsar är då bara skärvor bland all övrig lokalfärg som bjuds i denna mystiskt konsturerade stad. En stad vid vattnet där älven, själva ryggraden och legitimiteten för stadens utveckling och tillblivelse effektivt blockeras av mög, Stena, kraftvärmeverk och industritomter.

Just nu har de nya, fina italienska spårvagnarna som är bra för att det hörs när dom kommer fått snörstopp. Det blev kallt. Det tänkte vi inte på... kallt i Sverige. Hmmm...

- Si, vieto freddo Suedia il motore della spinola ...eller nåt kan tugget ha gått nere på fabriken.

De gamla vagnarna som såg ljuset samtidigt som dagens 40+:are ersätter nu vagnparken tillfälligt. Inne i vagnhallen Gårda förs samtal brutet och förmodligen är det någon inköpare eller tekniker som inte får följa med ut på veckans fredagsöl.

I tisdags morse kom en liten ensam vagn på 6:ans linje stånkande längs Skånegatan. Det såg inte riktigt ut så här:

men nästan.

Roligare är då att tränga innanför skjortan och visa på det födgeni och den anda av humor som endast kan skönjas i Göteborg. Kolla här:


Va? En ny låda på Kapellplatsen?

Oh, nej då... ett ingående studium visar vad det handlar om

Slutligen konstaterar jag att vi inom en snar framtid är ETT i-landsproblem fattigare... men det har inte så mycket med Göteborg att göra.

Dom är här nu!

För någon månad sedan var jag ute och snurrade... eller som Ingvar O, min käre nabo i Vasastan, skulle ha sagt; - Jag var inne på Internet!

Bland bloggar fann jag UFO-Fiffi och hennes blogg. Där upptäckte jag också de två böcker hon skrivit. Delvis sprungna ur bloggposter och jag har läst den första; "Dom är här nu"

Den är inte klok nånstans... eller vänta nu. Det är precis det den är.

Så här skrev jag på bokus.com:

"Det har varit en rakt igenom god läsupplevelse och jag har skrattat högt för mig själv flera gånger. Det är mycket sällan det händer då jag läser.

Dom bitterljuva krönikorna/styckena/kapitlen som är tragiska finner jag allra bäst. De har mycket vrede och kritik i sig. Jag har ibland saknat sen röd tråd i innehållet.

Det har givetvis med mina strukturella behov att göra, men det har eventuellt hämmat framdrivningen i min läsning.

Nu upplever jag inte detta som en bok med start - mål och däremellan en handling.

I början av boken blir Fiffi (bokens jag) varse att verkligheten är för bra (eller dålig) för att vara sann. Hon upplever att omgivningen består av UFO:n. Människor som inte har alla bestick tvättade och sorterade i lådan.

På bokens sista sidor blir ju detta mycket tydligt då hon själv får tag på en alien. Men det kan vara en dröm.

Under läsningen blir jag övertygad om att Fiffis färgaffär egentligen är en bensinmack i yttre rymden. Eller att kunderna kommer därifrån"

Så långt Bokus.

Sedan jag läst boken har jag gått och funderat och tänkt och funderat och det är - jo, banne mig det är en bok som dröjer sig kvar. Det är över en månad sen jag läste ut den - och den återkommer med jämna mellanrum. Det är dom knivskarpa analyserna av vår vardagssamtid som hugger tag. Läs hennes inlägg om T:s mormor, så fattar du

Jag har tidigare tagit upp boken "Vi i Villa" som en dystopi över ett förortshelvete.

Fiffi gör något liknande men drar iväg på resa och hamnar bland oförståeliga skåningar, synthmusik, kitchig ensamhet, Ålandsfärjor, bh-köp, cybernetiska raggfrustrationer, och så vidare ....
Mitt i smeten omgiven av ufon finns ändå den där urkraften som spräcker pärmryggen på boken. Vrede, vilja. Jävlar. Buss på!

Det är en bok jag kommer läsa igen.

Gör det du också - och bli en lyckligare mänska

Intervju med Nemo

Tonårsmorsa, som vann Stora Bloggpriset i kategorin "Vardagsbetraktelser" har precis lagt upp
en längre intervju med mig.

Egentligen borde jag säga - Trevlig läsning... och det är det väl - delvis.

Spotified - vecka 908 -Wasa Express

Alltså... "908" står för 2009, vecka 08. Det blir enkelt att förhålla sig till. Det är ett sätt att beskriva tid och rum som rotat sig fast under min militära skolning och är en av de få esoteriska begrepp som jag gärna håller fast vid. En annan yrkesskada som dröjt sig kvar hos mig är att peka med hela handen och tala med magstöd. Och så rättar jag döttrarna då dom säger att: "Det är många människor som gått till Konsum" när de ser fotspåren i snön på trottoaren.

- Nej, nej nej, säger jag. Spår av flertalet skosulor i riktning mot Konsum, heter det. Skilj på fakta och fantasi. Sedan ger jag en lektion i den ädla rapporteringskonsten; Stund, Ställe Styrka, Slag, Sammansättning. Därefter kan umgänget fortsätta på ett mer avslappnat plan.

Nu till musiken...

Jag har tänkt att grotta ner mig i min skivsamling som består av plast (CD:s) som mest står och samlar damm. I min serie "21 skivor" har jag gått igenom de alster jag skulle ta med mig till en öde ö. De finns arkiverade här i spalten till höger.

Nu kommer jag gå loss på lite allt möjligt som borde ha en större skara lyssnare. Först ut är Wasa Express.

Det här var några skumma lirare som min kusin och jag ramlade över en sen decembereftermiddag 1976 på Kulturhuset i stockoholm. En gratisspelning som vi slank in på. I Moonboots. Bara en sån sak. Sedan såg vi King Kong med jeff bridges och Jessica lange på Vintepalatset. Även detta i Moonboots.

På hösten -77 (det ultimata rockåret) låg jag i lumpen och passade på att hälsa på kusin Mats i Stockholm igen. Av en händelse spelade Wasa Express på ett stoooort disco som hette Domino.

Skivans första spår - "January Man" bytte namn, beroende på vilken månad gruppen spelade. Jag har alltså hört Decembermannen och Septembermannen live.

Trummisen Åke Eriksson såg galen ut redan då. Han gör 6 år senare rollen som en sorts svensk Jason i kultrullen "Blödaren" - en film du bör se om du inte har gjort det. En garanterat annorlunda upplevelse.

Skivan med det minst sagt kitchiga omslaget (Katastrofala Omslag? Hallå!) är vid lyssning idag brutalt fräsch och bevisar tesen om att "knepig musik åldras långsamt". det här är jazzrockfusion som står sig mycket gott. Om det inte varit för omslaget då. Där har grabbarna otur.

Skall passa på att nämna - jag äger den här skivan i vinylutgåva.Dessutom signerad av samtliga fyra medlemmar. Efter giget på det stora discot gjorde kusin Mats och jag en inbrytning och ville köpa skiva. Så blev det. Dessutom en kort förlägen pratstund, trots en uppmorskad folköl + KIR-attityd.

Med Spotify som hjälp lägger jag upp en spellista till detta famösa album Wasa Express – Wasa Express - som i alla fall går att följa några veckor.

Saknar du Spotify - men vill ha ett konto - så kan du gå HIT. Det kan finnas invites just nu

(Läser du detta i april kan du skapa en spellista själv eller söka dig fram)

Jag skulle ju inte....

Men idag när jag satt och sörplade i mig min Thailunch fick jag tag på ett vältummat ex. av Aftonbladet där den här mannen skrev en krönika.




Mina tankar började tugga i samma takt som jag läste och min gom processade bambuskott, lök och kyckling.

Så bra att det finns andra som verkligen gör det jag bara tänker....

Det verkar som om det finns olika sorts sanningar.

• Lögn
• Förbannad lögn
• Sanning
• Halvsanning
• Jan Guillou

Kloster

Bild: Nemo

Långt ut på den sydvästra delen av Kreta finns ett kloster.
Chrysoskalitissa.

En hemsida för och av poeter beskriver platsen så här

Jag fick berättat för mig att de trappsteg som leder ner mot havet skiftar i guld - men kan bara ses av rättrogna.

Då vi var där bodde det två-tre munkar i klostret. Där hölls en esoterisk mässa.

Det vilade något mycket stillsamt och säreget över denna utpost, helt nära Elafonissi.

Spotifyinvites!

Kära läsare!

Om du finner min blogg njutbar och trevlig att följa, så rekommenderar jag dig att omgående går HIT - och skaffa en Spotifylicens. Om du inte redan varit så förtänksam och framåt att du redan tiggt, bönat & bett eller vunnit en.

Utan en sådan kommer du finna dig själv på i ett musikaliskt ödelandskap. En Aftermath där toner och G-klavar ligger utbrända längs en väg där RIX fm och NRJ plöjt fram.

Jo - varje tisdag här är "musik" temat. Ofta presenterar jag då ett album som är värt att närma sig. En spellista följer med och den har inget större värde utan Spotify. Om du inte skall snurra runt på Youtbe eller så.

[Update: Jag har ett färdigt och reggat konto att bjussa på - maila så får du de uppgifter du behöver för att komma igång]

Feedback

Att ge feedback är inte alltid så lätt. Att använda Görels metod kommer förmodligen göra dina relationer något mer besvärliga. Det är iofs inte sämre TV för det.

Äntligen börjar jag förstå dealen med Mia & Klara. Tog ett par säsonger - men så är det med mig. Det tar ett tag innan jag fattar.

Här skulle nu vistats en video där Görel ger Feedback på hundskolan. Den har SVT stängt. Istället blir det denna:



Men... det finns ju en effektiv form för att ge feedback som kallas Jag-budskap. Det kallas så för att den som börjar samtalet utgår från sig själv och sina egna behov och ger feedback i jag-form.

Jag-budskap betyder att du ärligt och rakt talar om:

BETEENDE – vad jag ser eller hör, mina observationer av det som sker
KÄNSLA – vad jag känner när jag ser eller hör detta, eller hur jag "blir"
BEHOV – det jag behöver i den aktuella situationen
ÖNSKAN – vad jag skulle önska hända i stället. Eller en eventuell konsekvens

Jag-budskap leder oftast till att även känsliga saker kan sägas utan att det blir missförstånd . Eftersom jag-budskapet är rensat från dolda budskap, antydningar, syftningar, diagnoser eller skuldfrågor behöver inte den du riktar det till känna sig hotad och gå i försvar.

• Särskilt viktigt är att jag beskriver exakt vad jag observerar, till exempel

”När jag såg att du var alldeles tyst under grupparbetet, upplevde jag att du var väldigt uttråkad”.

Uttråkad är en diagnos som du själv har gjort baserat på att du observerat att personen inte sa något under grupparbetet. Den diagnosen behöver inte vara sann och den tillför alltså ingenting. Möjligtvis en onödig konflikt mellan er.

• Det är istället viktigt att du talar om vad du känner inför det du ser.

”Då kände jag mig väldigt osäker”. (På grund av den andres tystnad under grupparbetet)

Här är det viktigt att du undviker att ”avgöra skuldfrågan”, t ex ”du har gjort mig osäker”. Ingen människa kan ”göra” känslor i en annan människa. Det är alltid du själv som väljer vad du känner. Detta val är inte alltid medvetet.

• Beskriv varför du reagerar som du gör:

”Jag upplevde att jag tappade kontakten med dig”, (syftar på ditt behov av att vara lyssnad till eller bli sedd).
När du sedan talar om hur du skulle vilja ha det, har du bjudit in till och tagit ansvar för din del i en positiv förändring er emellan; ”Jag skulle önska att du i fortsättningen talar om vad du tycker”.


Du kan själv ganska fritt välja i vilken ordning du vill ta med delarna och formulera ditt jag-budskap. Det är viktigt att det låter naturligt för ditt sätt att prata; ”Jag önskar att du talar om vad du tycker. Jag känner mig nämligen osäker när jag upplever att jag inte har kontakt med dig”.

Två andra exempel:

- Jag blir orolig och ledsen när jag ser dina pizzakartonger som ligger på golvet över hela lägenheten. Därför vill jag att du följer med mig till Anna Skipper efter lunch

- Jag känner mig glad när jag ser att du har förberett vårt gemensamma presentation så väl genom att jobba igenom powerpointmaterialet så väl. Det gör att jag får en lägre stressnivå. Så fortsätt gärna jobba så.


Även min yngsta dotter har Mia o Klara som favvo.
Dessutom är det en viss form av feedback till mig.
Hjärtevarm...

Väntan är över

Image via Wikipedia

Här hade jag från början tänkt att skriva om Jan Guillou. Och kommenterat hans hållning i Lisa Marklund-affären och lite annat. Det hade osat ganska mycket missnöje kring en sådan bloggpost.

Nu blev det inte så. Min blogg kommer fortsättningsvis att vara fri från gliringar och okynne. Missnöje och upprördhet. Det är i alla fall en vilja och inrikting. Jag hoppas att jag lyckas.

Bloggens ledord - acceptans.

Den blir KRAM-märkt på så sätt att mina negativa energier inte läggs ut till allmän beskådan och kommentarsumgänge.

Tack vare andras bloggande kan jag utgjuta min harm, vrede och missunnsamhet på dessa bloggars kommentarsfält.

Det som fört in mig på detta spår är en tid av oblogg. Då bloggen varit stängd har jag endast "skåpsupit" på bloggy.se och nanoblogg.se samt twitter.com

Dessa mikrobloggar är fantastiska. Att med ett enda ord (nanoblogg) eller 140 tecken beskriva läget. Som Hemingway och hans korta roman: For sale: baby shoes, never worn. Det pressar födgeniet till att korta ner - vara kärnfull. Jag har nu raderat Bloggy och Nano. Nån måtta får det va.

Hursom... tiden utan blogg har gjort mig ljum och velour. En mysputte som skall försöka formatera bloggen enligt följande:

Måndag - bild
Tisdag - musik
Onsdag - litteratur/TV/media
Torsdag - Göteborg alt. Bloggrulle
Fredag - alkohol
Lördag - trams
Söndag - andlighet/relationsfokus/livsstilsproblematik

Går det att följa schemat, så blir jag glad och nöjd. Då jag kan nå mina mål och följa en plan blir jag alltid tillfredsställd. Njutbart. Motiverande.

Om det fiser ihop och bloggen fortsätter att vara den nyckfulla organism den varit, nu på sitt fjärde år, så må det väl också vara hänt...

Som du kan se är bloggen utseendemässigt förändrad en aning. Jag har också gömt mina poster från perioden 9 sept. - 20 nov. 2008. Håller på att göra bok av alltihop. Återkommer och utkommer senare...

Flytt och omstuvning

Snart lever bloggen upp igen. Start lördag - Alla hjärtans dag.

Just nu pågår omstruktuering och designpyssel...

1348

Image via Wikipedia
Lika klockrent som ett årtal då pesten härjade som värst är nu mina bloggposter. 1348 har det blivit sedan starten juli -05.

Då jag funnit en viss mättma (tack Mike!) i mitt bloggande kommer jag under tiden fram till mitten av februari fundera på bloggens fortsatta liv.

Jag har också annat att pyssla med.

• Mina inlägg under perioden 9 september - 20 november 2008 skall redigeras.
• Jag har belagt mig själv med godisförbud
• Marschen mot ett raskare liv skall påbörjas. (Gbg-varvsträning)
• Min relation med S skall utvecklas och fördjupas ytterligare

Bloggen kommer att vara nerstängd periodvis. Jag kommer att rensa ut en mängd inlägg som saknar relevans ur ett historiskt perspektiv, eller som har en verkshöjd i nivå med strumpskaften. Det kanske inte blir så mycket kvar...

Vill du veta när jag kör igång igen - lägg in bloggen i en RSS-reader, så ser du när det händer något. Eller maila- så blänker jag till när det är något nytt på G.

Tack för alla glada tillrop och kommentarer, stärkande mail och för att du läser. Utan läsare - lite bloggande.

Jag tar givetvis tacksamt emot kommentarer och tyck på vad jag borde skriva om...
Några spår finns upparbetade i min nödtorftigt bemängda skallbas..

• fortsatt trams blandat med beroenden och personlig utveckling,
• renodling kring livsstil, andlig utveckling, fysisk träning, mental balans
• rent kulturfokus - film, böcker, TV och musik
• lokalfärg! en blogg som inte rör sig utanför kommungränsen
• intervjuer med andra bloggare, koll på affärer, caféer och bilder från den lokala verkligheten
• åsiktsmaskinen - varje dag - en nyhet/artikel från tidning - Nemo tycker.
  
  Jag kommer åter kring 15 februari....
  
  Under tiden kan du med fördel grotta ner dig i "bloggkomposten" och vältra dig i en introvert narcissist och hans resor, beroenden, stalltips för ett bättre varande, barndomsminnen, ilska, filmtyckaden, boksmak eller vad du själv finner lämpligt och gott.
  
  
  

Bloggrulladen

... idag med kvacksalvarparaden... ( hette i sin första utgåva "Bloggrullatorn") blir min andra och sista bloggrullegenomgång på ett bra tag. Jag skall förklara varför imorgon.

• 365 saker

Är en ny bekantskap i rullen. Inte så konstigt, för bloggen har bara funnits sedan nyår. Den drivs och tillverkas av Navid Modiri som portalfigur. Första gångnen jag uppmärksammade den mannen satt han och ledde filmkrönikan med en kvinnlig partner. Då störde jag mig på att hans frisör uppenbarligen använde yxa istället för sax, samt att Navid använde Pinoccios scenkostymer, framhängda av nån limsniffande stylist. Tråkigt - för karln' är ju snögger... och han bevisar med sin blogg att han är rolig och kreativ. Nu har han gjort de utseendemässiga förändringar som var nödvändiga för att jag skall ta honom på allvar. Läs om allt du behöver veta för att starta en blogg. Det är guld. Hela redaktionen är värd sin etta på bloggportalstoppen i Göteborg

• Abbes pappa

Vet att sjunga rätt vaggsång. Respect! RastafarI, ever livin', ever lovin' I and I,

• Anjo

Är ny i rullen - men är en man som kretsar kring Olskroken insvept i surrealism.
Här är han på utflykt i Skatås. En god surrealist - eller så äter han för starka mediciner... men jag tror på det förstnämnda.

• As Good as it gets

Har under en tid repriserat sig, men är nu bloggilsk över de nya träningsreglerna som amerikanska hälsovårdsmyndigheter har rekommenderat.

• Björnnästet
  

Också en ny bekantskap och en blogg som jag inte riktigt har förstått. Men det är mycket GI. Och däremellan en blogg som skjuter in sig på allt möjligt. När Björnnästet sköt på Reinfeldt och F-kassan samtidigt blev det drag i spjället

• Bloggfrossa
  

Drar ner brallorna på TV4 och kammar Robert Wells...fast inte medhårs

• Detvarintejag
  

Börjar röra på sig efter en tid i bloggdvala. När Hasse muttrat lite ryckte det till ordentligt.

• En man med skägg
  

Är i repristagen. Har fått tarmvred, stackarn. Läs för all del posten om C J de Geer. Det är höjd. Hög höjd

• Hasse
  

Berättar om sin lunch med mig. Det var en synnerligen god lunch och ett gott möte

• Katastrofala omslag

Lämnar för tillfället dansbandkostymernas förgiftade värld och djupdyker ner i konceptklassisk tysk art-porr-neo...nånting. Tyskt - det är bara förnamnet

• Kristina af Knusselbo
  

Har klara I-landsproblem i valet av semesterort. Nemo önskar givetvis lycka till och hoppas på en lösning i rätt riktning. (Söderut)

• Köpstopp

Har flaggat för dokumentären Livspusslet. Bra. En mycket bra dokumentär. Värd att se. Om du har tid ;-) Repriser:
SVT2 Torsdag 15 jan 2009 kl 15.55
SVT2 Lördag 17 jan 2009 kl 13.50
SVT24 Lördag 17 jan 2009 kl 21.00 Finns även på SVT Play (lite trailers innan)

• Mymlan
  

Svarar på svåra livsfrågor. Utklarande, seriöst och rättframt. I sann narcissistisk anda väljer jag att plocka posten där jag får svar på den fråga jag ställde. Igår kom en post om hur Lisa med z trasslar in sig.

• Trettioplus

Har funnit ut att combon Tobbe Trollkarl + SATS inte har något gott i påsen. Eller hatten

• Tyskungen

Snaskar vidare. Här har han en strävan att bli tysk porrfilmsskådis. Han missar dock att mustaschen bör förlängas med minst 3 cm på vardera sida och obönhörligt peka neråt.

• UFO-FiffiImage via Wikipedia

Är precis som 365 saker en ny bekantskap. Hon skriver böcker som sägs vara roliga. Det är lätt att tro på. Läs hennes IKEA-inventering. Den är fööör bra.

• Älskade dumburk

Skriver om en kompis pappa som tyckte att Sagan om Ringen var...."lite orealistisk" och lite annat om film som inte håller.

Ren ondska

Efter att ha sett Veberödsmannen i en repris från 1986 slås jag av hur brutalt Ernst-Hugo får den sanna ondskan att bryta fram ur plasmaskärmen och inta det annars så trevna vardagsrummet.

Gudrun ritar och berättar

"Allt handlar om kön, makt, kapital, diskriminering och minoriteter"

I helgen var jag på handledarmöte i Dömle. Uppmärksammat i lokal Gammelmedia. NWT hade journalist på plats som fotade och tog bilder. "Det kommer i tidningen på måndag", sa han. Så är det. Men redan igår låg det på nätupplagan.

Det var mitt första möte med en kvinna som under årens lopp väckt starka känslor hos mig. Jag hyser alltjämt en motvillig beundran för Gudrun. Henns argumentationskraft är lysande. Hon har på fötterna och är påläst. Som faktagrund för sina teorier använde hon en hårdvaruskrift från SCB. (nedladdningsbar gratis) Inget mumbo-jumbo således. Ren fakta. Det blir tyngd i hennes resonemang.

Jag är med nästan hela vägen. Det är egentligen bara "mäns våld mot kvinnor" som det kör sig för mig. Jag väljer att i första hand se det som en missbruk- och beroendefråga, snarare än en man-kvinnofråga. 80% av mäns våld mot kvinnor är kemiskt substansrelaterat.

Mera om Marklund

Efter en mycket sval fläkt som genomblåst media under de senaste veckorna - så finns det nu i vart fall en tidning som flaggar upp Moncia Antonssons bok.

Läs recensionen. Den är skoningslös, rättfram och intelligent. Den sätter dessuom fingret på något speciellt - när recencenten jämför Maja Lundgrens "Myggor o Tigrar" samt Lars Noréns dagbok.

Båda dessa böcker blev föremål för debatten kring vad som är lögn och vad som är sant.

Att det inte blivit något medialt väsen kring "Gömda" efter Monica Antonssons avslöjande bok är en gåta.

Säljer man 1 miljon ex på något som är utgivet och marknadsfört som SANT borde Liza Marklund hudflängas lite varstans. Det är mycket tyst. Men kanske ändå inte...

Numera upprörs jag inte över så mycket. Jag kan till och med se ett avsnitt av Körslaget med Robert Wells. Det är svårt, men det går.

Fortfarande indigneras jag djupt kring de som slår mynt av lögn och sanning och sedan - dessutom fegr ur och inte tar debatten. Om de dessutom fortsätter att skratta hela vägen till banken där de vältrar sig i sina lögnpengar - då väcks min vrede. Då blir jag ond i ögat.

I nuläget har all tidigare beundran och respekt för Liza Marklund ryckts av mig som en blöt handduk i ett duschrum. Och det är kallt.

Andra bloggar om: Liza Marklund

Stenmarksaktigt - igen

Att aftonbönerna gav skev utdelning tolkade
gossen som att Gud övertolkat alltihop; han hade bara bett om rostbiff.

Senare i livet förstod han bättre...

Meningen med livet. Vilket liv?

Image by Scott Ableman via Flickr

Att leva ett o-liv. Inget vidare. Att komma till ro med sig själv. Att slippa jaga runt och bara försöka hitta rätt...så trasigt och tragiskt. Känner igen mig själv i det. Att det skulle ta nästan 40 år att gå i mål. Waste...

Första steget kan vara att du kommer underfund om vilka dina grundläggande värderingar är om vad som är ett rätt och riktigt liv och hur ditt liv idag motsvarar din syn på detta. Jag bjuder in dig till en övning för att utforska detta.

Svara på frågan: Hur viktiga är följande områden i livet för dig på en skala mellan 0-100 poäng?

1. äktenskap, partnerskap, nära relationer
2. föräldraskap
3. andra familjerelationer
4. vänner/sociala relationer
5. yrkesval, arbetsliv
6. utbildning/personlig utveckling
7. ledighet/fritid
8.andlighet
9. samhällsfrågor,socialt engagemang
10. hälsa, välbefinnande

Svara sedan på frågan:

Hur nöjd är du med hur du lever i dag inom respektive område. Använd återigen skalan om 0-100 poäng.

Du har förmodligen nu funnit en skillnad mellan hur det är och hur det borde vara inom olika områden i ditt liv utifrån dina grundläggande värderingar.

Fråga dig nu:

Vad skulle du kunna göra för att minska avstånden inom de områden som är mest viktiga för dig och där det samtidigt finns större skillnader? Vad kan bli dina första steg för att minska skillnaden mellan hur det är och hur du skulle vilja att det skulle vara?

Similar minds

Similar Minds är en sajt jag ofta haft anledning att återkomma till. Eller tipsa om. Där finns verktyg för att finna språngbrädor.
Språngbrädor att hoppa på för den som vill förändring. Eller söka hjälp.
Att "bara ta ett test" och sedan sucka djupt över tillståndets varande skapar möjligtvis en grundångest som faller tillbaka i overksamhet, navelskådande. Leder sällan bort - men hem och inåt. Stannar vid hjärteroten.

Similar Minds kan också ske i möten med andra. Det kom över mig i måndags då jag mötte Hasse.

Hasse har varit gäst på min blogg och kommenterat från och till under ett kvartal ungefär.

Det är mitt första closeencounter med en bloggavatar, eller cybermänska. Det har inte hänt att jag träffat en bloggvarelse paw riiktit tidigare.

Min kära S var den sista. Men då var mina vistelser i cybret mer betingat av erotisk fattigdom och känslomässig svultenhet.

Så icke nu. Hasse och jag är lite two peas in a pod - då vi håller på med samma saker fast ändå är väldigt olika - bakgrundsmässigt.

Hursom. Det var ett gott möte. 1,5 timmar var snabbt förbrukade och jag fick med mig mycket visdom och kloka ord. Ömsesidigt hoppas jag.

Jag fick ocskå en bestämd förnimmelse av att jag inte mött Hasse för sista gången. Läs förresten Hasses drömmar om 2009.

Stenmarksförsök

Den trogne bloggläsaren har sett mina tafattheter på juldagen och senast en tveksam bild från den 3 januari i år.

Bilderna emanerar från ett besök på Nationalmuseum. S och jag var där under Luciahelgen och jag fastnade för de holländska mästarna. Secka tavlor! Som gjorda för att sätta pratbubblor till. Så respektlös är jag inför konsten. Jag ser en tavla som ett utkast. Något att sampla ifrån. Göra en twistad remix.

Det funkar ju inom musiken, så varför skall det vara så skitnödigt när det gäller konst?

Lika inför lagen?

Claes Borgström och Sam Shephard sida vid sida.

Vad kommer det sig?

Joserru... den senare har vart ute och mosat runt med 1, 7 promille

Nu kan det inte bli så att Borgström försvarar Shephard på grund av nationalitet och så... men lek med tanken.

Så förvirrat det skulle bli i rätten. Som att få ordning på vem som är vem i Adolfphson & Falk. Eller att klura ut vem som är Niclas Levy och vem som är Ingvar Storm...

Curry Nam-Nam

Image via WikipediaDå all jul och nyår nu välts över ända och det nya året ligger vidöppet är det dags att smarra till det och med heta värma själen. Denna färgrika gryta är en garant för att eventuella bihålor som satts igen av för mycket fett och mejerimög kommer loss och den kåtar upp det mesta i kroppen.

För 4 hungriga personer som tycker om indian food - då helst baserad på chicken - gör du detta recept.

• 7 msk veg. olja
• 800 g – 1 kg kycklingfilé, skuren i 2 x 3 cm bitar…ungefär
• 350 g röd parika
• 25 g mandel (skalad)
• 3 vitlökskyftor
• 2 medelstora gula lökar
• 2,5 cm färsk ingefära

• 1 tsk malen spiskummin
• 2 msk malen koriander
• ½ tsk malen gurkmeja
• ½ tsk cayennepeppar (ev ngt mindre om du har lätt för att bli musbränd på tungan)
• 2 tsk salt

• 1 msk citronsaft
• ½ tsk grovmalen svartpeppar
• 2 dl vatten

Mal ner paprika, mandel, lök, vitlök, ingefära i en matberedare tills den blir "pastasåsig"

Tillsätt spiskummin, koriander, gurkmeja o cayennepeppar.

I en gryta med oljan fräser du sedan detta gojs i 7-8 minuter under viss omröring.

Tillsätt kycklingen, citronsaften, svartpeppar och vatten.

Låt puttra på svag värme i 25 minuter. Rör om då och då.

Under tiden kokar du ett härligt basmatiris och serverar till.



Enjoy! De ovannämnda 4 personerna behöver inte kopulera med varandra. Det går bra att äta ändå. Även ensam.

Vid Floden

Badutflykten med onkel Ernst blev inte
så soldränkt som hans mor lovat

Nyord - ning

Image via WikipediaNyord har en förmåga att listas och "bestämmas" av Språkrådet, vars medlemmar i kraft av någon examen eller fina diplom med många stämplar, vet hur saker skall vara.

Psykbryt har en lista som jag gillar bättre.


För egen del har jag börjat använda "sitta och bittra" altt oftare. Liksom Gammelmedia.

Och det är här jag får problem.

Hjälp!

Gammelmedia blir för onyanserat.

OK - VHS, papperstidning, C-90 kassett, telefon med snurrskiva = Gammelmedia

Men sen då?

CD, Nokia 3210, USB 1.0, Windows 98... ja, du fattar.

Nyord för dessa "in between-media" sökes.

Då jag själv satt mig ner på kammaren (gammelmansidiom) och grottat ner mig har jag endast funnit ett begrepp som utgö tomrummet mellan Gammelmedia och dagens trådlösa, donglesamhälle inklusive strömmande media, bluetooth och twitter osv...

"Blocketmedia"

Fler förslag önskas. Jag skall utveckla tankarna bakom Blocketmedia, för den som önskar - men förhoppningsvis skall det inte behövas.... eller?

Medelåldersmedia och mainstreammedia var uttryck som var i luften. Radhusteknik likaså.

Goth-ICA eller Lidl?

Image via WikipediaÄldsta dottern, snart 16, är "into horror". I prinip inget kan vara läskigt nog. "När lammen tystnar" var inte speciellt ruggig, och "The Shining" var bara tråkigt… jaha.

Gothika kom på tapeten. Jajajajaaaaa…. Vi ska se den. Yngre dottern är precis tvärtom. Vill hellre se dokumentärer om finnar med lapp om halsen och sånt. Häromkvällen var hon ute med en kompis.

Då slog vi till. Gothika…. Be prepared. Kursiverad handling snodd från Wikipedia

Miranda Grey är en psykolog och lever tillsammans med sin man. En dag är hon med om en mystisk bilolycka. En mystisk flicka attackerar henne och sedan blir allt svart. Tre dagar senare vaknar hon upp på ett mentalsjukhus och får reda på att hon brutalt mördat sin man efter bilolyckan för tre dagar sedan. Hon förstår ingenting men med hjälp av sin gamla kollega, uppdagas mer och mer hemligheter. Flickan fortsätter att kontakta henne på ett obehagligt vis. När hon berättar om flickan så tror ingen henne. Alla säger att hon är galen. Men det är inte så konstigt, för vem skulle tro på en människa som säger att hon har sett en flicka, som dött 4 år tidigare?

Nog verkar det här som en gött habil intrig?

Men… det hjälps inte. Flera namnkunniga skådisar gör så gott dom kan. Det spelar ingen roll. När manusförfattaren har sniffat lim och boffat gas är filmen bortom all räddning.

Jag ger några exempel:

• Halle Berry. Psykolog, som kartlägger svåra personlighetsstörningar är gift med sin chef. Brukar inte vara OK, Att chefen och Halle Berry inte är kompatibla i vare sig ålder och omfång, det kan vi bortse ifrån. Det skiljer 15 år och 150 kilo…ungefär.
  

• När Halle tokknasar och flippar – då sätts hon in på samma anstalt som hon jobbar. Fast som patient, då. Och skall nu äta, duscha och motionera bland de hon tidigare kartlade. Troligt?
  

• Strömmen går hela tiden på det här enooorma sjukhuset/fängelset. Det sprakar i ALLA ledningar och rör som om jävelen var lös. Men det är han inte.
  

• När Halle i slutet av filmen är på rymmen och vill uuuut från fängelset så har hon 45 vakter med stora stavficklampor som jagar efter henne. I mörka korridorer. Ingen tänder ljuset.
  

• Under samma rymningsmanöver har manusförfattaren problem. Halle måste ju komma ut och därifrån. Hur löser vi det? Jo – en vakt som sitter vid något skumt skrivbord med massa monitorer upptäcker Halle under sitt skrivbord. Istället för att sköta jobbet och dra i alla klockor, så ger han Halle sin bilnyckel; Psst…take this, get the hell out of here…Märkligt, då inget i filmen tidigare tytt på att dom har något större samröre, mer än att dom är jobbarkompisar (som alla andra vakter) – Halle och vaktmjukisen.
  

• När Halle börja nysta upp saker och ting blir det riktigt märkligt. Och ännu mer svårförklarigt blir det eftersom vi som tittare aldrig riktigt får klart för oss vem som mördade Halles fete man. Det kan ha varit Halle. Mycket talar för det – men det är i så fall ett år senare glömt och borta. Hon s a s got away with it.
  

• Hon har dessutom lyckats få en svårt psykstörd Peleope Cruz ur finkan genom att "någon börjat tro på henne". De är så rara mot varandra i filmens slutscen.
  

Det finns mer svåra grejer att ta – t ex att en stor polisstation är helt folktom sånär som på Halles mans bästa kompis – den lokale sheriffen. Det visar sig att Halles man, som alltså dör tidigt i filmen, och sheriffen har osunda påsar ihop. Detta har Halle upptäckt och ligger pyrt till.

Vad jag finner ännu mäkligare är att Halles man hyrt en ödegård och inrett en källare för sexlekar – när han hade godis i påsen hemma. Halle borde ju inte gjort särskilt ont, menar jag.

Att Halle levt ihop med denne wackosexpsykoman i många år - utan att ana något är högst dubiöst. Halle, som är profilerare och synnerligen skarptänkt har inte för ett ögonblick anat att hennes man kidnappar unga flickor och videosexkedjar dom på en mögig mountainpeoplegård.
Någon misstanke, kanske en fling över frukostmüslin hade varit på plats....

Dottern och jag konstaterade att filmen sög krafigt i trovärdighet. Bortsett från det har den tre-fyra Big Boooh:s värda att studsa till därhemma i soffan.