Hisingen

Utsikt mot Majorna - från Hisingen Foto:Nemo

Det är söndag och sol. Öfsadröp (takdropp uttalas så på slätta). Vi bestämmer oss för att återigen ta oss över till Hisingen. Men lovar oss själva att hela tiden ha visuell kontakt med Majorna.

S och jag är så trevliga när vi är ute och rör oss. Lite som det strävsamma paret går vi och gnäller på det mesta. Vi hittar fel nästan överallt. Och så blir vi grandiosa stadsplanerare. S har öga för estetik och försköning. Överallt där det är betong, parkeringsytor och förfulade områden så kommer det som ett brev på posten;

- Tänk, så trevligt det kunde bli om man trotylsprängde dom där husen och så kunde man ha lite caféer här vid vattnet. Anlägga en park där borta och lite mysiga bostäder där så... och skicka bort allt som börjar på S och slutar på tena till yttre Hisingen.

Jag lovar - om S var hövdning i Göteborg eller stadsarkitekt/stadsträdgårsmästare skulle alla göteborgare var sönderfikade, lida av fetma och ha utvecklat svåra gräs o pollenallergier.

Mina förnumstiga besserwisserbidrag består i att arrangera all trafik på olika sätt. Det börjar redan med att Älvsnabbefärjans tidtabell är som ett svart hål. Älven trafikeras ju nästan inte alls. I alla fall inte på söndagar. Hur kan det va? S påpekar att det borde vara ett café på akterdäck - och bänkar ute att sitta på. Varför blir jag inte förvånad?

Göta Älv - the nerv of the city, the backbone, the core of Gothenburg. Och där skall glida nån skrutter en gång i timmen medan alla som behöver fly Hisngen (och det är många) måste ta broarna i sina ö-byggda Volvos och ytterligare förstärka intrycket av "Lilla London" (smog, mörker, dimma , regn, dis och gas) Nänänänänänä...

I ren miljömuppsvrede trampar jag frustrerad längs Norra Ävlstranden och pekar med hela handen, viftar och har mig. Låter högljutt förstå att hela Göteborgs trafiksystem har fuckat up för länge sen. Som om den där lilla mys-tunneln som kommun-Göran fick grävt mellan operan och Järntorget skulle göra ett enda något från eller till...

Uppe i varv som jag redan är, salivbubblar jag om att färjeterminalen vid Saltholmen mår bäst av en nervgasattack och att den istället borde förläggas centralt i stan - så alla ö-bor slipper äga bil och kan ta sig till jobbet från stadskärnan direkt.

Så där håller vi på och går längs älven med solen i ansiktet och arbetar upp en puls av steg och humör som innebär att de vi möter längs vägen troligen tisslar och tasslar;

-Såg du dom där två åskmolnen...hur fan kan dom hålla ihop? Dom kan ju inte veta att vi älskar varandra och att gnisslet och de mörka ögonen är riktade mot "dom som inte gör nåt'".

Tänk vad bra allt varit om S och jag suttit bakom varsitt skrivbord och bestämt bra saker hela dagarna. Och vad omtyckta vi skulle ha blivit av göteborgarna.

I insikten av den monumentala självgodheten sätter vi oss på en bänk och solar, somnar mot varandras axlar och vilar i vår egen hopgnodda förträfflighet...


Istället för grogg Foto: Nemo