söndag, januari 31, 2010
Vän av ordning - and more
Jag ser till hans ögonstenar och bästa vänner. Oombedd, men ändå.
Igår var det dags att göra ett mer fältmässigt och robust ingripande mellan Telias hus och Stampkyrkogården (se karta)
Red dot - platsen för konfrontationen
Ett par i nedre 30+:åldern stod och öste gammalt bröd ur en påse och vill förmodligen väl - men ack så fel det blir när det är kallt.
- Hörnini.... det där är inte snällt mot änderna.
- ?????? + (blickar som sa - tugga lö, ditt skäggpeddo)
- Dom behöver havrekross, solrosfrön eller annan kross och grynblandning nu när det är så kallt. Dom blir lösa i magen av brödet och dom skiter på sig och fryser fast på isen när dom ligger och vilar. Tänk själv. Änder har inte vett på att gå på toa.
Jag fick märkvärdigt dålig respons på det här.
Hoppas du som läser för budskapet vidare. Att ge vattenfåglar bröd nu är djurplågeri.... snudd på i alla fall.
Tänk själv om det var ombytta roller och Fasaner på stan kom och gav oss mat för vi var hungriga - och sedan jättetrötta och lösa i magen... och dumma - så vi hasade ner byxorna och somnade där när vi förrättade vårt tarv... skulle bli snygga bilder - ett koppel mänskor utströdda längs gångvägarna i Slottskogen, ihjälfrusna med nerdragna brallor, fastlimmade med sitt eget träck... nä-nä-nä
fredag, januari 29, 2010
Transparens - och skygglappar
Bilen hette Arvid och bodde i Uddevalla
En seg lördag 1986 åkte min dåvarande sambo och jag i en SAAB till Frölundaborg för att i ett ansträngt bakis tillstånd gå på Marillionkonsert.
Det var en bra konsert. Som på alla konserter (nästan) spelades högtalarmusik innan. Jag hörde något jag tyckte mycket om - men inte visste vad det var... frågade runt lite bland de som satt kring mig. Ingen visste.
Småningom kom dåtidens poporakel på GP - Bert Gren - med en recension. Bert hade en pappa som hette Gunnar och spelade fotboll så bra att han nu finns i som staty utanför Gamla Ullevi - det nybyggda och stundom svajande kattlådekomplexet vid Fattighusån.
Bert Gren, alltså. Den mannen borde ju ha stenkoll. Hemma på kammaren tog jag fram skrivmaskinen, knackade ihop ett brev - mödosamt författat - la i kuvert - sände till och med svarskuvert med frimärke. I brevet frågade jag om han möjligtvis visste vad det var som spelats....
Fick jag svar... eller??? Nä, det fick jag inte.
Ond blev jag och efter det ettiketterade jag Bert som en snobbmurvel, som inte visste att förhålla sig väl med musikvänner i läsekretsen.
På den här tiden var det överhuvudtaget svårt att få rätt på vad som spelades - om inte gamle Kaj grötade in sig i något intro på strax innan hêta hööögen och klarade ut vad som skulle komma. Förbannad var jag för att mina blandband hade östgötafragment i början och slutet av nästan alla låtar.
Till slut så fick jag träff - Jocke Palm som var skivnörd och hade butik på stan och en stor kärlek till all Art Rock upplyste mig om att det var detta vi hört:
Robert Plant – Big Log - 2006 Remastered LP Version
Visst är den bra?
Andra sätt att kommunicera med media var att skriva vykort till "programkontrollen på Sveriges Radio". Dpå skulle du ange tidpunkt - exakt - då kunde du få reda på vad som legat i etern... om det inte var förinspelat.
"Kulan i luften" med Gunnar "Kulan" Kugelberg var ett förtida Rally. Lite som Clabbes Rakt över Disc - men inte lika amfetaminfladdrigt - mer rakt på.
En skön sommarfredag fick jag höra tre snabba klipp - ett med Rob Jungklas (Memphis Thing)
Därefter Aerosmith – Walk This Way i orginal följt av Run DMC versionen. Helt nytt för mig då - men jag ville ha mer.
Vykort till programkontrollen och sedan tog det en vecka och en man hör av sig. På telefonen. Den fasta - ägd av Televerket.
- Hej, Rune Berg här, hoppas jag inte stör i Miami Vice... du har skickat kort till oss. (På den här tiden behövde man inte vara tveksam om vad folk eventuellt så på TV. Det var 50% chans att ha rätt.
Rune gav alla svar jag behövde på några andra låtfrågor - men passade över med att säga att mitt kort lämnats över till Kulan själv.
Gunnar skrev brev och gav all info. Han tyckte det var kul att jag lyssnade och var intresserad. Smutt. Det var märkvärdigt stort att få post av någon som hörts i P3.
1998 - drygt 10 år senare. Internet finns. Och modem. Jag har en stooor burk med 15 tum skärm. Hårddisken är på hela 4 gB och interminnet har otroliga 64 mB att jobba med.
Aftonbladet. Där skriver Sundbaum-Melin och jag blir gripen av en krönika eller recension av ett TV-program. Jag skriver ett mail - med snabel-a och allt. Och får svar. Det är stort. Någon människa som skriver på en tidning - tilltalar mig direkt. Med ett mail Det är mycket märkligt.
Idag - allting går runt - jag får mail och kommentarer från mänskor som jobbar med och i och inom media, nättidningar och likande. Konstigt? Inte alls. Bara naturligt.
En av de få som jag inte kommer att få kontakt med via Sociala medier är Ingvar Oldsberg - men han finns på hitta.se - och han svarar dessutom alltid, sägs det. Då så...
...eller jag kanske skall skriva ett brev till honom. På maskin.
tisdag, januari 26, 2010
Det vita bandet
Guldbaggejuryn har gjort sitt val. Som alltid är det de utländska filmerna som glänser mest.
Det vita bandet som fick en välförtjänt bagge såg jag på Bio Roy strax efter nyår. Redan innan dess vann den Guldpalmen i Cannes och jag gissar på att den kniper Oscar för bästa utländska.
Hanekes filmer totalt sett håller mycket hög höjd. Se gärna Funny Games eller Dolt Hot, för den delen. Du kan även fynda 5 Hanekefilmer för facila 229:-.
Förmodligen den bästa film jag kommer se 2010. Det är det inte för Croneman - som gillar, men inte öser beröm. Det gör däremot Malena Janson i SvD och jag håller med henne.
Totalt sett har den fallit kritikerna på läppen
Hela filmen är genialisk ur främst tre aspekter;
Berättargreppet - att låta en av filmens huvudpersoner återberätta det hela c:a 40 år senare, i vart fall efter andra värkldkriget
Fotot - det svartvita som stramar upp och levandegör hela handlingen. En film i färg hade jag upplevt som "lite konstig"
Det dolda - att få svar lämnas om vem som låg bakom vad och att filmens slutscener med händelserna i en läkarfamilj lämpas över på dig som ser filmen - fritt för spekulationer och egna tankar som får gnaga... love it!
Se den på bio. Gör det. Den SKALL ses på en biograf. Formatet kräver det. Som straff får du vänta på DVD-releasen till 9 juni. Hoppas på filmväder...
Du kan också vara stygg mot Haneke och fultanka.. men som sagt - helst bio.
måndag, januari 25, 2010
Marathon - 19 veckor kvar
Klicka omslag för lyssning i Spotify
En kompis jag hade med mig i lurarna underveckans långpass igår var Tiesto - en skum holländare som gör unts-untsmusik, fast på ett bra sätt.
Så här gick det - 5:40-tempo ungefär - vilket skall vara "tävlingsfart" i juni.
Veckan som kommer och hälsan och tygeln håller...
45 km på 4 pass. Efter en lite lugnare vecka kommer en "hård".... Kanske inte så hård kvalitetmässigt, men vi ökar på med 5 km mer än som mest tidigare. Fartleken kör vi på som tidigare, men långpasset fortsätter också sin progression. På långpasset är det viktigt att du anpassar fart till dig. | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
söndag, januari 24, 2010
Bli en Doer
Sedan ett par år prenumererar jag på livscoachen Anders Haglunds veckobrev. Ofta skjuter de mig i foten - ibland träffar de i hjärtat - som det här - och anledningen är enkel; jag är en usel männsika när det kommer till att sälja mig själv och mina tjänster.... är det samma för dig - eller har du något annat du brottas med?
Här nedan - något att reflektera över - och göra. Just det, göra.
Vad är det som gör att vissa människor och företag lyckas bättre än andra och hur kan vi använda det för att lyckas ännu bättre själva? Dessa passionerade studier av framgång har lett fram till ett antal effektiva verktyg och användbara recept som vem som helst kan använda för att lyckas bättre med det de vill.
Detta därför att det visar sig att framgång och lycka i livet inte har speciellt mycket med tur att göra, utan snarare beror på ett antal kvantifierbara parametrar (läs vanor, tankemönster och strategier för handling). När du väl förstår vilka de är och hur du ska använda dem blir plötsligt världen ett otroligt mycket enklare ställe att leva på.
Om det nu är så här ”enkelt” att nå framgång i livet att allt du behöver göra är att ta reda på vad de som redan har lyckats har gjort, tänka i lite nya banor och varje dag göra något som för dig närmare dina mål – hur kommer det sig då att alla inte gör det? När jag är ute och inspirerar och utbildar är det alltid en mängd personer som går ut och använder det jag delat med mig av och hör sedan av sig för att tala om hur bra det har fungerat för dem. Samtidigt vet jag att det är andra som har hört samma saker, gjort samma övningar och som ändå sedan går ut och istället tycker att ”sånt där positivt tjafs funkar inte för mig!”
Det här är absolut det mest frustrerande med mitt jobb, så du kan säkert tänka dig att jag har lagt mycket energi på att fundera över vad det kan vara för skillnad. Jag vet ju att det fungerar bara man tar beslutet att använda kunskaperna rent praktiskt. Och det är här som kruxet ligger…
Vi får nämligen alla vad vi mest vill ha i livet. Det kan ju låta konstigt för någon som till exempel säger att de mest av allt vill gå ner i vikt och som snarare lyckas med att bli tjockare och tjockare för varje år som går. Skälet till det är att handling är bättre än ord som värdemätare på vad vi verkligen tycker är viktigast för oss. Om de beställer en dubbel ostburgare med pommes frites istället för en sallad, så har de precis visat att vad de ville mest av allt var att äta burgaren och inte att gå ner i vikt.
Samma sak märks ute på en del företag som säger att de vill ”ha de nöjdaste och bästa medarbetarna i branschen”, men sedan ändå inte investerar i vare sig utbildning eller arbetsmiljö. Eller andra som säger att de vill att deras anställda ska ta eget ansvar, men inte ger dem några klara befogenheter för beslutstagande. Vad det handlar om både privat och i affärslivet är alltså att många utan att vara medvetna om det faktiskt mest verkar vilja ge sken av att de gör allt för att nå framgång, utan att behöva göra allt det nödvändiga jobbet för att få det…
Så vad vill du? Vill du prata om allt du ”vet” att du kan göra eller vill du göra det du vet? För vill du verkligen förändra ditt liv spelar det ingen roll hur många veckobrev och böcker du läser, hur många fantastiska talare du lyssnar på eller hur mycket du pratar om det du vill. För när det kommer till kritan är den enda som gör verklig skillnad vad du är villig att göra med den information du har till förfogande.
Hur mycket av det du läser i veckobrevet är du villig att pröva och träna på? Hur mycket av det du lär dig i böckerna du läser kommer du att ta chansen att praktiskt testa? Hur fort tänker du börja använda det du blir inspirerad till under föreläsningar, seminarier och annat? Vad vill du stå för i ditt liv? Är du villig att ta beslutet att sluta prata om det och börja använda det i verkligheten?
"Om du väntar tills du är säker på att det är rätt, kommer du förmodligen inte att göra mycket av något."
- Win Borden
Det här är tuffa frågor som vi behöver ställa till oss själva för att leva ett liv utöver det vanliga. Det är möjligt att du säger att du inte har lust att göra det som krävs, vilket är helt ok så länge du är klar över att du väljer och är nöjd med att stanna där du är. Hellre ärligt medioker än orealistiskt ambitiös om sådant som du ändå inte ville ha från början. Så om du nu tillhör dem som säger: Jag är redo att göra vad som krävs. Nu kör vi! Var då helt klar över vad det kommer att innebära. Nedan följer ett antal steg du kan följa för att träna dig fram till stordåd:
1. Skriv ner två saker som du vet att du borde göra. Det kan vara litet eller stort för dig, men huvudsaken är att det är något som i varje fall kommer att kräva åtminstone lite av en extra ansträngning för dig att åstadkomma (ordet saker kan vara vilseledande så jag vill klargöra att det kan vara ett karaktärsdrag du vill utveckla - kärleksfullhet mot din partner, ärlighet eller något annat). Samtidigt bör det inte vara större än att du kan klara av det under veckan. Är du en av dem som gillar att utmana dig själv eller redan har tränat på det här, så har du kanske valt ett större projekt att ta dig. Men då delar du upp det i lagom stora delar, så att första steget ändå kan bli klart under veckan som längst.
2. Skriv ner vad du behöver tro om dig själv för att klara av det. För en idrottare kan det vara enkelt: jag behöver tro att jag verkligen kan slå världsrekord om 4 år om jag bara ger järnet på mina inbokade träningspass under denna och kommande veckor. Jag behöver tro att det går att kombinera ett underbart förhållande med en framgångsrik karriär för att känna att det är värt det. Jag behöver tro att bra människor vinner i längden, så att jag kan uppnå det jag vill på ett sätt som gör att jag gillar mig själv och det jag gör etc. Så vad behöver du tro för att uppnå det du vill på ett sätt som är bra för både dig själv och dem runt omkring dig?
3. Sätt igång. Avsätt en viss tid varje dag för att jobba mot det du har bestämt dig för. Uppmuntra och peppa dig själv för varje steg i rätt riktning. När du är klar var noga med att fira och njuta av att du är den typen av person som gör det de lovar sig själva. Se dock till att firandet är på positiva sätt som ligger i linje med det du nu vill stå för.
4. Reflektera. Fundera över vad som varit det bästa som har hänt och vad du har lärt dig under processen. Skriv gärna ner dina tankar så att du har dem lätt tillgängliga när du ska göra något liknande i framtiden. Det kommer då inte att dröja länge innan du har en tämligen formidabel kokbok för livet som du kan använda själv, men även som instruktionsbok för andra så att de slipper göra samma misstag och kan vara effektivare direkt. Du inser säkert vilket enormt värde det här har.
När du sedan är klar med detta, skriver du ner två nya mål som är lagom stora för dig. Det blir lite som att träna på gym. Första gången man går dit så lyfter man en lättare vikt. Sedan vilar man en stund och kommer tillbaka och lyfter en lite tyngre vikt. Den enkla processen leder snart till att ursprungsvikterna inte ens duger som uppvärmningsvikter. Samma sak i ditt liv. Det som en gång var stora problem, leder nu med din upptränade handlingsvilja till kommentaren: Inga problem. Så hur ska dina handlingar under veckan visa dig själv och andra vad du vill?
[Kopierat och vidarebefordrat med tillstånd av Anders Haglund "Veckans Anders" www.lifevision.se]
fredag, januari 22, 2010
Störningsinlägg
Då är meditation bra. Eller löpning och softa grejjer.
Men ibland är galla i tryck det enda som lugnar mitt sinne.... mest kring skitsaker.
Hur editörerna tänkte när dom gav sig på Joel Kinnaman vet jag inte, men någon/några tyckte kanske;
- Vi ger honom en look som om han mött aracuan med dom där solglasögonen som innehåller boxhandskar. Sen skall han ha en kostym som ser klart stor och stiff ut. Lite som i Stop makin' sense. Ja... så får det bli
Har sett Joel i real life. Han hade huvudrollen i Brott och Straff. Kan meddela att han är snygg på riktigt.
Sedan undrar jag vart Marie Lindberg tog vägen. Varför gruppen Troll aldrig slog på riktigt.
Det finns ju potential...
onsdag, januari 20, 2010
Foderinskaffning
Har idag ägnat större delen av dagen åt att myndighetsutöva. Kraftfullt.
På väg hem från jobbet stannade jag till hos min lokala hälsokostmånglare och baxade upp en 25kg-säck helt bovete på cykeln.
Ville bara meddela detta. Intressant? Inte mycket. Gott? Jodå...
Bovetegröt is da shit!
tisdag, januari 19, 2010
Rätt från början...
Medan en av Röda korsets biståndsarbetare har löner på 26.500–45.000 kronor i månaden plus utlandstillägg på mellan 385 kronor och 525 kronor per dag, så har läkare och sjuksköterskor som arbetar för Läkare utan gränser omkring 10.000 kronor i månaden.
(Hämtat från DN)
Läkare utan gränser skiljer sig dessutom från många andra humanitära organisationer genom att deras arbete består av två delar. Den ena är att lindra lidandet hos befolkningar i nöd genom att på plats ge medicinsk och humanitär hjälp. Den andra delen kallar de själva för témoignage (vittnesmål i avsikt att förändra). Det betyder att de ska höja rösten om de övergrepp och de missförhållanden de bevittnar och på så sätt vara en katalysator för förändring.
Skänk en timme av din lön
Du kan även sätta in din gåva på plusgiro 90 06 03-2 eller bankgiro 900-6032, märk insättningen med "timme".
måndag, januari 18, 2010
Marathon - 20 veckor kvar
An instant nosejob
Den här hittar du på nätet - men den finns även hos de flesta hälsokosthandlare. Räds inte priset. Det är värt det. Vad kostar en karensdag?
Sedan jag började använda den här har jag inte varit förskyld på hela hösten...pepppar...peppar. Morgon och kväll. Härligt! Mycket bättre än C-vitaminbrus och Kan Jang. Det förebygger.
Kära S - somvarit en storförbrukare av Sinova är numera helt besvärsfri under vinterhalvåret.
Det är en fröjd att kunna göra som det står i boken och slippa gräva ner sig i sjukbädden eller harva runt med en förkylning som aldrig vill ge sig...
Istället har sundheten belönats. Ett långpass i "fettförbränningsfart" igår. 16 km längs Säröleden med en snittpuls på 147 (c:a 80% av maxpuls). Härligt... härligt. Mycket bättre än löpband.
Nu går vi in i träningsvecka nummer 7
33km - 3 pass. Nu har vi stegrat träningen under 6 veckor i rad, och det är på tiden kroppen får en lite lugnare vecka. Vila är uppbyggande, och även om du inte är "sliten" behövs det pulsering (växelvis lättare veckor) i programmet för att säkerställa att kroppen kan bygga upp det som träningen faktiskt brutit ner. Fortsatt dock en "bra vecka", som bibehåller och alltså på sikt utvecklar dig som löpare. Nytt är att om allt känns ok ska långpasset gå i något högre fart totalt sätt. | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
söndag, januari 17, 2010
Extreme City Makeover
Ett kaosartat land blir ännu mer splittrat, skövlat, förstört. Och all hjälp blir inte riktigt samordnad och tänkt som avsett var.
Hjälpsändningar börjar komma in. Men var skall det göra nytta? Och hur? Strukturen är raserad redan INNAN jordbävningen.
När jag ser Stefan Åsberg, drabbas jag av vanmakt och ilska.
Och reagerar måhända med röven... men tänker så här:
Dags att göra detta - fast i större skala.
Tänk den här snubben som brukar komma med ett helt posse och skövla
ett hus.
Ty Pennington - for a whole city. Hoppas att FN eller Röda korset ringer honom snart...
Steg 1:
Utrym Port-au Prince och jämna stan med marken.
Befolkningen förläggs i tältläger med ordnade förhållanden - mat, vatten, toaletter på annan plats.
Steg 2:
Många... väldigt många - bygglag sätter igång och återställa och uppföra det som en gång var stad. Till något nytt. Hållfast.
Steg 3:
Efterhand som staden tar form återvänder befolkningen och hjälper till med bygget. Det första som byggs är alltså sjukhus, allmänna byggnader och liknande.
Steg 4:
Färdigt - den nya staden överlämnas till en FN-förvalning som i sin tur lämnar över styret till en regering som utsetts i demokratiska val.
Frågor på det? Jo - det behövs pengar. Mycket pengar
fredag, januari 15, 2010
På kurs med mig själv
De senaste två dagarna har jag suttit "i selen". Varit på kurs i ledarskap. Utsatt mig för det jag vanligtvis konsultar och handleder andra i.
Det handlar om Utvecklande Ledarskap (följ länken och läs mer)
Försvarshögskolan har tagit fram konceptet som utvecklats sedan 7-8 år tillbaka. Det så kallade "djuret" eller budskapet i kursen kan sammanfattas så här:
"Ledarskap är inte en roll som man kan kliva ur och i,
snarare en filosofi eller ett förhållningssätt i livet
där moraliska värderingar och äkthet
är oerhört väsentliga över tid".
Eliav Zakay, Försvarsmakten Israel
Gott så. Jag har fått till mig annat gott som nu skall sjunka in och processas. Förhoppningsvis kommer min personlig utveckling spilla över å omgivningen.
onsdag, januari 13, 2010
Konsten att prioritera
En expert skulle lära en grupp chefer “effektiv tidsplanering”.
Han tog fram en femliters glasburk och ställde den på bordet.
Därefter lade han ett halvdussin stenar, lika stora som hans
egna händer, i burken en efter en tills inga fler fick plats.
“Är burken full nu? frågade han åhörarna.
“Ja”, svarade samtliga.
“Jaså!” sa experten. Han tog nu en hink med grus, hällde det i
glasburken och skakade om så att allt grus fyllde de ihåligheter
som fanns mellan stenarna. Med ett leende på läpparna frågade
han åter gruppen “Är burken full?
“Förmodligen inte”, blev svaret.
“Bra”, sa experten och tog fram en annan hink fylld med fin sand.
Han hällde sanden i glasburken och den fyllde ut de platser som
fanns mellan stenarna och gruset. Än en gång frågade han:
“Är burken full?”
“Nej!” ropade hela publiken. Han tog sedan en
stor tillbringare med vatten och hällde även vattnet i burken.
Till slut frågade en man i publiken; “Vad är meningen med allt det här?”
Då utbrast en annan entusiastisk åhörare: “Poängen är att
oberoende av hur upptagna vi är finns det alltid tid att göra mer
om vi verkligen anstränger oss.”
“Nej!” sa experten.
“Poängen är att om vi inte ser till att lägga dit de stora stenarna
först får vi aldrig plats med dem!”
Vilka är de stora stenarna i ditt liv?
Vilka är de stora stenarna i ditt arbete?
Ta fram papper och penna - tänk - redovisa i kommentarsfältet eller i eget huvud beroende på hur hög intergritet/delaktig du vill vara.
[saxat från http://www.utterdahl.se/]
måndag, januari 11, 2010
Marathon - 21 veckor kvar
70 dagar sedan starten och med 3-4 träningpass i veckan. Stram bokföring av in- o uttag på kalorikontot genom viktklubb.se börjar ge obevekliga resultat.
- Du ser insjunken ut i ansiktet, säger S och smeker en grop i min kind.
Det är skit att fettet... kroppsfettet, alltså - skall rinna av där. Varför inte över min pruttiga gosemage som jag så fryntligt klappar på och avmätt gubbskrockar med?
- Det går inte att punktbränna fett, säger spindelmännen på SATS.
Sedan - så har jag blivit med klubb. Jorå... på Facebook har jag hittat:
De beskriver sig så här:
Det är ett ensamt jobb.
Det kan vara tråkigt. Det är hårt uppför. Alldeles för lätt utför. Det är kallt om händerna ibland medan svetten rinner. Det är monotont. Det gör ont.
Precis som ska det vara.
Helt grymt.
Team Lonesome Runners kan vara din enda vän i spåret - eller på löpbandet.
Här mäter vi hälsenor, skryter om våra pb, dåliga knän, skador, tipsar om tävlingar, nyfunna löparstigar, snackar dyra klockor, åtsittande utrustning, fibrer, tjatar om varför löparskor är så fula, ältar hamburgar-uppladdningar, mentala knutar och härdsmälta.
Det är här vi kan jogga ner och uttrycka fysisk eufori tillsammans och utan att behöva umgås.
Och hetsa varandra.
Medlemmar i Lonesome Runners får springa i klubbens namn. (Helt ensamma om dom vill)
Medlemmar i Lonesome Runners behöver aldrig mera vara ensamma.
Ensam- men med virtuella träningskompisar ger jag mig på veckans pass:
40 km på 4 pass. Ganska kraftig km ökning, men annars inga nyheter för dig, men fartlekspasset återkommer, och extrapasset på lördagen finns med. (Som du som vill kan ta bort) | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
lördag, januari 09, 2010
Musik för löpsteget
På etiketten Ministry of Sound finns en hel del "unts-unts" - men också lite smoothare rytmer som är oerhört lämpliga att löpa till.
Housexy-serien är mycket bra. finns dessvärre inte på Spotify - däremot likartat gods som
Various Artists – Hi-bias: Housexy 1
Various Artists – Hi-Bias: Housexy 4
samt
Various Artists – Hi-Bias: Housexy 6
För dig utan Spotify - arma mänska - lägger jag inte ett Youtube-klipp med Kevin Yost - så får du en uppfattning om genren...
samt något softare att stretcha till....
fredag, januari 08, 2010
Det sluttande planet
Och nu så har jag fått svar. (Du kan läsa det i sin helhet här)
Hej Nemo.
Det stämmer att vi inom hälso- och sjukvården gärna använder tre kategorier, missbruk, beroende och riskbruk, när vi beskriver allvarlighetsgraden av alkoholproblem. Låt mig berätta hur vi tänker och hur de tre begreppen kanske ändå kan vara till nytta.
Begreppet riskbruk är ingen formell diagnos på samma sätt som missbruk och beroende, utan används för att beskriva alkoholvanor som enligt erfarenhet och befolkningsstudier innebär en risk för ohälsa och växande alkoholproblem på sikt om de fortsätter.
Riskbruk är att man dricker ofta och mycket, eller intensivt. En tumregel är att man har riskabla alkoholvanor om man regelbundet dricker mer än 14 glas vin (eller motsvarande) per vecka som man och mer än 8 glas vin som kvinna, eller om man två gånger i månaden eller oftare dricker sig berusad. Uppskattningsvis femton till tjugo procent av svenskarna har riskabla alkoholvanor, främst i form av berusningsdrickande. Bland unga män och kvinnor är andelen riskbrukare högre, upp till trettio respektive tjugo procent.
Att alkoholvanorna är riskabla är något som de flesta blir uppmärksam på först i samband med en hälsoundersökning eller ett rutinbesök inom hälso- och sjukvården, när frågor ställs av läkaren eller sjuksköterskan om alkoholvanorna, oftast tillsammans med andra frågor om faktorer i livsstilen som kan innebära hälsorisker.
Riskbruk som begrepp ger oss en möjlighet att beskriva och samtala om alkoholvanor som för tillfället har måttliga eller ibland inga negativa konsekvenser, men som på sikt kan innebära mer påtaglig ohälsa. Man brukar också ge råd om måttligare alkoholvanor i förebyggande syfte. Riskbrukare som ändrar sina alkoholvanor och börjar dricka mindre brukar efter ett par veckor märka ganska rejäla hälsovinster som bättre sömn, minskad vikt och ökad stresstålighet.
Missbruk av alkohol beskriver alkoholvanor som pågått en tid och som har lett till återkommande problem i relation till omgivningen. En annan benämning är skadligt bruk av alkohol. Missbruket kan uppkomma under någon fas i livet då man ”festar” eller i en viss situation, till exempel under en separation. Att missbruka alkohol innebär många nackdelar och risker, både socialt och hälsomässigt. Utöver att göra bort sig på arbetet eller hemma kan man råka ut för olyckor. Om missbruket fortsätter en längre tid kan det gå över i ett beroende.
Missbruket skapar även nya problem, som bidrar till att vidmakthålla drickandet, det blir ett sätt för flykt och tröst. Ändå är missbruk en mindre allvarlig diagnos än beroende. Den som missbrukar alkohol kan sluta dricka eller övergå till måttligt drickande utan större svårigheter. Ofta sker detta av sig själv när situationen förändras. I några fall behövs hjälp, om inte annat för att inse att man dricker på ett skadligt sätt. Ibland behöver man hjälp med bakomliggande problem. Missbruk är oftast en episod i livet, som inte återkommer, och som man bryter på egen hand eller med hjälp av familjen eller vänner.
Precis som du påpekar Nemo, så är beroende allvarligare. Det är ett kroniskt tillstånd, och inte som missbruket en kort och tillfällig episod. Den som blivit alkoholberoende har fått ett förändrat sätt att reagera på alkohol i hjärnans belöningssystem, och har ett lättväckt sug och en kontrollförlust vid försök att dricka. För att få kontroll över tillvaron igen vid ett alkoholberoende måste man helt avstå från alkohol och leva helnyktert under lång tid, kanske för resten av livet, och inte bara det, också hitta sätt att trivas med en nykter livsstil. Det är ofta är en stor livsomställning som kräver uthållighet och mycket stöd.
Diagnoser ska inte användas för att sätta etiketter på människor, det är viktigt, men de kan vara till nytta för att beskriva vad som har hänt och utifrån det erbjuda råd och förslag om vad som kan vara realistiskt och bäst att göra i den uppkomna situationen.
Bästa hälsningar,
Peter Wirbing, beteendevetare och alkoholbehandlare
Svaret lämnar mig mer klarsynt - men ändå frågande inför de parallella definitioner och begreppsförviiringar som begreppet "missbruk" för med sig. I dagligt tal kallar de flesta parkbänksalkoholister, hemlösa, spritande förtidspensionärer som hänger utanför bolaget för just - missbrukare.
De - som enligt Wirbing - "kan sluta dricka eller övergå till måttligt drickande utan större svårigheter. Ofta sker detta av sig själv när situationen förändras."
Det är på grund av detta som jag tror att begreppet missbruk skulle vinna på att nedmonteras för all framtid.
onsdag, januari 06, 2010
Om hot, hat, mobbing och självgodhet
Efter att ha sett På Spåret Juldagen 2009 samt Stjärnorna på slottet 20100102 är min tveksamhet stor. Och då har jag ändå inte läst någon av hans böcker. Ranelid har kommit att bli mer av en fiktion och person som får större genomslag än innehållet i de böcker han hittills skrivit. Undrar om han är nöjd med den ordningen.
Mitt förhållande till människor som är dubbla till sin natur blir otydliga för mig. Därmed kommer de också att utgöra en rädsla. Det handlar om opålitlighet. Människor fulla av motsägelser kommer innanför skjortan på mig med ett obehagligt kli.
Alla har redan tyckt i detta.
Birro har bloggat om det. Så även Ulrika - två gånger dessutom. Och Ufo-Fiffi. Mannen bloggfrosseMike tycker en del. Så gör även Linda.
Ja, till och med den tidigare riksmobbaren Alex Schulman tycker och fångar i sin artikel upp kärnan i Ranelid. Motsägelsen och Inkonsekvensen.
"Han berättade hur mobbad han blivit för den ända sedan barndomen, om alla operationer han genomgått för att bli av med den. Han berättade att den där läppen har påverkat honom så mycket att han fortfarande i dag känner äckel för sitt eget utseende. Han står inte ut med det. Ranelid vägrar att titta sig i spegeln, för då känner han vämjelse.
Och där satt jag och lyssnade på den här starka berättelsen och när jag såg mig omkring i rummet upptäckte jag att det hängde åtminstone tre porträtt av honom själv på väggarna.
Jag fann det paradoxalt och måste fråga honom: Om du hatar ditt utseende, varför har du hängt porträtt av dig själv på väggarna?
Ranelid tänkte efter en sekund och svarade: Just de där tavlorna var jag faktiskt ganska belåten med."
Precis. Hur trovärdigt skorrar hans språk efter detta exempel - och det är bara ett i högen där ordmattorna - fulla av aforismbuketter - parfymerar omgivningen och ger en luftigt hög spänst i rummet, för att sedan falla platt. Avslöjat.
Är det trolleri? Att ena stunden framkalla tårar i mina ögon då han berättar om sitt läpptrauma från barndomen och hur hans ena son blivit retad i skolan efter Skuggeaffären för att i nästa väcka ilska i mig då han inte bara tar hämnd utan också förolämpar dem han anser mobbat honom. Då blir han plötsligt inte ett dugg bättre själv.
Det är förmodligen den dubbelhet som Ranelid utstrålar som också sätter krokben för honom. Gång på gång. Konsekventa mänskor, som vi vet var vi har får oftare vara ifred. Att som Birro skriver; att Ranelid drar upp sina fienders angrepp på honom igen, flera år senare, så förnyar han kraften i deras hugg.
Dubbelheten skrämmer, väcker löje. I alla fall hos mig. Nämnde Birro har även han en anstrykan av detta i sig - han skriver själv om det i den länkade artiklen. Även han mer känd som person och fiktion än sina böcker. Hittills.
Corman Mccarthy är en pruttig farbror och författare som nästan bara är känd för sina få böcker. Han ger så gott som aldrig intervjuer. Han låter sina böcker tala. Det är nog. Tydligen.
Flera författare talar ofta om sina böcker i mängd exemplar...om de säljer mycket. Eller viktigheten och kvalitén...om de säljer mindre.
det verkar som om viktigheten kring innehållet ställts mot mängden sålda ex. En sorts kulturell pittmätning som endast författare och kulturpersonligheter kan ägna sig åt.
Låt dem hållas. Och låt dem även i fortsättningen skriva böcker. Om både Birro och Ranelid exponerades mindre skulle deras belackare och mobbare också tyna bort.
Konsekventa ageranden och göranden väcker sällan mobbarlusta. Däremot väcker dubbelhet - att det enda jag kan lita på är en opålitighet - en känsla av vankelmod, rädsla och lust att tydligt dra ner brallorna på de dubbelspelande.
Återigen kommer det här citatet väl till pass: (hör ni det - mobbade och mobbare?)
"Din fiende är din bäste vän eftersom han är den person som ger dig de prövningar du behöver för att utveckla din inre styrka, tolerans och respekt för din nästa"
Dalai Lama
måndag, januari 04, 2010
Marathon - 22 veckor kvar
För att ta bort svettlukt lägger man kläderna i blöt i handfatet och häller i ca 0,5 dl ättika. Låt ligga en stund och tvätta sedan som vanligt. Man kan även dosera ättikan direkt i tvättmedelsfacket i tvättmaskinen, och använder då 1,5 dl ättika 24 % (samma dosering som när man vill fräscha upp gulnad vittvätt). Det är lite olika vad man tycker fungerar bäst!
Ättika går att använda outspädd på kläder (t.ex i ärmhålorna på tröjor för att samtidigt ta bort missfärgningar efter svett/deo) utan att de förstörs, men man bör ändå prova på ett litet område vid olika tygmaterial. Lukten försvinner ur tyg så fort man tvättar eller sköljer kläder.
Efter gårdagens 14 km - is i skägget
Nu till veckans utmaning;
32 km på 4 pass. Ett extrapass på lördagen. Om det känns för mycket med 4 pass, tar du bort lördagspasset. | |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|