Om hot, hat, mobbing och självgodhet

Att lägga ett 3D-pussel i naturlig storlek av författaren Björn Ranelid på 78 000 bitar är förmodligen enklare och kräver mindre tid än att förstå innehållet i den biologiska förlagan.

Efter att ha sett På Spåret Juldagen 2009 samt Stjärnorna på slottet 20100102 är min tveksamhet stor. Och då har jag ändå inte läst någon av hans böcker. Ranelid har kommit att bli mer av en fiktion och person som får större genomslag än innehållet i de böcker han hittills skrivit. Undrar om han är nöjd med den ordningen.

Mitt förhållande till människor som är dubbla till sin natur blir otydliga för mig. Därmed kommer de också att utgöra en rädsla. Det handlar om opålitlighet. Människor fulla av motsägelser kommer innanför skjortan på mig med ett obehagligt kli.

Alla har redan tyckt i detta.

Birro har bloggat om det. Så även Ulrika - två gånger dessutom. Och Ufo-Fiffi. Mannen bloggfrosseMike tycker en del. Så gör även Linda.
Ja, till och med den tidigare riksmobbaren Alex Schulman tycker och fångar i sin artikel upp kärnan i Ranelid. Motsägelsen och Inkonsekvensen.

"Han berättade hur mobbad han blivit för den ända sedan barndomen, om alla operationer han genomgått för att bli av med den. Han berättade att den där läppen har påverkat honom så mycket att han fortfarande i dag känner äckel för sitt eget utseende. Han står inte ut med det. Ranelid vägrar att titta sig i spegeln, för då känner han vämjelse.

Och där satt jag och lyssnade på den här starka berättelsen och när jag såg mig omkring i rummet upptäckte jag att det hängde åtminstone tre porträtt av honom själv på väggarna.

Jag fann det paradoxalt och måste fråga honom: Om du hatar ditt utseende, varför har du hängt porträtt av dig själv på väggarna?

Ranelid tänkte efter en sekund och svarade: Just de där tavlorna var jag faktiskt ganska belåten med."

Precis. Hur trovärdigt skorrar hans språk efter detta exempel - och det är bara ett i högen där ordmattorna - fulla av aforismbuketter - parfymerar omgivningen och ger en luftigt hög spänst i rummet, för att sedan falla platt. Avslöjat.

Är det trolleri? Att ena stunden framkalla tårar i mina ögon då han berättar om sitt läpptrauma från barndomen och hur hans ena son blivit retad i skolan efter Skuggeaffären för att i nästa väcka ilska i mig då han inte bara tar hämnd utan också förolämpar dem han anser mobbat honom. Då blir han plötsligt inte ett dugg bättre själv.

Det är förmodligen den dubbelhet som Ranelid utstrålar som också sätter krokben för honom. Gång på gång. Konsekventa mänskor, som vi vet var vi har får oftare vara ifred. Att som Birro skriver; att Ranelid drar upp sina fienders angrepp på honom igen, flera år senare, så förnyar han kraften i deras hugg.

Dubbelheten skrämmer, väcker löje. I alla fall hos mig. Nämnde Birro har även han en anstrykan av detta i sig - han skriver själv om det i den länkade artiklen. Även han mer känd som person och fiktion än sina böcker. Hittills.

Corman Mccarthy är en pruttig farbror och författare som nästan bara är känd för sina få böcker. Han ger så gott som aldrig intervjuer. Han låter sina böcker tala. Det är nog. Tydligen.

Flera författare talar ofta om sina böcker i mängd exemplar...om de säljer mycket. Eller viktigheten och kvalitén...om de säljer mindre.

det verkar som om viktigheten kring innehållet ställts mot mängden sålda ex. En sorts kulturell pittmätning som endast författare och kulturpersonligheter kan ägna sig åt.

Låt dem hållas. Och låt dem även i fortsättningen skriva böcker. Om både Birro och Ranelid exponerades mindre skulle deras belackare och mobbare också tyna bort.

Konsekventa ageranden och göranden väcker sällan mobbarlusta. Däremot väcker dubbelhet - att det enda jag kan lita på är en opålitighet - en känsla av vankelmod, rädsla och lust att tydligt dra ner brallorna på de dubbelspelande.

Återigen kommer det här citatet väl till pass: (hör ni det - mobbade och mobbare?)

"Din fiende är din bäste vän eftersom han är den person som ger dig de prövningar du behöver för att utveckla din inre styrka, tolerans och respekt för din nästa"

Dalai Lama