Varje allvarligt menande alkoholist som tagit tag i sitt problem är förmodligen ense med mig i min frågeställning som jag sänt till DN:s Idagsida med speciell adress till Peter Wirbing som i nedanstående klipp försöker bringa ordning i skillnaden mellan riskbruk, missbruk och beoende.
Föstår du skillnaden? Jag gör det inte. Borde jag inte göra det? Jag har ju trots allt ett facit att leva med?
Hej Insidan – den här frågan är riktad till Peter Wirbing.
Sedan du rett ut begreppen riskbruk, missbruk och beroende i TV-serien ”Kysst av spriten” har jag funderat en del.
Vad är det för vits och mening med att dela in alkoholproblematik i mer än två delar?
En del skulle kunna vara riskbruk eller högkonsumtion för att definiera de som INTE är beroende.
Övriga – beroende. Termen ”missbruk” är väl egentligen ointressant?
Graden av beroende är väl egentligen ointressant? Det är som graviditet – antingen är man det - eller inte.
Vattendelaren i den här problematiken är väl att man som riskbrukare klarar av att dämpa sitt drickande, återfå en alkoholkonsumtion som inte ger oönskade konsekvenser för den som dricker och dennes anhöriga.
En beroende klarar inte detta - utan får avhålla sig från alkohol. Finna sinnesron, lindra ångesten på annat sätt än på kemisk väg.
Vore tacksam om du kan utveckla din syn på nyttan av att definiera problematik på mer än två sätt.
Vänligen
Nemo
Så långt min frågeställning. I den kurslitteratur jag har (Att släppa taget) definieras bland annat olika faser av seglatsen in i ett alkoholberoende. Jellinek talar bland annat om prealkoholistiska fasen, prodromala fasen (prodomal betyder risk för/tecken på sjukdom) kritisk fas och kronisk fas.
Nyttar inte heller så mycket mer än för internt bruk, ganska oväsentligt ifall någon är i den ena eller andra fasen - det är främst när de icke önskvärda konsekvenserna poppar upp - när de återkommer trots löfte om motsatsen - löfte till sig själv och sin omgivning. Spelar det då någon roll om jag är prodomal eller kritisk. Jag kan lova att dina närstående är fullständigt ointresserade.
Ja, det där resonemanget tyckte jag också var konstigt när jag hörde det. Likaså att han verkade fokusera på mängden man drack, inte konsekvenserna av drickandet.
SvaraRaderaBra att du ställer frågan och jag håller med om det blir rörigt. Och rörigt gör det lättare för missbrukaren att hitta bortförklaringar. Och jag håller med Knusselbo om att allt tal om nivåer blir tokigt. Kristina Axén-Ohlin säger: -"Det var inte hur mycket jag drack utan sättet jag drack på. "
SvaraRaderaJag ser framemot att läsa ditt svar.
@ Kristina aK - mängden alkohol man tutar i sig är alltid föremål för ett krafigt laborerande då alkoholisten förhandlar med sig själv. Lömskt. Oerhört Lömsk.
SvaraRaderaKöper resonemanget kring de generella termerna om vad som i sort gäller, baserat på forskning m m - men med brasklappen - de här sifforna spelar ingen roll om dina konsekvenser blir oönskade eller progressiva.
@ - Nattens bibliotek - Axén-Olin hit the nail on the head!
Och svaret... ja.. undrar om jag får något.
Det kan ju ev. komma i pappers-DN. Tjoar du till då?