Pappers-Nemo

Att vara med blogg och förekomma på Internetz är en sak. Där vistas inte så många och de som gör det känner mig främst på det sättet - bloggmannen som spritade fram till 2001, putsade upp sig och stretade vidare i livet, fann harmoni, skrev en bok och så vidare.

Att bli fett uppslagen i en stor lokal söndagstidning med 500 000 läsare är något annat. Det kommer påverka mina relationer på jobbet något. Kanske även på andra håll. Det kanske inte betyder något mer. Det är Göteborgspostens Levaredaktion som imorgon fokuserar på alkoholberoende i familjer.



Mina barn kan komma att få frågor i skolan. Det har vi pratat om. Dom är förberedda, om det skulle behövas.

Jag har läst reportaget som är uppdelat i tre delar och handlar dels om fakta kring barn som lever i familjer med aktiva beroende föräldrar. En flicka i övre tonåren berättar om sin mamma som väljer att fortsätta vara aktiv i de konsekvenser det innebär. Och så jag - som får lägga ut texten om hur det var - och hur det blev.

Anfäkta lyfts fram i artikeln.


Denna bok - mitt kära lilla pappersbarn - som nyligen fick en recension av en lektör på Bibliotekstjänst (BTJ). Den satt fett gott tillsammans med alla andra lovord som haglat över min enastående bok (förlåt Björn).

”Dagboksbladen lovordar behandlingen enligt Minnesotamodellen...[ ]... en skarpögd iakttagare av såväl människor som miljöer. Den bistert humoristiska romanen fungerar ypperligt som en kursbok om alkoholister och alkoholistvård.”

Göran Källqvist utdrag ur häfte 09124460

Och så det här med att vara nominerad som en av Sveriges bästa blogg - skriven av en 50+:are - i kategorin Personligt gör att jag känner mig stolt hedrad och lite märkvärdig - det sistnämnda är iofs ett normaltillstånd, men ändå...

Kommer snart med en presentation av mina medtävlare, för du är väl inne och röstar - varje dag?