Spel i spelbutiken

I slutet av förra veckan drabbades jag av svår irritation. Då min mage är tom och huvudet är utmosat har jag nära till missnöje och lättantändlighet. Knepigt, va?

Jag som alltid är så mentalt välborstad, klok och lugn... men näserru... i torsdags då luktade det brända lameller i Landala.

Källan till det här stavas Västtrafik + mindre vetande expediter = fail.

Döttrarna skulle ha sina skolkort utökade. (I Gbg får varje barn ett plastkort som gör att dom kan åka fritt på buss och spårvagn mån-fre till kl 22) Det går att utöka dessa kort till att gälla även helger. Kostar 325:- kr/termin.

Vis av tidigare erfarenheter gick jag och frågade några herrar som jobbade i Spelbutiken/Posten/Konsum om de sålde den här typen av utökning där. Jag fick ett jakande svar. Anledningen till att min fråga var berättigad, tyckte jag. Tidigare har sån utökning bara sålts på Västtrafiks EGNA försäljningsställen. Tidpunkten heter dom och ligger alla samlade på krypavstånd runt Brunnsparken. Smart, va? Not.

Eftersom herrarna i spelbutiken gjort klart att utökningen gick att köpa där tog jag döttrarnas kort för att registrera dom på nätet. (Då kan man spärra dom och få nya om dom tappas bort).
Det gick inte. "ogiltigt kortnummer" svarade Intenetz.

Jag ringde Tidpunkten och fick relativt omgående prata med en levande människa.

-Nej, utökningen köps genom att du skaffar ett annat kort.

Dumma mig som inte fattade bättre. Det står här, men jag hade inte läst ordentligt. För mig är "utökning" något man gör med ett befintligt kort. Annars heter det "utbyte".

Ingen skada skedd... men lite irriterad var jag - för att jag hade väntat länge på att döttrarna skulle komma hem och ha sina kort - som jag då skulle utöka. Nu var det andra kort jag skulle ha - som komplement. Västtrafiks miljötänk fungerade...sådär... när dom ville minska antalet plastkort genom att införa pant och så... nu skulle döttrarna ha två kort. Jaha...

I Spelbutiken fick jag inte köpa kort. Herrarna som ett mig positiva besked var utbytta mot några yngre kvinnor som inte kunde ta emot min beställning. Jag kände mig old school. Käpp. Keps. Borta.

-Är dom över 26 år?
(en fråga jag fick när jag sagt att jag skulle ha kort till mina döttrar)

-Nej, det är klart dom inte är - dom skall utöka sina skolkort... det var ju det jag sa. Det skall kosta 325 kronor dör en termin.

- Nej, det enda vi har då är månadskort. Sen finns det något som heter Fritidsladdning, men det säljer inte vi.

- Nej, pep en dam i kön bakom mig... jag försökte köpa det här till min son, men jag fick gå till Tidpunkten.

Här började en härdsmälta bildas i mitt inre. Hungrig, mat på gång, tvättstuga - och så detta Eldorado för jubelåsnor. Ta bort mig.

Hemma i våningen ringde jag Tidpunkten.

- Dom säger ner på Spelbutiken att ni har fel och dom har rätt.

- Nej, dom har fel. Ni pratar om olika saker. Fritidsladdning är inte samma som utökning av skolkortet.

- Nähä... hur skall jag övertyga motståndsnästet nere i Konsum om motsatsen?

- Be att dom ringer Susanne på Tidpunkten om du inte kan köpa.

För säkerhets skull ringer jag nu Konsum och får prata med en yngre man.

- Jo... visst kan du köpa det. Utökning skolkort. 325 kronor. Jag står här vid maskinen nu.

- Kan du då vara så god och utbilda dina kollegor i detta, så jag slipper det här tramset en gång till?

- Javisst, jag ber så mycket om ursäkt att det har krånglat för dig.

Den killen var en fin människa...

Ner i butiken för ett nytt försök;

- Ja, skall vi se om det går att få loss några kort nu?

- Ja... då skall vi se - var det två stycken? Ja...precis

Då kommer ett gubbhål in från vänster och lägger sig i.

-Den här spelkupongen vill inte läsas in och....

-NU FÅR DU FÖR JÄVELEN TA OCH VÄNTA PÅ DIN TUR TILLS JAG HAR FÅTT MINA KORT, kraftsäger jag och tittar med kasernblick på mannen som viker ner sig och tar skydd bakom ett tidningsställ. (Jag undvek att ge en konsekvensbeskrivning - alltså - "vad händer om du inte gör som jag säger", men det behövdes inte)

Det var en säkring som brann... ett litet motstånd för mycket för min tomma mage och mitt stressade huvud.

När jag gick hem med de där två korten, 650 kr fattigare, kändes det ändå som om jag hade skrapat fram nån sorts spelvinst. Och gubbhålet kommer inte att messa med mig nån' mer gång. Eller så laddar han upp ett rullatorposse och dribblar ner mig i Landalagången en mörk eftermiddag. Jo - dom är här snart. Dom mörka eftermiddagarna, alltså.