Hart när ingen kan ha undgått bloggstromen kring Anna Ankas Newsmillartikel idag. Under förutsättning att den är seriös - så gör jag en reflektion - mest utifrån Mymlans inlägg på Bloggvärldsbloggen
Det blir lite knepigt att vika ner sig och vara ödmjuk i det här fallet.
Visst, det är i de flesta fall INTE ok att klara ut hur andra bör leva sina liv - eller döma andra. Vill du vara en sorts levande Barbie och leva det livet - OK. Vill du harva omkring i burka i Kabul eller sälja sex på gatorna i Bangkok - fine.
Vi gör alla våra val i livet. En del medvetna. En del omedvetna. En del val kan te sig som ett val mellan pest o kolera (gå i burka eller stenas till döds sälja sin kropp eller låta barnen gå utan mat) - det är likafullt val vi har att göra. Det ankommer kanske inte på oss att döma...
Anna Anka däremot - hon dömer - och blir bemött som sig bör. Bemöt andra som du själv vill bli bemött. En livsregel som brukar funka rätt bra. Självmarkerande och så.
"Svenska pappor är tragiska med sina blöjbyten och sin jämställdhet"
"Sexuellt är det kvinnans skyldighet att se till att mannen är tillfredsställd, gör hon inte det får hon skylla sig själv om han är otrogen."
"Sedan har vi jätteproblem här med den nya internetgenerationen. Den är obildad och missunnsam och deras liv på bloggar och twitter meningslöst."
Några citat ur Annas artikel. I skenet av det är jag inte alls lika obenägen att klanka på Anna och hennes livsval - eftersom jag uppfattar det som att hon raljerar och förminskar andras sätt att leva. Det är inte OK.
Hade hon hållit sig till att beskriva hur hon tänker kring sitt eget liv utan att jämföra det med andras.
Det gör hon inte - och då får hon ta skit. Här och på annat håll
Då får hon ta skit?
SvaraRaderaTragiskt.
Hennes artikel har visat hur osäkra och otrygga många i den svenska medelklassen är i sina egna liv samt värderingarna och normerna som kännetecknar detta kollektiv. Om någon rikare än dem ifrågasätter deras värderingar, uppfattningar och livsstil tar det hus i helvet rent ut sagt.
@ Anonym - Jo, så är det ju - när en stor del av mainstreamflödet i åsikts/värderingsfåran attackeras - dessutom på ett i mitt tycke utmanande sätt - då är det inte så konstigt.
SvaraRaderaMen... "någon rikare än dem".
Vem avgör vad som är rikedom? Är det i pengar, prylar som det skall mätas? Eller inre frid och harmoni? Goda nära relationer? Frihet?
Med rikare menade jag fiknansiellt/ekonomiskt rikare.
SvaraRaderaMen det innebär inte att jag eller någon annan tycker pengar är det viktigaste. Jag vet tex att forskningen säger att man inte blir lyckligare efter ca 30 000 kr i månaden. Själv tycker jag det viktigaste är att vara nöjd, må bra och ha hälsa - samt möjligheten att fylla livet med något man tycker är meningsfullt och som bidrare till de tre redan nämnda faktorerna.
Den här inre friden och harmonin du tar upp... den tror jag inte infinns hos de hundratals med människor som spottat på och förlöjligat Anna Anka som person, samt gjort elaka, respektlösa och helt ogrundade antaganden om hennes liv och mentala tillstånd.
Tänk att de känner sig så träffade eller hotade av det hon skrivt och sagt att de glömmer allt om vad respekt, hänsyn och förståelse innebär. Att Anna Anka "började" håller inte. Vi kan inte ha ett samhälle där folk försvarar sitt handlande med att den andra började. Det är destruktivt och kortsiktigt.
Att folk faktiskt blir så oerhört upprörda/aggresiva tolkar jag som att deras livsstil och tänkande kanske inte är så rätt och självklart för dem trots allt. Varför annars det här stora behovet att försvara?
Nån sa att man skulle sätta en snigel på ögat på sådana här typer. Jag har alltid tyckt att applicerandet av en 10-kilos slägga mellan ögonen vore mera lämpligt. Det förebygger nämligen upprepning i ett linjärt förhållande med hårdheten i appliceringen. I all synnerhet om man i appliceringen lyckas komprimera frontalloben (där planering av handlingar sker). Det skulle också kunna skicka chockvågor till amygdala, vilket är det center där fruktan, skräck och obehag uppstår.
SvaraRaderaPS Eftersom amygdala egentligen är två centran, symmetriskt placerade i vardera hjärnhalva, behöver appliceringen av släggan ske ganska exakt mellan ögonen.
/Anton
Ja nog kommer det storma om detta, men det kostar på att ha en snygg fasad utåt.
SvaraRaderaTill Anonym:
SvaraRaderaDu skriver: "Att folk faktiskt blir så oerhört upprörda/aggresiva tolkar jag som att deras livsstil och tänkande kanske inte är så rätt och självklart för dem trots allt. Varför annars det här stora behovet att försvara?"
Detta skrev Anna Anka i sin artikel: "Här håller inte mammorna på och tjatar på sina döttrar om utbildning och om att gå till college, utan om att hitta en idrottskille eller en kändis! Är det inte underbart?"
Hur skulle jag INTE kunna försvara mitt sätt att tänka gentemot detta? Hur skulle jag kunna hålla tyst och samtidigt titta mig i spegeln och min dotter i ögonen?
Visst, jag förstorar hennes roll och jag ger henne ännu mer uppmärksamhet (vilket jag fattar att hon vill ha) men det innebär inte att jag inte har rätt att ryta tillbaka med ryggrad och reptilhjärna.
Att välja att vara tyst är att hålla med en smula.
Blanda inte bort korten genom att ta fram det tröttsamma jag-har-rätt-att-yttra-mig-kortet. Det är inte en fråga om yttrandefrihet.
SvaraRadera"Att välja att vara tyst är att hålla med en smula."
Det är en åsikt, men det finns ingen logik överhuvudtaget som stödjer det. Det går alldeles utmärkt att tycka tvärt om men att samtidigt vara tyst.
@ Anynym - angående dit svar till fiffi;
SvaraRaderaDu skriver:
"Det går alldeles utmärkt att tycka tvärt om men att samtidigt vara tyst."
Är det något du själv tillämpar?
P S Du behöver inte svara :)
Herregud..hon borde skaffa sig ett liv...
SvaraRaderawww.kumbayaya.blogg.se
@Anonym - det är kanske just det hon håller på med. Eller försöker
SvaraRaderaJag tror inte att dessa tjejer är speciellt rika, eller så är de väldigt osäkra i sin rikedom. Människor som är uppvuxna och trygga med sina pengar har inte samma behov av att hävda sig.
SvaraRaderaDet är så mkt annat man kan spendera pengar på än sitt yttre, som till exempel utveckla sig själv, utbilda sig, resa mm. Varför måste man alltid visa sig från sin bästa sida? Det är inte humant, alla människor har dåliga dagar då de inte orkar bry sig, ingen katastrof i det.