Beroende med... eller av

Image via Wikipedia

Det rasslar till i mailkorgen... pling säger det...

Tjena Nemo,

Läser ibland din blogg, å ja du är duktig. Det är du.


Har nog ett problem tror jag, kanske har du något bra råd?

Jag är medberoende till min kille som är missbrukare. Vi är särbor och nöter inte ut varandra dagligen, även om vi har daglig kontakt.
Alla ger ju så fantastiskt fina råd, men jag är inte inne på att lämna honom, inte att jag ska vakna å se att det är han som är problem med stort P.
Utan jag vill ha honom kvar. Han är ingen dold alkis som inte vill erkänna sina problem, utan han har sitt missbruk med sig i bagaget sedan över 20 år tillbaka i tiden.
In och ut på TNE, behandlingshem å dylikt. Allt är istället kampen mellan liv och död.

Du som själv har haft ett missbruk kanske kan svara bättre på min fråga?

Är det fel att älska en missbrukare, är en missbrukare inte en människa oxå? Eller är det bara missbruket som hela tiden räknas.
Folk skriver att jag ska vakna, att en missbrukare är ju inte nåt att ha, det är inget som sägs men mellan raderna står det klart.
Jag vill inte ha empati för att inse missbruket, det vet jag redan om.

Tyvärr hamnade jag även i en grupp på Al-anon med flera personer som var bittra på hur livet blivit, så jag går inte längre dit.
Men jag har ändå funderat på att gå dit igen, fast inte till samma ställe. Hoppas ha lite bättre tur nästa gång.
Även min kille tycker att jag bör gå till Al-anon för att jag behöver få styrka. Det var dessutom han som uppmanade mig om Al-anon för några år sedan,
då jag inte hade nån susning om vad det ens var för något.

Eller är meningen att ingen ska älska en som har missbruk. Bara för att det är fel?

En missbrukare är ju inte direkt poppis någonstans, inte i andras ögon, inte hos myndigheter eller på sjukhus.

Och självklart åker även mitt humör upp och ner, ibland brister det å även jag tappar kontrollen, även jag blir ursinnigt arg på honom.
Jag vet å jag försöker komma ihåg att jobba med mig, jag vet att jag inte kan ändra på honom,
Men ska mänskliga rättigheter inte gälla honom, eller likasinnade bara för att dom är fast i ett missbruk?

Jag lärde känna honom en gång då han bad mig att se honom som människa, inte som alkis.
Eller är detta fel, kan inte en alkis, eller annan missbrukare i allmänhet vara både människa och missbrukare?

Jag tycker om att bl a läsa Maricas blogg, http://marica.bloggagratis.se/
Marica har varit nykter i 13 månader, har över 20 år varit en alkoholmissbrukare.
Hon har operertas för bröstcancer, i nu i dagarna även för cancer i munnen. Hon är en fantastisk människa som ändå ger framtidtro.
Hon säger till mig att jag är viktig för honom, att jag betyder mycket för honom.

Så nu tillbaka till min fråga, är en missbrukare inte värd att älskas?


-Sillen-

Nemo river sig i huvvet och svarar....


Hej Sillen!

Alla är värda att älskas.

I ditt fall handlar det kanske mer om prioriteringar. Eftersom alla är värda att älskas så kan du ställa dig följande frågor;
Älskar jag min kille mer än mig själv?
Älskar min kille spriten mer än vad han älskar mig?

Mitt vanliga svar till medberoende som undrar hur dom skall hantera relationen är; - Släng ut fanskapet, byt lås och be honom fara o flyga - sen kan han återkomma med några års nykterhet i bagaget. (Det är nämligen det som jag har bett min kära S att göra om jag tar återfall - hoppas hon lyder mig - att hon älskar mig på det sättet - att den handlingen ruskar om mig - gör mig insiktsfull och villig att starta om en resa mot nykterhet)

Människor i aktivt beroende* är som regel fullt upptagna med sig själva och utnyttjar mest omgivningen för egna destruktiva syften. Ofta omedvetet.

Du skriver att du vill ha honom kvar. Du kanske har gjort dina prioriteringar...

Han har givetvis samma rätt att leva sitt liv - frågan är om du vill leva i den relationen och om du mår bra på det? Något annat som kan vara värt att begrunda - hur kommer det sig att din kille inte förmår tillfriskna? Vad behövs? Är du rsnt av ett hinder för hans uppvaknande?

De mänskliga rättigheterna som du tycker att han skall åtnjuta... skall han eller du ta ansvar för att dom kommer honom till del?

Frågan är retorisk - men kräver ett ställningstagande och ett efterspel - först som tillfrisknande och i nykterhet kan jag skörda vinster som samhällsmedborgare - det gäller i de flesta kulturer - inte bara i Sverige

Eftersom jag inte känner dig, eller vet närmare vem du är kan jag inte ge några råd - mer än att vara generell.

Tror att Al-Anon är bra för alla som vill förstå sig själva bättre och hitta styrka genom andra anhöriga. (De du upplevde som bittra över livet sitter på mötet för sin egen skull - precis som du går dit för din skull - om du stör dig på dom; se det som en träning på tålamod). Där kan du kanske få svar på hur du skall hantera din relation.

Jag återvänder slutligen till din egentliga fråga - eller om det var ett problem; "Should I stay or should I go".

När en alkoholist är som sjukast är han också som vidrigast. Han är mycket svår att tycka om. Det är fantastiskt att de finns de som står ut och håller kvar - men jag ser också en stor tragik i det. Den relationen är inte framgångrik. Det fastnar, beckar igen och kretsar mer kring självömkan, problem, brutna löften och annan skit. Ingen mår bra på det. Den som dricker skäms, den som vill ha den som dricker blir ledsen... det blir en varulvsvals där alkoholisten styr.

Vill du dansa vidare - eller vill du ha ett eget liv? Ditt liv?

"Är det fel att älska en missbrukare, är en missbrukare inte en människa oxå? Eller är det bara missbruket som hela tiden räknas." - undrar du. Min erfarenhet är att det du kallar missbruk är just musiken i den här varulvsvalsen.

Ibland ger jag svar som mottagaren kanske inte vill ha - men behöver.

Allt gott

Nemo

*Jag har genomgående valt att tala i termer av beroende. Missbruk/missbrukare är luddigt - du kan missbruka utan att vara beroende - vara beroende utan att vara i ett missbruk. Jag försöker skilja på beroende - eller inte. Det är mer att kalla saker vid dess rätta namn - tycker jag

Vad tycker du? Skall Sillen odla sitt medberoende och stanna kvar? Eller skall hon lämna, försöka frigöra sig mentalt och fysiskt? Har vi andra rätt att döma?