Den första klunken öl...

Image via Wikipedia

Fick mail från en person som jag haft en del att göra med ett tag. Det var ett mail som gladde mig mycket..

Det avslutades så här:

"Bifogar en text som jag läst högt under många år som inledning då jag har haft folk hemma och druckit starkt. Då var den en munter hyllning till den första klunken öl, nu läser jag den på ett annat sätt och budskapet är något helt annat. Tänkte att den kanske kunde falla dig i smaken."



Den första klunken öl

Det är bara den som räknas. De andra blir alltmer utdragna, alltmer beskedliga, tillför bara en ljummen klibbighet, något slarvigt svulstigt. Den sista återfinner kanske, med avslutandets klarsynthet, något av samma must…..

Men den första klunken! Klunk! Det börjar långt innan den slinker ner. Redan det porlande guldet mot läpparna, en friskhet som späs på av skummet, sedan rinner sakta över gommen en lycka silad genom beskhet. Så lång den känns, den första klunken! Man tar den med detsamma, med en glupskhet som är låtsad insikt. Egentligen är allting givet: mängden, detta lagom mycket som ger en idealisk start; det omedelbara välbefinnandet, framhävt av en suck eller ett smackande, eller en tystnad som bräcker båda; den bedrägliga känslan av njutning som vetter mot oändligheten….

Fast man redan fått sig det bästa till livs. Man ställer ner sitt glas, ja man skjuter undan det en bit på det fyrkantiga underlägget. Man gottar sig åt färgen, oäkta honung, kylig sol. Genom en hel ritual av saktmod och väntan vill man ta herraväldet över undret som just har både skett och flytt. Man läser belåtet på glaset utsida det rätta namnet på det öl man har beställt. Men kärl och innehåll kan fråga och svara varandra i det oändliga, det blir ändå ingen mer gång. Man skulle vilja bevara det rena guldets hemlighet, gjuta in den i formler. Men vid sitt lilla vita bord, bestänkt av sol, kan den besvikne alkemisten endast rädda skenet och hälla i sig mer och mer, med allt mindre glädje Det är en bitter lycka: man dricker för att glömma första klunken.


Philippe Delerm
Den första klunken öl och andra små njutningar.
----------------------------------------------------------------

Precis så - numera kan jag inse att texten innehåller något helt annat än jag någonsin skulle kunna förstå medan jag drack.

Förresten så pågår, vilket Torrdockan mycket tacksamt noterade, en artikelserie i SvD om alkohol Här kan du läsa om Sara - som drack 3 liter vi när hon var 23 år. 3 liter - om dagen. Läs!