Exit Bokmässsan

Hade en omtumlande dag igår. Att stå och finnas mitt i bruset på en mässa är inte min önskemiljö. Om jag varit mässarrangör - eller tillbringat många arbetsdagar per år på mässor hade jag bränt ut mig. Fort.

Det började med att Paul Ronge och jag skulle träffas för en fika/snack/byta böcker. Paul ringde och hade fått ändrade planer - skulle med tidigare tåg och så, men gjorde sig omaket att åka upp till Mässan, få min bok, lämna över lite extra biljetter och löfte om att jag kunde hämta hans "När Janne Josefsson ringer" i förlagets monter. Nu har jag den. Tack, Paul!


Efter bara två timmar var jag klimakterievallningsstinn och mina fötter (som givetvis gick i Hush Puppies "airport friendly"-edition) var ändå stinna och behövde återställas. Hittade en balkong och sträckte ut.




Snokade omkring och lyssnade på kortade föreläsningar av Jonas Gardell, Alex Schulman och Eva Rusz. Köpte signerat ex av Anette Utterbäcks o Sarah Britz nya 100 x Lust att Leva

Jag slås av mängden kulturdamer som lurkar runt på mässan. De som bär tygkassar och fotriktiga skor. Är kortklippta och inte färgar håret. En annan frekvent grupp är den igenslammade friluftsmänniskorna. De har hurtiga kläder - Fjällrävenjackor, rutiga skjortor och magväskor... men dom ser osunda ut. Inte alls frisksportiga. En mix av svamptroll och bokmal liksom.

För egen del skulle jag odla "författarlooken" så att jag skulle sticka ut lite. Ett feltänk som gick utanpå allt. Jag såg ut som dom flesta andra män i min ålder där jag drog runt lagom svart och med sjal -skulle givetvis har gjort som en man jag såg - tagit på mig stormhatt, glitterkavaj och cykelbyxor.

Inför signeringstimmen 14-15 hade jag fått ett massivt twitterstöd - och det fortsatte resten av dagen. Tack alla -ni är underbara!



Själva signeringen gick fort... och jag skapade nya kontakter. Peaken på dagen var att lyssna till Gudrun Schyman och hennes introduktion till boken SKÅL! - som jag nu har signerad och här blev nätverkandet tydligt;

Gudrun: - Vad skall jag skriva?
Nemo: - Den skall vara till musselmannen!
Gudrun: - Nämen...är det duuuu?? Vad kul
(spontankram, skratt, fröjd & gamman)
Nemo: -Vet inte om du hört talas om min bok - så här ser den ut...



Nu kommer ömsesidig läsning utbryta. Det här närmandet hade jag inte gjort/vågat utan ett nätverkande innan själv mötet. Det är inte jag. Nu går det bra. Sociala medier är det jag behöver för att våga mig fram och bete mig. Och med tanke på vad jag håller på med, eller skall hålla på med - sälja mig själv - så är det inte mycket till val.

I GML:s monter tyckte de att jag skulle vara ute i gången och visa boken, hejda människor och väskdänga, som jag kallar det. Men det är inte jag.

Framåt 16-tiden flydde S och jag mässan efter 6 timmar. Kändes som målgången efter en halvmara. Minst.

Nemo + många mänskor samtidigt - inte så väldigt lyckat... jag trivs bättre hääär...framför min dator :)