Brända av solen

Efter att tagit del av fru Goods eldiga reaktion kring Kommunistiska Partiets 40-årsjubileum fick jag en tanke kring detta evenemang; eftersom de höll till på biograf Draken - vad hade inte passat bättre än att visa Brända av Solen  (länken innehåller en spoiler) som partystarter? Nä... skulle inte tro det.




Den här filmen är helt enastående och det är konstigt att jag inte sett den förrän nu. Den är gjord 1994 och den har stått orörd bland mina köp-DVD:s ett par år.

Det som fick mig att pilla ut den ur hyllan och börja titta var en trailer på SVT där Nils-Petter Sundgren talade om den som "den bästa film han sett". Alltså - Nils-Petter har sett mycket film.

Som av en händelse visar SVT2 filmen nu på lördag den 15 janauri kl 21.40




I klippet från SVT Play säger Nils-Petter det som behöver sägas om filmen utan att spoila.

Jag kan tillägga; se den koncentrerat. Även om den kan verka mustig, brötig och rörig i nån sorts oändlig sommaridyll - så kommer verkligheten och sanningen smygande och kulminerar filmens sista halvtimma. Det är alldeles rysligt, hjärtkärande och obehagligt.

Precis som firandet av Kommunistiska partiets 40-årsdag borde ha varit. Om alls.

Dover-Calais - Norénversionen

Ur GP 9 jan 2011

Det här är snudd på Hemingway-poesi. Du vet klassikern; "For sale: Baby shoes, never worn"

Jag läser undantagslöst annonser i underrubriken EFTERLYSNING  och får ofta idéer om förtäckta knarksmugglingsbudskap och annat kriminellt.

Inte det här. Här är det bara mänskligt utanförskap; en grå kappa drar förbi en beige kavaj i manchester, en hastig blick, men inga ord. På en Stenafärja på väg mot Kiel i över ett blyertshav och bruna skyar.

Hur dystert kan det bli?

Tänk istället följande; Du mustiga kvinna i den röda dräkten; minns du mig - tokfransen i fez och rutig kavaj som överöste dig med komplimanger och våra goda samtal i baren under kvällen? Tyvärr har jag tappat min iPhone, så alla info om dig är borta..

Visst hade det väckt muntrare tankar?

Den enda skivan...

När GP utsåg Björnes senaste album till årets skiva blev jag missmodig. Speciellt som de puttade in Kanye West's My Dark Twisted Fantasy på andra plats.

Det här är den enda fysiska skiva jag köpte under 2010. Och det skedde ett par dagar före jul.

Skälet är att det låg med en DVD på styva 34 minuter som iofs finns på youtube - men då i en "clean version" utan smutsspråk. Jag anser att sånger skall framföras som det är tänkt och inte censureras på grund av några fucks & assholes.

Hur kommer det sig att jag föll för den här? Min musiksmak peakar väl inte direkt när det kommer till
rap och hip-hop.

Det är nog på grund av att Kanye har något att säga och att han flirtar vilt med olika musikgenres. Samplingarna finns nästan hela tiden.

I det inledande spåret hörs Jon Andersons (sångare i Yes) klara stämma från Mike Oldfields Crisis-album (det med Moonlight Shadow).
Bara där är jag såld. Och så fortsätter det med Apex Twins, Black Sabbath, Smokey Robinson m fl

Bästa spåren är All of the ligths där påfläskningen är monumental och Rihanna, Alicia Keys, Elton John, Fergie, John Legend och ett koppel till medverkar.

Sedan är jag hopplöst svag för Blame Game där Chris Rock jiddrar i telefon på slutet. Det är mycket bra. 

Mer om skivan kan du läsa här.

Det finns dessutom en recension som demonterar albumet oerhört skickligt

Självklart ligger albumet på Spotify. Det är min springmusik sedan 1 december. Det blir bara bättre. Jag har hittat en Dark side of the Moon för 2010-talet. Kanye West är det nya Pink Floyd.

"No more drugs for me, pussy and religion is all I need"

Den förlorade manligheten

Under hösten har jag läst flera böcker, nästan bara biografier om gitarrister. Men där här lilla tunnisen var något alldeles extra med sina 125 sidor. Och viktig. Och drabbande.

Tänkte inte skriva mer än så här; Köp! Läs!

En artikel om boken finner du här.

I artikeln nämns Natalia Kazmierska som säger;
"Hans söta mansbok är ett hån mot alla kvinnor som år ut och år in har manglat denna lilla uppenbarelse stenhårt i otaliga krönikor, böcker och teorier."

Författaren menar att det är sant, men tillägger;
- Det är inget nytt. Men man kan säga samma sak på olika sätt.

Och som han gör det. Detta är på något vis Bitterfittans spegelvända oleat.

Jag greps mest påståendet (det sanna) som Andres Lokko levererade kring
omöjligheten för två heterosexuella män att bli vänner efter att de fyllt trettio:
- Det går inte. Det får du inte. Du kan försöka, men det blir bara konstigt. Det blir bara gay.

Jag känner att du tänker....

Att verbalt uttrycka känslor.

Svårt för många. Ändå är det fysiska uttryck i våra kroppar.

Därför ligger det mycket i att säga; "Jag känner mig glad"

Skillnaden i att säga; "Jag känner att …." handlar istället om tankar - även om det finns underliggande känslor.

"Jag känner att du tycker att jag är värdelös"  = tankar blandas med väreringar och skapar otydlighet.

Du kan träna dig i att bli tydligare för din omgivning genom att uttrycka dig, dels i jag och mig-form.


Sammanfattning: Jag känner mig = känsla Jag känner att = tanke

Lektion slut, på tå häv, nedåt sänk, slappna av...känn efter hur det känns i din kropp

Östrogen* på Östermalm

Twitterproffset och Bloggikonen Ulrika Good, baserad på Särö, har precis som jag varit slavisk följare av
programmet Ladies på Östermalm.

I en kommentar till mitt första blogginlägg i år ville hon gärna ha min analys av detta märkliga program. Kanske även det märkliga förhållande att jag tvångsmässigt följt seriens alla avsnitt och väntat lika upphetsat på varje veckas avsnitt som inför en Mad Men-säsong. Och vem är jag att negligera en sådan uppmaning… det kan ju sluta illa.

Så här började det;

Först kom Svenska Hollywoodfruar med Anna Anka och kvinnan som gav de tunga tofsarna sin välförtjänta renässans - Maria Montazami.
Det fanns en tredje fru med också; Agnes-Nicole Winter - men hon var ingen fru på det viset. Hon var skild tre gånger och gick på privata dejtingträffar med enbart mycket rika män genom Millionaires Club. Blott det faktum att hon endast kunde tänka sig att träffa rika män får mig att anstrykas av tung magsyreproblematik.

Hon höll även på att spela in filmen The Gold & Beautiful där hon skulle föreställa 30 år yngre än de 54 som hon är. Filmens handling i korthet: A spoiled Beverly Hills socialite finds new meaning to life, through a treasure hunt. I programmet visades några smakprov ur filmen och jag blev mycket orolig.

 Hösten svämmade annars över med Skånska Hollywoodfruar (ungefär - vi lever lyxliv som i Hollywood fast vi bor i Limhamn), mera Svenska Hollywoodfruar.
Som en motvikt till detta fanns Svennebanansåpor; Ullared, Böda Camping. Filip & Fredrik hade ett datingprogram från Värmland. Och så Bonde söker fru förstås. Igår såg jag de två sista avsnitten och blev då mycket glad över att jag inte sett fler.

Är det inte nog nu TV4? Är det inte dags att hänga fram någon annan yrkesgrupp i datingljuset? Arkitekter? Revisorer? Kulturarbetare?
Annars har jag ett fett format; Player söker fru. Till skillnad från tafatta bönder är det här frågan om att hitta deltagarna från Kungarna av Tylösand fast 15 år senare ( i mån av tillgång) Killar (o tjejer med för den delen) som vet hur man limmar upp någon mot en toalettdörr, strör lismande komplimanger omkring sig och med ett stadigt grepp hugger sin partner för hänsynslös partying på dansgolvet.
Nu - utfestade och trötta på krog- o ragglivet vill de slå sig till ro med en riktig fru. Där har ni nåt att jobba med. Det kan bli riktigt dynamiskt.

Var var jag? Ladies på Östermalm… jo.

Det programmet gillade jag eftersom det var lättare att förhålla sig till än Hollywoodfruarna. Jag menar, Stockholm… Östermalm, Stureplan. Jag känner ju mänskor som håller till i dom krokarna. Jag har till och med bott där under en period när jag jobbade som lattepojke åt kända rika kvinnor. (Det där var ljug, men ganska skoj…erkänn) Dessutom föll jag pladask för Gaby som var oerhört inkompatibel med det mesta som jag står för - men jag gillade henne ändå. Mycket. Hon gav intrycket av att vara en genuint god människa, klok, empatisk. Det räcker mycket långt.

Lite svårare hade jag för Grete. Ibland kom det saker ur hennes mun som inte verkade helt genomtänkta - men jag gillade henne med. Det fanns nån sorts värme och snällhet där. Och så var hon gott tydlig med sin självdistans. Bland annat till sina bröst som hon ofta återkom till.

Kvar var Tone. Här fick jag problem. I mitt ljumma och softa sinne, mina försök och min vilja att tro de flesta om gott så blir det svårjobbat här. För Tone väcker ingen sympati alls hos mig. Inte medlidande heller. Jag kan få lite tycka-synd-om-känslor när hon och väninnorna skall ut och göra stan och stajlar om sig till 18-25 åringar, Men alltså… när blev det OK med kjolar så korta att rövvecket syns och jäääättehöga klackar. För det första är det sällan snyggt på någon som rör sig. Det kan vara snyggt i ett sittande, eller fryst läge. Inte annars.

 Högt hår, hög byst, hög klack

Jag har dessutom mycket svårt att förstå Tones prioriteringar; åka till St Tropéz och packa helgens utrustning i Louis Vuittonväskor där bara den väskan för skorna - de med skyhöga klackar - kostar 150 000 kr enligt Tone…. men hon knör med sina två väninnor på ett litet hotellrum. Hur tänker man då? Packa fint och bo trångt?
I sällskap med fästmannen Niclas intas dennes  sommar stuga i skärgården där det mesta är obekvämt och fel. Tjôt-a-tjôt hela tiden. Jag får mer svårt att gilla. Nån' relativt vettig mänska sa; ""It's nice to be important, but it's more important to be nice." Det var inte Tone...

Nä, Ulrika - jag vågar mig inte på någon vidare analys här. Det är mer intressant att analysera sig själv; hur kommer det sig att jag inte klarade av att missa ett enda avsnitt och är lite ledsen för att serien är slut?

Det är det värsta, för jag tror det säger mer om mig än figuranterna i TV-serien som gjort lyckade marknadsföringskampanjer utan att kanske lägga ner för mycket tid eller pengar. Det lär bli fler Vuittonväskor på Östermalm inom kort. Kort-kort.

*) kan även utläsas som två ord...ibland

Snyggblogga i mobilen

Om du använder Blogger som bloggmall/template...eller vad det nu heter och vill bli snyggläst i iPhones och andra mobiler - gör så här:

Byt till Beta-versionen av Instrumentpanelen http://draft.blogger.com/home

Sedan går du till Inställningar -välj fliken E-post och Mobil:

Därefter kommer din blogg att kunna läsas lätt - inte bara i en random Reader - utan i en snyggversion.
Så här ser det ut

Frågor på det?

Ska det här bli en nördblogg nu? Svar: Absolut inte - det här tipset är så blogganknutet att jag inte kunde låta bli

Kroppsutbredning

Efter min halvåriga bortavaro har köttet trimmats vidare. Lidingölopp och halvmarathons har avverkats. Jag ligger sällan på färre än tre träningspass per vecka. De är alltid på minst 50 minuter – 1 timma. Ett pass i veckan är alltid ett långpass. Jag springer sällan under 3 mil

Jag äter gröt till frukost. Sällan äter jag lunchbuffé. Frukt till mellanmål osv.. Annorna Skipper o Anka skulle påstå att jag vore ett uselt objekt för deras serier. Jag sköter mig redan. Innehållet i mitt kylskåp skulle Skipper låta vara ifred

Ändå sväller jag sakta. Det verkar som att min enda möjlighet att behålla vikt/midjemåttt eller minska är att sättas på stram kaloriräkningsdiet Och träna HÅRT.

Är detta rättvist? Nej, det är det inte, men det är min genbank som tydligen bestämt sig för att jobba ner mig mot kroppsform typ Bilbo.

Om jag till äventyrs kommer ner till de behagliga 75-76 kilo jag gärna väger börjar min omgivning viska om cellgiftsbehandling, för jag ser då riktigt tärd och insjunken ut.

Skulle jag gå så långt i viktnedgång så att mina magrutor framhävdes skulle mitt huvud påminna om ett torkat missionärshuvud. En sån där trofé som bandarer kan ha i den djupaste av djungler.

Det skulle då i sin förlängning innebära att min soffposé skulle se ut nåt sånt här;
.

Jag ger alltså stort fan i vad den där hjärnforskaren påstår  och signar upp mig för ett viktklubbsprogram i år också.

Rapporter kommer om fortlöpande om min tynande tillvaro - vi börjar på 82 kg och en midja som mäter 98 cm.

Vad ska det här vara bra för?

FB-statusar komprimerat till ett år

Hallå eller... nu är det min tur igen... efter en längre tids uppehåll är jag tillbaka och tänker blogga vilt under hela 2011.

Jaså... det är jag nu inte alls så säker på. Redan vid första inlägget känns det som att träffa dom där tjommarna på hemmaplan. Dom som var så sköntrevliga i Grekland ochdet blir finskt när vi tar en fika på Condeco. Inte alls så angenämt. Bloggen blir som att limma på ett gammalt ex, eller nåt. Olusten drabbar mig - och då kommer vi direkt in på kärnfrågan; varför blogga alls?

Du som inte gillar kan sluta läsa här. Du som saknat mig kan läsa vidare för allt är precis som vanligt.
Lite högre gubbfaktor, matigare och gnälligare kommer jag vara. Eller inte. Efter som jag bara tar en dag i taget så är bloggen ambivalent. Det betyder att den är ostabil och vad som helst kan alltså hända. Den är möjligtvis fraktionerad och bortforslad redan imorgon dag.

Tänkte i alla fall berätta vad som hänt sedan sist, innan vi vänder blad, plockar in några lattepojkar och går vidare.

Sommaren tog slut och jag bytte jobb. Den bok jag tog bloggledigt för att skriva har jag inte kommit så långt på. Faktiskt är produktionen skämmigt låg. Ett litet utkast följer några dagar längre bort...

Annars har jag mest tränat löpning och umgåtts med älsklingen som tidigare varit twitteränka och cyberfru. Nu har hon haft mig i köttvärlden och fått det fokus hon rätteligen förtjänar - för det skall jag säga er, att bättre och gosigare kvinna det står inte att finna på denna jord. Nu är jag något partisk, men; det kan inte hjälpas.

Under hösten har jag också följt några TV-serier. Bland annat Ladies på Östermalm. Fina kvinnor. Speciellt ladyn Tone har gett mig mycket att fundera på under hösten.

Som jag nämnde inledningsvis; att restarta sin blogg innebär inte samma betäckariver av cyberutrymme som förr… jag märker det redan. Blaserad blir jag.
Känner mig mycket ounik och lätt uppgiven inför detta. Ungefär som att behöva lämna TV-soffan för att sticka ut i -15 grader och riva av ett långpass.

Så… är det då mitt behov av att synas eller bli bekräftad som kommer till sin rätt och som driver mig... eller är det mitt behov av trams?
Eller kan det möjligtvis vara så att jag tror mig göra skillnad och kanske hjälpa någon som fastnat i oönskade beteenden?

Det sista är i så fall en bieffekt. Hade jag haft det för ögonen och satt det främst hade jag inte raljerat, ondgjort mig eller sprutat ur mig ord, ord, ord och sänt pikar till utflyttade göteborgare i Norrköping, gnällt på dålig TV och så. Nä, nä, nä… då hade det varit oerhört seriöst och stramt.

Sån skit har jag nog av på annat håll.

Jag är lat, tycker mig förtjäna mer än vad jag har och hoppas att tillräckligt många någon gång skall upptäcka min självinbillade storhet så att jag bara kan fisa runt och knicke-dicka i största allmänhet, twittra, gå på frukostmöten, ta en sväng om gymet, pyssla… ja, ta dagen lite som den kommer och ändå ha känslan av att ingå i ett sammanhang. Jag tror mig komma till min rätt på bästa sätt genom att vegetera, dutta med lite av varje och humma eftertänksamt.

Att ingå i ett sammanhang är viktigt. Det har jag förstått. Detta gäller speciellt för män över 30 eftersom de som inte kan skapa nära relationer utan att det blir homo eller annat. Det är synd.Det kommer jag blogga om lite längre fram... om jag orkar.


Min Google Reader har även förändrat form och innehåll under hösten -

Jag har upptäckt några nya, en del som jag tidigare följde har antingen lagts ner och blivit
sporadiska. Några har självdött.
Jag har kvar mina favoriter. De som jag alltid läser och ibland kommenterar; Bloggfrossemannen, Ulrika Good och Trettioplus.
De utgör aortan i bloggblodet. The Core, liksom.

Nytillkomna; Christines Baliblogg - en given blogg då jag själv skall dit snart. Bloggens bilder är hisnande vackra.
Kenneth Duell bor i Almirida och bor i ett smurfhus. Han driver också ett JÄTTESTORT hotell dit jag o S är inbjudna på middag efter en kortare lektion om triglyfer och metoper.

Slutligen - det största incitamentet  för att blogga vidare är du som läsare. Reaktioner som mina texter väcker vid sidan av den egenterapi som många inlägg inrymmer.

Så där... ett lagom kackigt inlägg att starta igång med... nu skall jag ut och fingå. Efter gårddagens Sylvesterlopp är det dags att vara snygg på stan. Broddar och mössa på. Framåt.. uppåt.. och mer...

Five years

Idag fyller min blogg fem år. Det är till att komma ur coltåldern och dags att växa upp. Men ack..


Som tidigare uppflaggat kommer jag att lägga mitt skötebarn i malpåse och inte blogga något mer i år. Inte för att jag skäms... nä, nä


Skälet till min bloggträda är flera. Det handlar mest om att jag skall skriva fortsättningen på "Anfäkta" - och det tar tid. Bloggtid. Jag sitter vid datorn tillräckligt. I jobbet, på fritiden - ja, köttvärlden behöver mig - och jag behöver den mer.


I avvaktan på en eventuell återuppståndelse 2011 rekommenderar jag varmt bloggarna som jag själv följer. De flesta av dem ser du i marginalen till höger.

Låter även David Bowie salutera den här dagen - med en svensk text som jag egenhändigt tillsammans med Googles översättningsverktyg har knåpat ihop... Enjoy!




Knuffar mig fram genom torget här, så många mödrars kinder våta
Nyheten hade just kommit; vi hade fem år kvar att gråta
Nyhetskillen grät och sa; jordens tillstånd suger
Grät så mycket, hans ansikte var blött, så jag visste - han är ingen som ljuger
Jag hörde telefoner, operahus, favoritmelodier
Jag såg pojkar, leksaker, strykjärn och fyrverkerier
Min hjärna ont som ett lager - hade det inget utrymme kvar

Jag var tvungen att klämma in så många saker att lagra allt som jag spar
Och allt det fett-magra människor, och alla höga-kort personer
Och all icke-människor, och alla några-människorna
Jag trodde aldrig jag skulle behöva så många människor

En flicka i min ålder tappa' huvudet och slog några mycket små barn
Om den svarta inte dragit bort henne, hon skulle hackat dem till små, små flarn
En soldat med en bruten arm, stirrar på hjulen på en Cadillac
En polis knäböjde och kysste fötterna på en präst, och en bög spydde upp en sko med hög klack

Jag tror jag såg dig i en glassbar, drack en milkshake, kall och lång
Leende, vinkande - så söt utan tänk
du visste att det var dig jag sjöng om
Och det var kallt och det regnade
så jag kände mig som en skådis
och jag tänkte på mamma, ville tillbaka, det var brådis
Din kropp och ditt lopp, sättet du ringer
Jag kysser dig, du vackra, jag vill se när du springer

Vi fick fem år - i livets mitt
Fem år, nu har dom fått sitt
Vi fick fem år, min hjärna i i vitt
Vi fick fem år - i livets mitt
Fem år, nu har dom fått sitt
Vi fick fem år, min hjärna i i vitt
Vi fick fem år - i livets mitt
Fem år, nu har dom fått sitt
Vi fick fem år, min hjärna i i vitt
Vi fick fem år - i livets mitt
Fem år, nu har dom fått sitt

Vi fick fem år, min hjärna i i vitt
Fem år, det är allt som vi fått
Fem år
Fem år
Fem år
Fem år


But I never wave bye-bye... (Modern Love - oxå Bowie)

Vi är mycket oroade...

Jag har gjort en insekt!

... min äldsta dotter och jag.

Efter att igår kväll ha sett "The human centipede (first sequense)" (länken går till Fiffis recension - och jag delar dess åsikt) - tänkte vi lite vidare där i soffan.

Alltså - filmen är obehaglig, men lite tafflig. OK - men jag är mer oroad över hur det är ställt med manusförfattare, skådisar och så... det här är ingen storfilm med en budget på miljontals dollar. Det luktar t o m 70-talsprulle då filmen inleds på en rastplats. Skådisarna kan iofs inte vara så bra - för det måste vara svårt att tacka ja till att vandra omkring med sin mun fastsydd i framförvarandes rövhål. Dessutom gissar jag på att det har varit många omtagningar... Svenska Wiki vet mer.

Något annat vi diskuterade - var det nån symbolik i att två amerikanska tjejer syddes fast vid en manlig asiat? Alltså - nummer ett i kedjan av den mänskliga tusenfotingen (som inte fick munnen fastsydd i någons anus) var japan och talade bara japanska filmen igenom. Det var ju lite dumt eftersom doktor Heiter (jo han hette så) inte förstod japanska.

Funderade på om filmmakarna hade någon idé om att USA nu ligger efter Asien och de få suga i sig resterna av det som Det asiatiska undret skapar. Men, nej - det måste handla om något annat.

Vi undrade också varför japanen brast ut i en vacker filosofisk betraktelse i filmens slutskede.. det var mycket oväntat och var egentligen som ett klipp från en svår cineastrulle av Wong Kar-Wai, eller nåt.

Det fanns två tyska snutar med i filmen. Dom såg i alla fall ut som tyska civilsnutar skall göra; svarta skinnjackor och grått långt hår.

Update: Om man vill skojsa till det, så kan man göra en uppföljare, men då behöver man fler personer.... typ 10-12 stycken - sen sammansätta den som har fri mun längst fram med den som har fri röv längst bak. Så skapar man THE HUMAN DOUGHNUT (ultimate sequense). Där har vi en film jag faktiskt skulle titta på - men inte vilja vara med i

Foux du Fafa

Mina töser är hemkomna från Franska Rivierian.

Enligt deras mor har de varit flitigt uppvaktade...

Så här nånting...



För övrigt var det med sorg i hjärtat som Flight of the Conchords sista avsnitt sändes igår. Det är god höjd på samtaliga avsnitt - men säsong 1 (som jag har på köp-DVD) Var grym.

Se fler klipp och videos på Youtube. Sök på "Flight of the Conchords" - eller köp DVD:n.
Just nu finns den på CDon.se för stabila 99:-

Inte lika mysig som Becks...

Efter en febril genomlyssning av En nästan vanlig man gav jag mig hän åt Grannen av Buthler & Öhrlund.

Den tidigare presentationen som jag anser vara en spoiler av megaformat lockar onekligen till att läsa/lyssna på Grannen.

Dessvärre kommer mina förväntningar på skam. Detta är en bok - som sin intrig till trots går mycket på repeat. Eller - den står och stampar i ett och samma tillstånd hela vägen fram till upplösningen - både i tid, rum och händelseupprepningar.

Du som ännu inte läst En nästan vanlig man - sluta läs här.

Du som tänker läsa Grannen kan också med fördel sluta läsa, men jag skall inte tala om hur boken slutar.

Fullblodspsykot och wackon med fläskkotelettsfrisyr, den makalöst vackre Christopher Silverbielke är tillbaka och nu skall han hämnas.

Tidigare vännen Hans Ecker ligger pyrt till. Han har svikit och försökt döda Christopher. Nu sitter Hans på Kumla och får däng av sina medfångar. Han skall förflyttas. Fångtransporten utsätts för överfall. Två väktare skjuts ihjäl. Hans Ecker fritas - men ändå inte.

Han hamnar i en källare som Christopher gjort iordning på sitt eget speciella sätt. Här kommer Ecker att hållas inspärrad och förnedras under större delen av boken. Det är en återkommande scen.

En annan flitigt förekommande aktivitet är sexlekarna med Hans Eckers fru - Veronica. Det är också nogsamt och frekvent skildrat boken igenom. Deras SMS-trafik, hemliga möten osv.

Nästa tema är grannskapet och den terror som Christopher utsätter flera par ur "verklighetens folk" för. Bara så där på skoj gör han diverse vuxenpojkstreck, skadegörelse, fiffel med post, räkningar m m.

En kvinna retar honom så - sedan hon vägrat släppa till - så att han åker till Mallorca några dagar för att ställa till en scen. Mycket jobb för det, kan tyckas.

Den som är hans primära mål för hämnd - Herbert de Wahl får också sina fiskar varma.

Upplösningen kommer under bokens sista 30-40 sidor och är öppen, bäddar för en fortsättning på något sätt.

Vi får givetvis ta del av poliserna och deras utredning som inte ger så mycket. Det blir lite ketchupeffekt på slutet. Samtidigt kommer en ny polis in i bilden - Linda Schecker. Jag misstänker att hon figurerar även i "Förlåt min vrede".

Sammantaget - boken är lite väl repetiativ och händelsefattig för att motivera närmare 500 sidor. Den kunde tightas ner till 400 och då blivit riktigt bra.

Nu ger jag den tre fiskar - för jag kunde omöjligtvis sluta lyssna - och jag vill veta hur det kommer att gå i nästa bok om Christopher.

Littorin, horan och sanningen

Alla vet. Ingen har kunnat undgå - därför ger jag mig inte in på att dra förutsättningarna - men det är viktigt att ge den bild, eller slutsats jag har dragit inför mitt resonemang. Jag kan bli missförstådd, kommer att bli feltolkad ändå.

Den fd prostituerade "Anna" påstår att Sven-Otto under nick-namet "Peter" köpt sex för 2000 kr i hennes bostad. Detta skulle ha skett 2006 - innan Sven-Otto blev minister. Som bevis för detta finns bland annat ett telefonummer i Annas datorbaserade adressbok (förmodligen kopplad till "Peters" hotmailadress) som numera går till en förskola, men tidigare tillhört Sven-Otto.

Är detta bevis för att sexhandel ägt rum? Knappast.

Aftonbladet konfronterar Sven-Otto med de här uppgifterna. Han avgår. I samband med avgången lägger han tonvikten vid sina barn och den pågående vårdnadstivisten samt hur han känner sig förföljd av media.

Det är lätt att veta hur man borde ha gjort om man haft tillgång hela sitt intellekt och inte varit stressad och pressad. Det är tveksamt om Sven-Otto hade det efter tingsrättsförhandling, flyg, åter till Visby osv... men - låt oss anta att "Annas" story bara är luft. Eller - de hade cyberkontakt, men inget mer.

1. Sven-Otto kunde ha avgått - men samtidigt meddelat sin sanning av ställt mot "Annas" uppgifter - även om det inneburit att han sagt; Ja, jag var där. Jag träffade henne. Jag köpte sex för 2 000 kronor. Det hade tagit udden av all vidare publicitet, spekulationer (och den här bloggposten)

2. Sven-Otto kunde ha setat kvar i okackat bo. Om "Annas" uppgifter är helt gripna ur luften, borde samvetet vara vitt och då brukar sanningen inte vara svår att bära - anklagelser till trots. (typ: ryktet om min död är betydligt överdrivet)

3. Sven-Otto kunde avgått med heder och nämnt sexköpsanklagelserna som huvudsakligt skäl - istället för sina tre barns namn. Jag skulle haft full förståelse för detta också. Att han bara inte orkade ta mer (speciellt om anklagelserna är falska - eller påspädda)

Nu till Aftonbladet. Det är en tidning vars förhållningssätt i väldigt många frågor lämnar mycket övrigt att önska. Det är en tidning vars löp och innehåll påminner om en skiva man köper på Statoil. Eller trycksvärtesufflé som snabbt sjunker ihop då man börjar hugga in på den...

Om det visar sig att Aftonbladet inte har mer att lägga fram än de uppgifter som de hittills publicerats OCH Sven-Otto är helt oskyldig - och han dessutom kan bevisa det (men att bevisa sin oskuld skall man egentligen inte behöva göra) då kan Aftonbladet ligga pyrt till. Hoppas jag. Men de har förmodligen sålt många extra lösnummer och kan skratta hela vägen till banken då de i sammanhanget också indirekt agerat politruker åt såssialdemokraterna genom att misskreditera en mininster och även sittande regering...

Regeringen, ja. Men, alltså... hallå. Det här har Reinfeldt skött med vänster hand, mörkat, eller inte velat veta. Snacka om att skicka ut Sven-Otto i kylan med enkel biljett - på kredit förmodligen.

Vad händer nu: oerhört svårt att sia om - men jag hoppas att Sven-Otto - om han är så oskyldig som han påstår går ut och redogör för sin syn på anklagelserna. Om han köpt sex av "Anna" eller haft en relation, verklig eller cybernetsik - så bör han tala om det också. Om inte annat för att städa upp och ge sitt parti och den regering han tillhört möjligheter att fokusera på annat.
Expressen ger i en artikel bilden av "sanningen bakom". Rent spontant låter den hållbar och logiskt trolig, d v s Sven-Otto har sexchattat, men inte gjort något hembesök. Utifrån detta ter sig regeringens agernade mer förklarligt, men kanske inte särskilt klokt ändå.

Det vore också lämpligt om Aftonbladet blev tydligare i den fakta och den info de besitter. Som det är nu verkar de endast ha konfronterat Sven-Otto med "uppgifter" inte bevis.

Hela storyn stinker och jag har inte sett någon inblandad som hanterat det här på ett vettigt sätt - oavsett vad som är sant, sannolikt, falskt eller spekulationer.

Slutsats: sanningen är alltid bäst - och helst om den kommer innan den står i Aftonbladet.

Vad tycker du?

En man som jag träffat och gillar högt är Paul Ronge - han tycker så här

Leif GW Persson gör andra kopplingar och det väcker givetvis minnen till liv...

Man kan också anlägga ett oerhört liberalt perspektiv på det hela.. och låta var och en göra det man finner bäst - en skrotad sexköpslag eller inte - men det här handlar mer om vad som är sant/osant än moral/omoral

En nästan vanlig man

Nemo lyssnar bok...

När miljonkonton, sex och kokain inte längre är nog...

Christopher Silfverbielke är stjärnmäklare i Stureplans finansvärld. Beundrad och avundad, men helt känslokall och hänsynslös under den charmfulla ytan. Van att få vad han vill. Och vem han vill. Men miljonerna och framgångarna är inte nog. Han kräver mer, mycket mer. Något nytt, som kan ge honom spänning i livet.

Hans Ecker är Christophers bäste - och kanske ende - vän. På väg att motvilligt dras in i ett seriöst förhållande med Veronica, men inte beredd att släppa det ljuva livet med champagne, brudar och kokain. Johannes Kruut är rikemanssonen som på nåder får vara med i gänget, ivrig att platsa och bra att ha till hands när krognotorna blir för höga.

När miljonkonton, champagne, sex och kokain inte längre är nog, går de tre männen över gränsen i sin jakt på spänning och njutning. Med Silfverbielke som manipulerande hjärna ger de sig in i en kriminalitet som trappas upp alltmer och resulterar i mord. Katt-och-råtta-leken mellan kommissarie Jacob Colt och trion blir kicken som Silfverbielke letat efter, beviset på hans överlägsenhet.

Så presenteras boken och jag blev nyfiken efter att ha läst pocketbloggs recension.

Det var rätt att bli nyfiken. Efter konvertering till mp3-filer började jag lyssna.

Den här boken är en mix av American Psycho, Ondskan och Snabba cash.
Kapitlen kryssar fram ur både brottslingars, bifigurers och polisernas synvinkel. Många cliffhangers blir det.

En av huvudpersonerna - Christopfer är obehagligt sociopatisk, kall och hänsynslös. Det finns sådana människor. Jag känner igen dragen från människor jag mött och delvis hos mig själv - i vissa stunder - i tankarna ialla fall. Då jag anser att större delen av världen befolkas av idioter. Vad jag saknar är en beskrivning om hur han blivit som han blivit - de yttre uppväxtförhållandena förklarar inte hans psykopati eller antisociala personlighetsstörning… kanske är det en yrkesskada som bidrar till min efterlysning av en bakgrundshistorik.

Litterärt påminner Christopfer om Leif GW Perssons antihjälte Bäckström, då det gäller syn på andra människor - men Christopfer nöjer sig inte med att tänka som Bäckström - han agerar.

Jag blev fångad av boken och ville veta hur det skulle gå - den är mycket spännande. Dessutom är den språkligt skärpt, utan onödiga beskrivningar, metaforer och utfyllnad. Inget tjafs.

Den har dessutom begåvats med goda analyser av samhällstillståndet på flera plan. Boken är alltså oavbrutet spännande, men den del som handlar om ett besök i Berlin hade vunnit på att kortas ner betydligt, då de viktiga händelserna där kunnat skildrats lika rappt och vasst som resten av boken

En stor del av behållningen ligger i Stefan Sauks uppläsning som gör boken till habil radioteater emellanåt. Dialekter och tonfall är träffsäkra - utom göteborgskan en rättstekniker skall prata… den är sån som de som skall säga Götlaborg i tid och otid envisas med att tala.

Det finns en fortsättning på den här boken, som heter Grannen. Det är inte smart att läsa vad den boken handlar om INNAN du läser den här. Den presenteras på ett sätt som gör att du får ett saftigt facit över hur den här boken slutar.

Efter att ha mailat författarna, och fått svar, har jag förstått att de bytte förlag - och att förlaget för den nya boken - Grannen - valde att presentera den boken på det sätt de gjorde. Så fruktansvärt dumt... spolilervarning utfärdas.

Det är tydligen så att en av deras tidigare böcker - Förlåt min vrede - helst skall läsas EFTER Grannen - för att kronlogin skall bli den rätta. Är du med?

OK - det var inte jag - jag har läst presentationen av Grannen - innan jag läste ut En nästan vanlig man. Det gjorde inte sååå mycket ändå - men lite av nerven försvann. Nu lyssnar jag på Grannen - den tar galenskapen till nya dimensioner... återkommer gällande den.



Fyra feta firrar till En nästan vanlig man

Rhodos D. I. Y - all exclusive

Att snika sig med på charterplan är egentligen inget jag strävar efter. Alltså - varför hosta upp 5 tuss och bara få en flygstol? Inget transfer, inget hotell, inget välkomstmöte vid poolen och inga käcka utflykter?

"Kan själv". "Vill inte". Och "Näh-äh" trycker starkt på i argumentationen.
Så voffö charteravgång alls?

Det är det ofta så att när älsklingen och jag skall resa - så är antalet avgångsdagar att resa på begränsat. Alternativen är få. Bara att bita ihop och gilla läget. Applådera vid landningen och så vidare. Dessutom begåvades nedresan med en "skön rulle". Farsan av Josef Fares. Say no more.

I år blev det Rhodos som fick nöjet bli utforskat av två soltörstande, frusna och badlängtande själar under två veckor.

Vill vi ha det här?


Elli beach - Rhodos stad

Nä - det vill vi inte….

Vi vill ha detta:


Kalathos beach - nånstans mitt på - med tysktältet uppslaget

Och fick det.

Hur gör man? En schysst bil är en bra början


Gosemumsan vinkar glatt

En snabbguide till Rhodos - all exclusive

Efter att återigen packat för mycket kläder - (jfr förra DIY-inlägget om Kreta) landade vi mitt på dan söndag 20 juni och blev hämtade Kristinas söner. Vi bodde där de tre första nätterna - på "Kristinas rum", alltså. Detta skulle visa sig vara ett lyft på flera sätt - det fanns svenska sängar att sova i - vilket innebar att vi sov på IKEA-Sultan och bäddmadrasser.

Du som varit i Grekland vet att sängnormalitet betyder ett styck resårmadrass med ett tunt lakan på - inget mer. Inga skydd. Inga tunna småmadrasser som mjukgör horisontalläge.

Allvarligt - jag tror att mycket av Greklands kris beror på deras sängstandard. En hel befolkning som ligger på något som ger mig en känsla av "mjuk sten" kan inte vara bra för nationalekonomin. En trött och befolkning jobbar sämre än en utvilad. Åtgärdspaket från EU: bäddmadrasser istället för Eurolån. Tro mig, det kommer hjälpa landet på fötter. För att inte tala om att de hygieniska förutsättningarna gradvis förbättras. Varje hotell och alla dessa sängar... vågar inte tänka på alla DNA-blandningar, kroppsvätskor och annat som bor i dessa resårmadrasser...

Alltnog - Kristina har bott på Rhodos i 30 år och kan ön. Gav ovärderliga tips om platser, stränder och restauranger.

Apropå stränder så har den käre Kapten Barfota en mycket bra guide - och nej - det är inget krav att vara naken - stränderna är bra ändå.

Men - ge gärna Gamla Stan på Rhodos några kvällar. En helt unik miljö. Shoppingen är OK - men alla inkastarna vid restaurangerna som ligger i turistgyttret är påfrestande. Syrahöjande.
Restaurant Lipsi undantaget. Där var det vänligt, gott och fullt med folk.


Basföda - lunch och middag

I Pefki - där vi sedan kom att bo under resten av resan - var det lätt att känna sig snygg. 90% av alla turister var engelsmän. De är som regel inte jättesnygga. De är ofta mycket blekta, föga långsträckta och ser äldre ut än vad de är. Alla män är tatuerade. Deras flickvänner har alltid klänning på kvällarna som sitter konstigt på deras kroppar. De få undantagen som skiljer sig från den bleksskära skaran är chokladöverdragna och toppade med frisyrer med färg av spunnet socker. De påminner om installationer mer än människor på på något vis

I Pefki bodde vi hos Mrs Mika och hennes man Sifis. Så här ser det ut där:

Mrs Mika var precis som Kristina mycket tjänstvillig med resturangtips. Nikolas Restaurant o Taverna var en hit. Samt Artemis. Likaså Dinonysos Restaurant i Lindos (som här bjuder på en 360-virtual tour)

Pefki som var vår bas är ett gott läge - det är 5 km från Lindos. Lindos stad är helgjutet mysigt på kvällarna. Förutom Dionysos kan jag varmt rekommendera Marias Taverna.


Otur i pannan? På Santa Lucia i Rhodos stad kan du äta svenskt

Så till det egentliga syftet med resan - bad, sol och bokläsning. Så glad att både jag och älsklingen av att ligga som strandade valar längs en öde beach och bara vegetera. Göra absolut ingenting... då är det gott att leva.

Vi fann Kalathos beach som det bästa alternativet (ligger mellan mellan Haraki och Lindos) se på Google maps. 5 km lång pebblesstrand med klart vatten och lagom fläktande vindar

Badet på Kalathos beach kryddades av att bonden Kornström transporterade sin fru varje dag kl 16. En nedtuffande traktor med frugan på släpet. Hon skulle bada. Bonden själv slog sig ner på en medhavd stol och väntade till tanten badat klart. Efter 20 minuter avgick detta ekipage lagom stillsamt upp mot bebyggelsen igen. Så mycket mer hände inte på stranden under en dag.


Den serviceinriktade äkta mannen

Vi var även på Tzambika beach lite längre norrut. Sand. Men lite väl många kuk-Greker som lajjade runt i vattenbrynet och kamakade sig. Det är inte stabilt.

Faliraki fick också ett besök - hastigt och osunt var det. Som ett valrossberg med hög människotäthet. Även här snurrades könsdelar moturs i vattenbrynet. Att folk kan vara så osnygga. Ja, inte alla - men det är ju dom man lägger märke till... cocky Greeks..mest.

Pefki var också lämpligt för sunda rörelser. Fyra löpträningspass på mellan 6-11 km blev det. Trots att jag försökte komma upp innan förmiddagshettan satte in - så var det svårt att vakna och känna sig mjuk och spänstig. (Se ovan ang. de grekiska sängarna)

Efter 10 dagar var det dags att åka tillbaka till Rhodos stad....
Den sista natten hamnade vi på Nikis Hotel i ett snyggt rum. Men lampan... pyntad med lô.




I lölampans sken avslutade jag min läsning under resan. Det var trögt att komma igång - så det blev bara fyra volymer - och en ljudbok


Från vänster: Nagelbitande bladvändare, Skitbra thriller, Överreklamerat sömnpiller, skruvad Enquist

That's all...

Sammanfattning - kommer inte åka till Rhodos igen om det inte är en väl liggande restresa som lockar - för Kreta, Korfu och Zakyntos (som är jämförbara i storlek) slår Rhodos - på alla sätt utan gamla stan och Lindos - men det är tveksamt om det är värt en egen resa.

Om du däremot är ute efter att ha allt på krypavstånd - bad, stad, nattliv och parasollstrand - då är Rhodos en charterö för dig...

Sinnesro - eller övertro

Sinnerobönen - den sociopatiska versionen

Med tanke på att jag för tillfället ljudbokslyssnar på "En nästan vanlig man" av Dag Öhrlund & Dan Buthler - samtidigt som jag vandrat omkring i ett spritlandskap på den Rhodonesiska västkusten och inte haft den minsta lust att tuta i mig sponken - de grisskära engelsmännens excesser räcker så gott att se för att jag skall finna sinnesro i mitt eget varande - så kunde min mobilkamera inte låta bli...

Comin' up:

Ett längre blogginlägg om, med och för Rhodos - all exclusive-varianten

Det gömda och osagda...

Image via Wikipedia

Staffan Ringskog har skrivit i Nämndemannen ner 3/2009. En artikel som inte väcker rubriker - för det är så självklart...men osagt

Artikeln har jag plockat härifrån:

När svensk kriminalitet diskuteras, synas sällan alkoholens roll. Men faktum kvarstår, idag kan man säga att alkoholen varit den utlösande faktorn bakom flertalet fall i Sverige vad gäller mord, misshandel, kvinnofrid och våldtäkt. Mer alkohol i ett samhälle, innebär ett stegrat våld, detta är ett uppenbart samband. Ett samband dock som få verkar våga nämna och ta tag i.

Den som säger detta är Ulrika Grann, medicine doktor och forskare knuten till kriminalvården. Hon har under lång tid forskat i frågan om alkoholens roll i samband med kriminalitet. Studien är omfattande, den innefattar dömda i Sverige med straff längre än fyra år.

– De dömda som jag studerat rör intagna vid Kumlaanstalten som dömts för brott som generellt gett dem långa fängelsestraff, säger Ulrika Grann. De intagna har gjort sig skyldiga till brott som omfattar mord, misshandel, sexualbrott, våldtäktsbrott, grov kriminalitet. Frågan som ställts i undersökningen har varit vilken roll alkoholkonsumtionen haft i samband med utförandet av våldshandlingen.

Ulrika Grann berättar att studien har visat ett mycket nedslående samband. I flertalet, 70 procent av fallen, hade de intagna haft en stor mängd alkohol i kroppen, när dåden utfördes.

– Det märkliga i dagens samhällsdiskussion är att alkoholens roll sällan nämns när kriminalitet diskuteras, säger Ulrika Grann. Däremot kommer ofta andra variabler upp när kriminalitet förklaras. Man förklarar våldet ofta med rent sociologiska orsaker som exempelvis bristfälliga boendemiljöer, arbetslöshet eller en svår uppväxt. Men faktum kvarstår, många av de brott som begåtts skulle aldrig ha inträffat om samhället haft en mer restriktiv linje till alkoholen.

Ulrika Grann påpekar att alkoholen är en i jämförelse med andra droger djupt underskattad drog.
– När jag kommer med vissa jämförelser häpnar folk, säger hon. Man vill kanske inte acceptera hur det förhåller sig. Att nyttja alkohol innebär exempelvis en 14 gånger så stor risk för att utföra ett brott, än om samma person nyttjade cannabis. I jämförelse med amfetamin är nyttjandet av alkohol sju gånger så farligt vid våldsbrott. Detta innebär ju självklart inget försvar i resonemanget för vare sig cannabis eller amfetamin, men visar snarare alkoholens farlighet.

Ulrika Grann säger att tendensen just nu är en ständigt ökad tolerans av alkohol i samhället. Alkoholkonsumtionen verkar öka bland flertalet inom samhällets olika sociala skikt.

– Det senaste är inom idrottsrörelsen, påpekar hon. Numera säljer fotbollsklubbarna öl vid sina idrottsevenemang, något som kan synas märkligt, idrott och alkohol ska väl inte vara förenliga. Utan denna försäljning försämras klubbarnas ekonomi kraftigt. Intäkterna för klubbarna möjliggör ytterligare dyrbara spelarinköp.

Ulrika Grann säger att om ett samhälle vill stävja våldet och kriminaliteten, är enklaste sättet att drastiskt gå in för minskad konsumtion av alkohol i samhället. Men vilka åtgärder kan då vara lämpliga? Ulrika Grann nämner den tidiga ransoneringen i Sverige då motbok nyttjades.

– Att införa ransonering enligt den tidigare modellen i Sverige är nog inte realistiskt just nu, säger Ulrika Grann. Samhällsklimatet i Sverige är inte mottagligt för sådana resonemang.

– Men restaurangernas alkoholförsäljning borde bli mer restriktiv, fortsätter hon. Krogar som missbrukar sitt utskänkningstillstånd ska ju självklart förlora ett sådant. Myndigheter vill oftast detta, men politiker går oftast emellan och förordar fortsatt öppethållande av rent populistiska skäl.

– Men oavsett åtgärder måste första steget vara att svenskarna blir mer medvetna om sambandet mellan hög alkoholtolerans i ett samhälle och hög våldskriminalitet, säger Ulrika Grann. Där är vi nog inte idag – ännu.

Trevlig midsommar - även...

Bloggsemester

Lämnar allt vad bröllop, fotboll och skitigt gråväder heter. Nu blir det lata dagar under grekisk sol med alla de där böckerna som jag vill läsa och lyssna på.

Det brukar jag göra så här års. I år åker jag mycket oförberedd då det gäller sol. På beachen kommer jag känna mig som en kokainpåse utlagd på ett bord i svart marmor. Inte en dag har solen fått steka min hud.

Det kommer förmodligen brusa i vattnet då min albylkropp möter Medelhavet.

Mycket solkräm blir det... och väldigt lite Intörnetz. Och blogg. Och Facebook. Och media överhuvudtaget.

Sköt om dig i sommar och krama många människor... mest dig själv. Lås in Luther i en trång garderob och träna på att göra ingenting. Det är ett fantastiskt tillstånd. Inga måsten, bara goda tankar och låga krav.

Ser min blogg bekant ut?

...kan ha att göra med detta



Ännu ett exempel på den typ av humor som kan orsaka andningsstillestånd, högrödhet och Lolingmyassoffrollingroundonthefloor hos mig

P S - den här hybriden av LOTR och Monty Python är inte så tokig heller - speciellt dialogen

I mina kvarter

Ibland - när jag youtubesurfar - så kommer jag över små pärlor.

Det här klippet är pappavitsroligt. Jag gillar när man skall göra gammalt av nytt. Just i detta fallet är det så lågt. Saknar dock käckt vinkande personal från Konsum - det hade varit så värt...




Speakern har försökt lägga sig i 30-40-talsnivå och lyckas duktigt. Finns dock en övernerv i idiomet som andas skräck-parodi. Oklart om jag gillar det. Ett gott anslag är det i alla fall.

Förmodligen kommer endast jag och möjligen någon till tycka att det här inlägget är kul - bra i så fall. Det är kvalitetssäkring av min låga humor.

Jag ville ju bara softa...

Bild: Ernst Billgren

Avlyssnade C-H Svanbergs tankar för ett drygt halvår sen;

-Alltså. Det här med telecom är ju fett råddigt. Cred har jag så det räcker, men VD:a och gå omkring och möta pressen hela tiden...nja.

Dessutom har jag gott med deg på banklönekontot nu. Faktiskt... jag skulle kunna sluta jobba helat och änfa leva mycket gott på att bara köpa o sälja värdepapper tills jag stupar.

Men... vänta. Telefon.

Jaha... jasså? BP säger du? Jaha - vad skall jag göra då?

Mmmm....mmm... stort hörnrum? Utsikt över Hyde Park? Ingen media? Alllt flyter på?
Du - det är taget.

- Fan, så soft. Bara laja runt i styrelserum och se lite avmätt bred ut för många mille per år... det är väl inget lurt med det här?

Nutid:

- Iiiiiiiihhhhh. Iiiiiiihhh. Iiiiiihhh. Obama. Inte det också. Shit, shit, dubbelshit.

En man kom i mål - alla vann

Med detta inlägg skall jag sätta punkt för allt som handlar om hälsenor, klocktider, spray, muskler, pace, tåtuttar och skobekymmer.

Kröner detta med ett alldeles speciellt klipp som min gode vän (vi möttes på Ios -81) Punkfarfar satt ihop - då han jobbade som backupfotofgraf vid målgången för att fånga upp de som inte fick någon tid (tappade eller trasiga chip)




Nåväl - det är något gubbludrigt över samtliga som kommer inknäande med 42 km i benen efter 4 tim 30 min på Stockholms gator - men jag trodde nog att jag skulle se lite spänstigare ut.

Hursom - mitt lilla event med SMS-följning och bokutlottning är nu klart.

Idag sätter jag in 180:- på Erstas postgiro och skickar en signerad bok till..... Chris Wesslen som tillsammans med 8 andra följde mig i lördags. Besök hennes blogg - den är kanon när det handlar om mat. Mycket inspirerande.
Lottdragningen skedde med nio namn på var sin lapp i min keps... skaka, skaka... och på den lapp jag drog upp stod Chris namn

Tack till alla övriga för engagemang och support!

Bloggen totalt sett närmar sig en längre vilopaus har jag bestämt.

Den 17 juli fyller den 5 år. Fram till dess kommer jag att göra ett 10-tal inlägg för att knyta ihop säcken.

I sommar och höst skall jag börja jobba med min nya bok och fokusera på annat än bloggar, twittrar och sånt. Min abstinens kommer jag hantera på ett fysiskt/andligt plan. För det här är tufft - jag vet det.

Bloggen kommer inte att dö. Den kommer möjligtvis att återupplivas och det social nätverket aktiveras när det närmar sig boksläpp. Fram till dess får vi synas i Köttvärlden.

Hej Stockholm! Hejdå!

Vid sidan av själva marathonäventyret kan jag kosta på mig lite missnöje i sann lokaltidningsbesvikelseanda.

Det är alltid lika trevligt att vara komma till Stockholm - utan bagage, men har jag väskor att släpa på mig känner jag mig kriminellt mottagen. Oftast. Har med bagaget att göra. 50:- spänn för att stoppa in en väska i ett hål. OK. Jag kan ta det.

Tar fram mitt plastkort för att betala. Nej. Mynt skall du ha. Ser mig omkring. Alla butiker signalerar; kom inte hit och växla.

Växlingsautomaten kräver sedlar. Överhuvudtaget är möjligheterna att hantera förvaringsboxar utan kontanter ett svårt problem.

Jag har lärt mig. Har ett gäng guldtior i beredskap.

Nu är det så här - att SJ inte har med lokalerna att göra. Det är JERNHUSEN som sköter det hela. Eller JERNDDÖDHUSEN som jag kallar dom efter helgen.

Det byggs citybana. Det renoveras. Hela partier av Centralstationen är avstängda. Förvaringsboxarna räcker inte till. Det är fullt överallt. Människor i flock, lika hålögda som på spårvagnen en måndagsmorgon - fast med massa bagage tittar sig uppgivet omkring... lite bedjande; - Varför gör ingen nåt?

På JERNHUSENS hemsida står; "...samt rikligt med förvaringsboxar är också en självklar service till våra besökare." De tänker förmodligen på någon dag mitt i vecka 38.

Det är så gement uselt och sänder gris-PR till alla besökare som anländer Stockholms central. DDR-faktorn är påtaglig. En bemannad och flexibel inlämning är ett grundkrav om man skall bedriva verksamhet. Dessutom fanns det mååånga lååånga väggar. Tomma - med plats för fler, långa rader av boxar.

Det här var kanske inte så farligt... varför inte utgjuta sig i poetiskt proffsgnäll i nivå med Birro?
Svaret är enkelt - jag vill gärna tro att den eller de som är ansvariga har haft otur när dom tänkte. Om dom tänkte. En utstuderad plan för att skapa så mycket armsvett som möjligt på kort tid kan omöjligtvis legat på projektbordet när förvaringsboxplanerna diskuterades.

Men...för böfveln... gör om - gör rätt.

Ett lopp för en tränad kropp

Det är något brunt mellan mig, Szalkai och det träningsprogram som han föreslår för att uppnå en viss tid. För fem år sedan tränade jag för 3:30 med sikte på att komma under 4 timmar med viss marginal. Då sket det sig - och jag lastade misslyckandet på gamla stumma skor. Mest.

I år har jag med Rainmanskt fokus följt programmet för en 4-timmarstid. Det innebär att ett tempo på runt 5:40 skall räcka för att nå det målet.
Under resans gång har jag hela tiden undrat när resultaten skall komma - när det skall släppa och 5:40 skall kännas om en lättsam inandning.

Den känslan har uteblivit. I alla fall efter 10 km. Det är på tider runt 6:00 per km som jag kommer till min rätt - utifrån den träning som jag presterat. Gott så - jag ville inte vara dum - jag reviderade min plan och siktade på 4:15.

Det första 2 milen var som en dag på jobbet. Bara mysigt, skönt, bra flyt. Låg puls. Mellan 2-3 mil började psyket och benen flagga för att något extra var på gång.


Depåstopp vid 30 km för ... Foto: Gosan

Det började kännas att jag var ute och gjorde något extra strax före 30 km. Men strax före Slussen stod min älskling med Coaca-Cola och pussar. Iförd röd keps med svamp som ett trubbigt och fyrkantigt horn (symbolik?) tultade jag vidare mot Söder Mälarstrand. Jag fick ny kraft och det flöt på bra bortemot Västerbron ända tills en trafikdelare + refug + Nemos blick på klockan höll på att sänka hela projektet.


...nånting brunt och sött Foto: Gosan

Jag stöp som en överladdad spriträv rakt ner i backen. På något konstigt sätt blev den enda kroppsliga skadan ett tumnagelstort skrapmärke i vänster handflata.Mirakulöst nog. Här kunde mitt lopp ha avbrutits tvärt och jag kunde ha blivit aj-aj-aj-mannen på SÖS istället.

Den sista milen var en transport av tvivel, kramp, tjurskallighet som sakta men säkert bröt ner mig. Enda ljuspunkten var på Torsgatan då livet kom åter när den här låten kröp in i mina hörselgångar. Det är lite av en skämskuddelåt - men jag kan lova att den fick nackhåren att resa rygg och mina ben att skjuta fart

För varje kilometer blev det tyngre och från 40 och in i mål var jag som en hund - stannade vid väldigt många stolpar - men jag pissade inte - jag löste upp kramper i vadmuskler och framsida lår. Till och med den tänkta defileringen på Stadion ballade ur. Krampen högg till igen och jag fick sträcka ut mot kanten vid löparbanan med 200 m kvar.

Så här var mitt lopp i siffror. För den som vill bita, analysera och grotta ner sig (så som jag själv gör med mina egna och andras resultat)

Efter målgång var jag ändå kvickt återhämtad och tackade mina tåtuttar och väl inlöpta skor för att jag var utan blåsor. Jag var också tacksam för all vit vaselin som jag hade strukit på insidan låren.

Snabbt iväg till T-banan och hotellet. Effektiv kroppsvård och massage innan utgång. Dansa hela natten! Tjoho! Neee.. så blev det inte - men kapaciteten fanns. Istället ville jag ha KÖTT. Riktigt Kött. Så fick det bli. Kan varmt rekommendera Grill på Drottninggatan



Där är ALLT grillat. Till och med desserterna är grillade. Nå - jag högg in på deras Absolut Grill-del i menyn och beställde ett kvarts kilo svensk oxfilé. När den kom in och landade i min munhåla vid pass 22.15 på lördag kväll upplevde min munhåla ett kulinariskt samlag med extra allt. Har aldrig. Svär... aldrig gottat mig så i en serverad maträtt.

Resten av kvällen blev helgod och romantisk med min älskling som njöt av sin grillade röding och sitt vita goda vin. Och - nej det blev inte raveparty, inte disco eller annan utgång. Det blev hemgång, godispåse och sängen samt första kvarten av Apocalypse Now Redux. Därefter mörker.


En man klev på tåget - fetägde hela vägen t Göteborg Foto: Gosan

Jag vet - alla som tar sig runt är vinnare. Jag känner mig som en värdig sådan. Besvikelsen gäller att jag inte förmår leverera trots att jag följt ett program. Denna gången har jag INGET att skylla på.Förmodligen är min kropp sådan att den behöver längre sträckor för att lära sig springa marathon.

Jag häpnar inför de som nöjer sig med att träna max 20 km och sedan springer marathon. Likaså de som tränar uppåt 10 km och drar av en halvmara lätt som ingenting.

Det är ett sätt som inte funkar för mig. Skall jag fortsätta med marathon så kommer jag behöva göra ultrapass på 5-6 mil för att hitta takt, ton och tempo. Det verkar så. Vill jag det? Teksamt.

En variant är då att träna SOM inför ett marathonlopp och bli en fena på lopp mellan 20-30 km. Jo, så gör vi…eller?

Imorgon skall jag börja träningen för Lidingöloppet som är om 17 veckor. Det skall bli kul!


När det gäller mitt "cause" för utsatta barn har jag räknat in nio följare som direkt har flaggat för
Att de SMS-föjde mig under loppet.
Kan ha missat någon - då vill jag gärna ha en signal om det, senast imorgon - på torsdag blir det dragning och insättning till Ersta.

Följande 9 har jag på min lista:
Chris W
Catha
Kinna
Kristina J
Åsa H
Eva L
Niclas C
Peter G
Eva H

Som sagt - det kan vara fler - då vill jag veta. Maila i så fall.

Titta, jag kom i mål

4.32.08 blev det till slut efter en sista mil med krampkänning i vaderna. Tack för allt stöd. Återkommer med längre postning om lopp, insamling m m.

Cyberboosten?

Sällan har en ensam löpare lyckats genomföra sina bedrifter utan stöd från omgivningen.

Eftersom jag inte har så många köttvänner - men desto fler på cybernetisk bas, så tänkte jag så här:

Med hjälp av Stockholm Marathons SMS-servicetjänst är det möjligt att följa Nemo under maratonloppet. Du får snabbt mellantider vid tre ställen längs banan samt givetvis löparens sluttid.

Så här beställer du SMS-bevakning på Nemo i Stockholm Marathon: Skicka SMS till 72700 med text : SM mellanslag 7809

Under loppet får du passertider vid 10 km, 21,1 km och 30 km samt naturligtvis även tiden i mål. Dessa tiden skickas direkt efter det att löparen passerat en av tidskontrollerna/mål.

SMS-tjänsten kostar 35 kronor.

What's in it for me? tänker du avmätt.... Josseribob - för varje följare avsätter jag 20 kronor till Ersta Diakoni och deras arbete med barngrupper, vars föräldrar är i aktivt beroende.

PG 90 00 54-8 ...och dom behöver stöd

För att jag skall kunna göra rätt för mig behöver jag veta någotsånär hur många SMS-följare jag har. Hur får jag reda på det?

Du SMS-ar mig på 0705-100804 och talar om det. Eller så lämnar du en kommentar i bloggposten.

Bland följarna lottar jag ut ett ex av min bok Anfäkta - signed, sealed, delivered - and yours. Jag kommer således att räkna in endast kända följare

Var det här komplicerat? Ja - visst hade det varit bättre om 10 kr av SMS-tjänstens kostnad gått direkt till något välgörande. Eller om du satte in eller SMS:ade en gåva till Ersta direkt. Det ena behöver inte utesluta det andra. Dessutom är det gott att få visa sig tapper med sin keps och sin sko. Jag är inte fullkomlig - fortfarande egocentrisk och märkvärdig.

Vad får det här påhittet för konsekvenser?

Du höjer din mobilräkning med 35 kr och har då inte råd att gå ut för att ta den där ölen på kvarterskrogen. Istället bestämmer du dig för att själv börja träna inför nästa års Stockholm Marathon. Din granne hör talas om det och bjuder på en grillafton för att fira. På det viset sparar du middagkostnaden och köper två trisslotter, vara den ena ger dig en miljon direkt på skrapet. Du säger därför upp dig från jobbet och börjar sälja grönsaker, väva mattor och öppnar ett hem för överblivna djur. Du får dessutom mycket tid för att träna inför ditt premiärlopp 2011.

Som om inte detta var nog; Direktsändningen i TV4 - börjar kl 13.45 - sänds även på Internet via marathon.se! Varför vara utomhus och skada huden - när det är svalt och skönt inne framför TV:n?

Nu kör vi... förutom den boost som SMS-följning ger, så förföljs jag av Mark Levengood med startnummer 16 379, samt en curlingsnubbe med hästsvans 16 381. Dessa faktorer kommer ge ökat tempo -for sure... ;)

Sidovinster

Så här ett två dagar innan maran summerar jag - bygger upp ett pulssaldo på det mentala kontot och tänker igenom de goda vinster som det här projektet fört med sig - eller vars förutsättningar varit uppfyllda



- Jag har varit frisk - kärnfrisk, faktiskt - när det handlar om förkylning under ett helt år.
- Jag har undantagslöst följt träningsprogrammet som startade upp 1 december.
- Jag har viktminskat 7 kg
- Jag har blivit piggare och fått ett godare humör
- Jag har fått nya låtsaskompisar (cybervänner)
- Jag kommer att fullfölja loppet - med värdighet
- Jag får en gratisskjuts mot Lidingöloppet - nästa mål
- Jag kommer att få värdefulla och nyttiga erfarenheter som jag kan använda nästa gång.
- Jag kommer förhoppningvis springa för en god sak (se bloggen imorgon)
- Jag ser fram emot att få komma iväg från Lidingövägen kl 14 på lördag.

Tracks for the track

Min lilla mp3-spelare är laddad. Tror det skall räcka i drygt 4 timmar - eventuellt så rycker jag lurarna efter 3 mil, låter hornen växa ut och löper på med tjurskallig envishet istället för musik.

Är det något som saknas på listan? En "springlåt" som sätter fart på löpmusklerna?

Tips mottages tacksamt under dagen - från fredag morgon och framåt är inladdningsmöjligheterna begränsade

Löpning på förr i tin'...

2005 - strong man - 16 km-passeringen

Sist det begav sig - 2005 - hade jag jazzat runt Göteborgsvarvet på 1.45.21 två veckor innan maran och fyrat av ett klämkäckt; "Ok, skall vi ta ett varv till, eller..?" i samband med målgång.

Det gjorde jag inte i år. Värmen stukade till det och gjorde tänkt kilometerfart till något betydligt mer ansträngande än jag räknat med.

2005 var däremot ett år med perfekt löparväder; det hade regnat hela förmiddagen och vädret var lagom kyligt för bra prestationer.

Det är bra att minnas sånt. Det är även bra att plocka fram det gamla diplomet från Stockholm Marathon 2005 och se sina mellantider;

5 km - 29:30
10 km - 55:36 (Var jag helt jävla dum i huvvet?? 5:10-tempo?)
15 km - 1.23.15
21 km - 1.57.10
25 km - 2.18.59
30 km - 2.47.46

Sedan ballade det uuur...

35 km - 3.21.53 - det tog alltså 34 minuter att förflytta sig 5 km
40 km - 3.58.51 - 37 minuter - och nu snittade jag 7:25 per kilometer

Mål: 42,2 km - sluttid 4:14:58 - 8 minuter per km de sista två.

Vad hände efter 30 km? Vädret var det bästa - 15-16 grader och lugna vindar, molnigt. Jag hade dessutom följt Szalkais program för tider kring 3:30 - men hade målsättning "under fyra timmar". Och det såg lovande ut vid 30 km.

På Söder Mälarstrand efter 32 km tog mina ben slut. Pang. Det kan ha varit mjölksyra. Det kan ha varit mina för gamla och stumma skor. Eller en combo. Vill inte vara med om det igen. Skorna - det är lugnt. Mina New Balance 1064 är lagomt insprungna och har inte körts mer än drygt 30 mil ännu.

Mjölksyran har jag fått lite koll på nu. Mest beroende på mitt laktatest från slutet av mars.

Om jag kan behålla mitt förstånd och värdighet under loppet - så springer jag på min puls - inte på min tid. På så sätt kan jag skjuta upp eller kanske helt undvika att komma upp i pulsnivåer som gör att kroppen producerar mer mjölksyra än den producerar - något som för min del sker vid c:a 160-162 i puls.

Det var alltså sjukt dumt att göra som jag gjorde sist - dra på mellan 5-10 km för att komma ikapp någon sorts tidplan.

Så - nu skall jag inte babbla mer om det här - ett förmodligen fullständigt döfött blogginlägg - men jag behövde processa det här - som en del i den mentala uppladdningen.