Vad ska det här vara bra för?

FB-statusar komprimerat till ett år

Hallå eller... nu är det min tur igen... efter en längre tids uppehåll är jag tillbaka och tänker blogga vilt under hela 2011.

Jaså... det är jag nu inte alls så säker på. Redan vid första inlägget känns det som att träffa dom där tjommarna på hemmaplan. Dom som var så sköntrevliga i Grekland ochdet blir finskt när vi tar en fika på Condeco. Inte alls så angenämt. Bloggen blir som att limma på ett gammalt ex, eller nåt. Olusten drabbar mig - och då kommer vi direkt in på kärnfrågan; varför blogga alls?

Du som inte gillar kan sluta läsa här. Du som saknat mig kan läsa vidare för allt är precis som vanligt.
Lite högre gubbfaktor, matigare och gnälligare kommer jag vara. Eller inte. Efter som jag bara tar en dag i taget så är bloggen ambivalent. Det betyder att den är ostabil och vad som helst kan alltså hända. Den är möjligtvis fraktionerad och bortforslad redan imorgon dag.

Tänkte i alla fall berätta vad som hänt sedan sist, innan vi vänder blad, plockar in några lattepojkar och går vidare.

Sommaren tog slut och jag bytte jobb. Den bok jag tog bloggledigt för att skriva har jag inte kommit så långt på. Faktiskt är produktionen skämmigt låg. Ett litet utkast följer några dagar längre bort...

Annars har jag mest tränat löpning och umgåtts med älsklingen som tidigare varit twitteränka och cyberfru. Nu har hon haft mig i köttvärlden och fått det fokus hon rätteligen förtjänar - för det skall jag säga er, att bättre och gosigare kvinna det står inte att finna på denna jord. Nu är jag något partisk, men; det kan inte hjälpas.

Under hösten har jag också följt några TV-serier. Bland annat Ladies på Östermalm. Fina kvinnor. Speciellt ladyn Tone har gett mig mycket att fundera på under hösten.

Som jag nämnde inledningsvis; att restarta sin blogg innebär inte samma betäckariver av cyberutrymme som förr… jag märker det redan. Blaserad blir jag.
Känner mig mycket ounik och lätt uppgiven inför detta. Ungefär som att behöva lämna TV-soffan för att sticka ut i -15 grader och riva av ett långpass.

Så… är det då mitt behov av att synas eller bli bekräftad som kommer till sin rätt och som driver mig... eller är det mitt behov av trams?
Eller kan det möjligtvis vara så att jag tror mig göra skillnad och kanske hjälpa någon som fastnat i oönskade beteenden?

Det sista är i så fall en bieffekt. Hade jag haft det för ögonen och satt det främst hade jag inte raljerat, ondgjort mig eller sprutat ur mig ord, ord, ord och sänt pikar till utflyttade göteborgare i Norrköping, gnällt på dålig TV och så. Nä, nä, nä… då hade det varit oerhört seriöst och stramt.

Sån skit har jag nog av på annat håll.

Jag är lat, tycker mig förtjäna mer än vad jag har och hoppas att tillräckligt många någon gång skall upptäcka min självinbillade storhet så att jag bara kan fisa runt och knicke-dicka i största allmänhet, twittra, gå på frukostmöten, ta en sväng om gymet, pyssla… ja, ta dagen lite som den kommer och ändå ha känslan av att ingå i ett sammanhang. Jag tror mig komma till min rätt på bästa sätt genom att vegetera, dutta med lite av varje och humma eftertänksamt.

Att ingå i ett sammanhang är viktigt. Det har jag förstått. Detta gäller speciellt för män över 30 eftersom de som inte kan skapa nära relationer utan att det blir homo eller annat. Det är synd.Det kommer jag blogga om lite längre fram... om jag orkar.


Min Google Reader har även förändrat form och innehåll under hösten -

Jag har upptäckt några nya, en del som jag tidigare följde har antingen lagts ner och blivit
sporadiska. Några har självdött.
Jag har kvar mina favoriter. De som jag alltid läser och ibland kommenterar; Bloggfrossemannen, Ulrika Good och Trettioplus.
De utgör aortan i bloggblodet. The Core, liksom.

Nytillkomna; Christines Baliblogg - en given blogg då jag själv skall dit snart. Bloggens bilder är hisnande vackra.
Kenneth Duell bor i Almirida och bor i ett smurfhus. Han driver också ett JÄTTESTORT hotell dit jag o S är inbjudna på middag efter en kortare lektion om triglyfer och metoper.

Slutligen - det största incitamentet  för att blogga vidare är du som läsare. Reaktioner som mina texter väcker vid sidan av den egenterapi som många inlägg inrymmer.

Så där... ett lagom kackigt inlägg att starta igång med... nu skall jag ut och fingå. Efter gårddagens Sylvesterlopp är det dags att vara snygg på stan. Broddar och mössa på. Framåt.. uppåt.. och mer...