Efter en febril genomlyssning av En nästan vanlig man gav jag mig hän åt Grannen av Buthler & Öhrlund.
Den tidigare presentationen som jag anser vara en spoiler av megaformat lockar onekligen till att läsa/lyssna på Grannen.
Dessvärre kommer mina förväntningar på skam. Detta är en bok - som sin intrig till trots går mycket på repeat. Eller - den står och stampar i ett och samma tillstånd hela vägen fram till upplösningen - både i tid, rum och händelseupprepningar.
Du som ännu inte läst En nästan vanlig man - sluta läs här.
Du som tänker läsa Grannen kan också med fördel sluta läsa, men jag skall inte tala om hur boken slutar.
Fullblodspsykot och wackon med fläskkotelettsfrisyr, den makalöst vackre Christopher Silverbielke är tillbaka och nu skall han hämnas.
Tidigare vännen Hans Ecker ligger pyrt till. Han har svikit och försökt döda Christopher. Nu sitter Hans på Kumla och får däng av sina medfångar. Han skall förflyttas. Fångtransporten utsätts för överfall. Två väktare skjuts ihjäl. Hans Ecker fritas - men ändå inte.
Han hamnar i en källare som Christopher gjort iordning på sitt eget speciella sätt. Här kommer Ecker att hållas inspärrad och förnedras under större delen av boken. Det är en återkommande scen.
En annan flitigt förekommande aktivitet är sexlekarna med Hans Eckers fru - Veronica. Det är också nogsamt och frekvent skildrat boken igenom. Deras SMS-trafik, hemliga möten osv.
Nästa tema är grannskapet och den terror som Christopher utsätter flera par ur "verklighetens folk" för. Bara så där på skoj gör han diverse vuxenpojkstreck, skadegörelse, fiffel med post, räkningar m m.
En kvinna retar honom så - sedan hon vägrat släppa till - så att han åker till Mallorca några dagar för att ställa till en scen. Mycket jobb för det, kan tyckas.
Den som är hans primära mål för hämnd - Herbert de Wahl får också sina fiskar varma.
Upplösningen kommer under bokens sista 30-40 sidor och är öppen, bäddar för en fortsättning på något sätt.
Vi får givetvis ta del av poliserna och deras utredning som inte ger så mycket. Det blir lite ketchupeffekt på slutet. Samtidigt kommer en ny polis in i bilden - Linda Schecker. Jag misstänker att hon figurerar även i "Förlåt min vrede".
Sammantaget - boken är lite väl repetiativ och händelsefattig för att motivera närmare 500 sidor. Den kunde tightas ner till 400 och då blivit riktigt bra.
Nu ger jag den tre fiskar - för jag kunde omöjligtvis sluta lyssna - och jag vill veta hur det kommer att gå i nästa bok om Christopher.
Den tidigare presentationen som jag anser vara en spoiler av megaformat lockar onekligen till att läsa/lyssna på Grannen.
Dessvärre kommer mina förväntningar på skam. Detta är en bok - som sin intrig till trots går mycket på repeat. Eller - den står och stampar i ett och samma tillstånd hela vägen fram till upplösningen - både i tid, rum och händelseupprepningar.
Du som ännu inte läst En nästan vanlig man - sluta läs här.
Du som tänker läsa Grannen kan också med fördel sluta läsa, men jag skall inte tala om hur boken slutar.
Fullblodspsykot och wackon med fläskkotelettsfrisyr, den makalöst vackre Christopher Silverbielke är tillbaka och nu skall han hämnas.
Tidigare vännen Hans Ecker ligger pyrt till. Han har svikit och försökt döda Christopher. Nu sitter Hans på Kumla och får däng av sina medfångar. Han skall förflyttas. Fångtransporten utsätts för överfall. Två väktare skjuts ihjäl. Hans Ecker fritas - men ändå inte.
Han hamnar i en källare som Christopher gjort iordning på sitt eget speciella sätt. Här kommer Ecker att hållas inspärrad och förnedras under större delen av boken. Det är en återkommande scen.
En annan flitigt förekommande aktivitet är sexlekarna med Hans Eckers fru - Veronica. Det är också nogsamt och frekvent skildrat boken igenom. Deras SMS-trafik, hemliga möten osv.
Nästa tema är grannskapet och den terror som Christopher utsätter flera par ur "verklighetens folk" för. Bara så där på skoj gör han diverse vuxenpojkstreck, skadegörelse, fiffel med post, räkningar m m.
En kvinna retar honom så - sedan hon vägrat släppa till - så att han åker till Mallorca några dagar för att ställa till en scen. Mycket jobb för det, kan tyckas.
Den som är hans primära mål för hämnd - Herbert de Wahl får också sina fiskar varma.
Upplösningen kommer under bokens sista 30-40 sidor och är öppen, bäddar för en fortsättning på något sätt.
Vi får givetvis ta del av poliserna och deras utredning som inte ger så mycket. Det blir lite ketchupeffekt på slutet. Samtidigt kommer en ny polis in i bilden - Linda Schecker. Jag misstänker att hon figurerar även i "Förlåt min vrede".
Sammantaget - boken är lite väl repetiativ och händelsefattig för att motivera närmare 500 sidor. Den kunde tightas ner till 400 och då blivit riktigt bra.
Nu ger jag den tre fiskar - för jag kunde omöjligtvis sluta lyssna - och jag vill veta hur det kommer att gå i nästa bok om Christopher.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Eehhhummm... This is my theory...and it's mine