Undress the stress

Bloggvärldsbloggen har stresstema den här veckan. Tacksamt att skriva om , men då infinner sig detta…stress.

Att jag kan känna viss stress över att skriva något djupsinnigt, klokt och begåvad på temat stress.

Andas… andas… här och nu… så, nu känns det bättre.

En ständig följeslagare för många under livet. Omgivningens krav, Luther och Jante och vad skall folk tycka… numera orkar jag inte bry mig. Det har helt enkelt blivit nödvändigt för mig att skaffa en stresshanteringsstrategi. Att vara sensitiv och märka av de stressorer som påverkar mig negativt. Oro, irritation, missnöje. Dålig sömn, osund mat, kass mage...


Stress är ett begrepp som till sin natur och böjelse uppfattas olika av människor. En situation som stressar en, lugnar en annan.

På så vis kan det vara vanskligt att tala om stressfaktorer i t ex arbetslivet. Det är en grupps upplevda stress som äger tolkningsföreträde – inte en enskild individ, även om den individen givetvis behöver tas på allvar. Hans sanning är hans. Och hans stress. Men vad skall vara normerande? Det är lite som det där med vem som upplever sig kränkt av en viss händelse eller ett beteende. Vems sanning skall gälla?

Man kan dela upp det här i termer av stimulans, press och stress. Mellan stimulans och press/stress råder en klar skillnad. Stimulans är positivt, medan press och stress är negativt och kan t o m mätas i kroppens hormoninnehåll. Begrepp som ”gladstress” och ”positiv stress” blir då motsägelsefulla eftersom det som avses är stimulans. Skillnaden mellan stimulans och press/stress är upplevelsemässigt den samma Precis som det är mellan utmaning och hot.


Hur kommer det sig att vi stressas?

Våra inre drivkrafter, det som motiverar oss och det som driver oss och får oss att växa som människor går inte alltid hand i hand med våra jobb, vår familjesituation.

När det kolliderar – när omgivningens krav inte har något att göra med det vi vill bli sedda för tar vi på oss en mask, spelar teater och gör oss till. På bekostnad av att vi förminskar oss själva. Gör oss små. Hindras från att blomma.. mår sämre...det knyter sig. Kroppen börjar säga ifrån. Vi blundar - skjuter upp.Pressar tillbaka våra känslor. Vad som kan hända har jag skrivit om förut.


Vad som händer då vi blundar för känslorna. För länge. Och det är så lätt att fastna. Bli hemmablind... tugga på i samma fåror. Det trygga som gör ont - hellre än det okända som kanske är bättre... men vi vet inte. Kanske är vi för stressade för att prova.

Det verkar dock som nästan all stresshantering numera går ut på att var med medveten i sin närvaro - och att söka sig dit med hjälp av olika tekniker. Mindfulness, meditation, yoga och liknande.

Förhållningssätt har jag hittat inspiration genom Osho, Eckhardt Tolle, Byron Katie

Annette Utterbäck - som bland annat svara på läsarfrågor i GP - har på sin hemsida sammanfattat några hållpunkter, som jag tar mig friheten att återge:

"Verkligheten är som den är. Det som har skett är riktigt - dvs det har hänt. Försök inte ändra på det eftersom det per definition är omöjligt. Från en position av acceptans slösar du inte energi på att skylla på andra eller anklaga dig själv. Du inser att du är fri att handla om nödvändigt eller möjligt, eller att bara stanna kvar i upplevelsen.

Håll dig till ditt. Vad andra gör, säger eller tycker är deras ensak – även om det handlar om dig. Din ensak är hur du bemöter det.

Ärlig kommunikation börjar med dig. Svara med det som är ärligt för dig, oavsett hur den andra personen kommer att reagera. Be om det du vill ha från andra. Förvänta dig inte ordlös förståelse. Förvänta dig inte att den andre ska ge det du ber om. Fråga med ett öppet sinne. Svaret kan bli både ja och nej.

Problem är tankar. Utan tankar finns inga problem. Det är berättelsen vi tror på som skapar förvirring. Vi lider när vi tror på en tanke som inte stämmer med hur verkligheten ser ut. Världen är en spegelbild av ditt sinne.

Förstå dina tankar. Det är inte andra som orsakar dina problem eller sårar dig - det är tanken du tänker om det som sårar dig själv. Förlåtelse är när du förstår att det inte finns någon att förlåta - varken dig eller någon annan. Tanken försvinner när vi ser att det inte är så som vi tänker att det är. "

Att dessutom ställa sig frågan kring vem som är huvudrollsinnehavare, regissör o manusföfattare i filmen om ditt eget liv kan ge upphov till tankar... om svaret är; "-Inte jag i alla fall." Vem/vilka är det då?

Slutligen - att endast läsa kloka ord och böcker räcker inte långt. Aktiv träning, kurser i att praktiskt tillämpa - det är fina grejer det. Kopplat till mentorskap/ett bollplank kan det bli ännu bättre för att få en avstämning, undvika fallgropar. Det är osedvanligt lätt att falla ner i gamla beteendemönster och tankespår.

[ Update; Bloggvärldsbloggens sammanställning över alla de som skrivit om stress]