Om känslor...

I torsdags morse stod jag på en toalett på baravara. Inramat på väggen hängde följande text. Den drabbade mig som en åskväder på öppet hav.


För människor som uppfostrats att uttrycka känslor spontant och naturligt är ett dynamiskt känsloliv lika naturligt som träningen är för en idrottsman. Men för dem av oss som tidigt lärt sig att blockera, undertrycka eller förneka många av våra känslor kan det vara lika smärtsamt at uttrycka känslor som det är för en idrottsman att komma i form efter att ha förlorat den goda konditionen. För att slippa bli sårade undviker vi att ta den risk det innebär att uttrycka känslor.

Vi vänjer oss vid ett tillstånd av emotionell tröghet, en sorts genomträngande känslolöshet, ett tillstånd av levande död som skyddar oss från smärta men också hindrar oss från att leva i nuet.

Att försöka fly från sina känslor är i vilket fall som helst en meningslös övning i självbedrägeri. Det finns inget sätt på vilket vi med större framgång kan förneka våra känslor eftersom de kommer att manifesteras och uttryckas på ett eller annat vis, hur mycket vi än håller dem tillbaka. Känslor är någonting verkligt. De är inte tankar som kan slås bort. De är inga abstrakta begrepp. De är fysiska yttringar av energi som förenar kropp och själ och blir tydliga vid vissa tidpunkter.

Om denna energi blir oförlöst, förkvävd eller undertryckt verkar den som ett gift. Utan förlösning stiger den upp till ytan i form av svulster, blodproppar, tumörer, spasmer, migrän och andra fysiska sjukdomssymtom. Alternativet för oss om vi vill behålla vår hälsa, är att vi välkomnar våra känslor, blir vän med dem, gör dem till våra och lär oss att till fullo uppleva och uttrycka känslor direkt då de uppkommer. De flesta av oss tenderar att vilja undvika eller förneka de till synes ”negativa” känslor som rädsla, vrede och sorg. Men det finns ingen annan väg till sann glädje och medkänsla än genom de primära känslorna och det enda vi får utan upplevelsen av rädsla, ångest och sorg är billiga imitationer glädje och medkänsla, trevlighet och sentimentalitet.

Vi är alla rädda, arga och ledsna. Detta är kända fakta. Frågan är vad vi tänker göra åt det. Att upptäcka och erkänna vår ilska och sorg är ett stort steg eftersom vi vanligtvis förnekar dessa känslor. Vi tillbringar mycket av vår dyrbara tid vandrande omkring i en härva av lögner. Vi bedrar oss själva och andra och lever i livlös overklighet där vi istället ”blir” vårt jobb, våra saker, det vi äger…

I längden fungerar inte ett sådant liv.

Andra bloggar om: känsloliv, visdom, förlösning