Om jag undantar "Gynekologen i Askim" så var det länge sedan SVT Väst snöt ur sig en dramaproduktion som hamnar i hyllan för "sånt jag gärna ser om".
Efter att ha känt mig begåvningshandikappad och lätt lobotomerad av Saltön, förledd av Upp till Kamp och mäkta indingerad av Hem till Byn och dess oförmåga att göra något annat än pappfigurer av karaktärerna i sista vändan - så bänkade jag mig för att avnjuta Isprinsessan.
Det ser bra ut på pappret... och boken läste jag när den nästan var precis utkommen.
Jag blir så trött. Det är filmad TV-serie. Det går långsamt. Någon går in i ett rum... någon får ett utbrott. Det staplas tablåer på varandra och hugger sönder en spännande intrig. Hjulström och Ragnerstam gör vad de kan - men det vill sig inte.
Idol - som går i Grannkanalen har ett högre underhållningsvärde. Det är måhända bara yta, och glitter - men där finns energi och fan, jävlar!
I Fjällbacka har alla klockor stannat och i Gökboet på Lindholmen behöver mycket skottas ut. Tänket, återanvända idéer och all kamerautrustning. Det är lika platt filmat nu som då Hem till byn var i sin glans dagar på 70-talet.
Hoppas jag får äta upp det här inlägget... det gör jag gärna. Snart.
Andra bloggar om: Isprinsessan, SVT Väst, drama, nepotism
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Eehhhummm... This is my theory...and it's mine