Politikern och spriten

I DN står det idag om hur en av de högsta politkerna - Kristina Axén Olin - i Stockholm söker sig till Nämndemansgården för behandling. I SvD har samma story mer karaktären av naynserat repotage.

Flera bloggar andas i undertoner av "rätt åt henne som hon skurit ner i vården... nu kan hon väl börja jobba med nåt riktigt ...städa McDonalds... då räcker nog inte pengarna till sprit."

Så jävla lågt.

Alkoholism är en sjukdom - inte en klassfråga. Börjar jag blanda ihop begreppen på det här sättet är snart var och varannan "värd" sin egen sjukdom... jag har liksom varit en ond politiker så att jag förtjänar att drabbas. Jag är en girig företagsledare som bara borde få den cancer jag går och bär på. Hur tänker dessa människor som hackar på detta sätt.

Det är väl ytterst värdigt att en sjuk människa söker hjälp, ber om hjälp?

Sedan... det förekommer också en debatt om A-O har sjukskrivit sig - och om hon har rätt till det...

Så här är det... En läkare kan utfärda ett sjukintyg. Därmed är A-O arbetsbefriad/oförmögen under en viss tid.

Försäkringskassan beslutar om arbetsoförmågan är ersättningsberättigad. Inte alls säkert att den är det numera. Tråkigt, tycker jag. Den som söker vård och hjälp för sitt beroende borde ersättas. Den som fortsätter missbruket och får kroppsliga/psykiska defekter som idag är ersättningsbara... hur friskt är det?

Avslutningsvis... lite om hur alkoholism fungerar; jag kan ge dig en liknelse som du nog kan identifiera dig med. Vännen är här alkohol, knark, spel eller något annat som gör illa saker med dig..

Tänk dig att du har en kamrat. En vän som för det mesta vill dig väl och kommer och hälsar på då och då. Ni har trevligt tillsammans, går ut och träffar andra människor. Umgås. Ibland märker du hur din vän sårar dig genom att tala illa om dig bakom din rygg. Ibland kommer din vän hem på besök då du egentligen hade tänkt att göra något annat. Träna, gå på bio eller vara med andra vänner. Men du tycker mycket om din vän och väljer denne framför annat.

Till slut blir situationen ohållbar, du lovar dyrt och heligt att inte befatta dig med denna person något mer. Efter en vecka har du glömt, eller förskönat konsekvenserna av umgänget - du har nog missförstått din vän och ni har ju trots allt ofta VÄLDIGT trevligt tillsammans.

Så där får ditt umgänge pågå tills du blir mer och mer söndertrasad i själen. Då du inte kan leva vare sig med eller utan... då är det dags att be om hjälp.

Nämndemansgården har lite FAQ:s bla annat denna - som är så klockren;

Fråga: Vem är alkoholist?

Svar: Vi brukar säga att en alkoholist är en person som trots upprepade negativa konsekvenser av sitt drickande fortsätter att dricka. Ett sätt att testa sig själv är att undvika alkohol i tre månader och reflektera över hur man mår. Blir man kinkig, irriterad och mår dåligt på grund av att man inte konsumerar alkohol så är man alkoholist.

Pröva själv...


Andra bloggar om: alkoholism, politikerförakt,