Alla filmnördar har sett Office Space. Och igår - då jag som vanligt satt och ömkade mig över mina stiffa muskler kort efter en holmgång med hantlar, helvetesmaskiner och snoddar drog mobilen igång Lorrysignaturen så det blev riktig feststämning i omklädningsrummet.
Det var Bill Lumbergh i andra änden på lurn'.
-Ja, tjenare, Bill Lumbergh här.. jag är rekryterande chef på Kontoret.
Redan här började mitt gistna hjärta pumpa upp en försvarlig mängd adrenalin. Rekryterande chefer ringer bara av TVÅ skäl;
1. De vill ha min kropp...eller mina tjänster.
2. De vill träffas för ytterligare samtal.
En sak vet jag - rekryterande chefer RINGER inte och säger - "Sorry, jobbet gick till en Birger Trähatt istället för dig.. ". Då får istället du ett brev som säger; Vi tackar bla...bla...bla... visat... intresse...bla...bla... till annan sökande...bla.blal...sparar handlingar...bla....bla...för kommande....blal...blall..balladihoo
Hur kul är det?
Nu var ha i örat på mig och gick fett loss; Vi skulle vilja anställa dig...kan du börja om en månad?
"Vänta lite sa jag... la mobilen och hoppade upp på klinkergolvet och drog en kirgisisk stepp och ett Yeesss!!! gick tillbaka och sa; Ursäkta mig, jag blev så jävla glad!. Det är lugnt sa Lumberg och fortsatte; Jag har fått fina referenser på dig och jag tror att du kommer passa in bra här och göra ett bra jobb. Det var som om det rann honung ur min SonyEricsson...
Jo... sa Lumbergh...då skall jag ge dig en lön också - vad hade du tänkt dig? (slipad fan... inte "hur mycket"... utan vad hade du tänkt dig...).
Jag återgav mitt anspråk från anställningsintervjun. Då tar Lumbergh i från fortknölarna och höjer det med ett papp... Oh my God...
Så...efter samtalet satt jag där och konstaterade nyktert att jag kan påbörja mitt första fasta jobb sedan november 2003. Det är inte utan att jag känner mig upprymd och tillfreds.
Sedan duschade jag, klädde på mig och hjulade ut från SATS, köpte en clownperuk på BR och började spontankrama alla vid Kopparmärra. Sen kom polisen...
Andra bloggar om: vansinne, jobbsök, clowner, Lumbergh, Office Space, trygghet, uppskattning
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Eehhhummm... This is my theory...and it's mine