Det är sånt här som får mig att tänka på de där gångerna jag ville vara lite extra smart.. göra ett klipp. Sticka ut och känna att tyngden i plånboken var så gott som intakt.
Jag väljer ett billigare alternativ... det är helt OK när det gäller böcker, skivor - kan du hitta samma-samma fast till lägre pris...so what?
Det är tjänster jag far efter. Och kläder. Speciellt kläder. Har handlat skjorta och tröja på Dressman en gång. Använt lika ofta. De kliar, sitter illa och luktar kemilektion. Köpte billigt, kände mig blåst.
Skor i konstläder - snygga - men ack så stygga mot mina hobfötter. Din Sko... undviker numera.
Eccomannen... Hushpuppies-softish - det är jag det. Mina fötter skall må bäst. De är roten av min kropp.
Tjänster, då? Jo... det billigaste hotellet är inte det med högst standard. Det förstår alla. Nästan. Utom i såna där lokatidningsbesvikelsereportage. Eller ibland hos Sverker.
Dom som köpte en all-inclusiveresa till Turkiet för 3800:- och inte kunde förstå varför dom hade det sämre än de som betalat över 10 000:-. Knepigt, va?
Eller dom som gick till frisören som tog 100:- för en klippning och inte 500:- Och så blev dom besvikna... vad trodde dom?
[Update: Efter att ha läst Ians artikel på Newsmill fann jag en ny rubrik; Be peanut - and monkey..]
Satsar alltid på skinnskor, ett måste har jag blivit itutad sedan barndomen av min fotvårdaremor. Plast formar sig aldrig efter fötterna. Och fotsvamp älskar plast.
SvaraRaderaVad gäller kläder har jag inte råd, men har en lätt textilutbildning och ser på tygets fibrer och sömmar om det är bra. Och material, inte konstmaterial till 100%. Endast på kanske en ulltröja som håller formen lite bättre med lite plastgojs uppblandat i.
Men köpa saker billigt som inte fungerar. Det finns inget värre än saker som inte funkar! Kirurgstål is da shit. Att drömma om iaf.
Ju äldre man blir desto mer njuter iaf jag av kvalitet.