Beck – Mutations (International) hade jag ingen alls relation till först. Det enda Beck hade släpat in i mina hörselgångar var Beck – Loser och det var före Markoolio gjorde sönder den med sin version
Markoolio – Åka pendeltåg som är lättäcklig att lyssna på.
Och än idag vet jag inte riktigt vad som gjorde att den här skivan kom in i mitt liv och satte så märkliga avtryck, så att jag spelar den än idag. Ofta. För övrigt har jag strutat i Beck. Funnit skivorna svåra och komplicerade. Mutations däremot är en varierat album. Mycket slickat och tillbakalutat med ett pärlband av musikaliska inriktningar.
Jag har funnit mycket tröst i "We live again" och hittat glädje genom "Tropicalia". Egentligen är alla spår från 4 och framåt en ren drönarorgie i segsoftargegga.
Under senare tid har jag i alla fall närmat mig det av Becks album som gavs ut innan Mutations. Odelay. Det har kvalitéer, men väsnas lite för mycket.

![Reblog this post [with Zemanta]](http://img.zemanta.com/reblog_e.png?x-id=3b7726d3-99d1-4efe-b0fb-a8ffb24cb784)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Eehhhummm... This is my theory...and it's mine