Relation till alkoholen

Image by joshuawillis via Flickr

Det händer då och då att jag får mail från anhöriga eller vänner som söker hjälp för att hjälpa.

Fråga: Jag har en kompis som medger att han har problem med alkohol. Men han tycker inte att det är så farligt att han behöver hjälp. Han säger att han har koll på sin konsumtion men samtidigt har det börjat märkas på jobbet och i andra situationer. Han dricker i princip varje dag. Jag är själv uppväxt i en familj där båda mina föräldrar var alkoholister och inser att om min kompis inte är redo att söka hjälp så spelar det ingen roll vad jag säger till honom. Samtidigt vill jag ju väldigt gärna försöka få honom att förstå att det finns hjälp att få och vädja till honom i den riktningen.
Hur skulle du ha gjort?

Vänligen

Uffe

Hallå Uffe.

En person med alkoholproblem behöver hitta sina egna motiv till förändring, så vad anhöriga och omgivningen säger kan nästan kvitta, precis som du skriver.

Det kan vara till hjälp att utgå från följande resonemang: personer med livsstilsproblem av olika slag är antingen inte beredda, osäkra eller motiverade att förändra sitt beteende. I vilket stadium man är återspeglar hur man tänker om vikten av en förändring, främst utifrån hur man ser på fördelar och nackdelar av beteendet, och hur stor tilltro man har till sin förmåga att kunna förändra sig.

Fundera på om det som gör att din kompis inte är beredd är att han inte anser att det är viktigt att ändra sina alkoholvanor, eller om han mest är osäker på hur han ska gå tillväga och hur vardagen kan hanteras omför att han skall förändras

Nästa steg kan vara att du ber om lov att berätta om din syn på saken; Jag vill berätta vad jag ser händer med dig nu. Är det ok? Att be om lov – och respektera ett nej – är ett bra sätt att förebygga motstånd och göra en person intresserad att vilja samtala om frågan. Om du ger råd, säg gärna; Det här kanske inte passar dig… för att visa att det är han själv som ska avgöra om rådet passar honom. Att få höra om möjliga sätt att kunna bli alkoholfri är ofta hjälpsamt i det läge, som din kompis är i. Det ger hopp om att en förändring är möjlig.

Några ytterligare samtalstips: undvik stämplande benämningar som missbruk och beroende, tala om alkoholvanor. Var konkret och saklig samtidigt som du undviker att värdera.
Gå inte händelserna i förväg. Målet du kan ha i det här skedet är nog att din kompis ska börja överväga en förändring, det vill säga komma vidare från stadiet "inte beredd" till att bli osäker. Efter en tid brukar det ganska spontant leda till att man blir beredd och börjar pröva att göra förändringen. Om omgivningen har för bråttom leder det oftast till att personen känner sig överväldigad av kraven och försvarar sig och hittar argument för att situationen ska förbli som den är.

Du kan bjuda in din vän till att komma förbi sin osäkerhet genom att ställa frågor som:

1) Vad skulle bli bättre om du slutade? Vad säger du?

2) Om du skulle besluta dig för att sluta, hur skulle du vilja gå tillväga? Vad skulle passa dig?

3) Vad vill du göra nu? Vad blir nästa steg?

Man kan säga att du – för att citera ur din fråga – då hjälper du honom att prata sig själv in i en ny riktning, men utifrån ett eget beslut och på egna villkor. Undvik dock frågan "Varför?" Den blir lätt en väg till försvar.

Lycka till!

Nemo