GHB i GBG

Under den här veckan har SVT visat en dokumentär av Renzo Aneröd och Bo Harringer.

Saom som driver bloggen Älskade dumburk tycker att du skall se den. Det tycker jag med. Det gör ont. Men det är nyttigt.



Mig smärtar den av flera skäl. Det främsta skälet är att den blir en ond pastisch på "Hantering av odöda". Missförstå mig rätt - men när GHB-beroende ungdomar i åldern 18-20 söndermedicineras, dessutom av mediciner som i sig är beroendeframkallande, då är något väldigt fel. Och aningslöst.



Missbruk? En term jag använder alltmer sällan. Beroende eller inte beroende. Det är det som avgör. Det är det som är skllnaden på vilken form av åtgärd som behövs - i de allra flesta fall.


I den här filmen får vi inte följa med riktigt ända in. I dokumentärens början kommer Henke ut från ett HVB-hem. Miljöterapi. Där du lär dig att umgås, socialisera dig i grupp. Sköta en vardag. Hantering av beroende? Nej.



Henke kommer ut och tar gobbe under några månader, hamnar i fängelse och söndermedicineras, går upp 30 kg. Behandling kring beroendet? Nej.

Kommer ur fängelset lagom till nyåret 06/07. Kort efter det - rop på hjälp. Skär sig. Behandling - mediciner. Bland annat Stilnoct. En benzosläkting som av många kallas "torrsprit".




Så fortsätter det. Nytt behandlingshem där Henke lär sig köra motocross. Någon behandling för sitt beroende? Framkommer inte i filmen. Den mentala besattheten och suget efter drogen kan klinga av för en tid och ångest kan möjligtvis dämpas och gömmas under en vistelse på behandlingshem som bygger sin verksamhet på aktiviteter och gott kamratskap.



När Henke kommer ut är jobb ordnat, bostad finns. Beroendet, det obehandlade beroendet, är kvar.



När filmen slutar är Henke på behandlingshem igen. Jag hoppas - för hans och hans familjs skull att det är ett behandlingshem som behandlar beroendet och inte aktiverar i avsikt att glömma för stunden.

Du kan givetvis fråga dig; men om Henke inte är motiverad? Han kanske inte är beredd att ta emot en sån behandling? Nej. Det kan jag ju inte veta - men den desperation han uttrycker och den insikt han har kring sin belägenhet -framkommer rätt bra under den timme som filmen pågår - borde det, utifrån mina erfarenheter finnas goda möjligheter till effektiv behandling. För den finns och den är inte särskilt kostsam.



Se filmen på SVT Play - den ligger uppe till 6 maj.

Den går också på SVT24 på påskafton 11 april kl 21.