Image via Wikipedia
Efter fem minuter vid datorn började jag få svårt att fästa blicken.
Gick på toa och mådde lite illa.
Där inne började allt bli en irländsk julafton.
Jag tänkte: måste ta mig hem, men jag cyklar. Hur skall det gå.
Tog mig ut, började gå de 20 metrarna till mitt skrivord. Kom 15 fick lägga mig ner. Totalt oförmögen att gå, resa mig eller göra något.
Efter 10 minuter fanns en OLA-ambulans och 4 redigt färglada grabbar gul-grönt omkring mig. Sladdar, defilibrator. All in, liksom...
De skulle föra mig från golvet till en bår. Gick så där och delar av lunchen kom åter till den fria världen.
Sedan följde en färd som tycktes oändlig. Framme på Östras akutintag var kroppen så omtumlad och ur balans. Yrseln var monumental och kroppen fann för gott att ta adjö till resten av lunchen.
Akuten på Östra Sjukhuset må föra tankarna till ett öststatsland med sina 30 år på nacken - men så jävla effektivt, snabbt, proffsigt och det fantastiska bemötande som jag fick under mina timmar där har jag sällan varit med om.
å mindre än en timme var jag undersökt, CT-röntgad och klar;
- Du har värden som en pigg 25-åring. EKG, blodtryck, vilopuls allt OK. Hjärnan är briljant och felfri. Ingen blödning.
Virus på balansnerven, tror vi, sa den ryska läkaren och uppmanade mig att ligga kvar.
En rätt onödig uppmaning då jag inte ens kunde sita upp utan att allt roterade i vänstervarv.
En vänlig kollega från jobbet var med helatiden och till slut fick jag ringt S som kom och pysslade med mig.
Vid pass 19 checkade jag ut efter sex timmar som akutpatient.
Gårdagen var som att återvända till ett tillstånd jag minns efter långa fylleexccer. Så där jag mådde efter 4-5 dagarsrace. Då dagarna bestod av korta och fladdriga utflykter till toa, köket . I övrigt sängläge och TV.
Idag - något bättre, men sängen blir min resten av dagen.
Det går väldigt snabbt att inse sin sårbarhet ibland.
Snurrigt nedtecknat istället för sedvanligt bloggande....
Nemo - in da shit
![Reblog this post [with Zemanta]](http://img.zemanta.com/reblog_e.png?x-id=5d752c74-2bc0-471b-ae6e-d5fb76832dd0)
STACKARS Nemo!
SvaraRaderaJa, en sjuk man i en säng är som ett lokalt katastrofområde med Ebolavarning...
SvaraRadera@ L - Tack för ditt syndomtyck, förresten. Sånt kan jag aldrig få nog av då jag ligger och ömkar mig...
SvaraRaderaVirus på balansnerven!? Hua! Det där lät riktigt otäckt, jag hoppas att du snart blir återställd. Krya på dig! *kramis*
SvaraRaderaKrya på dig - det där lät jäkligt tråkigt.
SvaraRadera@trasselsudden o anjo - TAck för er omtanke. Att hamna i ett hjälplöst tillstånd inom loppet av 5 minutr var en smärtsam och omskakande upplevelse - speciellt eftersom jag inte kunde fatta vad det var.
SvaraRaderaNu - Stabilt, som Dr Alban skulle ha sagt
Oj, så dramatiskt! Tur i oturen i alla fall att det inte var något livsfarligt! *skickar stora kryapådigkramar*
SvaraRaderaStor medkänsla från sydvästregionen. Skönt att det är Dr Albanläge nu.
SvaraRadera@ Kristina o Ulrika - Tack båda för omtanken
SvaraRaderaÄven Dht sällar sig till kören av tycken-synd-om. Ta vara på dig och håll dig i stillhet tills balansnerven har vett på att bete sig som avsett. Jag hoppas att du har någon i närheten som kan fluffa kuddar och skaka täcket när så krävs.
SvaraRaderaKrya på sig
Men, men, men, men uuuuusch vad otäckt. Fast bra till slut. Och skönt att se att sjukvården fungerar (tillåfrån i alla fall) :)
SvaraRaderaKrya på dig!
(jag har 1/4 kvar av du vet vad bara)
@ - dht + fiffi - Tack även ni. Idag skriver vi måndag och virrigheten är kvar. Botas med liggläge, film och allmän vegetering. Inte så dumt - men ytterst begränsande
SvaraRaderaHoppas att du snart blir bättre:-)
SvaraRadera