Klicka för att lyssna
är ett album som kom 1997, men som gav mig fullt påställ 1998 då Stones var på Ullevi. Bästa spår - Saint of Me.
Vad som slår mig när jag lyssnar är att ursinnesenergin i larmet från Flip the switch och alla övriga spår som följer. Det är i alla fall gubbs uppåt 60 som drar på och det är crispigt.
I mitt lådlikande vardagsrum struttade jag runt i gräsänklingsidioti och tokdansade, räckte långfinger åt grannarna - förebådande den 40-årskris som kom sommaren därpå med Roskildefestival, elgitarrköp, skilsmässa och ett liv som pajade ihop under hyfsat ordnade former... trots allt. Ett begepp jag föll för en gång; "Skall det gå åt helvete, så skall det i alla fall göras med musik." Så utomordentligt välfunnet.
Precis så är det ju. Eller ett album jag har, från Guidance Recordings album som har devisen "music is the spiritual guidance trough life" eller som dom själva uttrycker det; Perfect for cleaning your house, an early evening wine, or a little sumthin' sumthin'. Vad det där sumthin' är? Ren och skär hedonism förstås..
Men då - sommaren 1998 - var det Stones som fick peka ut riktningen för mig. Konserten, då? Jo. Det var mörkt. Det kom en bro från scenen och ut i luften. En präktig förfest med ett större antal Jack Daniels på Trägårn' hade sett till att ge en intern skymning lite för tidigt den kvällen...
Läs mer om albumet här.
![Reblog this post [with Zemanta]](http://img.zemanta.com/reblog_e.png?x-id=bf2db153-5fe6-49b8-9b3f-721eb2e659ad)
Hmmm, och när jag var på Stones-konsert i min gröna ungdom...kan det ha varit Ullevi 83?...då var jag sjuk och satt på gräsmattan under större delen av spelningen.
SvaraRaderaSå kan det också gå, fast med tanke på biljettstrulet så är det ett under att jag överhuvudtaget var där. Men det var jag alltså, ett faktum som imponerar grymt på mina barn. Tänk att deras mossiga gamla morsa har varit på konsert med Stones va! Man stiger en smula i graderna av dylika äventyr.
Avslutningsvis hoppas jag att du mår bättre.
Dht - Stones inledde Ullevi-eran 1982. Redan då trodde de flesta att "det var sista gången man fick se dom". 1983 stod Bowie på scenen.
SvaraRaderaVirrläget? Lagom snurrigt. Fortfarande halvdrucken men det börjar skruva sig åt rätt håll.
Tack för din omtanke
Ahh 82 var det, nu minns jag. Herrejisses, 20 år var jag den sommaren. Men lika fullt, jag var där, jag hörde dem, nån gång såg jag dem och det är nåt att berätta för barnen.
SvaraRaderaBra att det går åt rätt håll med skruvandet.
Och med skrivandet, har jag förstått, går det visst också bra. Ser fram emot läsning i sommar.