Att möta sin mördare

Om Alladins ande plötsligt dök upp och var så generös att du inte fick möjligt att bara få tre önskningar uppfyllda utan, för att anden var på ovanligt bra humör fick hela sju. Vad skulle du önska dig då? En hel del skulle nog önska sig att vara ekonomiskt oberoende och fria. Kanske skulle även att dela livet med din drömpartner få vara med. Att uppfostra lyckliga och glada barn. Att prata all världens språk så att du kunde få kontakt med vem som helst. Kanske har du annat på listan, men en sak som borde få komma överst om man tänker efter lite är att ha hälsan och vara fylld med energi. För att önska sig evigt liv utan det skulle kunna göra den önskningen till en mardröm, eller hur?

För nog är sanningen den att även om vi alla lite till mans har en tendens att ta den för givet, så skulle det mesta i livet te sig svårare och mindre njutningsfullt utan hälsa. Ändå är lätt att glömma och ta för givet. Speciellt om vi inte har några större krämpor för tillfället. För de allra flesta är det något som man bryr sig om först när det blir problem av något slag. Vissa verkar ha tur och klarar sig från sådant, medan andra kämpar i evig motvind.

Men vänta lite. Har det verkligen med tur att göra? Visst finns det genetiska skillnader och en del har fått en bättre fysisk hand att spela än andra, men nog är det lite annat tur som avgör hur vårt lite ser ut? Och om vi har lärt oss något av den västerländska medicinska vetenskapens försök att utrota sjukdomar och diverse krämpor, så är det att lösningen förmodligen inte kommer att hittas i behandlingen av sjuka. Nej, den enda hållbara lösningen kommer snarare att hittas i den förebyggande utbildningen av vilka val man behöver göra för att njuta av en hälsosam livsstil.

Vi är allt annat än hjälplösa offer

Energi och hälsa är lika mycket en konsekvens av de dagliga val av mat, träning och tankar som sjukdom är. Om det finns en sak som jag vill positivt inspirera andra att förstå så är det just att varje litet dagligt val avgör vår livskvalitet. Att det är inom vår kontroll. Att vi inte är några hjälplösa offer för omständigheter vi inte kan påverka. Nedan följer en klassisk berättelse som verkligen tar fram sanningen i dessa ord och som jag hoppas kan få dig att inse vilka insatser det är vi spelar med när vi inte gör aktiva, intelligenta val:

”På morgonen till sin fyrtioandra födelsedag vaknade Thomas Stålhammar av att åskan dånande utanför fönstret. När han med lätt sömnfyllda, pliriga ögon tittade ut på de mörka molnen som knappt avtecknade sig mot den i övrigt mörka himlen, gick klockradion på och det första han hörde fick honom att sätta sig käpprakt upp i sängen. Han kunde svära på att den så välbekanta radiorösten sa: Någon försöker att ta livet av dig, Thomas Stålhammar.

Han blinkade förvånat några gånger och plötsligt så var det de normala nyheterna som strömmade hur radion, men det var ändå med darriga händer som han tände sin första cigarett för dagen. För oavsett om det var verkligt eller endast en hallucination från hans eget undermedvetna, så är ett sådant budskap inget man slår bort i en handvändning. Han hade precis börjat hämta sig när han gick för att hämta in tidningen och det låg ett kuvert ihop med den. Han öppnade försiktigt och där stod de alldeles verkliga bokstäverna: Thomas Stålhammar, det är någon som försöker att ta livet av dig! Två gånger på kort tid gjorde det än svårare att slå ur tankarna och hans enda fråga var: Vem?

På frukosten, medan han saltade sina stekta ägg, la ost på sin smörgås och smakade på jordgubbsyogurten sa han till sin fru Patricia: Någon försöker att ta livet av mig…
- Vem, frågade hon minst sagt uppbragt utan att veta vad hon skulle tro.
Thomas tittade ner i sin kaffekopp medan han rörde ner ett par bitar socker och skakade på huvudet.
- Jag vet inte! Svarade han med en röst som trots att han försökte dölja det var tjock av rädsla.

Hur övertygad han än var av sanningen i att det var något hemskt som pågick, så gick han inte till polisen med sin historia. Han bestämde sig för att det enda han kunde göra var att fortsätta leva livet så normalt som möjligt och bara vara lite extra vaksam. Förmodligen var det ju bara någon som drev med honom - och om inte så var han väl smart nog för att kunna lura sin eventuelle mördare.

Han försökte att göra upp planer och tänka på motdrag på vägen till jobbet, men med alla stollar som körde som galningar ute på vägen så var det fullt upp med att tuta och göra fula gester. Inte ens när han väl var framme och han satt bakom sitt skrivbord kunde han hitta en lugn stund för att fundera över vem det kunde vara som ville honom så illa. Telefonen ringde konstant och det var fullt i inkorgen på datorn. För att inte tala om alla medarbetare som sprang in och ut och och ville ha hjälp med saker som var på deras ”att göra lista”.

Det var inte förrän han lyckats få i sig ett det andra glaset vin till affärslunchen som situationens fulla allvar slog honom. Han fick en stressad knut i magen av bara tanken och det var knappt att han kunde få i sig det sista av entrecoten och bearnaisesåsen.
- Det är ingen idé att få panik av det här. Sa han till själv medan han tände upp ännu en cigarett till kaffet på maten. Så han jobbade över till klockan var halv åtta som vanligt, gick igenom alla rapporter över middagen som vanligt och tog sina två Propavan sömntabletter för att åtminstone kunna få sex timmars sömn innan det var dags att köra igång igen.

Tiden gick och Thomas följde sin vanliga rutin och medan månaderna flög förbi tog han nästa ett perverst nöje i sin uppenbara förmåga att lura sin mördare.
- Vem som än är ute efter mig, sa han stolt till sin fru, så har han inte fått tag i mig än. Jag är för smart för honom, sa han medan han öppnade en kall öl och bytte kanal på tv:n för att se på sporten.
- Det verkar så, men snälla var försiktig ändå. Svarade hon medan hon ställde fram ett fat av sina härligt doftande kanelbullar som hon visste var hans favoriter. Det var som en socker och kaneldoftande smak av barndomen brukade han säga.

Hans mod växte för varje dag och han lyckades undkomma sitt öde i flera år. Men som det måste för oss alla kom döden till slut till Thomas Stålhammar. Den kom i trappan ute vid kaffeapparaten en dag när det var så mycket att göra att han egentligen inte hade tid med någon kafferast. Han var 54 år och hans fru som oroat sig så för honom begärde en full obduktion. Men den visade inga spår av brott. Bara emfysem, arterioscleros, magsår, levercirros, övervikt, högt kolesterolvärde, förträngningar i kranskärlen, cirkulationsbesvär och en antydan till start av lungcancer.

- Så glad han hade blivit över att veta, sa hans änka Patricia genom tårarna, att han till slut dog av naturliga orsaker och inget annat.”

Det är min förhoppning att du genom någon annans fiktiva öde kan hitta motivationen att förstå att de livsstilsval som vi gör leder till specifika konsekvenser. När vi gör våra val väljer vi också våra konsekvenser. Så välj smart och gärna längre än näsan räcker.




Kopierat och vidarebefordrat med tillstånd av Anders Haglund "Veckans Anders" www.lifevision.se