söndag, december 07, 2008

Frågor om Kärlek

Mymlan ställde frågor om kärlek för några dagar sedan. Mycket bra frågor - värda att begrunda och reflektera över. Igår var jag inne hos Silverfisken som är bloggare och fotograf. Han bor i Australien och visar i egna bilder hur hans andra barn föds. Se det. Mycket starkt och har mest med kärlek att göra.

Så till frågorna. Inget att beta av på en fikarast. Jag vet. Skall det göras, skall det göras till musik. Med den buttre mannen i den lilla hatten.




1. Vad är kärlek?

Kärlek är "Gud" för mig. Det oförbehållsamma. En glädje som riktas mot en annan person. Oftast en annan person. Någon du ständigt är beredd att förlåta. Oförbehållsamt. Inga om. Inga men. Kommer det villkorat realtionsskap - no love. No - lovelive. No life.

Kärlek till naturen? Mja.. skeptisk. För mig handlar det mer om beundran och hänförelse.

2. Kan man vara lycklig utan kärlek?

Det har jag svårt att tro. Inte särskilt länge. Du kan möjligtvis vara lycklig på shopping, sprit, och andra kickar. Men, det är inget som växer sig starkare med tiden, om det inte samtidigt handlar om en växande ångest. Kärlek som växer känner ingen ångest. Det blir bara bättre...

3. Kan man överhuvudtaget leva utan?

Det går säkert att leva utan kärlek. Men förmodligen blir det livet ganska lesset och bittert med tiden. Och som överlevare skaffar man sig substitut för kärleken: Jobbet. Föreningen. Resor.

4. Går det att älska en och samma människa genom hela livet?

Det är jag övertygad om. Det finns det exempel på. Egna barn t ex.

5. Kan man älska andra utan att älska sig själv?

Svårt. Jag tillhör dem som blivit övertygad om att den sunda egoismen och omvårdnaden om sig själv är en bottenplatta för att kunna utveckla sund kärlek. Mänskor som jag träffar och som har en aura av att "vara klara med sig själva" runt sig är de bland de mest älskande jag mött.

6. Kan man ta emot kärlek från andra om man inte älskar sig själv?

Det går säkert alldeles utmärkt. Det är nog till och med en grundförutsättning för att kunna börja på egen hand. Att våga ta emot kärlek. Det är där det börjar om man befinner sig i ett tillstånd där det egna kärlekssaldot har röda siffror.

7. Är det möjligt att älska en person man inte träffat, men känner över internet?

Pass. Har jag svårt att tro. En inbillning, men inbillningen kan bli verklighet. Det har den blivit för mig. Med detta menar jag att kärleken slår till först efter IRL-möte. Eller bekräftar inbillningen om man så vill.

8. Är vi i väst för fixerade vid kärlek och förälskelse, eller kanske tvärtom - har vi för lite kärlek?

Vi har för stor fixering vid yta. Kärlek på ytligt sätt. En sorts tro att materiella värden skall hjälpa oss att känna kärlek. Vi har däremot för lite kärlek till oss själva och i arbete och skola är det alldeles för många som blir bekräftade för det dom gör. Inte den dom är.

9. Kan man älska någon man inte tycker om?

"Jag älskar dig för den du är, men tycker inte om det du gör" Ofta sagt från förälder till barn. I övriga relationer tror jag inte det är möjligt.

10. Måste man älska sina barn/föräldrar?

Nej. Man måste ingenting.

11. Finns det människor som inte kan älska?

Ja, men jag är övertygad om att de flesta kan "bättra sig". En vistelse på www.baravara.se är en lovebombing som ingen går opåverkad ifrån. Däremot - många av de som lider av svår psykisk sjukdom eller svåra personlighetsstörningar har stora svårigheter i förmågan att lära sig älska.

12. Kan man älska mer än en?

Ja, ja, ja...för sjuttsingen. Det är fina grejer det. Det är dock i min värld så att - även om du älskar flera, så har du EN partner för den djupaste kärleken.



Kärlek och död hänger förresten hyfsat väl ihop. I senaste Existera finns mycket läsvärt kring Döden.

Sedan har ju den sladdrige poeten Bob Hansson ställt frågan till mer eller mindre prominenta mänskor.

Fast det är ju mina svar som räknas, eller hur?

Frågor på det? Eller ta stafettpinnen och tyck själv. Återlänka. Please

Reblog this post [with Zemanta]

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Eehhhummm... This is my theory...and it's mine