Australia och 5 kg popcorn

Det händer ibland att Nemo klär upp sig som en vanlig man och befolkar gatorna i göteborgs centrala delar.

- Halstrad oxrygg och ett glas mjölk till mig... och en grillad aubergine med ert bästa sauvignon blanc-vin till min vackra kvinna. En snart klassisk replik.

Apropå repliker....

I förrgår var S och jag på bio. SF bio. Storfilm. Australia. Film är bäst på bio. Kolla trailen här



Alla var där. Salong 2 på Bergakungen med 500 platser.

Jag har i ett tidigare inlägg gett Nils Petter cred för att han vill införa 18-årsgräns, men igår skötte sig publiken.

Dom kanske hade tagit del av denna nyhet.

Alltnog, då alla 500 travat in och bänkat sig under reklamen, sedvanligt överlastade med läskburkar, prasselgodis och popcorn. Då...

... då stegade två anställda i prankmonkeykläder fram och konkade på en stor bricka kex-choklad. En sån där i platt-TV-format.
Dessutom på en genomskinlig sopsäck popcorn. För dagen sammanknuten med krullade röda snören.

-Jaha, välkomna till filmen Australia. Idag har vi lottat ut lite vinster på biljetterna. Och... kexchokladen går till dig på rad 10 plats 273.

En man lösgör sig ur rad 10 och tar tacksamt emot kaloribomben.

- Och popcorn går till - rad 6 plats 150!

Det är ju på det sätet jag tryckt ner mitt gubbarsle. Minst två säkringar brinner innan jag agerar och gör en Fylking; ställer mig rakt upp, lyfter båda armarna och skriker; Jaaa, ÄNTLIGEN!

Till den övriga publikens stora jubel, förstås. Det kan jag bjussa på. Givetvis bjussar jag även på innehållet i säcken och gör hela biografen delaktig i denna happening genom att skicka runt till alla som vill smaka. Säkert några som är glupska nog att trotsa larm om vinterkräksjuka och allehanda virusar som härjar fritt i dessa dagar.

Vad fan är det som händer... tänkte jag. En sopsäck popcorn. "Vinst". Jag ser det mer som ett straff. Då jag stegade fram för att ta emot den sackosäcksstora majspåsen for gravt paranoida konspirationsteorier genom mitt huvud. I flera inlägg har jag ondgjort mig över SF:s taffliga programläggning, filmurval och oförmåga att lägga rätta filmer i VIP:en.

Eftersom biljetten var köpt med bioklubbskort, så visste SF-gurun vem som satt på rad 6, plats 150. Kanske tänkte han; Honom ger vi en säck popcorn, så vi täpper till gnälltruten på'n. För gott.

Filmen då? Jodå. Den var pompös och skall ses på bio. Den skall ses på bio. Bara där. Den är mäktigt pompös och Baz Luhrman drar på med allt han har.
Storyn faller under ramberättelse 2 A. Hjälte, kvinna med utanförskap i bagaget, en skurk, en halvskurk, ett omöjligt uppdrag, som bara måste lösas. Det som ger filmen en besk, men nödvändig krydda är att aboriginalprobelmet blir belyst på ett, som jag ser det, nyanserat och vettigt sätt - inom ramen för en spelfim. Bara det gör filmen värd att se.

Och så längtar jag tillbaka till Austrailen....