Rosengård brinner...

...eller "Varför blir jag inte förvånad?"

Igår satte jag mig ner. Satte mig ner för att se på Debatt med den famöse Janne Josefsson. Det skulle handla om alkohol. Om visionen av en vit jul. En jul där de 400 000 barn som lever med föräldrar som dricker för mycket skulle kunna få en solidaritetshandling lagom till jul Fint.

Men först... Rosengård brinner. I 30 minuter matades jag med en förvirrad debatt där Janne Josefsson slogs med politiker, företrädare för den muslimska föreningen, poliser på länk och ungdomar som bor i området.

Jag blev inte så mycket klokare på vad den muslimska föreningen ville, mer än att det verkade tycka att Usama bin Laden var en skön lirare.

Min slutsats blev också att debatten gav rasister och främlingsfientliga krafter vatten på sin kvarn när representanter för de avhysta hyresgästerna inte kunde/ville/orkade förstå varför en hyresvärd har rätt till sina egna lokaler och att man som hyresgäst har att flytta ut då kontraktet inte längre gäller.

Att då - i det läget kalla aktionen som rasistisk i ena stunden och i nästa andetag höja ett gillande i riktning mot Usama bin Laden (som f ö kallade Barak Obama för husneger) är att sända dubbla budskap.

Sånt har jag svårt att respektera. Under tiden fortsätter Rosengård att brinna. Livligt underblåst av tillresta aktivister.

Efter debatten skulle det handla om alkohol och en vit jul. det kändes plötsligt rätt tomt och oviktigt. Kanske för att jag i min soffa kände en smygande vanmakt och den där osunda tanken: "Varför gör ingen nåt?"