torsdag, december 11, 2008

detvarintejagdetvarsnutarna

I min bloggrulle finns Linda. (just nu är hennes blogg stängd - och det är anledningen till det som inlägget handlar om)

Linda är 25 år och hanterar sverigedemokrater och övrig dumhet med samma varma glöd. Hon är en av få bloggar jag läser där en del inlägg går rakt genom plattskärmen. Det är ibland högt och lågt om trams och flams.
Mest läser jag och stärks av hennes brinnande förändringsengagemang och för att få perspektiv på tillvaron. Linda är hälften så gammal som jag.

Jag sätter mig ibland i 1984-selen för att finna mig själv, 25 år gammal och spåren förskräcker. Jag kan lätt inse varför jag inte hade någon större social talang i de åren. Jag hoppas att mina egna döttrar om sådär 10 år har vad Linda har - jävla massa stake, klokskap, sunda värderingar och förmåga lysa i kraft av sina ord.

Åter till Linda. Hennes sambo David arbetar i en yrkeskår som generellt sett har ett pissigt ledarskap. Igår fick jag vattten på min kvarn, då Lindas sambo kallades in till Kling o Klang för att få klart för sig att hans sambo bloggade, minsann. Att bloggen innehöll svordomar och könsord. Detta visste nu ledningen om. Kankse även övriga kollegor. De ville att Lindas sambo skulle vara informerad om läget.

Den här typen av reaktioner från chefer gör mig obehaglig till mods.

Anledningen till min ilska är att något triggas igång och väcks till liv. Minnen från 2003 då jag själv blev inkallad till två chefer som vi kan kalla för Bill och Bull (varför måste rädda chefer alltid vara två?) där jag tvingades förklara min bakgrund som aktiv alkoholist.

Noterbart är att jag inte hade smakat en droppe sedan 2001, inte försökt dölja min bakgrund. Det jobbet jag hade så, där Bill och Bull var chefer började jag 2002. Det var bara det att ingen frågat.

Jag försökte förklara att min bakgrund som aktiv alkoholist kanske var lika relevant som mina sexuella prefrerenser. Att jag som nykter alkoholist kanske var en resurs och inte en belastning. Men det hjälpte inte mycket. Jag var rökt, kokad och inlagd i ättika samt syltburksettiketterad med sirlig handstil - "Opålitlig medarbetare" ställd på hyllan för avpolletterat gods.

Nu hoppas jag att Linda återkommer i med sin blogg. Att klokskapen och modet vinner över rädsla och dumhet.

Jag hoppas jag kan läsa Lindas blogg snart igen.

8 kommentarer:

  1. Tack Nemo!
    Jag gråter faktiskt när jag läser det här, av flera anledningar. För jättefina ord, och för att jag inte vet vad fan jag ska göra just nu.

    Den kommer tillbaks, jag ska bara bestämma hur. Säkerligen med lika många taskiga ordval, för sån ÄR jag. Och jag är jag, på gott och ont. Däremot så måste det finnas blogglust igen och den är död just nu.

    Till det här hör alltså att jag har mig själv att skylla för det som orsakat detta i grund och botten. Ett inlägg som gick alldeles för långt. Som kanske inte alls var så jäkla skitkul utan precis tvärtom.
    Det drog igång det hela och det är den stormen som ska ridas ut.
    I full galopp just nu.

    Tack, igen!

    SvaraRadera
  2. Och så går man och inbillar sig att rikets lagar, som denna myndighet har i uppdrag att förvalta, även omfattar en grundlagsskyddad yttrandefrihet. Fnys.

    Jag - som indirekt är kollega med Lindas sambo - skäms, över människor som inte har vett att skämmas över sig själva.

    (Och så förbannar jag mig själv för att jag missat Lindas blogg medan den fanns, fast jag hört talas om den både här och där. Hoppas att jag hittar den sen, i vad form den än må återuppstå.)

    //J.

    SvaraRadera
  3. Hoppas det reder ut sig. Det sägs ju att vi lär oss av sånt här.
    Säkert gör du nyttiga erfarenheter och drar kloka lärdomar kring det du är mitt uppe i just nu.

    SvaraRadera
  4. @anonym - och så finns det de som är rädda för FRA-lagen - en fis i rymden jämfört med detta, om du frågar mig.

    FRA motståndarna borde inta varje tänkbart skyddsrum närhelst några skitnödiga polischefer närmar sig...

    SvaraRadera
  5. Jag blir bara matt när jag läser sådant här.
    Hur var det med sopandet framför egen dörr, yttrandefrihet och den som utan skuld som skulle kasta första stenen?

    Ryggradslöshet meets Nordkorea ...

    Nej, samla nytt mod, Linda.
    Styrk dig, analysera och bli slugare, vi vill ha dig tillbaka!!
    Om DU vill, så klart. :-)

    SvaraRadera
  6. För en represent för polisväsendet använder aldrig runda ord, eller hur? Det borde någon tala om för Persbrandt. Hoppas ingen som arbetar för polisen har en sambo som spelar in snutfilmer...

    Så urbota korkat!

    Dvijdvs bloggande har väl snarare varit bra PR för polisen, man får en inblick i en hygglig, bra polis tuffa vardag.

    Sedan kan man ju undra vad Kling och Klang har med det hela att göra överhuvudtaget.

    SvaraRadera
  7. Linda: Du får gärna blogga i mina kommentarsfält. Det skulle vara en innovativ grej som överheten inte skulle kunna göra ett dugg åt. :)

    SvaraRadera
  8. Linda är tillbaka - med ett mycket initierat inlägg om vad allt handlar om...

    http://detvaintejagdetvasossarna.blogg.se/

    SvaraRadera

Eehhhummm... This is my theory...and it's mine