Att rikta sig till sina döttrar och försöka få fram hur livet var för c:a 35 år sedan - det är inte alltid så lätt... men jag försökte efter att ha fått frågan i förra veckan, innan vi skiljdes åt. De firar jul i ett snöigt Norrland. Men, det finns ju mail....
Hej mina söta och goa flickor!
Det var så mysigt att ha er hemma i torsdags och äta ute, mumsa fudge och glass. Även om hallonsodan var lite avslagen.
Jag tänkte mycket på frågan jag fick - om vad jag hade för drömmar när jag var i er ålder. Och hur det kom sig att jag inte mindes så noga.
Jag har funderat vidare. Anledningen till att jag inte kommer ihåg beror nog mest på att jag inte var så harmonisk i sinnet under den här perioden. Jag ville så mycket och slet åt olika håll. Och skolan var inte viktig alls. Där trivdes jag inte.
Jag ville bli rockstjärna - och spelade gitarr.
Jag ville bli en framgångrik idrottsman och simmade flitigt
Jag ville bli politiker och var med i Centerns ungdomsförbund
Jag ville bli journalist och skriva om seriemördare och brott
Men jag blev fritidsbrevbärare och yrkesmilitär. Att det blev så handlade nog mest om att jag inte ville/vågade flytta från Uddevalla och ta studielån. Läsa till något som jag inte visste vad det skulle bli. Om jag skulle få jobb och så.
Jag var för otrygg för det.
Så jag blev militär. Bra lön direkt och jag hade vant mig vid att ha ganska bra med pengar eftersom jag bodde hemma och delade ut post.
Sedan drömde jag om alla resor jag ville göra... och dom har jag också gjort.
Mina drömmar idag handlar mest om att ni skall ha det bra och må bra. Att ni gör kloka livsval, något som jag inte är speciellt orolig för.
Jag hoppas att jag kan vara till hjälp där...om det kniper.
Kramar och gosiga julpussar från en omåttligt stolt Pappa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Eehhhummm... This is my theory...and it's mine