Hundliv...

Få saker i min omgivning kan få mig ur balans såsom hundar.

Efter att ha ögnat igenom Aftonbladets nätupplaga av idag är jag ännu mer stärkt i min uppfattning om att hundar skall hållas kort. Tvärkort.

En klipper gräset och blir dödad av sex mördarhundar. En annan klappade liten hund - fick magen full av larver.

På den ytterst tveksamma kanalen TV 4 kunde jag igår se hur små Paris Hilton-hundar fördes till Sverige av ännu mera tveksammma människor - gaffade på ett bilgolv genom Europa föratt tillfredsställa en marknad av aningslöshet och ha-begär.

Eftersom jag numera är en flåshurtig spindelman (än så länge har mitt hull förmått dölja min i övrigt seninga kropp) konfronteras jag ofta med glåmiga hundägare som - givetvis rökande sina eviga Blend - hasar omkring i mysbyxor, för stora loafers och reklamjackor.

Vilset låter de sina hundar dalta runt med dem i vänstervarv kring Slottskogen. Ibland kan jag möta någon husse eller matte som är ute och vädrar tre-fyra gläfs på en gång. Där är tonusen en annan. Stel, kapprak och med en puls nära hjärtattack och en ansiktsfärg som får den vane yrkeschauffören att tvärnita.

Tror jag behöver terapi för min avoga inställning till hundar, dess ägare och en ökad förståelse för att inse det goda med att inneha något i en lägenhet som - när det kommer farande över parketten - mest låter som en författare vid skrivmaskin som drabbats av epilepsi. Katter har åtminstone förmåga att dra in klorna.

Jag kommer kanske att efterhand inte känna mig så mentalt stelopererad i min inställning till hundar. Genom åren har jag faktiskt lyckats bli kompis med några hyvens jyckar...men det sitter årt inne...och jag är inte begiven på det. Har oftast handlat om att jag varit ute i andra ärenden. Hundens ägarinna, eller så.

DAGENS BILD: Tyska hundskämt...roligare än så blir det inte

Grumliga minnen i Grums...

Satt i fredags på Jvstn i Grums. Ett kommuncity i Sverige. Så ser det ut Konsum. Systembolag. Kebab. Pizzeria. ICA. Socialkontor. Ett torg. Bingolotter. Ett vindpinat hörne med knallar som sålde bröd, mattor och T-shirt.

Så är det... så ser det ut på de FLESTA ställen en fredag eftermiddag i Sverige...och det griper mig med vemod.

EnT-shirt hade den givna texten för alla tonårsgossar; "Knulla kan jag - och fort går det"
I detta mörksens näste satt jag och vegeterade i en väntsal som trots allt var öppen mellan 07.00 - 16. 30 måndag - fredag.

Vill du värma dig under andra tider så var det pizzerian med Jack Vegas och truckerkepsar som gällde.

Stack in på Konsum för att köpa lite färdkost. Banan. Rågbulle. Roligare än så var det inte.

Mannen framför mig i kassan såg ut som om han krupit fram ur sitt pörte i Borte Rakvattnet.
Gissningsvis en halv dags skoterfärd från Gums, Gruvön och dess bruk med lukt av spädbarnsträck.

Han köpte sill, cocosflingor, polarkakor, klorin och dadlar....verkade lite roligare än mitt inköp.

På väggen i väntsalen satt -

DAGENS BILD: Hotelser i Grums... på kvällen var jag tebax i Landala...gissa om det var gott

En dag på vagnen....

Har åkt mkt spårvagn idag. Och cyklat. Men mest spårvagn.

Ett bra sätt att ta sig fram om du vill ha;

1. Förkylning

2. Insyn i andra människors privatliv (mobilblottning)

3. En studie i personlighetsstörningar (ett miffo per vagn - förmodligen utplacerat som förbättring 792 av Värsttrafik)

4. Förbättrad insikt kring alkoholism

5. Svettbrytningar

Skulle vilja starta ett folkuppror för att gräva ner vagnen och ha tunnlar under hela gbg.

Allvarligt talat... hur kommer det sig att en resa från Påvelund till city tar lika lång tid som från Alingsås....

Det är något ruttet i systemet.


DAGENS BILD:Hibernalhatt

Arresterade tankefoster...

Vaknar och känner livet i mig.

En magsmärta kommer sällan ensam och trots att det är nära advent kan inte sinnesron infinna sig.

Kokar inte av annalkande julilska eller frossar i ondgörelse av tillståndet på jorden i allmänhet eller "den där jävla texasgubben" i synnerhet.

Modstulen på 2 tsk livsgnista masar jag mig ut i Hängmattan - hjärtat av Majorna och ser grådagern, det fuktiga gråvädret och tomblicksgyttret bland för tidigt purrade människor i morgonen.

Sent i november kan röva bort glädjen hos vem som helst.

Skönt då att komma tillbaka med öppna sinnen i eftermiddagen, läsa bloggar, vila middag och bli ompysslad.

Tack för livet och ännu en dag...även om den sög djupt under stora delar av sitt pågående.

CU: zömörrow blir det bilder igen.

Glad som en bäver...?

Äntligen!

Tebaks från Värmland. Efter en vecka med oerhört mycket påssetiv energi ( inte nån som tittat brunt på mig förrän på Grums JVSTN) är det dock skönt att trampa Landalatorgets asfalt under fötterna och släpa in sin korsning mellan resväska o dramaten till pörtet....

Nu... bara mys, gos och vackra ögon....

Höres zum morgensaufraufssteller!!!!

Horst Wesselborst - lite fredagsgalen...med skägg

Hopp? Avslutning av Medberoendeveckan

För mig är det viktigt att klarlägga några begrepp och antaganden.

I de föregående dagarnas beskrivningar av roller som förknippas med problematiken kring att växa upp eller leva med "En flodhäst i vardagsrummet" (se vidare här) har jag ansatts av personer som menar att dessa roller inte finns, att de inte kan bevisas osv. Fine for me. Det är så gott som alltid omöjligt för en utomstående vetenskapman att vederlägga känsloliv och hur en människa påverkas av sin omgivning. Och... vad skall jag med den kunskapen till? De roller jag beskrivit är mest till för att möjliggöra en identifikation. Det kan underlätta en väg till ett förbättrat liv.

Den andra aspekten - hur "mycket" medberoende är jag...eller hur mycket jag känner igen mig i beskrivningarna kan vara intressant. De här rollerna kan vi ta i mer eller mindre grad - även om familjen inte är dysfunktionell eller drabbad av missbruk/beroende.

Jag tror de viktigaste reflektionerna kommer när jag upptäcker att mitt livsmönster färgats av min barndom och att de är till men och hinder för mig idag. Utan den insikten eller upplevelsen kan du gott takta vidare och leva ditt liv som du vill...det kan du för övrigt göra ändå.

Vem skall ändra på ditt liv - förutom du själv? Nedan följer en avslutning - som gagnar hoppet

Mina personliga rättigheter

Jag har rätt till allt det goda som jag längtat efter under alla år och som jag aldrig fått.
Jag har rätt till glädje i livet, just nu, inte bara en kort upplevelse av eufori utan en stabil, substansiell glädje.
Jag har rätt att koppla av och ha roligt på ett nyktert och icke destruktivt sätt.
Jag har rätt att ta hjälp av människor, använda situationer och platser för att uppnå ett gott liv.
Jag har rätt att säga nej när jag känner osäkerhet inför någonting eller när jag inte är redo för det.
Jag har rätt att vägra delta i föräldrars, syskons eller andras destruktiva beteende.
Jag har rätt att ta kalkylerade risker för att experimentera med nya strategier.
Jag har rätt att ändra min sinnesstämning, min strategi och mina planer.
Jag har rätt att röra till saker, göra misstag, strunta i saker, bli besviken på mig själv och att inte räcka till.
Jag har rätt att lämna människor (inklusive anhöriga, alkoholister eller ej) som medvetet eller omedvetet trycker ner mig, far mig att känna skuld, manipulerar eller l förödmjukar mig.
Jag har rätt att sätta punkt för ett samtal med människor som får mig på dåligt humör eller som förödmjukar mig.
Jag har rätt till alla mina känslor.
Jag har rätt att lita på mina känslor, min bedömningsförmåga, mina idéer och på min intuition.
Jag har rätt att utveckla mig till en hel person känslomässigt, mentalt, fysiskt och psykologiskt.
Jag har rätt att uttrycka alla mina känslor på ett icke destruktivt sätt när jag känner mig säker.
Jag har rätt till så mycket tid som jag behöver för att experimentera med ny information, nya idéer och för att göra förändringar i mitt liv.
Jag har rätt att av det mina föräldrar sagt till mig behålla det acceptabla och välja bort det oacceptabla.
Jag har rätt till mental hälsa och ett sunt liv, vilket helt eller delvis avviker från mina föräldrars livsfilosofi.
Jag har rätt att skapa mig en egen plats i tillvaron.

Jag har rätt att följa ovanstående förklaring, att leva mitt eget liv på det sätt jag vill och inte vänta på att mina anhöriga (alkoholister eller ej) skall bli friska, lyckliga, att de söker hjälp eller erkänner sina problem.

Se vidare på ACoA och /eller Al-Anon

Lästips: "Anhörig" Katerina Janouch

Bloggen vilar nu några dagar, fram till lördag 26 nov - är upptagen av annat

Clownen - som vuxen

Hans strategi utgörs av att han slipper möta det smärtsamma genom att ty sig till skämt, komik och skoj. Han är en kronisk skämtare. Clownrollen skapas i och med att familjen behöver barnet för att utlösa spänningar och avleda uppmärksamheten från det man inte kan bearbeta.

- han bär de svårhanterliga känslorna inom sig, kan inte göra sig av med dem
- skapar en motsats till dem: skrattet och uppsluppenheten
- ju smärtsammare desto större skratt
- han identifierar sig med den
- han blir arbetsplatsens lustigkurre
- han umgås med andra genom sin roll, kommer därför inte att stå nära någon
- han har ingen kontakt med sitt inre, kan därför inte nå kontakt med andra
- ofta omtyckt, charmig och sällskaplig
- socialt otvungen och kvick
- aktar sig noga för att bli djupsinnig
- drömyrke försäljare

Clownen är alltid på väg

- han kan inte stanna upp, skulle då möta det svåra inom sig
- han är rastlös, orolig, överaktiv
- han måste stå i fokus, bort från det han inte kan bearbeta
- han är mycket omogen
- han flyr undan smärtan och därmed hindrar sig från att mogna
- saknar tålamod
- riskerar att fastna i alkohol, droger

Clownen måste få uppmärksamhet hela tiden

- smärtsamma känslor såsom otillräcklighet, att inte vara viktig för någon
- längtar efter att bli sedd för den han verkligen är, att bli tagen på allvar
- stöter bort det han vill ha
- måste vara medelpunkten, grips av panik om han inte är det
- han behöver oavbruten uppmärksamhet för att kontrollera sitt inre kaos av känslor, upplevelser och behov
- han har en stor avgrund inom sig
I det inre ligger otryggheten på lur
- han har inte umgåtts och fäst sig vid någon som den han verkligen är betyder det att han är både otrygg och rädd
- han lever utanför sin flock
- rädd för vrede och sorg Arbetsplatsen är ett nöjesfält
- han är omtyckt
- kan bli för mycket, man blir trött på honom
- kan få andra att känna sig osäkra
- han står inte ut om uppmärksamheten är riktad för länge åt annat håll, kan då kläcka ur sig något irrelevant, kan upplevas som ett sabotage
- ingen har någon riktig relation till clownen


Imorgon - Hopp?

Tapetblomman - Det osynliga barnet som vuxen

Det är ett barn som inte existerat. Dess uppgift är att befria sina föräldrar från att ta hand om ytterligare ett barn när det saknas kraft. Barnet förstår att dra sig tillbaka från en värld där det saknar plats. Det får existera genom att inte existera. Barnet bygger sig en egen värld, där det får allt .

Tapetblommans problem är avsaknad av tillhörighet.

- längtar efter kontakt och uppmärksamhet, samtidigt livrädd för all uppmärksamhet
- flyr det som det längtar efter
- tagit med sig bristen på tillhörighet och gemenskap
- den vuxna är tystlåten och blyg, talar lågmält
- slår ofta ner blicken, svårt att se andra i ögonen
- drar sig undan, vill inte vara medelpunkt
- står vid sidan om
- tillhör inte gruppen
- till det yttre oansenlig som möjligt

Budskap:
- jag har inga åsikter, tankar, känslor eller värderingar, om jag har några behåller jag dem själv
- bry er inte om mig
- håll bara på med ert eget
- låtsas som om jag inte finns
- det gör ont att bli uppmärksammad, håll er undan

Synlig av misstag

- kan bete sig nyckfullt i olika situationer
- det brister i gråt och rusar ut ur rummet mitt under ett möte utan att de andra förstår varför
- förstår inte sina reaktioner
- ökar rädslan för sociala situationer
- oändligt snällt, vill inte vara till besvär
- drar sig tillbaka om det blir sårat, vill inte visa det
- förvirrat över sin vrede, snällhet blir en strategi som hjälper honom att behärska sin vrede
- omåttligt rädd för andras vrede
- rädd att trampa någon på tårna
- ger utrymme till andra
- rädd att visa sin begåvning t ex på en arbetsplats, blir därför lätt förbigången
- står inte ut med att göra fel
- i sitt inre otrygg och fylld med rädsla, kompenserar med yttre trygghet, ex gör samma saker på samma sätt
- rädd att ge sig in i förhållande. Det mentala problemet blir en del av identiteten
- upplever att saker bara händer
- inser inte att det genom sina egna val driver sig själv till att stå utanför
- upplever att de har mentala problem


Känslor döljs bakom snällhet

- ser inte sig själv
- saknar förmågan till växelverkan, kaos inom dem
- förstorar eller förvränger känslornas betydelse
- vreden kan förklä sig i bisarra och våldsamma fantasier
- den egna vreden har blivit främmande, räds sin egen vrede
- vreden är dold bakom snällhet
- genom sin snällhet nonchalerar de sig själva
- de upplever sig själv kroniskt sårade
- bär på en skam, skäms för sina känslor, tankar, behov, för sin egen begåvning, skäms för hela sin person
- upplever att de är annorlunda, därför behöver de gömma sig
- brist på kärlek blir hon kränkt, ger skam Det osynliga barnet döljer sin begåvning
- har länge varit en observant beskådare till livet
- tillintetgör sin egen kreativitet
- övertygad om att bli hånad
- ser på nära håll och med skärpa det som det behöver och saknar men kan inte ta del av det
- kan betraktas som konstig
- planerar noggrant vad de ska säga vilket leder till att det blir för sent
- uppfattas som harmlöst, söt och ofarlig
- får uppdrag som andra inte vill utföra
- klamrar sig fast till en människa som endast antyder att hon trivs i hennes sällskap
- andra kan uppleva att de befinner sig i närheten av ett svart hål och är rädda att bli slukade- när han upplever sig trygg då kan han börja uttrycka sin vrede, det osynliga barnet uppnår således gemenskap med en annan människa genom att först känna en stark vrede gentemot henne

Imorgon - "Clownen"

Syndabocken - som vuxen

Syndabocken som vuxen

Var en gång ett barn som behövdes som bortförklaring till familjens problem. Han fick bära föräldrarnas synder. Familjen har problem därför att barnet betedde sig på ett problematiskt sätt. Han drivs ut i ödemarken tillsammans med andra ödemarksbröder. Tecken på ödemarksidentitet:

- det han gör sker det alltid på bekostnad av andra
- signalerar med sitt beteende att han ser andra som objekt, inte som subjekt
- ser dem bara genom sina behov och därför ser han dem inte alls
- han har inte internaliserat förmågan att se och driva kollektiva intressen
- ingen förmåga att känna skam
- oförmåga att identifiera sig med arbetsplatsens kollektiv och driver inte heller dess intressen
- känner ingen samhörighet med andra
- blir ensam med sina känslor, tankar, erfarenheter
Risk att alkoholen ersätter relationerna
- alkoholen blir hans vän, isorger, glädje, vid motgångar osv

Relationerna "förtingligas"

- han behöver andra men låter aldrig andra behöva honom
- andra människor blir föremål för honom
- andra människor finns till enbart och uttryckligen för honom
- de är bara intressanta när han kan få ut något av dem
- svårt att samarbeta
- saknar vuxenheten, förmåga att se på sitt eget beteende
- självisk, kan inte ta hänsyn till andra -
andras framgångar upplevs som hot
- han förväntar sig att andra ska beundra honom
- tar helt åt sig äran om ett initiativ på arbetsplatsen blivit en framgång
- ofta oberäknelig och hans reaktioner är svårförståeliga eftersom han lever i en annan värld än sina arbetskamrater
- han är inte ärlig, överdriver sina framgångar, kan ljuga om det behövs
- han är inte sann i sitt känsloliv, han förmår inte visa sig som den han är inför andra

Syndabocken manipulerar andra

- ber inte andra om hjälp , skulle då stå i tacksamhetsskuld till dem och blir tvungen att erkänna att han inte klarar sig ensam
- försöker påverka andra genom manipulation
- han klarar inte av jämlika förhållanden
- hans behov är så stora att han förmår inte att se andras, han ser andra som potentiella mödrar

Syndabockens oförmåga att ta hänsyn till andra kan också bero på att han aldrig har blivit frustrerad. Han har fått för mycket och man har aldrig sagt nej till honom. Han har uppfostras till prins som enbart har rättigheter och i8nga som helst skyldigheter. En sådan person betraktar han som sina betjänter. Han kai^ inte säga nej till sig själv I detta fall har symbiosen varit alltför stark

Skammen isolerar

- han kör över andra och gör sådant som strider mot hans egen moral
- han utnyttjar andra och fungerar inte enligt sitt kollektivs regler och normer, därför upplever han skuld
- han ändrar inte sitt beteende trots skulden
- han är inte mogen att avstå från barnets rättigheter och bli vuxen
- han sviker sina löften

Den obearbetade vreden saboterar relationer

- bär mycket vrede inom sig p g a att ha blivit övergiven
- tar sig uttryck i ett oförklarligt behov av att bråka, river upp himmel och jord
- de obearbetade upplevelserna av övergivenhet kan leda till att syndabocken själv överger andra innan de hinner överge honom
- han saboterar relationer, sviker sina löften och är otrogen
- riskerar relationen att bli allvar stiger han ut ur den

Avunden beror på den egna bristfälligheten

- han står inte ut med att andra får något som är fint och gott eftersom hans eget behov av det är så starkt
- han är avundsjuk på andras framgångar, på den uppmärksamhet de får, på deras löneförhöjningar
- blir lätt misstänksam
- betraktar sig själv som värdelös
- förstår inte att två människor kan ha framgång samtidigt Han är benägen till avundsjuka

Lästips: "Tusen små bitar" James Frey

Imorgon: "Tapetblomman"

Räddaren - som vuxen

Räddaren som vuxen (ofta den som understödjer och står den beroende närmast i en familj)

Räddarbarnet är den person i familjen som intuitivt lär sig att känna in andras känslor och behov och börjar styras utifrån dem. De tänker alltid på saker ur andras synvinkel, kring sig själva. De vill försäkra sig själv om sin egen rätt att existera Genom att ge åt andra söker de bekräftelse på att de är värdefulla.

Räddaren är sensibel när det gäller att ana sig till vad andra väntar sig och behöver

-de går så att säga in i den andra personen och lever den andras liv utifrån det
-på så sätt bär de ansvaret för sånt som inte hör dem till
-hittar snabbt personer i sin omgivning som behöver dem, ser sina egna föräldrar i dessa människor och inser att de inte klarar sig utan dem.

Räddaren är övertygad om sin egen styrka och andras svaghet

-de har ett starkt kontrollbehov
-de har svårt att förstå att andra är kapabla att ta hand om sig och sina uppgifter
-när de härskar använder de makt
-de söker sig till yrken där de får omge sig med svaghet, känner sig lätt attraherade av alkoholister
- de omger sig med bördor i sitt arbete, i sin familj, i sina vänskapsförhållanden

Räddaren maskerar själviskhet till osjälviskhet och för sig själv bakom ljuset

-svårt att skilja på var de själv börjar och var andra slutar
-svårt att se andra som separata varelser med rätt att ta ansvar för sig själva och sina handlingar
-andra människor är en förlängning av deras behov att hjälpa
-de försöker ge andra vad de själva saknar vilket kan innebära att de rör om i andras självliv utan att ha fått tillåtelse till det
-de blir osjälviska på ett sjukt sätt - de ger för att få
-räddaren har svårt att svara på frågor som: "Hur mår du? Vad behöver du just nu?

Räddaren blir utbränd i sin roll

-lugnande mediciner kommer lätt med i bilden
-ett grundläggande synsätt är att livet ger dem bördor
-de upplever att omvärlden inte ger förståelse, när de under åratal vittnat om sin styrka
-att se svaghet hos sig själv är detsamma som att gå under
-sårt att inse sitt ansvar, upplver ingen frisk skuld

Vilka är de känslor som Räddaren inte kan möta och känna igen?

-vreden de upplever när andra behandlar dem illa och att de ingenting kan göra
-vreden är farlig för dem
-kan inte uttrycka vrede på ett konstruktivt sätt, blir en hatfylld människa, uttryckt i överlägsenhet, bitterhet och förakt för andra, höjer sig över dem, svårt att respektera andra
-vrede och skuld leder till fysiska symtom, huvudvärksattacker t ex
-bitterheten gör dem glädjelösa, förtvivlade, väntar sig inget av framtiden, når inte kreativiteten inom sig, blir fastlåst i stela mönster.

Räddaren glömmer sina egna behov

-deras behov tillfredställs aldrig, behovet av närhet
av uppskattning, bli förstådd och hörd för den man är
-upplever att de aldrig gjot tillräckligt
-de kan känna djup ensamhet trots att de är omgivna av vänner o familj


Imorgon - "Syndabocken"

Lästips: Här finns ett långt utdrag ur Lena Holfves "Botten upp"

Hjälten - som vuxen

I serien "medberoende" har vi nu kommit till Hjälten. Samtidigt märker jag hur snabbt mina få, men ändock läsare, flyr denna blogg till förmån för lättviktigare gods.

Oförtrutet går jag dock vidare och sprider - i mitt tycke - ett alltför glömt och maskerat problem. Dessa roller kan även uppstå i familjer av dysfunktionell karaktär. D v s missbruk o beroende är inte nödvändigt för att dessa roller skall kunna utvecklas. Stark känslokyla och dålig kommunikation ärockså grogrund för de här rollerna-

Hjälten som vuxen (oftast en han...men kan mycket väl vara en hon)

- han har ingen fritid
- tvungen att lyckas annars är han ingenting
- påträffar honom ofta i ledaruppdrag eftersom hans offervilja och seghet är unik
- försummar sig själv, sin äkta hälft, sin familj och sina vänner
- strävar enbart efter framgång
- hans människovärde mäts efter prestationer och framgångar
- själva livsinnehållet förstår han inte
- i allmänhet har han inga vänner
- talar ofta vackert om sin familj och sina vänner men i praktiken är det annorlunda
- försummar sina närmaste, glömmer löften han gett dem, prioritera viktigare saker, förhåller sig likgiltig till dem
- de undervisar ofta andra
- han har alltid en giltig orsak till sin glömska och sina försummelse
- han lever ett offers liv; saker och ting bara händer utan att han förstår att välja och ta ansvar för dem
- han väljer stressen för att inte behöva stanna upp, skulle han stanna upp skulle han se sådant hos sig själv som han inte vill se

Arbetet blir en tvångsföreställning

- han blir med största sannolikhet arbetsnarkoman = inte kan låta bli att arbeta
- planerar till och med sin semester
- viktigt att ha sin kalender fulltecknad
- han vet inte vad det är att bara vara
- han har till och med svårt att ta semester
- han försummar sig själv och sin hälsa
- han lyssnar inte till sina trötthetssignaler från kropp och psyke Han riskerar att på kemisk väg bli arbetsför , antingen med hjälp av alkohol eller medicin eller båda. Hans arbete kommer in i hans drömmar och finns med i uppvaknade!

Hjälten lever i framtiden

- hans goda liv börjar sedan ...... Hellre död än arbetslös
- döden kan ses som enda alternativet om hjälten blir arbetslös
- livet känns meningslöst
- ingenting återstår om arbetet tas ifrån honom
- svaghet framstår som ett tecken på sammanbrott
- självmord blir ett extremt sätt att kontrollera sitt liv

Hjälten existerar inte utan sina hjältedåd

-andras framgångar och strålglans upplevs som stora hot
-han måste få vara nummer ett överallt, annars går han under
-folk som på något sätt hotar honom ex genom bättre kunskaper måste elimineras
-om fel o brister avslöjas upplever han att han är fel - inte att han gjort fel

Hjälten söker sig själv men hittar inte fram

-känner sig värdelös
-i själva verket har han ingen nära vän, i nödsituationer försvinner de som han räknat med
-smärtsamt att konstaera att han inte har någon relation till sina egna barn
han behöver oavbrutet bekräftelse på sin existens

Få känner någon som helst närhet till honom

-han låter ingen komma nära sig
-de flesta vet inte vem han verkligen är
-han är ensam trots att han väcker beundran hos andra
-hjälten behövs men ingen verkar förstå att han själv behöver någonting

Imorgon - Räddaren

Medberoende - definition o analys

På varje beroende (och det rör sig om 10-15% av den vuxna befolkningen) finns det i snitt 5 närstående. Det torde innebära att så gott som alla har någon sorts relation till en alkohol-, tablett- eller narkotikaberoende familjemedlem, nära vän, släkting eller medmänniska.

De följande dagarna kommer jag att beskriva de roller barn till beroende kan ta under uppväxten. Dessa roller kan - om de inte bearbetas/behandlas - cementeras i vuxen ålder.

De identifierade rollerna i en familj kring den beroende är;
Hjälten
Räddaren
Syndabocken
Osynlingen (Tapetblomman)
Clownen

Men först...

VAD ÄR MEDBEROENDE?

De positiva känslor jag har för min egen person kommer från vetskapen att Du tycker om mig.
De positiva känslor jag har för mig själv beror på huruvida Du godkänner mig.
Dina svårigheter och mödor påverkar min sinnesro.
Min kraft går åt till att lösa Dina problem eller att lindra Din smärta.
Min kraft går åt till att behaga Dig.
Min kraft går åt till att ta Dig i försvar.
Min kraft går åt till att manipulera Dig att "dansa efter min pipa".
Min självkänsla stärks av att lösa Dina problem.
Min självkänsla stärks av att lindra Din smärta.
Mina egna hobbies och intressen sätts åt sidan.
Min tid går åt till att dela Dina intressen och hobbies.
Ditt sätt att klä Dig och Ditt uppförande bestäms av mina önskningar - eftersom jag känner att Du är en återspegling av mig.
Jag vet inte hur jag känner mig men jag "känner på mig" hur Du känner Dig.
Jag vet inte vad jag vill, jag frågar efter vad Du vill.
Om jag inte är medveten, förmodar och gissar jag.
Mina drömnar för framtiden är sammanbundna med Dina.
Min rädsla för att bli bortstött avgör vad jag säger och hur jag beter mig, likaså skrämmer Din vrede mig.
Genom att ge känner jag mig säker i vår relation.
Min egen bekantskapskrets minskar eftersom jag nu umgås med Dig.
Jag åsidosätter mina egna värden för att kunna ansluta till Dina.,
Jag värdesätter Dina åsikter och Ditt handlingssätt mer än mina som är betydelselösa.
Min livskvalitet är beroende av Din livskvalitet.
Jag behöver dig - därför älskar jag dig

VANLIGA TANKAR VID MEDBEROENDE
Jag är ansvarig för att andra skall må bra.
Det är inte OK att visa ilska öppet.
Andra människor är ofta opålitliga.
Jag måste fatta det rätta beslutet.
Förnuftiga människor bör inte vara arga.
Kärlek innebär nästan alltid smärta.
För att uppleva kärlek måste man offra något.
Oro är en stor del av livet.
Att förneka något är att förneka någon.
Jag känner mig ofta utan energi.
Jag känner ett stort ansvar för att ingen gör något fel.
Att ha kontroll gör livet säkrare.
Jag känner stor rädsla och obehag för att förlora kontrollen.
Det är lättare att tro att svårigheter skall inträffa än att tro på en bra framtid.
Jag tvivlar ofta ifall jag duger.
Andra behöver mig.
Jag känner ofta osäkerhet ifall allt verkligen blir rätt.
Det är lättare att ge än ta.
Fast jag gör mitt bästa så får jag ingen uppskattning.
Jag måste, borde......................
Jag har svårt att släppa kontrollen och lita på andra.
Jag känner ibland starkt att livet är hopplöst.

Som litteraturtips föreslår jag starkt "Bli fri från ditt medberoende" Melody Beattie"

Imorgon - "Hjälten som vuxen"

Efter Permafrosten….

Såg igår en snutrulle – Wallander ”Innan Frosten”. Utan att ha någon större insyn i de polisiära verksamheterna förutsätter jag att poliser i verkligheten har mer att ge än de jag såg figurera i rutan igår…Men, hallå!

Manusförfattarna måste ha blåst alla mandlar i burken. Kolla här; Vi närmar oss upplösningen… Wallanderdottern och en från Stockholm nedsänd snut hittar en Chrysler Voyager med två ton sprängmedel. Oj,…det var värst…ser dom ut att tänka - stänger försiktigt bakluckan och snokar vidare in i terrängen. Alltså, fanns det ingen detonator att desarmera, inga bilnycklar att ta eller på annat sätt göra den där bilen obrukbar? Nope! Då skulle nämligen den sanslösa upplösningen inte kommit med alls.

Nästa steg – en flock galningar med tomma fanatiska blickar sjösätter en bebis i vassen.
”Stå still, polis” ropar Wallander och en kollega. Alla flyr utom en…som blir skjuten i bröstet. Vart alla de övriga 10-12 tar vägen får vi aldrig reda på Utom två…far o dotter som flyr till tidigare nämnda Chrysler.

Bilen sätts i rörelse och en vild jakt vidtar… hur stabilt är det att jaga en van med tillräckligt med sprängämnen för att blåsa Ystads hamn tillbaka till ap-stadiet?
Stockholmssnuten får för sig att ta en Papphammargenväg över ett skånskt åkerlandskap. Det skiter sig och han tar fram värsta älgstudsaren och blåser skallen av bilföraren (istället kunde han kanske skjutit punka på däcken eller nåt annat polis-svenskt realistiskt…no, no… KILL! KILL!

Därefter går Wallanderdottern fram till sin f d skolkompis som manipulerats och blivit fanatiskt religiös och skall trösta/ta om hand. Denna förvirrade flicka förvandlas i all hast till en mekaniskt mördarmonster och avväpnar Wallanderdottern, tar kommandot och drar iväg med Chyslern och gisslan - riktning kyrkan där två homos skall gifta sig…men ack…hon far förbi, bryter ihop och släpper Wallanderdottern…kör några hundra meter och blåser sedan sig, själv, bilen, och filmen till ett enda fisigt slutcresendo.

Förresten går Prof. Coma i husköpartankar..igen. Enligt devisen ”Tillräckligt är inte nog” spanas det friskt efter en ångestladdad 70-talare i mexitegel. Beskrivning på Hemnet enligt nedan.

Gediget, arkitektritat 1-planshus med hel källare från -73 med otroliga ytor, större än man tror. Boarea 165 kvm med 5 rum varav 4 sovrum. Biarea 164 kvm med 4 stora rum samt förråd och hobbyrum. Mycket välskött och propert skick. Bastu och öppen spis. Fjärrvärme. Underbart fritt och soligt läge mot skogsdunge på lugn återvändsgata.

Prof Comas blivande objekt…vi önskar lycka till med Timell/maskulina klimakteriefasen.

Så fort mexitegel andas i min närhet tänker jag på filmen ”Familjehemligheter” med Rolf Lassgård…och det kombinerar Wallander och veckans tema ”Medberoende” som poppar upp imorgon. En P3-brygga av klass…om jag får säga det själv…

DAGENS BILD: utgår

Crippled by boredom...

Söndag 08:20 - tvättstuga. Ingen morgontidning. Men likt en redig scout attackerar jag tvättkorgen som om den vart full med godis. En maskin vittvätt med Vanish...rackarns bra. Bara en liten skopa i vittvätten och risk för snöblindhet vid mangeln efteråt - Yo! Mannen manglar sina lakan!

Värre är det med syntetiska träningskläder. Dom mögar sig fort och tar upp det sämsta av människans kroppsutsöndringar...trots att det känns som jag är ren, varm och torr under mina excersismässiga strapatser i morgonväkten.

Så blir det en monumental frukosttillredning med gröt, ägg, varma bröd, kaffe, juicer och sylt. Sterarinljus och En smärre farsdagsuppvaktning från töserna. Dom har köpt doftljus till lille far. Vackert. Och även gjort en spegel.

Resten av dagen idag går åt till samvaro med äldsta dottern...söndagspromenad och tennisträning.

Sökte jobb btw...men om jag överhuvudtaget blir kallad är osäkert. Jag säljer på mitt leverantörskap. Kan och vill inte sälja något som inte är levererat. Skicka fram hungriga unga människor som prenumererar på Shortcut och har Östermalmsfrillor (se exempel nedan) istället för en ullig Kojak med deft blick och softat sinne.

Min låga kommer under leveransen.

DAGENS BILD: Michel Gyring, David Barda och Peter Gustaf Vilhelm Hellstedt är tre entreprenörer från Östermalm med ett spektakulärt projekt som de ska tjäna stora pengar på (Bilden från svt.se)

2:a Långgatan lördag morgon ...

Poppade upp efter en tung dröm med återfall i ljummen greisk öl - smutsiga campingmiljöer och stirriga resplaner.

06:42 - en "Ein, zwei, polizei-marsch" med dagen till ära Madonnas nya i örat. Då jag smet in på Coopmansgatan för att beväpna mig med ett gäng mumsiga lökbröd blev det ridå. Franskmannen öppnar inte förrän 8 på lördagar- Mån-fre = 07:00. Eftersom det var trekvart kvar stolpade jag vidare i min pajjiga mundering och snek runt hörnet på Stigbergspuckeln och slängde ett förtrutet getöga mot "Restaurang Persikogården" - inbjudande namn måhända men klientelet där är detsamma som på räckan Galliano, KingsHead, Kellys o Sejdeln.

Ett gemenskapens "Desolation Row" inknött med Cahjo Shop som ett flin i ansiktet på de skumraskfigurer som stryker kring dessa vindpinade schapp. En Karl-Bertil Jonsson skulle onekligen passa in här en dag före julafton.

Nu trött och vilsen - har bestämt mig för en temavecka (det är ju så poppis i bamba bl a) och startar på tisdag med en upplysningsmission kring "MEDBEROENDE"

Japp!

DAGENS BILD: Lack Lack...??

Tapetblomma, clown, syndabock och hjältar

Essss.....har nu kommit hem efter en dag i ett källaraktigt prång och fått mig till livs mer näring kring medberoende, dysfunktionella familjer och det är smärtsamt, hårt och träffande för mig (clown/syndabock).

Vi såg en film oxå; "Under Påverkan" och även om den var från 1986
(kolla glasögonmodet...orsch...) så var den smärtsam - åtminstone när jag ser den med de ögon jag har idag.

Drömde skumt inatt - mycket mixar av små barn som var gamla, taxichaffisar som bara körde fel, trasiga hissar i Beirutliknande höghus och ett bastubad i en hall med draperade möbler... detta var på inget sätt en mardröm - men ofta - på senaste tiden har jag funnit mig i drömmarnas land och då varit under förflyttning - det står nog för något.

I övrigt är huvvet fullt av mask och tänk som jag släpper i annat forum...

Softar ner med "The song remains the same" framför TV:n ikväll

Återfaller även i:

DAGENS BILD: To fast to live in the balance (aka få avfarter - ger fler avarter)

Från Bild till Reflektion

Jag noterade igår att mannen med en av Sveriges mest lästa bloggar tagit kontakt och utgjutit sitt gillande över mina spröda alster på denna häringa bloggsajten.

Detta får mig osökt att jämföra det hela som om Horace skulle skvätta över någa prosala subtiliteter i snabel-a-format till Prof Coma - denne grådask-gamäng i den akademiska finkulturens esoteriska utmarker.

Vi som rör oss i bloggträskets kiosklitterära environger tiger still och lyssnar efter ljud från frack, hatt och livré.

För övrigt... igår lyckades jag se en DVD som klockade in på 26 minuter jämt - "Det sanna jaget"
Något av det bästa jag sett som förklaringsmodell då det gäller att förklara beroendeuppkomst och dåligt mående som ofta lindras med pengar, makt, spel, missbruk osv, tillfrisknande och den smärta det innebär att möta "sig själv" och finna vägen tillbaka till lekfullhet, sinnesro, harmoni, kreativitet och en ödmjuk ärlighet gentmot sig själv och andra.

Detta får jag allstå till mig - och får betalt för det. Vet inte riktigt hur jag skall förvalta min tacksamhet. Tacksamhet är handling - så är det. Får grunna vidare...

DAGENS BLD upphör tills vidare och ersätts av en daglig reflektion...

Men först och främst kommer vi att behöva ljus. Det är inte mycket som kan växa i mörker. Meditationen är vårt steg ut i solen.(As Bill Sees It,p.10)

Ibland tycker jag att jag inte har tid med bön och meditation. Då glömmer jag att jag alltid tog mig tid att odla ett destruktivt sätt att leva. Jag kan skapa tid för allt jag vill, förutsatt att jag behöver det tillräckligt mycket. När jag ska börja be och meditera regelbundet, är det klokt att anslå en viss tid åt det. På morgonen läser jag en sida ur "Dagliga reflektioner" eller gör en Dynamic Meditation och när jag går till sängs på kvällen gör jag ett sorts bokslut och ser om någon flyttat in i mitt huvud utan att betala hyra... Sedan tänker jag på allt jag har att vara tacksam för och uttalar ett tack. Jag behöver inte stänga in mig i en garderob för att be. Jag kan till och med be i ett rum fullt av människor. Jag försvinner helt enkelt mentalt ett kort ögonblick. Allt eftersom min vana vid att be utvecklas, upptäcker jag att jag inte behöver några ord, för en kraft starkare än jag själv kan och vill höra mina tankar i det tysta.


Senare på dagen idag återkommer Prof Coma med en andtruten viskning om sin egen andlighet som tydligen finns inom antikvariatens dammsamlande alster... och ger mig mailledes en rebus med ett gåtfullt lockrop om att jag skall förstå hans longörer om att han varit "gäst hos verkligheten" (detta fick mig att tro att han genomlevt en god natts sömn och mött sig själv i morgonväkten...så fel jag hade;


Pär Lagerkvists självbiografiska berättelse "Gäst hos verkligheten" utspelar sig i kvarteren runt Växjö järnvägsstation, där hans far var stationsmästare. I dessa kvarter har jag i all hast vankat omkring under morgonen.
Just nu är nerverna under kontroll. Ingen onödig alkohol. Pigg och vass, en förebild och Wonderboy ("är du bara 46 år - och redan så mäktig" sa en beundrarinna igår). Då gäller det att ödmjukt på morgonen återknyta bekantskapen med min ungdoms läsupplevelser. Detta är mitt andliga landskap, som jag har med mig hela tiden och då och utökar eller fräschar upp med en omläsning. I stället för att be, kontemplerar jag med hjälp av några odödliga rader i litteraturens universum. Låt var och en bli salig på sin tro.
Detta var rebusen.

En liten bild om smärta...

Ångade nerför Avenyn idag och såg en man på glid med typiskt "på-väg-till-jobbet-döda-ögonblicken".

Som i en tjusig pilsnerfilm stolpade jag fram till min kollega och vässade tungan; "Tjenare mannen, så du går här och drömmer om lata dagar, feta checkar eller kanske en kaffe med ostfralla?"

"Nej, jag är bara trött..." Så gick det med den klichén.

Senare på jobbet blev jag otroligt trött när jag fick en fyll-kund i luren. Jag har svårt för berusade människor när jag är i tjänst. Såsig, sa Bull. Dimmig var ordet, sa Bill.

Den här snubben bodde uppe i skogen och hade noll koll på sina försäkringar - började svamla om husbock o mögel när det var en bilskada... ja, ja.

Piggar upp mig med ett insteg i Nordstan. DÄR är det bra att vara. Det prövar mitt tålamod ytterligare.

Skall f ö försöka mig på reprisen av "Godmorgon alla barn". I måndags hade jag en ivrig kvinna vid min sida.

Den älskade varelsen har mött ljuset i Dalarna...helt klart. Varje dag får jag höra om händelser som är ovanliga. "Jag älskar den gråa hösten" eller "Idag sjöng jag för full hals genom Gnistängstunneln" Så gott att höra... det värmer ett fruset tjänstemannahjärta.

Avslutar med lite reklam...


DAGENS BILD: Grym...på Gym

Att bli vid sin läst...

Krig har utbrutit mellan Prof Coma och mig.

Sedan mannen med sen stela läppen och de rigida värderingarna konstaterat att; citat: "Jag orkar numera inte ens genomföra ett hederligt mellansvenskt samlag utan att få träningsvärk"

förundrade jag mig över min lille kamrats förmåga att trots allt ta sig runt ett Lidingölopp utan att förgasas (låt vara att löparbilderna på mannen i fråga hade lite "captured by officers by the law" över sig).

Tydligen har insikten om livets skörhet och en mental nådastöt genomfarits denne man - han kommer nu att släpa sitt stoft till närmsta Gym för att vederbörligen tänjas, böjas och bändas i.

Glad över detta...och givetvis med stygghetens skickelse kved jag ur mig ett mail med pronomativa uppmaningar - svaret lät inte vänta på sig: (se nedan - i grönt givetvis.)


Rekommenderar verkligen att Hr Prof Coma tar tag i
1. Sitt liv
Redan förverkligad relationellt, professionellt, andlingen och materiellt.
2. Sig själv
se ovan
3. Sin kropp
kan bli bättre
4. Sina böjelser
Vilken puckel? Något roligt ska man väl få ha! Jag behöver belöning. Därför flår jag katter, sparkar barn och köper sprit.


(Notera alla böjningsformer av SIG)
Snart kan väl du och Efva Attling starta föreningen PP (personliga pronomina) med tanke på hur hennes enda hit var uppbyggd. Själv jobbar jag i en branch där det är en dygd att hålla personliga pronomina borta från den objektiva prosan. Och sen kommer det någon distansutbildad själskvackare (du!) och tycker att han funnit tecken på förträngning. Äh, gå och dra något gammalt över dig. Förträngningar i förhuden led jag av som 12-åring. Det enda jag numera lider av är beklämdhet över mina medmänniskors brist på distans och lyft.

Det ser m a o ut att bli en spännande dag... förresten så sprack alla försök att lägga huvvet på sned och bara le mjukt mot minomgivning - men jag tappar inte modet - återkommer imorgon.
Kan skylla på att min Dynamic Meditation gick om intet imorse.

Dagens bild är inställd till följd av mental svärta...

Läser nu i höstkvällens skymning om ilska, vrede och aggression i DN och finner det bäst att tagga ner och skämmas något....

"Oral-sadistisk melankoliker"...

...skulle det vara jag? Någon kallade mig så i helgen apropå mina bloggnedslag

Tar det lugnt några dagar och försöker vara sockersöt o len i truten... skall därför INTE recencera Folktoppens final och dess programledare och inte heller ge mig på någon djupare analys över väderläget i det kontantlösa Göteborg.

Konstaterar dock iskallt att Salong 6, rad 7 på Biopalatset är bästa stället att se "Wallace o Gromit och varulvskaninens förbannelse" på. Filmen får fem feta fullmaktsstämplar...

Led Zeppelin - ett Polarpris. Inget ont som inte för något gott med sig...

Äntligen kommer de riktiga rockrävarna in i finrummet. Stairway to heaven är en av de bästa alster som kommit ur en rockgrupp. Bohemian Rhapsody, Like a Rollin' stone, Layla och Sympathy for the devil ligger i samma kluster av melodiska magvärmare.

Jag har förresten börjat advertiza mig på Bloggfrossemannens comments-svans. Allt i syfte att uppnå fler läsare med mina dolda syften om att öka medvetenheten i höstrusket. Hängde på det tyska drevet apropå en man i transunderställ..eller nåt.

DAGENS BILD: Göteborg 6-7 november

Vuxenpoäng?

Idag är det söndag...Halloweeeeeen...min kvinna kommer tillbaka från vidderna vid Siljans södra strand.

Tid för eftertanke...kontemplation. Efter en vecka med blogg-tugg i den högre skolan för ilska, tillkortakommanden och ängslan över andras beteenden kan det vara gott att grotta ner sig i några deviser som är framtagna ur "Moraliska o Andliga värden i uppfostran o utbildning "- som används av Los Angeles City School som en del i deras läroplaner (verkar ju funka...sådär..men det skrivna behöver inte vara sämre för det.)

Framförallt så är detta - som jag ser det - SKARPA vuxenpoäng ...d v s inget tjafs om radhus, samal rabattkuponger eller ägna sig åt trädgårdsodling...detta har på nåt vis en annan dimension

Låter söndagen vara som den är och förflyta utan att göra så mycket åt det... en stund i min nya meditationsstol blir det iaf... den är "forrestgreen" DiLeva har en lila...har jag hört. Lila - schizofrenins färg...

En vuxen människa

1...........är tacksam för kritik och glad över den möjlighet att växa som den ger henne

2...........hänger sig inte åt självömkan, ...har börjat bli medveten om att hela Iivet styrs av lagar som utjämnar orättvisor i långa loppet.

3...........väntar sig inte specialbehandling från någon annan människa.

4........... behärskar sitt humör.

5...........uppträder balanserat i krissitualioner.

6...........än inte lättsårad

7...........tar ansvaret för sina egna handlingar utan att försöka hitta ursäkter.

8...........har vuxit ifrån "allt-eller-intet-stadiet". Hon förstår att ingen människa eller situation är helt och hållet god eller helt och hållet dålig och hon börjar uppskatta den gyllene medelvägen

9...........är inte otålig över rimliga förseningar. Hon har lärt sig hon inte är den som bestämmer över universum och att hon ofta måste rätta sig efter andra människor och vad som passar dom.

10........är en god förlorare. Hon kan ta ett nederlag eller en besvikelse utan att gnälla eller klaga.
11.........oroar sig inte i onödan över saker hon inte kan göra något åt

12.........ägnar sig inte åt att skryta etter visa sig duktig på socialt oacceptabla sätt.

13........ är uppriktigt glad när andra har framgång eller tur. Hon har vuxit ifrån avundsjuka och svartsjuka.

14........är öppen nog att lyssna eftertänksamt på andras åsikter.

15.........är inte någon kronisk felfinnare.

16.........planerar saker och ting i förväg istället för att lita på stundens ingivelse.

Slutligen tar vi en titt på andlig mognad.

Den andliga mognaden innebär att man.....

1...........tror på en kraft starkare än en själv.

2...........känner sig som en organisk del av heta mänskligheten och lämnar sitt bidrag
till varje grupp som man är medlem av.

3. ..........lever efter den andliga innebörden i den gyllene regeln:

”Älska din nästa så som dig själv.”

DAGENS BILD: Höst på väg ut...

Friday of my kind...

Jackson Browne är en spänstig kille...han har vart ihop med Darryl Hannah, sjunger med lenaste sängkammarrösten och har kvar sitt amerikanska hår. Just nu har han släppt en "Acoustic Live"...och den får snurra runt i DVD:n ikväll.

Hela dagen har jag suttit i en källarlokal och pluggat personlighetsstörningar - endast ett avbrott för lunch på Thai Garden och en liten promenix (Lasse Holm-jargong) längs Långgatorna. det blir som att praktisera det här med personlighetsstörningar. Mycket böss på dom gatorna..speciellt kring Wandas...

En kväll utan töser...särbo..inte ens min inbo är på plats...mol allena...det var länge sen... Tror att Trent Raznor från NIN och U2" får fylla TV-skärmen innan Sandman Enter...

Fyller ut med en liten kärlekstext om Sverige som jag hittade i hårddiskens innersta kurva..

På svenskt vis
Du vet att du varit i Sverige för länge när...
1. Du börjar tro att om det inte var för Stockholm, skulle EU och resten av världen troligen falla samman ganska snart.
2. Du tror att det är normalt att stå i videofilmad kö i en timme och att bli inspekterad av en vakt bara för att få en öl och träffa lite folk.
3. Du förstår inte varför intervjuade utlänningar inte hört talas om Sergels Torg, DN, Ålandsbåtarna och Spy Bar.
4. Du är övertygad om att det är EUs fel att maten är så dyr på ICA och Konsum.
5. Du kan inte namnge en enda gata i Köpenhamn, Amsterdam, Berlin eller någon annan stad i EU.
6. De enda länder du har personlig erfarenhet av är Estland och Danmark.
7. Du anser att "Folköl" reducerar gatuvåld, och att "Snus" är en av de viktigaste frågorna på EUs agenda.
8. Du ser fram emot att åka till Åland för att köpa skattefri sprit till högre pris än något EU-lands skattade sprit.
9. Du associerar ärtsoppa med torsdag.
10. Det första du gör när du kommer in på en bank, ett postkontor eller ett apotek är att leta efter kölappsmaskinen.
11. Du accepterar att stå i kö för att få ett könummer.
12. Suckande har blivit ett stående inslag i din vokabulär, så även "aha".
13. Du associerar fredag eftermiddag med en tur till Systembolaget och du vet att religiös helgdag betyder "Nu super vi till!".
14. Det bekommer dig inte att behöva betala 400 kr för en flaska billig sprit.
15. Du har ingen åsikt alls om att betala en förmögenhet för att tanka, 50 SEK för en lokal öl på en lokal pub och att betala den högsta inkomstskatten i EU.
16. Ditt inhemska språk har blivit klart försämrat när du börjat "äta medicin" och "hyra video".
17. Du tycker att Lasse Kronér är underhållande.
18. Du vänder upp-och-ner på din plastpåsesamling för att avgöra vilka du ska spara tills du går och handlar och vilka som skall användas till soporna.
19. Det är fullt acceptabelt att ta lunch redan klockan 11.00.
20. Din skohylla börjar likna en skoaffär.
21. En främling på gatan ler åt dig och du förutsätter att...
a. Han är full.
b. Han är galen.
c. Han är Amerikan.
d. Han är allt ovanstående.
22. Du stannar hemma en lördagkväll för att se på Bingolotto.
23. Lugn och ro är kul.
24. Det verkar förståndigt att åldersgränsen på Stockolms nattklubbar är 23 eller 25.
25. Anledningen till att ta en kryssning till Fredrikshavn är...
a. Skattefri vodka.
b. Skattefri öl.
c. Att festa.
26. Enda anledningen till att kliva av båten i Fredrikshavn är att äta pizza.
27. Det verkar inte så dyrt längre att lägga ut 800 SEK på drinkar och inträden på en kväll och du har blivit mer intresserad av alkoholhalten än namnet på vinet.
28. Det faktum att alla "v'n" och "w'n" är listade tillsammans i telefonkatalogen.
29. Du verkligen bryr dig om vem som vinner "Expedition Robinson".
30. Din gamla vana att alltid komma fashionabelt sent inte längre är accepterad, så du kommer alltid i tid.
31. Du inte längre inser att vita tubsockor inte passar till loafers.
32. Du inte längre är rädd för Volvon och Volvoförare.
33. Du har ditt eget innebandylag.
34. Du uppskattar surströmming.
35. Du inser att du diskuterar Carl Bildts politik.
36. Du använder "mmm" som en konversationsufyllnad.
37. En utomhustemperatur på 9 grader celsius är behaglig.
38. Någon frågar efter "three cheers" och du svarar "Hurra, hurra, hurra".
39. Du använder strumpor i sandalerna.
40. Du äter sylt till välsmakande rätter.
41. Du bara har två ansiktsuttruck, leende eller nollställd.
42. Du tycker att det är helt naturligt att cykla fast det är snö ute.

DAGENS BILD: Groda i snäckskal som röker på en feting... chict?

Landala Lobotomy...

Någon måste glömt att stoppa in alla sina tunnor i förrådet... jo..för så skevt som det blivit på Landalaplatsen nu...det finns bara inte.

1. Mannebratt sopade igen snyggaste godishålet med spel, trevlig personal och in stormade Coop Konsum och byggde ut... jaha..det blir väl najs? Upyrs! Hur en före detta trång butik lyckas bli ännu trängre...få ett sämre sortiment och nå en servicenivå i höjd med en tullstation på Balkan...det är mycket märkligt. Hela den affären är bara dyr, svår, ångestplågsam och på något sätt kundfientlig. Alltså... Konsum öppnar spelhåla o post. Då tänker COOP-personalen och nån som bestämmer; Tjoho vad bra...bäst att stänga när folk vill gå hit... vi hänger fisknät i kättning från 19 varje dag måndag - fredag mellan snabbköp och spelhåla/postoch har nödöppet tre timmar på förmiddagarna på lör-sön bara för att le i mjugg där vi pyser omkring i röda skjortor o gröna slipsar.....(påminner om delirium-lapricorns på S:t Patricks day )

2. Min frisör sa (det var på den tiden jag hade frisör...innan den totala Kojaktransformeringen "Hey, pussybaby...wanna see my popsicle") att Landalaplatsen skulle grävas upp och plattbeläggas..att den betonginramade fikigt avgiftsbelagda P-platsen skulle detroniseras och kvävas av grönt lull-lull. Hur blev det med det? Naj, naj...

3. Systemet slog igen och plötsligt var männen med Brånemarksmonterade levrar borta från regnskyddet...t o m deras luggslitna schäfrar med onda ögon var försvunna. Inte ens mannen med hatten och den oranga regnrocken - lädernunan "Pelle Pergament" syntes till (det är öppnat nu... Systemet...med självplock minsann...)

4. Enkelriktning och omöjligheter för angörning...mitt i allt detta vill någon polare till Kommun-Göran bygga en skyskrapa mitt i korsen...och riva macken med Björnen...ska det vara så här???


På väg uppför backen - Aschebergsgatan - så stannade jag till vid "Skojarbacken" och tog

DAGENS BILD: En ond bakficka...

Att runda sin kropp...

Frölunda torg är ett skumt ställe… ”trash meets culture & class”. Världsvant glider SUV:arna från Näset in och parkerar jämte sunk-Volvos från Grevegårdsvägen. Torghandel och handpappade skyltar med ”Bara extra billigt hela tiden. Tomatlass 15:-” Kring torgets prång och kulverts rör sig allsköns mänskliga existenser som för länge sen gett upp drömmen om en bättre värld och endast lever ur hand i grön påse.

Där har jag blivit satt på träningskur…jajamensam. Fettet – den krängningshämmare som avtagande ämnesomsättning med ålderns rätt framkallat har satts under sträng övervakning och kontroll. En PT – en liten ettrig kvinna med raka besked och tydliga budskap plågar skiten ur mig en gång i veckan. ”Personlig handledning & utveckling”..jotack.

I morse 05:25 – gack upp…ut i pissvädret och stegade upp 7-8 km i rent morgonursinne med Rammstein i mp3-spealaren. Inget annat än Rammstein kan få en rapp powerwalk på höstkanten att bli mer käpprak, högburen och stram. Nästan så en diktatorsmusche växer ut av bara farten.

Så – plågsamt medveten om att livets fåfänga driver mig att göra dessa revolter mot mitt softa, nyandliga liv (helst vill jag gå omkring i skoggrön mysdress och bara le mot alla) – finns det pigga effekter med mina utfall i Slottskogen och dess kringliggande terrängavsnitt i ottan.

Det är OK att tramsa runt i svarta kläder med reflex och tut i öronen. Har bara lite svårt att hantera Ipren-männen med hjälm och cykel…lite som ET-arna i ”Världarnas krig” ser dom ut. Ofta långa. Ofta i tight o trikåer. Ofta väldigt fort o plötsligt susar dom förbi med 26” hjul…feta breda däck. Hur går det ihop? Skall det vara ett sätt att ta sig fram fort? Endast ett svagt prassel av en GoreTexjacka hörs genom ”Zerstören”.

Och så … mitt disturbance…det främsta skälet till magsyreattacker före 7 på morgonen – dogwalk! Vad är det som pågår? Alla hundägare jag möter ser lika molokna ut. Bortappade, liksom. Som om hunden var ute och släpade på sin WCT/terylene-klädda rökande matte (jo…för en sur cigg i mungipan är ett obligatoriskt dog-walkingtillbehör).

Håll hund… men i koppel…var glad – tacksamhet är en handling och inte en känsla. Gack du ut hundägare och visa tacksamhet mot livet, hunden..denne människans bäste vän!

Har du bekymmer med det…som jag har t ex - skulle aldrig andas tanken om att skaffa hund… låt det lilla byltet få somna in till en bättre värld. Basta! Skall det hållas hund skall det göras med glädje, spänst och gott sinnelag. Seså… där kom visst en liten moralitet som slutknorr på ”Blogg the Dogg”

DAGENS BILD: På väg bort...eller iväg till? (Frölunda torgs spårvagnshpl - depressiv betongångest)

Gamlestan - Revisited

Igår kom jag på oväntat besök till en stadsdel jag noga undvikit i 10-12 år – Gamlestan.

Mitt första möte med den stadsdelen var sommaren –89. Till följd av en separation och frågeställningen ”What direction now?” hamnade jag i en ROT-renoverad 1:a.

Stadsdelen är metall! Du kommer inte heller därifrån så lätt. Söderut fångas du lömskt upp av SKF:s monumentala fabriksfasad som bara tvingar in dig i gyttret av gator med namn som Lars Kagg, Lotta Svärd, Skara och Brahe. I norr finns ett stort berg och en kyrkogård. Åt väst och öst ligger trafiksystääämens rondeller som asfalterade stridsvagnshinder i vägen för alla utbrytningsförsök.

I Gamlestan är det metall, håriga män och folköl som gäller… Metallica, rörmokeri och tvångsmäsig fredagsfylla. Mitt första möte med stadsdelen skedde i form av en tant i brun kappa och tygkasse som satt och sket i en buske utanför Konsum… bara en sån sak. Skall jag bo här?

I andra änden av den illgula hyreslängan där jag mitt i sommaren forslade in min säng, stereo och några illa klädda soffor ( jo…på den tiden var materialismen i sin linda) – jo, där bodde ett ”Poffi”.

Ett Poffi har lågskor i skinnimitation, loaferaktiga… och vita tubsockar. Denne Poffi hade också ett snett leende i alla lägen..och han var ständigt i rörelse. Jag såg aldrig den mannen vila i steget…lite av en dansbandsamfetaminist.

Nåväl.. senare samma höst när Öh var på besök för att se runt läder och knacka hallon var vi på ”Markurells”. Den krogen gick inte av för nåt…värsta sunkhålan på den här sidan älven…alla kategorier. Där var även Poffi och dealade påsar. Och kort därefter var Poffi försvunnen med bara en vilsen flickvän kvar. Poffi på kåken…jag är helt säker.

Jag hade också begåvats med en frireligiös granne ovanpå som hade en fet stereo där hon spelade upp kassetter där Ulf Ekman talade i tungor och skrek Halleluja. Tur jag hade egenproducerat rödtjut och närbutiken inom 100 m räckhåll.

Det var därför mycket stabilt att landa i hängmattan, Majorna efter två år i Gamlestan. Jag låter bli att gå in på kinakrogarna, pizzeriorna och tivoliversionerna av 7-eleven…typ Bazrans näröppet.

Ikväll ser jag ”Noll tolerans” – mest för att den är inspelad i Göteborg (inga scener från Gamlestan).

DAGENS BILD: 7-eleven - Gamlestans beta-version

Lokalsinne o Världsvana

Min blogg tenderar att balla ur…

Jag var inne på http://www.bloggportalen.se/ och såg mina goda intentioner från i somras…

Beskrivning: Om nyandlighet, tillfrisknande, ondgörelse, dagens låt, löpning och trivialiteter Publiceras av: En -59:a i marginalen med "letting go"-sinne. Ondgör mig över livets små skoskav, girighet, dumhet och handlingar mot bättre vetande.

Pytts… så har det inte riktigt blivit… vid en hastig självrannsakan finner jag mig ingeggad i ett gytter av ilska, frustration, självömkan. Kan det vara hösten? Kan det vara min brist på möten i en gemenskap jag tillhör? Kan det bero på min lust att stjälpa av mig dagens tankeaska i bloggens avfallskvarn för att sakta få se hur den delas ut till andra? För att se min counter i högermarginalen ticka vidare uppåt och sakta jobba mot en bloggare i Majorna som är anonym, ful i mun och pappaledig. http://bloggfrossa.blogspot.com

Funderar på att starta en ”skuggblogg” där jag kan vara anonym, vresig och totalt ansvarslös…men det är icke jag – numera. Jag föredrar på något vis att stå till svars och ta fullt ansvar i alla min angelägenheter. Att anonymblogga kan utsätta mig för oönskade frestelser…

Jag kommer att försöka att göra en sorts ”Landala Lö-nytt” Om stort, smått och skräp på krönet av Aschebergsgatan.

Tänkbara teman

Räkna A-lagare på karusellskyddet ute på Kapellplatsen (fotoblogga och porträttera ?)

Informera om på bensinpriset på Preem

Antalet ambulansutryckningar med sirén mellan 22-06

Publicera foton av affärsidkare på strippen Kapellgatan 2-12 med tillhörarande ”innanför skjortan-reportage”

Dessutom är jag lite besviken på min "sidekick" som transformerats till en "luddig filttoffla".

Inför helgen lovade Prof. Coma att hjälpa mig till 15 minuters berömmelse genom att författa ett styft mail till Aftonsnattrets Bloggtips. Vad hände?

Prof. Coma kom att under lördagsdygnets senare del ägna sig åt frosseri (en av 7 dödssynder - se vidare D Finchers "Se7en" -första mordet) bestående av feta ostar, överkonsumtion av alkohol och en kröning av pumpstationens mynning...

Hyfs, hut o hållning...!!!

DAGENS BILD: Höst i allén...bara en korsande spårvagn som saknas..

Tysk höst...

Så var det dags… en ny vecka med friska insatser, betydande utmaningar och en stor portion lättja.

Mina 4 hemuppgifter i terapeututbildningens 5:e termin som skall produceras ligger som en kvarnsten om halsen och bara väntar på att få mig att göra annat. Så lätt…

Efter att ondgjort mig över män i arbetskläder och illasinnade verktyg är det dags att kasta sig över smutsiga tyskar.

Tyskar jag mött utomlands är ofta en uppvisning i lorteri. Första erfarenheten kring detta fenomen upptäckte jag på en sylta Georgetown, Penang, Malaysia för snart 20 år sedan. En Boris Becker-lik människa…fast märkt av annat än hårt arbete på centercourten uppenbarande sig och sände signaler… en annan tysk klev in i vår hyrda Holden och ville lifta från Brisbane och norrut. På grekiska chartermål är håriga armhålor 100% tyska och finns det handdukar på en solstol före gryningen är den givetvis tysk.

Igår var det så dags igen att stöta på detta bullriga folk. I en tågkupé från Uddevalla och söderut satt ett sällskap. En titan med svettig grönrutig skjorta och en frisyr som sedan länge varit i behov av tvätt orerade med sinna tyska medsystrar tills han tystnade i höjd med Stora Höga och tog fram en bok; ”Das Ekel aus Säffle”… så passande.


DAGENS BILD: Tysk man under turistutövning

Lika som bär...??

Det finns män som vurmar för olika saker...

Några blir brandmän...en del spelar boll...andra börja sjunga opera medan vissa sysslar med lagerhållning, flyttning och magsinering.

Har föga förståelse för de som startar flytt och magasineringsföretag.

Vad kommer det sig? "När jag blir stor skall jag inte köra lok, bli polis eller popstjärna. Jag skall skaffa ett stort hus där andra människor kan stapla sina saker i små utrymmen".

Är det så dom tänkt? Dom som blev VD:s i flytt- o magasineringsföretag....för att inte tala om saneringsfirmor..."Jag skall ha ozonkammare för brännskadade möbler, vattenskadade lägenheter skall jag kasta mig över och ställa in avfuktningsaggregat (smaka på det..aggregat...) plocka husgeråd i lådor och köra till återvinningscentralen. Jag skall ha en ilsket röd overall och bära saker mellan bil och hus..."

Ja, ja... bättre det än att bli pastor i Knutby...det kan gå illa..det gick väldigt illa. Tycker mest synd om han..den andre...som är så lik - GI-gurun... att saluföra glykemiska index som affäridé är OK...men nunan är förskräckande lik en som enligt egen utsago "betett sig som en riktig gris"

DAGENS BILDER: Freddan o Helge...lika som bär?

Warum alle männer mit hosen für arbeitsschaft?

05:34 - tittar ut på Kapellplatsen...

En man blåser löv
han blåser löv
för sista gången i livet
blåser ha löv
sedan går han in i högen...

Så ...ungefär...lät en dikt som jag fick mig till livs av en gotländsk poet som stack in huvvet i det veritabla getingbo som bara en flock hormonstinna centerungdomar kunde uppbringa våren 1978. Platsen var Stjärnhov strax utanför Gnesta och jag var där på nån sorts verksamhetsledarkonferens (läs gathering by booze, politics and enviorment romantics).

Alltnog... imorse såg jag en man blåsa löv utanför och tänkte då...

Hur kommer det sig att denne man valt att blåsa löv mitt i ett bostadsområde vid pass en timme före morgonrodnad?

Fanns det måhända inte andra platser att dra igång detta helvetesaggregat? Drottningtorget?
Götaplatsen? Ullevi?

Svaret kom fortare än jag kunnat ana. På min jonne svampade jag ner för backarna mot city i riktning Kruthusgatans Bussterminal. Avhämtning av gods. På väg ..åter ser jag mannen med lövblåsen. I Brunnsparken.

För att odla begreppet "mannen som gör vad som faller honom in" stegade jag av cykeln...gick fram till mannen och gestikulerade lite...blåsen gick ner på tomgång. "Hörru.. (bara en sån öppning)... kan du inte börja blåsa löv här nästa gång och blåsa på Kapellplatsen efter 7 på morgonen...den där blåsen väcker hela kvarteret och jag blir irriterad...jag skulle bli jätteglad om du visade mera hänsyn?"

Han såg på mig som om jag kom från en annan planet...muttrade något om arbetsscheman som skulle följas och fortsatte blåsa. Där fick jag för min strävan att leva som jag lär...

DAGENS BILD: spela boll med lövblås - ny OS-gren?

Att göra det rätta..?

I mina kommentarsspår kring det här ansträngda försöket att genomföra ett bloggår...vad produkten sedan skall användas till är oklart - genljuder mothugg, aversion och imposanta gliringar.

De lugubre Prof. Coma ser till att nycklar till mitt förflutna vrids om och framkallar magsyreattacker samt hänger sig åt frosseri i felaktiga yrkesval, snödda företagsprocesser och noblessens feluttal av grönsaker som oftast kostar 39:90 kg på Konsum.

I de försök jag genomfört de senaste 4 åren - att genom daglig självrannasakan, andligt bygge och en betvingande lust att inte unna mig lyxen att vara orolig, irriterad eller missnöjd - har jag funnit att blogggen är det andningshål jag behöver för att borsta av mig den smuts som fastnar i mötet med andra människor, de intryck som media levererar och de tankefoster som ständigt virvlar runt i en 46-årig hjärna...marinerad under 20 år...blottlagd vid 40...ständigt nyfiken numera - om jag dristar mig till en egen-recension.

Mina vänner i terapeututbildningen uppmanar mig att vara mer spontan...vad är det?
I jämförelse med vad? Jag vill gärna ha en plan för dagen. Att som flera av de terapeutiska människor jag mött (de är i många fall nån sorts korsning av Basil Fawlty och Thomas di Leva) inte ha någon ordning alls på vare sig nutid, dåtid eller framtid...utan istället famla runt i nåt sorts känslomässigt kosmos - tilltalar mig inte alls...jag skulle stiga till väders...stranda på nån meditativ beach i Goa eller Kerala.

Mannen som gör vad som faller honom in... skulle det vara jag???

Hmmm...tål att tänkas på. Jag oroar mig dock för att börja agera utifrån det jag tänker och känner. Att låta mage o hjärta styra utan att plocka med huvvet i processen kan få ödesdigra konsekvenser. Detta resonemang för jag helt utifrån upplevelser från förr...speciellt vid pass 03:00 natt till söndag i lokaler där ja är ja och nej kan vara kanske...

Vilar i detta...

DAGENS BILD: Förvirringen tilltar...

Bacon = Bäjkån eller basón

Går idag...en morgon då jag ruar mig för ett besked från min revisor huruvida jag skall betala 30000 mer i skatt eller inte...

Men det var knappast därför jag vaknade kl 03:53 (se "Amityville Horror") och därefter låg och vred mig som ett av gårdagens ondgörelseverktyg i sänghalmen...

På senare tid har jag upptäckt att vuxna människor börjat kalla rimmat sidfläsk för "basón" (som basun...fast med "o").

Det ororar mig mer än 30 papp...Konstigt, va???

DAGENS BILD: Basooon...eller vad?

Hornbach horror...

Att plocka med döda ting. Att lägga ner sin själ i död materia som trä, järn rör, metall, klämmor, stag, grepp och fuktspärrar.

Att se varje nedbrutet torp som ett erigerat renoveringsobjekt med en Timell i varje vrå får mig att gå sönder av apati.

Jag hoppas denna inställning fortgår för resten av mitt liv. Min fria tid vill jag ägna åt mig själv och andra LEVANDE varelser. Bygga relationer, utveckla mig som människa.

Närhelst ett flåsigt extreme-homemake-over-program poppar upp får jag eksem. Känner mig mentalt stelopererad och går ner i depressiv spagat. Inte ens den framlidne Ulf Schenkmanis och hans "Trädgårdsdags" kunde få mig att vederkvickas eller tilltalas.

Matprogram... handlar om ting som levt..men nu dött eller huggits ner för att tillfredställa mättnadsbehoven...ligger på gränsen.

Återstår Relations-TV... OK.

I min egen värld är datorer, hårdvara och skärmar ett nödvändigt ont. En förenkling av vardagen som till viss del tilltalar mig...som ger mig tid över att njuta och vegetera i soffa o säng...bara tryna och må bra för att emellanåt sträcka ut mina små taxben längs någon längre cykelväg eller trilskas med vikter.

Fram för odlandet och snickrandet av inre välbefinnande, harmoni med självet, omgivningen och de små varelserna från yttre rymden (blidkar jag di Leva nu...???)

DAGENS BILD: otyg...inte verktyg

g

Aluminium...

...på sin höjd.

En måndag som kom att bli något utöverdet vanliga i avseendet; tristess, hög arbetsbelastning och ekorrsnurr....

Förmodligen helgens njutningar som kontrasterar.

DAGENS BILD: mörker....

Paradise City...

Göööööteborg... säger bara det.

En söndag i oktober Monumentala höstfärger. Regnvått, sol och löv.

Med studsiga steg mot Järnbrott för att ta ut det svarta stålet. Som nu ägare till en Cresent Logic LTC X 8 trampade jag frejdigt in mot stan längs Säröbanan...tog ett varv i Slottskogen och jopnnade friskt upp för Säldammsbacken. Hejade på pelikanerna och flöt ner i Hängmattan för ännu en stilla stund med kvinnan, lökbröd från franskmannen och nyblandad müsli.

Har ÄVEN lyckats installera hårdvara i burken. 4 nya snabba USB-portar och en extern hårddisk för diverse backups - ett måste.

Njuter av kvällen - töserna kommer snart.

Stilla skymning över Gotham City

DAGENS BILD: Göteborg, Göteborg, Göteborg

Transformering

När Mondeo blev lyxbil, när X2000 blev skakig Intercityfärd och Nemo upplevde sig som strålskadad besvärlig och stelopererad...

Mycket händer under några klara dagar i trakter där tågen passerar varje kvart och sanmhället sover. Rönninge satte definitiva avtryck. Se vidare www.tallidenkonferens.se där det rummet jag sov i finns med på bild.

Läste så ut Östergrens "Gangsters" som skall vara en fortsättning på "Gentlemen". Enligt vinjetten på Bokus är bokens stomme denna; Romanen sträcker sig från 1970-talets slut och tjugofem år framåt. Om ett självbedrägeri som förenar och skiljer två människor åt, om ett ödesdigert möte i Wien och en plats i radioskugga, långt bortanför 3G-nät och kraftledningar, om illegala vapenaffärer och en ros som heter Fleur du mal och blommar rikligt och sent. En berättelse som tar oss från slutet på 70-talet fram till nuläget, tjugofem år senare, en ny situation där berättaren fått överblick och perspektiv på vad som egentligen har hänt. På så sätt fullbordas två historier om omöjliga människor, omöjlig kärlek och omöjlig sanning.
Jag läste och fann att det var en roman om det mesta - utom en fortsättning på Gentlemen. Förresten...det var det nog...men annorlunda. Stillsamt blev jag lotsad genom ett värdigt åldrande och fick smaka på hur det är att resa i tiden. Klas gör ett veritabelt självmord på sin egen bok men det är på nåt vis en annan man som är huvudperson..åtminstone i bokens mitt. En passage som gjorde att jag vek mig av skratt var en beskrivning av en golfare....

Nu stod han där i full golfmundering och såg allt annat än arg ut. Frun och dottern gick i matchande utstyrsel. Det här hände när golf fortfarande var en sport för bättre bemedlade, jeans var förbjudna, man fick inte ens spela i kortbyxor på Wrena. Men man fick gärna vara rutig. Franzén var rutig på alla ledder. Man kan inte slåss med en så rutig kille, man kan inte ens upprätthålla en vital fientlighet mot någon som ser ut som om han trasslat in sig i ett färglatt överkast. Man vill bara ta killen i famnen och säga: "Du måste ta dig ur det här!" (s 70)

Så långt Gangsters.... Går nu över till "Att fortsätta vidare bort"

Hade tänkt att ondgöra mig över utplacerade psykfall på spårvagnen, tjackpundare på perrongen i Flemingsberg, elektroniska bizizmän på X2000 som inte ser/vill se mobilteleförbudet i vagnen....eller varför inte den tilltagande demoraliseringen på landets biografer med snack, prassel, viskingar och kommentarer. Går jag på bio och pyntar 90:- spänn skall det vara TYST. Och det är inte MIN uppgift att se till det. Mail till sf o sandrews är att vänta. De enda salongerna i GBG som funkar OK är Capitol och Svea...men då får jag bara se svår film...Kvinnan o jag var och såg "Crash" för ett tag sen. Katastrof.

Är jag känslig? Håller jag på att gå in i gubbjävelstadiet på allvar?

För att råda bot mot detta har jag idag köpt mig en spänstig cykel. Jag kommer inte att börja spela golf. Kepsen bär jag bak o fram..

Nu lördag em och sinnesron kommer med lax, pasta, kyssar och lördagsgodis...

Neil Young på i systemet och det blåser i luren...

Dagens bild: Coma har förlängt sig...

Svunna tider...

Plockar in lite hittegods från de tider då ja var nej och nej betydde ja...eller så....

Snart kommer mer...


Askungen-fylla: Du kommer hem och har tappat en sko och kläderna hänger i trasor.

Törnrosa-fylla: Du slocknar i hundra år.

Snövit-fylla: Du vaknar upp med sju främmande män i sängen.

Lilla Sjöjungfrun-fylla: Dina fötter klibbar ihop och luktar fisk.

Lilla Rödluvan-fylla: Du vaknar upp med mormor i samma säng.

Kejsarens nya kläder-fylla: Du vaknar helt naken i rännstenen och upptäcker en pekande folksamling.

Fula Ankungen-fylla: Du vaknar upp med en äkta hälft - men det är inte din. Den här är snyggare.

Nalle Puh-fylla: Din buk har svällt till dubbel storlek och din mun är kladdig.

Stålmannen-fylla: Din kropp är både röd och blå, och folks viskningar låter som höga skrik.

Joakim von Anka-fylla: Du vaknar och har en stor hög med pengar men inga byxor.

Musse Pigg-fylla: Dina öron är svullna och du har dina vita handskar, men av fracken syns inte ett spår.

Hans och Greta-fylla: Du kan lätt hitta till toaletten genom att följa spåret av nattens uppkastningar.

Pippi Långstrump-fylla: Du vaknar mellan en häst och en apa och finner väskan full med pengar.

Stora Stygga Vargen-fylla: Du har så taskig andedräkt att du kan blåsa omkull ett hus.

Bambi-fylla: Dina ben vägrar lyda dig och ditt huvud känns stort som en badboll.

Attila-fylla: Du lämnar kaos och förödelse där du drar fram.

Hitler-fylla: Du slocknar i en bunker.

Christoffer Columbus-fylla: Du vet inte vart du är på väg, inte var du är när du kommer fram, men hela kalaset bekostas av staten.

Tarzan-fylla: Du vaknar halvnaken i skogen och undrar varför du är så hes.

Y2K-fylla: Din hjärna fungerar inte och din tankeverksamhet är totalnollad så du börjar om från igår.

Microsoft-fylla: De flesta av dina kroppsfunktioner krånglar och du vet att du inte hinner fixa till dig innan svärmor kommer, men du vägrar erkänna att det är ett problem.

Pretty Fly for a white guy...

07.50 - tömning. Flytande. 12 km från Kapellplatsen, via Wavrinskys plats längs Dag Hammarsköldsleden och ett hastigt hemvändande i höjd med Järnbrottsmotet.

09.30 - Frukost. Gröt, Pappabröd, Ägg. Espresso. Banan med brunaktigt skal.

12.30 - Lgh välstädad, sanerad och avfuktad. Fönstren åt gården rengjorda. Golv, parkett och linoleum kommer starkt så här på hösten. Känns riktigt. Kakel, Mr Muscle och badrum. Hygien, päls och frotté.

14.00 - Höstpromenad med töser. 4- gott i sikte. 2,5 hg lösgodis. Gommen skall ha sitt.

14.10 Möte i Vasastan. En member kommer glidande på cykel.

14.15 Struvor på 7-eleven.

15.00 Comaläge på sängen

16.30 Avmarsch och framryckning mot Linnéstan och det så hett åtrådda köttet.

Kan en lördag börja bättre? Knappast.

DAGENS BILD: Rött o gult på blått - feng shui i köket


















Bloggen pauserar till förmån för UGL-vecka. Denna gång i trakten av Södertälje, Ronna eller nåt...scary.

Har ÄVEN bloggat i tre månader nu... det blir bara skojigare. Hade tänkt att få fler läsare än de 8 unika besök jag haft idag.

På www.bloggtoppen.se under "Persoligt" ligger jag inte sååå bra till. Working on it. Sprider budskap...men borde kanske jönsa mindre och vara mer spontan.

KÖTT!!!!

Dags för riktigt kött...med lammkött, biff och modell skall vi spisa KÖTT,,,riktigt kött.

En gång...för länge sedan...då bodde jag i Uppsala. Tror jag har bloggat den positionen förut. det är snudd på dagen 24 år sedan jag checkade in strax bortom Vaksala torg och började bete mig som det anstår en fjunig officer i karriären - ovärdigt på alla vis, alltså.

Redan då var Prof. Coma min sidekick...eller snarare tåfjutt...för det var inte så mycket support..mera assistans.

På Le Coupole...en balkansk krog med smak för creolska servitörer klev vi in och Prof. Coma utbrast; Har ni KÖTT här?

En klar C-fråga då hela stället stank av flottigt stekos. vi var emellrtid inte riktigt vid klara pappaer och hade snurrat till det genom att gå på nåt disco som hette Nattuppen...eller så.

Kyparen visste att hantera två kryp som oss..."Klart vi har kött!"

"Har ni rättigheter oxå"...fes Prof Coma fram.

"Ja, men du skall inget ha..."

Jag tror det löste sig i vart fall.

Nu - idag finns inte de falsarierna på agendan... KÖTT med mina töser på Hereford Beefstouw

Detta föregås att ett morgonpass med mp3-spelare, keps och syntetiska löparställ...schyssta ställ.

DAGENS BILD: kött...riktigt kött

En man fyller år...

Mötet med den store Artisten då, för två veckor sedan, blev inte riktigt vad jag trott.

Min tanke var att förse mig med ett CD-kit. En limiterad utgåva och ynnesten i att äga, förvalta en RIKTIG CD i dessa pod-tider börjar jag numera att känna som en sällsynt företeelse.

Istället blev det Prof. Coma som dedicerades detta album...snullet.

I Jiffy-bagen, som nu förmodligen nått sin adressat, levererades med adress "parhus i östgötsk mylla" medföljde ett brev i urskuldrande, nostalgiska och litterära tjuvnadstermer...

Full fart i natten…det fullödiga mötet efter Clapton i Göteborg med det då rostbruna tåget till Stureplan på 6 timmar blankt. Inget kaffe…bara stöl. Där står han…min förlupne litterat ..i svampskyddet och trycker… The Matchstick man… utan släkt…utan kvinna.

Ta fram mig…res mig…förlös mina lustar…du bror utan andra mål än kanditatpoäng. Det blev Marinella, Python och sedan mådde du som filmen vi sett…en negerkvinna fick närapå smaka det din kontaminerade kropp fick fram så fort dagen därpå.

Det var livet efter Agnholm, ”På andra sidan Poffi”. Även om vi inte ägde världen…så skulle vi i vart fall tillägna oss något mer än vi förtjänade. Ett parallellspår som fick en ände vid Tåkerns strand en oktoberdag i nådens år 1993. Där tog vi nog farväl av en sorts gamängartad eskapism ihop. Vad som följde därefter har mer varit frågor kring etik, moral och fördärv.

Våra inre resor har fört oss i olika riktningar och för egen del har jag tappat mycket på vägen. Ryggsäcken har tömts med det har fört det goda med sig att där har blivit plats för annat.

Det har hursomhelst blivit andra tider nu. 25 år i galopp, stiltje, sot och baconfett. Östergötland – Bohuslän completly unlimited. Hela tiden fanns den där snubben som sjöng och kvinnor i röd klänning och skrev böcker om sig själv och sände nådastötar efter sönderfallets startskott på Sveavägen 1986.
Inspirerad av alla, nykter av nåd, målat på tavlor,invirad i scarf på Österlen. Och allt han vill är att hitta en kvinna…

Jag har mött honom nu…denne man, denne morfar. En liten grå tomte med stålbågar på näsan. Lite farbroderlig. Barnjaget höll jag dolt och sa; ”Det är till en vän jag har…du får gärna sända en hälsning.”
Han sa; ”Vad heter din vän, vad behöver han nu?” Jag svarade; ”Han sitter i ett parhus på en åker i Östergötland, han försöker springa långt ibland, har kör Chrysler med tonade rutor…och så har han cykelhjälm, fru och tre barn…han mår väl som han förtjänar…”
Han sa; ”Det där låter illa…”

Vad han syftade på tordes jag inte fråga…men där jag stod nedanför podiet och såg hur hans hand svepte med silverpennan över digipacken slogs jag av ånger och tänkte att jag kunde fört ett gemensamt resonemang, en tydligare frågeställning, gett mer information; Vad vill du sätta ner på ett konvolut till en man som går genom livet likt en näbbmus på jakt, som vill väl och skapar sina egna tunga ramar om vad livets goda är?

Kanske hade resultatet blivit detsamma… men här föreligger i vart fall en riktad uppmaning från vår gemensamme folkhemsguru. Tror varken, Bruce, Van eller Bob ens hade kommit på tanken att få ner en slik hälsning.. Jag tror framförallt på den fyra inledande spåren och de fem avslutande. Hade OK Baby OK, Högtryck och Lazarus tröckts ihop till en samlad dubbel hade vi haft ett diskografiskt mästerverk. Less is more, Uffe…Less is more….

Ta väl vara på din 46:a till Sture eller vart året nu för dig. Don’t let it end with a bang...not even with a whimper. Som John Mellencamp sa; Du måste stå för något – annars faller du för vad som helst

Broder Bart hälsar från Sin Citykvart

Lucky 13

Borås... denna dag skall jag sitta i BORÅS.

Förra veckan Dömle...nu Borås.

I Borås har jag vart med om mycket.

Mina första minnen handlar om en etta med Öfu. En f d kollega i gröna kläder bodde där.

Vi fann varandra i nån sorts mystisk dualism. Han -rekordelig med mycket rättrådighet och ambition. Han gillade faktiskt sitt jobb.

Jag - en lätting som mest av allt valde den militära banan för att få så mycket som möjligt av det mesta som fanns på så kort tid som möjligt.

Tänkte inte längre än ovanför--- eller i höjd med dagens jeanslinningar.

Nåväl.. Borås. Där fanns ett "säkert ställe" som kallades "Gyllene Slasken". Pilsner på eftermmiddagen, och nåt sort Statt-Hades på kvällen.

Söndag f m ägnades åt att respensera, slicka sina sår och se på någon videorulle...innan återfärden mot UDDEVALLA började.

Att resa bort från Borås...hade kanske kunnat kännas som en befrielse...istället sat jag i ett litet gult hus med gröna tapeter...där tapetblommorna sakta åt sig genom väggen..och motorvägen brusade strax utanför.

Borås är således förknippat med olustigheter, även där finns en motorväg som genomkorsar stadsbilden coh det regnar...men det visste du kanske redan. En svensk version av SEVEN kan med fördel spelas in i Borås.

DAGENS BILD: Hösten kommer...trots allt..och tankarna

Mittwoch..

Ein wunderbar Tag, zum macht für arbeit.

Vad händer...är jag tysk? Har jag drömt om gorillor, eller Göran Persson utklädd till Pippi Långstrump igen?

Neither... en kaotisk natt med spårvagnar fulla av fisk... dessa fiskdrömmar gör mig lite nutty?

förstår inte hur fisk kan komma till mig i drömmarna när jag mår så bra som jag gör.

Det måste vara månens dragningskraft...min heliga sten i svart granit eller nåt new-age-jox. Kanske har det att göra med att jag sover 482 cm från min dators hårddisk.
Skall jag bli stråltant före 50? Vad händer? Skall jag börja sportfiska utklädd till bäver? Skaffa hund och börja röka?

Får fundera vidare i den varma hösten... där satt den...värmen...högtryck. Det är det som besjälar mig. Jag är en reinkarnation - with no direction home - like a complete unknown - Like a rollin' stone...

DAGENS BILD:



















Bob regerar...

Ekorrhjul - ganska kul

En dag som denna lämpar sig inte i nåt större för Blogg.

Det suger på de flesta håll. Munsår. Herpes simplex n:o 5...eller nåt. På väg ut.

Vaknade 05:18 tog fram Östergren. Han har en god passage på s 126 där han konstaterar att en alkis inte behöver bli omvänd inför Gud. Han är rättvänd från början...han är van att följa en stor och tvingande auktoritet. Så kan det vara..


Där var jag inte idag. De sidor jag förbrukade i gryningensljuset som flöt upp kring Delsjöterrängen handlade mer om händelser i en lägenhet i Hjorthagen. Scary...

Har skumma minnen från de kvarteren i sambnad med OS 2000 och JEOPARDY-inspelningen.

Under kvällen igår kom jag även att bese "No direction home" Scorseses Dylan-dokumentär som Juttan så påpassligt lagt i den nya digitala Kunskapskanalen... hur kul är det???

DAGENS BILD: petit moi...nyediterad (narcissismen skall ha sitt)

Back från Dömle...

Dömle...sug på det!

Kan det finnas annat än välvilja i ett sånt härad? Bara snälla människor. Värmland har mycket gott med sig. HAJK, Vikingarna, män som kör rally, Klarälva och ...Dömle. En lisa för själen.

Åter efter en skogsdoftande tillvaro och med Östergrens "Gangsters" halvläst. Fantastisk bok.
Där finns flera obeskrivliga passager som jag gärna citerar en senare bloggdag.

Idag är min väntan fokuserad på töserna som kommer insmitande i kvällningen. Med löften om Pappabiff och spagetti.

Tillvaron är i balans...mitt UGL-arbeten var uppskattad av såväl kompanjon som deltagare. Gott att vila i det. Det behöver jag verkligen inför en vecka med fulltidsjobb, klienter och föräldramöten.

Återkommer med lite allmängods under veckan.

Såg f ö i Aftonbladet att en kolumnist tar upp kampen mot bioterroristerna. Mobiler som ringer har jag inte ont av längre...där verkar det som om inlärningsprocessen i hut, hyfs o hållning kommit i fas.

Värre är det då med småprat, kommentarer och prasslande kolapapper.

Heders åt den biograf som kan fostra sin publik till att hålla käft, se rakt fram och uppleva film istället för att hångla, prassla och bete sig som om biosalongen var deras vardagsrum.

Nu blev jag lite "vän av ordning" och det är jag nöjd med...så det så. Hr Jävelberg, typ.

DAGENS BILD: så sanslöst dumt att det är genialt... (klipp ur TEKNIKMAGASINETS katalog)




Då kom solen tillbaka...

Puss alla...och kramas i den underbara höstsolen.