Utträdet...och inträdet

#afk100

Hej! Mår ni bra?





Så här såg det ut på Facebook i samband med utträdet

Under mina 100 dagar i social media-exil har jag haft det gött. Enda smolket har varit de hundratals mail som bönat och bett om att jag skall finnas på plats och lägga upp gillatummar, sprida fyndiga tweets och blogga ursinnigt om sakernas tillstånd. OK... då kör vi igång lite försiktigt.

Hade tänkt att ge några glimtar från Greklandsresan de kommande veckorna. 

Då kör vi...

Adjö för nu...

#blogg 100 p 100

Sisådärja.... nu var bloggprojektet i mål.

Nu stundar sommar (fan trot') och jag tystnar på Facebook, Twitter och bloggen får vila.


Jag skall göra annat. Typ....

Vi ses i köttvärlden eller hörs på mail eller mobil - det funkade ju faktiskt skitbra 1999.....


#AFK100 - innebär att återkomsten sker 12 augusti. Hoppas jag fått mycket vettigt gjort under tiden.

Från Vintersvullo till Midsommardröm...

#blogg100 p 69


Eftersom de senaste inläggen handlat om 80-talets första hälft kommer här ett till. Uppkommet ur ett kort som en FB-vän la upp för några dagar sen.

Titta här:

Johan, jag, Ulrik och Isaksson (Sten? Stig?)

Andre man från vänster, den svullne utan mössa, är jag. (Du kan även fundera på om jag föddes med tre armar...)

Vi är taktikgrupp 2 D från Kompaniofficersskolans kurs för blivande kompaniofficerare, årskull 81/82. För övrigt den näst sista there was. 

Därefter kom hela området utmed Dag Hammarskjölds väg i Uppsala att omvandlas till de bostadsområde det är idag.

På bilden har vi lämnat Uppsala och är i Hemavan Det är mars 1982. Vi bodde på FBU:s gård där uppe. I 14 dagar skulle vi lära oss att föra trupp i fjällterräng under besvärliga förhållanden. För att utmana mig själv såg jag till att vara full på kvällarna och bakfull på dagarna då vi hade anstränga. Det var ett slit kan jag säga.

Och när jag ser bilden på mig, det sprit- och hamburgersvullna nyllet som modellerats efter ett halvårs osunt liv i Uppsala är det inte så konstigt att vi var några som i början av april -82 startade projektet "10 kg ner på 30 dagar". 

Det lyckades. Det var lätt att gå ner i vikt på den tiden; ingen alkohol, ingen mat förutom frukost. Och så massa pulver. Lätt & Mätt hette det och smakade fan. Men jag blev tarmsmal och kunde visa upp en helt annan kropp några månader senare.

Me - to the right -juni 1982

Starkt jobbat, visst? ;)

SAS - och ilskan

#blogg100 p 63

Ibland är jag hänvisad till att lämna över till de som kan bättre än jag. Det är självklart att piloten som flyger planet gör det han ska - jag gör det inte bättre. Jag skulle inte ens kunna backa planet. Alls.

Omgärdat av alltihop finns det markpersonal som skall få logistiken att fungera. Väskor skall lastas, människor skall checkas in.

Ibland går det fel. Det är fullt naturligt. När det gått fel krävs det ansträngningar för att få saker att gå så rätt det kan. Inom SAS verkar inte det vara lika naturligt.

Exempel:

I söndags flög jag från Landvetter till Arlanda. Planet lyfte runt 16:30. En halvtimme senare än tänkt. Jag missade då anslutningen på Arlanda. Mitt plan till Umeå kl 17:35 åket utan mig och en hop andra resenärer. På planet från Göteborg fick vi info om att uppsöka SAS Arrival Service då vi kom till Arlanda för vidare info.

När jag kom ut från gaten fann jag en SAS-människa och frågade var Arrival Service låg. Jag blev hänvisad ut från gaterna  i terminal 4 och ner till ankomsthallen där bagagebanden finns.

Efter något köande blev det min tur.

Jag visade mitt boardingkort, förklarade för den fadda damen i luckan att jag inte hunnit med och undrade vad som nu skulle ske. Det hade hon ingen aning om, men efter visst knappande på sin PC fick jag svar.

Svaret blev att jag bokats om till en senare flight till Umeå. Den skulle avgå 22:55. Fint! Då hade jag dryga fyra timmar på mig att utforska Arlanda en söndagskväll. Kalas! Jajjamän!

Efter en stund slog det mig att jag kanske skulle fixa ett nytt boardingkort. Gick till självincheckningen och tryckte in bokningsnumret...och ut ploppade ett kort; SKELLEFTEÅ avg 21:15. Holy Moses, tänkte jag. This is my lycky day!

Åter till Arrival Service. Samma defta dam i luckan som nu förstod ännu mindre än jag....

- Ja.... du har nog blivit ombokad då....

- OK...vem har gjort det? Är det du?

- Nej, men våra system har varit nere, så det kan ju ha hänt något under tiden....

(Här blev jag orolig...tänk om jag hamnat på ett plan till Hon Kong?...här kan visst vad som helst ske lite slumpmässigt...)

 - Men, fortsatte hon, du kanske hellre vill till Umeå?

Jag svarade att jag egentligen inte var så noga med vart jag flög utan menade att min prioritering handlade om att komma till mitt hotell i Umeå, tillsammans med min sedan tidigare incheckade väska, hel och hållen och helst på den här sidan midnatt.

Det visade sig vara 15 mil mellan Umeå och Skellefteå. Tidsmässigt sätt verkade det inte spela någon stor roll.

- Sätt mig på planet till Umeå om det finns plats, sa jag - men bara om min väska följer med (i den fanns jobbdator, iPad, alla hemliga jobbpapper, elektronik och annat jox jag behöver - typ hygienist, kalsonger m m)

Damen i luckan försäkrade mig om att min väska nu blev omtaggad eftersom jag blev ombokad så väskan skulle givetvis följa med samma plan som jag. Nytt boardingkort...sedan väntan.

Jag landade i Umeå strax efter midnatt. Vid pass 00:45 var alla bagageband tomma och jag var utan väska. Nice!

På Arrival Service i Umeå kunde inte min väska spåras. Alls.

- Den kan vara i Ulan Bator om det vill sig, sa en ännu tröttare dam i luckan, fast på norrländska.

Uppgivet fick jag peka på hur min väska såg ut, uppge vilket hotell jag skulle bo på och så vidare....

Kokande av flyg-ilska lämnade jag Ume airport i taxi och checkade in på Clarion Collection Hotel Uman.

Redan kl 6 i arla morgonväkten spratt jag upp - full av energi, beredd att kasta mig över en ny härlig arbetsvecka med alla dess utmaningar och löften. Vad är väl en bortslarvad väska...det kunde varit värre...jag menar... planet kunde ha störtat. Det gäller att ha perspektiv på tillvaron och livet.

Kunde dock inte släppa det här med Skellefteå. Clouseu-nerven i mig sa att det borde vara läge att göra lite inre spaning åt det hållet.

Ringde Skellefteå Flygplats. Fick tala med SAS.

- Yesseribob! Jag har din väska här, Peter. Den står här så fint vid mina fötter.

- Oh, så bra... då kan ni väl skicka över den så fort som möjligt. Kan den vara här före lunch?

- Nja...nu hade vi planerat för att skicka den via Arlanda, så den kommer till Umeå 15:50.

- Jaha... är det praxis? 

- Ja, vi försöker göra det som är snabbast

- Då har ni misslyckats. Det snabbaste hade varit att ringa mig igår kväll och frågat vad ni skulle göra - sända den i bil till mitt hotell i Umeå, så den fanns där när jag kom, till exempel. Det är ju konstigt att jag själv får spåra och hitta min väska. Den är märkt med mitt inte helt vanliga för- o efternamn, e-post och mobilnummer.

Jag lät dock det hela bero och tro det eller ej - kl 17:30 återförenades väskan och jag i hotellreceptionen. Stor lycka utbröt.

SAS har dock mycket att jobba på när det gäller födgeni och ansvarstagande. Så här skall inte serviceverksamhet bedrivas.

Har sänt in ett claim till SAS Customers Service. det är snart 2 dygn sedan. Ännu har ingen hört av sig.

Jag kommer förmodligen inte höra av mig till SAS då det gäller flygresor framöver...
SAS - Sinnesslött Apatiskt Systemfel

Tågluff - 81 Efterbörd

#blogg100 p 61

Huvudmål  - Ios Club 1981

Som jag tidigare lyft fram kommer min första Iosresa i ett annat ljus när jag upptäcker mina dagböcker från den här tiden. Jag har möjlighet att metareflektera.

En ung man - 22 år - på hysterisk resa. Rädd för att förlora kontrollen, rädd för att vara kontrollerad. Rädd för allt.

Jag var en pajas med gitarr. Jagad och sökande efter något som jag inte hade någon koll på alls. Försök leta efter något som du inte vet hur det ser ut, var det ligger eller ens hört talas om. det blir svårt att hitta. att ens ta ut en riktning är ogörligt.

Att sätta in just den här tågluffen i sitt sammanhang kan ge en tydligare förklaringsmodell för mig. Den blir lättare att förstå. Den utspelar sig i en brytningstid. Mycket är på väg att gå förlorat på många sätt.

Den invanda livsstrukturen börjar krackelera. På våren 1981 blir det klart att jag skall lämna mitt första egna boende - en vindskupa utan hall, kokvrå med galopperande kylskåp och toa utan dusch.
Flytt till Uppsala står för dörren. Hemstaden lämnas. Tidigare polare har flytt stan sedan länge och  intagit Göteborgs studentliv. En och annan har dragit till Stockholm.

På relationsfronten var det så att jag nödlandat två-tre förhållanden 1979-80 och levde sedan dess i  ett syrefattigt kärlekstält där endast små brottstycken gav livsuppehållande åtgärder. Jag fick inte lugn och ro.

Det dröjde ända till 1985 innan jag landade i något varaktigt, tryggare och bättre.

Så var det det här med spriten....

När jag plöjer igenom min dagbok som rimligtvis inte kan ge någon djupare bild av vad jag upplevde för en extern läsare (typ bloggläsare) så kommer minnena, kroppsminnen, bilder och lukter, ljud och röster nedfallande från Ios klippväggar och bombarderar mig på ett otäckt vis.

När jag tidigare skrivit om det här har det varit på distans och jag har sorterat fram, varit selektiv, som ett skydd, förmodligen.

Nu sitter jag här och mår lätt dåligt över min framfart, vilsenhet och oförmåga att ens förnimma mitt läge där och då. Jag var ju körd redan som 22-åring. Bortom räddning - full fart mot avgrunden. No remorse. att det skulle ta 20 år till innan jag slog i kaklet är ännu en gåta för mig.

Dagböckerna från de här åren - det finns 4-5 till, en för varje år och resa, tenderar till att mjukna, falla sönder och förbli oskrivna. Jag kommer inte digitalisera dem i sin helhet. Kanske utdrag som visar på hur det stod till. Jag behöver det för mina reflektioner. Dessa blottlägger jag gärna... från pajas med gitarr till clown med en blogg? Kanske det.

Tågluff -81 del 9

#blogg100 p 60

Sista delen av den här bedrövliga resan är inte så väl dokumenterad. Det har att göra med mit reseledarskap och lätta nerkärning. Jag hade verkligen ett monumentalt oflyt i mina ambitioner att få ordning på kärlek och trygghet under den här resan och hela sommaren - mer om det i nästa bloggpost, som blir en reflektion av de nio delarna - nu tar vi ett sista juck - Ios-Uddevalla på 4 dygn

Milopota beach 1981, sedd från klipporna nedanför Nikiforos Silverwave Café

11/7

Jag dog imorse. Tant Strul och Urball har dock hjälpt mig och jag känner mig bättre nu. Åker imorgon tidigt halv nio...shit, men jag hinner nog hem. Beräknar vara i München på tisdag kväll.

Kvällen var bra. Satt med Punkfarfar på Boby's. Visade honom Bilen. Efterfesten ballade ur. Johan kom in med en skräll och rasade ner i sängen bredvid Gunilla. Asgarv. Sov inte på hela natten.

Bilen - notera gul ficklampa istället för real headlights

12/7 kl 14.36 Båten

Tog kort på Bilen och rann ner till hamnen. Båten var i tid. Har hängt på Helene, Cilla och Arijana. Dillingen spelar Cocaine. Hendrix från Göteborg lirar nylongura. Jag mår skapligt.

16/7 Hemma

Well, dagboksskrivandet ballade ur så jag skall försöka relatera händelserna från det att båten kom till pireus.

Helene, Cilla och Ariana och jag tog in på Pension Argos, duschade m m. Vi skulle bo på taket. Vilken klättring. Brandtrappa vars konstruktion mest påminde om spiralgummi i 7 våningar. Usch. Vi gick ut och åt gott och drack också vin. På taket fick Dr Booze nattarbete att utföra. Det bestod i att ta hand om och var öm med Helene.

Morognen den 13:e var dagen vi drog järnet mot Sweden. Athen-Uddevalla. Vi hade fixat sittplatsbiljetter och Jungan, bodybuildern, fick slänga ut fyra danskar ur kup+en. Resan påbörjades och vi nådde den jugoslaviska gränsen utan större missöden. Festen började och Jungan, musikern, for runt i kupéerna med guran och med Helene som var groupie och hade handuken beredd för att efter varje låt torka mitt vackra ansikte. Natten tillbringades under kupésätena med Helene. Fantastisk tjej. Blev nog kär.

Morgon i Jugoslavien den 14:e. Dagen var kul. Loket, Vagnen, Handen etc Världens jidder. Helene och jag kysstes och slog ut Cilla och Stenblås i fyrmanswist. Mot kvällen rullade vi in i Österrike. och arijana blev sjuk av en korv som hon köpt i Lubljana. Landskapet var vackert och betagande.

München, shit. När tåget rullade in på Hbf var det fyra minuter kvar tills tåget mot Hamburg skulle gå.

Och flickorna sov. Jungan, Planeraren, sov också men var klar med packningen och fick nervkollaps och frossbrytningar, ville inte tillbringa natten på Hbf. Av någon underlig anledning kom vi med det sprängfyllda tåget och Junga, Fixaren, lyckades faktiskt hitta en kupé där det satt EN person. Trött på allt kröp jag in ensam under sätet och törnade in.

En ofräsch morgon mötte mannen medan madammerna myste i sin sömn. Vi var i die grosse Messe und Kongresstadt - Hannover. Gjorde en 10-punktsrenovering och satte mig sedan i korridoren för att kolla högspänning. Brudarna piggnade till någon timme innan Hamburg. Väl framme växlades, ringdes, köptes och åts det. Beslöt att åka över Copenhagen istället för Fredrikshavn. bra idé. I haschhålan väntade vi bara 1 timme. Stenblås och jag tog ett tåg mot göteborg efter ett mycket ömt avskedstagande av Helene, särskilt henne, och Cilla samt Arijana. Kom på att jag skulle vara i U-a vid midnatt. Super.

Stenblås bjöd på Strohrom och jag på Elephant. Lugn resa. Stenblås pussades, men jag var inte road. Tänkte bara på Helene. Undrar om jag kan hålla lågan uppe med brev och telefonsamtal (haha..så pre-Internetz o Facebook) tills oktober.

Nåväl, Stenblås slätade av mig utanför U-a tåget. Hej, hej och jag hoppade på. Vaknade i Öxnered. Hemma tog jag en bulle som fraktade Dr. Booze till Sunnerödsvägen 5. Uppför trapporna och in i råttboet.

Oddyssén var över.

Här tog dagboken slut.

Jaha... då kan det ju vara på sin plats att berätta vad som hände sen. Från hemkomst till mitten av oktober, som jag nämnde i slutet var det två månader. Jag åkte faktiskt upp till Stockholm i mitten av augusti (det finns det noteringar om i samma dagbok och den inleds "Denna resa var ett koma. I onykterhetens tecken framleds några dagar i Stockholm) och träffade Helene. Vi umgicks lite tafatt utan att det slog några gnistor. Vi träffades också något halvår senare mitt i vintern 1982 för att äta middag i Gamla Stan.

Det här med mitten av oktober handlade om min officersutbildning i Uppsala. Den utbildningen förde mig till Gävle bland annat. Där smiddes planer för resa nr 2 till Ios. Den har jag beskrivit lite kort tidigare.

Även den här trippen 1981 finns som bloggpost, men då i svepande ordalag, som något gott. 

Nu när jag tuggat mig igenom de spretiga bläckpenneraderna ser jag något helt annat. 

Återkommer om det...

Tågluff -81 del 8

#blogg100 p 59

Det är jobbigt detta. Ju längre jag kommer in i den här återvunna, återfunna resan, ju mer minnena väcks, desto obehagligare blir det. Sanningens ögon vidgas och skräpet ur mitt tidigare liv slängs ut ur sina knutna påsar. Det är smärtsamt, men jag tror det är nödvändigt....

Petros hade en sandwichbar mittemot Kostas & Vaschas "hotel"

4/7
Klart fräschaste morgonen hittills. Vaknade vid 7-tiden och läste en kioskdeckare. Klockan är nu 9 och en frukost skulle göra sig. Det var den ruggigaste frukost jag ätit på länge. Mycket gott. Var på beachen före 11. Endast Läkerol (fka Tigertrosan) var på plats när jag kom. Mår nu bättre än på flera dar. Kontaktlinserna plockades ut igår. Skönt.
Henning - den norske, har windsurfat idag, blev hämtad med racerbåt. Kul för honom. Pratar med B&W och Hotlips som äter choklad. Öl nr 2 intas nu.
5/7 10.45
Jag drack Iosvin och tog hål i örat igår. Madde också. enen stötte jag på, men loosade. Är nu på Läkerols klipplats.
14.11 - Far Out. Öl på Nikiforos och vidare hit. Mera öl. Hotlips & B&W finns här och kommer till mitt rum ikväll. Satisfaction spelas, Kicki har igloos på sig och jag behöver bajsa. Har nu gått in på bira nr 3. Träffat Kicki, alkoholvårdare, Uffe, reklamman och Ivar, skattedetektiv.

6/7
Kvällen igår var öronbedövande. Var på Petros och spelade, sen brädad på Hotlips och B&W av greker. Hängde med Ojja och Carita till Papagallo. Rätt bra ös. Vaknade 11. Direkt ner på beachen. Har guran med mig. Drog ett gig och fick fria beer. Pratade med Monica från Lund
spelade på torget. B&W och Hotlips gick runt med hatten. 700. Träffade Claybasket från Lidingö. Indianskön

7/7
Svagt. Nationalteatern spelas. Klppan. 3 timmar solpress. Orkar inte skriva. Gunilla, Åsa och Barbro har flyttat in. Vi gick ut och åt vid väderkvarnen, sedan till Papagalo där Gunilla träffade sin syster. Fortsatte till torget och drack vin. Jag besökte Ios torgtoalett. Enormt. Vi gick till Alexanders, dåligt drag.  Barbro och  jag "blev ihop". Satt på muren vid kyrkogården och bytte spott. Loosade våra vänner, men fann dem på JC's. Satt där tills musiken slutade och vandrade hem. Henning och Allan var vakna när vi kom hem. Shit

8/7 kl 9.21
Morognen ovanligt fräsch, drack visst inte så mycket igår. Henning Spänning åker idag, och jag själv är på gång.
Fredagkväll. Johan lät meddela att han sett mig på JC's kyssandes en kille. Otroligt. Jag replikerade. Sa att det var Barbro Stenblås. Senare var jag på Petros och spelade, han fixade nya strängar till guran. Avskedskonserten på torget var otrolig. Versionen av House of the rising sun kommer publiken sent att glömma. Kom i kontakt med en asskön kanadensiska. Skulle träffa henne påScorpion, men hur? Urballat. Barbro Stenblås ville inte pussa Dr Booze. Shit. Gick hem via Petros. Bagarn fick min hatt.

9/7
Katten är här. Allan och Gunilla har funnit varandra. Bytte penna. Black magic woman spelas. Berättade om Bilen (det här skulle jag behöva förklara länge...) för Åsa och Stenblås, jag skrattade så jag höll på att förlora tarmkontrollen.
Punkfarfar var en jävel på BackGammon och slog mej. Sen hade vi killsnack på Nikiforos som denna dag hade mens. På Far Out fick studierektorn från Lund som ser ut som Kenta (rektorn - inte Lund) min  adress. Tommy Trädoktorn stack med min bok, Gentlemen. Kvällen skal bli drag. Har beslutat att stanna en dag till. Lämnade skittvätten till en laundry.

10/7
Retsinafrukost (nu börjar det fan bli illa här...) Mazda och Purvan kom! Lirade Gammon med Mazda på Nikiforos. Kvällen var aluminium och fosfor...

To be continued.... last episode comin' up

Brev till Apollo

#blogg100 p 58

Kära Apollon!

Min blivande hustru och jag har flera gånger under de senaste åren nyttjat era tjänster. Främst som transportör i luften, då vi ofta reser på egen hand. Vid några tillfällen har vi dock köpt hela paket - flyg, transfer, hotell och så. Mest Grekland. Vi gillar Grekland.

Vi gillar också era reklamfilmer - som den här:



...fast det är något som inte stämmer...just det - i filmen sägs: "..därför är vi noga när vi väljer våra resmål och hotell". Vackert sagt, men fel illustrerat.

Det funkar inte med att testa solsängar samtidigt som speakern talar om val av hotell, och nu kommer mina invändningar mot Apollos sätt att testa, marknadsföra och upplysa...

Greksängar. Sängarna i Grekland är ofta hårda. Mycket hårda.

Så här kan en hotellbeskrivning se ut:


"Mycket ljusa och rymliga en- och tvårumslägenheter. Tvårumslägenheterna har kombinerat minikök och sovrum samt ett mindre sovrum. Alla lägenheter har minikök med kokplattor, kylskåp och enkel köksutrustning. TV. Gratis luftkonditionering samt gratis trådlöst internet. Balkong. Vissa tvårumslägenheter är i nedsänkt markplan, övriga har balkong. Städning 6 ggr/vecka."

Det finns även fakta som visar på byggår, renoveringsår, avstånd till centrum, och strand, trådlöst internet och att det finns en reception. Det sista är too much info. Hotell har reception. Så.

Men, hur är det med sängarna? Jag ser Apollosymboler som visar tre solar och ett plus. Inget om sängarna.

Är detta viktig info? Ja, det är jätteviktigt. Så viktigt att Apollo snarast borde införa en kategorisering  av sängsymboler som betyder;

- Soft
- Medium
- Hard
- Greekhard

Alternativt  - just i Grekland - lägga till en upplysning i fetstil; "Detta hotell har MJUKA sängar" - för det är undantagsvis det är så.

Att grekisk sängkultur i gemen går ut på att hysta ner en resårmadrass i en träram har jag känt till ända sedan 1983. Se nedan - en tältsäng..men ändå. Hård som flinta.

Kostas Place 1983 - Greekhard bed

Hur det kommer sig att grekiska sängar är så hårda som de är har jag aldrig lyckats få kläm på. Jag har vänt mig till Kenneth, men inte fått någon förklaring.Jag har lagt ut trådar på kalimera.se och dess forum. Ingen vet. En svensk-grek svarade mig att han brukade köpa en bäddmadrass på Jysk varje år och lämna kvar på sitt favorithotell.
Kristinas Rooms på Rhodos har MYCKET sköna sängar. Från IKEA. MED bäddmadrasser. Det borde de marknadsföra på sin sajt.

Är jag känslig i min gamla kropp? Nja... det brukar funka några nätter, men sedan blir det ont. I kroppen blir det ondska. Det blir det. Och humöret sviker då jag och blivande hustru inte få sova. Vi somnar på stranden. Så borde det inte vara. Vi vill kunna välja hotell efter sängstandard istället för att få reda på om det är 100 eller 200 meter till stranden.

Horisontellt hårda hälsningar

Nemo on Land et concortes

Tågluff -81 del 7

#blogg100 p 57

Månadsskifte. Ios-jobbet fortsätter. Levern är hårt ansatt. Psyket fragmenterat och gitrarrfingrarna vidbrända. Hårda och stela. 9 dagar gjorda. 12 kvar. Lite av halvtidskänsla...more to come

Henning, mitt norska ressällskap sedan Zagreb. Småskum, men snäll

1/7 Värsta morgonen hittills. Usch.
2/7 Sketfull. Spelade på Far Out under eftermiddan. Good. Var inte mig själv under kvällen. En grekisk brud kom och sa "malaka" till mej av nån jävla anledning. Kom em tidigt.

2/7
Denna morgon kan inte slå något. Motstånd och Gurkan (Kaj o Carina har fått nya namn) har sällskapat ner till beachen. Motstånd tror att vattensystemet är eldrivet. Coma. På bussen hem kom jag i kontakt med Lotta. En göteborgska jag gärna skulle dela min tid med. Motstånd skall gå och köpa Iosvin senare. Jag måste ha mat i mig. Det börjar balla ur på alla fronter. Får repa mig sakta men säkert. Den amerikanske marinkårssoldaten vill låna pengar av mig, liksom han vill låna min gitarr, han lirar, jag får 30 %. Verkar jobbigt. Åt på Why Not med Yvonne och gänget, gick till Homers och drog en vodka Juice, dansade med Yvonne. Tommy kände Henry i Gentlemen. Kul. Gick till JC's och fick skitfin kontakt med en irländska, loosa henne och blev helsne. Kom hem efter en Tequila pop på Village Pub. Vaknade fyra på morognen av att Gurkan la av ett asgarv.

3/7
Nu blir det vitt. Fullt klart. Åt en rejäl frukost, kom ner på beachen som ett vrak vid 1-tiden, stannade i två timmar och bestämde mig för att äta middag med Tigertrosan och Madde + Annelie. Mötte B&W och Hotlips på Far Out. De kommer till torget och kolla giget ikväll. Giget urkass. Mötte sen B&W och Hotlips på The Friend och vi snackade och dansade en stund. Jag var svag. Orkade inte vara med efter midnatt. Gick hem och skulle sova. Mina fyllenerver sa dock ifrån, så det var ett elände. Även de jag kamperade med gjorde sitt till för att jag låg vaken, precis som den bubblande byn.

To be continued...

Tågluff -81 del 6

#blogg100 p 56

"Jävla skitmorgon" Nemo på Far Out lackar ur

28/6 forts...
På Far Out drog jag standard breakfast och befinner mig nu i de fyras gäng. Badet fräschade upp mig.
17.50 Har sovit och duschat. Lugnet råder och snart skall jag äta. Bara bajsa först. Magen verkar ha accepterat bakteriefloran nu och organismen känns hyfsad. (noterar att inte bara denna dagbok utan flera är som att läsa journaler från en läkare som specialiserat sig som gastroenterologi). Vid det här laget har jag blivit så hottad att vad som helst duger. En kvinna som andas...va? Skall det vara så svårt?
Hoppas jag lugnar mig och inte går loss på vad som helst. Tänkte äta på Why Not och gå till Ios Club, lyssna på Beetovens 9:a, spela på torget. Vi får se vad som händer.
1500 drm. Ösa! Sedan satt J. F. och jag och snackade med de fyras gäng. Därpå till JC's. Noll drag. Fortsatte till Scorpion. Samma skit. Gick hem och fann att Henning hade dratt i sig för mycket och låg på golvet i bredvid ett kräks. Omöjligt att väcka honom. Jag sov.

29/6 kl 15.30
Morgonen var enorm. 7.15 väcktes jag av Henning. Somnade om. Kaj och Carina från Västerås har flyttat in i vår apartment och jag följde dem till klipporna. Har windsurfat och det ballade ur. Klämde tre bärs på Nikiforos. Skall åka hem nu.
02.15 Kom hem och drog till IosClub, as usual. Full som en spruta. Efter ensession som var enorm beslöt jag att inställa the konsumtion men I'll work it out. Fått contact med tre lirare från NYC.

30/6 kl 11.14
En sån morgon. Jag var sönder. Sitter nu på Far Out och mår. Kaj & carina har bjudit mig till Västerås. Kul (jag kom senare dit samma höst, faktiskt) Bedrövlig kväll. Satt och prata med en nojad haschbrud på JC's. Sedan mörker.

To be continued...

Tågluff -81 del 5

#blogg100 p 55

Efter någon veckas uppehåll och utflykter återupptas digitaliseringen av min lumpna och Retsinadoftande dagbok från 1981. Vi har nu kommit tio dagar in i resan och Ios har fått sällskap av den unge, men marinerade vivören under fem dygn...det börjar märkas:

27/6
Våra danska vänner hade en hår natt. De var still döda då Jungan, lebemannen, drog till beachen. Fräch som en nyknullad get (hur tänkte jag där o då???) Far out hade frukost och jag inhandlade en bastmatta att ha på The Cliffs.
Det är varmt idag. Too hot. Johan, libertinen, gör örhängen. Idag är det cool runnings som gäller - upp o ner i vattnet. Hela tiden.
Apropå ingenting, Dr Booze måste ha sex snart. Det börjar bli fullt i kroppsblåsorna. Against masturbation in Greece during high season! Jävla värme. Klarar inte mer. Upp till Nikiforos Silver wave Café. Drog en 7up och blev askas. För mycket värme. Åkte hem och sov. Min röv påminner om Japans flagga.
kl 17.45
Skall låna ut gitarren om en stund. Illa. Det skall bli en lugn kväll, jag är skithungrig. Klämde i mig en shiskebab och blev bra. Killen som skulle låna gitarren dök inte upp. Här går inte att lita på en enda jävel. Mindfucks!
Kvällen blev inte som den skulle. Satans fan, Lena från Skåne började jobba i baren och kunde inte blanda drinkar, så jag fick dricksglas med booze. Ensam var jag också och det gjorde inte saken bättre. Fick däremot connection med de fyras gäng. Madde, Anneli, Lotta och Linnea. Från Nourrkööping... debil dialekt det där.
Var på fanari en sväng och träffade den raffiga DAMEN som brukar lyssna på klassiskt på Ios club var där. Full och kaxig skulle jag givetvis stöta på denna 50-åriga dam. Hon ville dock inte flja med hem till mig (oj, så konstigt!!)  - så Jungan hastade över till Scorpion i syfte att supa mig till döds. Lyckades inte, utan kom hem på något underligt sätt.

28/6
Denna morgon är mycket svag. Indeed yes. Henning purrade mig 8.30 och menade att jag ville ha det så. Shit. Henning säger att han klarar Rubriks kub på 5-10 minuter. Vad fan är det med folk?
Allan, dansken, dröp in i rummet.Han hade visst varit ute och svingat loss med sin pölse under natten.
Livet är just nu russin. Jungan, alkoholisten, is no more. Måste ha en vit dag. Rastaman vibration, negative. How can one live in a postitive way. Know what I mean. Cause it's a new day, and it's a new way. Fuck!! Dr. Booze had gått sönder.

I detta vita rum

fyllt av spegler och porträtt

framlevs en förmiddag

i djupaste förtvivlan

Eleändes elände

Suckarnas suck

DYNAMIT!!!

To be continued....

Det är 100 dagar kvar

#blogg100 p 53

Elanfonissi, S Kreta Foto: Nemo

Missmodet ökar i takt med att mina D-vitamindepåer nu är i läge "mullvad"

Inget roligt. Älsklingen och jag går in på kalimera.se för att känna värme genom LED-skärmen.

Kollar boenden på trivago.se

Vi suckar över att bokningssajterna inte har ett "greksängsindex".

Det vore värdigt.  "Att ligga grek" är ett begrepp som vi associerar till de flesta grekboenden vi stött på; Styv träram som innehåller en resårmadrass. Punkt. Ingen bäddmadrass. Inget mjukt. Bara hårt, knöligt och svårsovbart. Kenneth i Almirida och hans Langleyhotell tillhör undantagen. Finns det fler?

På Amorgos? Naxos?

Påssetiva svar på det skulle glädja mig och min kropp

Tågluff -81 del 4

#blogg100 p 49

Är livet halvt...eller saknas något? Foto: Nemo

26/6
Morgonen svag. Läste ut Gentlemen och proppade mig full av tabletter ur Ågrenpåsen. På beachen blev jag ganska återställd och kände inte så mycket av gårdagen. Gänget kom i spridda skurar och jag låg mest i vattnet. Tommy fick låna Gentlemen och Anette fick min almanacka. Kul. Drog som alltid till  Ios Club efter att ha köpt ett lila tygstycke att bära över min vikingablonda hjässa. Det var tänkt att ha en vit kväll, så jag köpte vitt vin och blandade med 7up. Gott. Den klassiska musiken tilltalade mig inget vidare denna dag. Tina o Annika kom och berätade att de bränt brösten. Illa. Well, det var läge för guratime och det var bästa gigget hittills. Imorron tar jag dock paus. Efter guraliret var det Homers Cave som gällde. Marie, Lena och J F satt där och var detta. Detblev lite varmt. Därutanför var det bättre. Kom ihop mig med en lirare från Halmstad och två köllöbbs från Borlånge. Hottad på den ena, så jag hängde på till Scorpion. Satt och pratade med min tälltänka, vars framlådor inte var av denna värld, om människokännedom och annat. Drog sen till Bobby's, det sket sig med Borlänge. Hennes tillträden var inte mina och jag fick vackert leta vidare.Utanför Fanari mötte jag Annika från Borås. Alternativ till Borlänge. Vi satt och snackade utanför Bobby's en stund. Sedan kom Tommy och tog över affärerna...det var bara att packa ihop och dra hem

To be continued....

Tågluff -81 del 3

#blogg100 p 48

Tågluff - på riktigt, fast 1978 J Freij und Nemo in progress

Det blir allt besvärligare att kalla detta tågluff. Under perioden 17-22 juni...OK. Men nu var jag framme och hade egentligen inga planer på att åka hem...var nu det var?

23/6 tisdag
Under mina tidigare odysséer till sydligare nejder (var fan fick jag luft ifrån här...) har det aldrig varit nåt snack; saandstränder gäller. Ios är dock beväpna med ett antal klippor som man med fördel slår sig ner på. Det är här som Dr. Booze nu befinner sig. På morgonen bytte vi hotell. "Madam" påtvingade mig ett stålbord, som jag fick bära till vårt nya place. Välsituerat och nära till det mesta. Örjan Bergh och Lars Lewing är här. de flesta solar nakna på klipporna. Det verkar som om jag kommit till dekandenserna ö, libertionolivets kittel och det coola folkets näste.

24/6
Denna morgon har satt spår i bakrusets anda efter en kväll av för mycket för fort. Våra rumskompisar drar. Agneta blev biten i armen av en svensk igår kväll. Själv har jag efter en dag på beachen bestämt mig för att göra ett lyft. Gitarrsession på lilla torget. Tina och Annika gjorde mig sällskap till Ios Club. Sedan drog jag loss. Vilket drag! 500 pengar. (Dåförtiden c:a 40 kr vilket motsvarade 2 nätters boende) Kul! Gick sedan till Bobby's och J Freij kommer upp i vit sparkdräkt. Dansade sönder fötterna.

25/6
Som alltid en svag morgon. Var på beachen redan vid 10 och åt frukost på Far Out. Press och bad och blev omfamnad av Yvonne Aronsson, som kom igår kväll med båten i sällskap med två tjejer från Vbg. Satt sedan på Far Out och kom ilag med tre girls från Östersund. Även en gitarrspelande amerikan som påminde om en marinkårssoldat. Sitter nu på rummet medans två surkålsmän spelar något konstigt kortspel. Duschen väntar och tyskarna spelar mera kort. Ios Club, as usual, och därefter ett enormt gig på torget. 760 drakar. Good. Freijan, kritikern, gav godkänt. Efter detta begav det sig mot Bobby's. Upprymd av spelningen bjöd jag laget runt. Mådde bra.
På Scorpion gick Anette sönder. Jungan, sjukvårdaren, skulle givetvis hjälpa. Gick hyfsat tills vi närmade oss posten. Då ballade Dr. Booze ur. Parkerade Anette vid en bänk och hastade. Precis när jag kommit in på muggen och fått ner brallorna släppte alla tänkbara spärrar i form av intern och yttre muskulatur. Vilket jävla tvärdrag. Efter denna hastigt påkomna bajssession gick Dr. Booze in och nanade.

To be continued....

Tågluff -81 del 2

#blogg100 p 47

Tågluffen är inne på sitt tredje dygn - förhinder i tid o rörelse har uppstått i samband med en gränsövergång. Jag läser vidare;

Still 20/6

I'll survive. Denna dag är trötthetens. Blev brutalt påknuffad ett tåg och kom tillbaka till Italien. Vill helst inte leva nu. Möjligtvis sova. Alkohol eller andra droger torde inte hjälpa. Skall dock göra ett stramt försök att här på Trieste jvstn berusa mig en aning fram till dess tåget går 10.35.

Det är bara att hoppas man kommer in i Juggeland och smärtfritt kan passera.

Still, still 20/6

Har nu sovit i en väntsal och blivit väckt av en städtant som körde sin kvast i magtrakten på mig, gick så in i stationsbaren och rev i mig en bärsa. Kapten Ågren dansar på bordet som i en yster midsommarsaga, skrattar åt mig och gör mig orolig; Jougoslavien är kanske inte vikt för mig längre...

Nu är gränsen åter nådd. Jag klarade det! Så nu skall jag dra i mig en kvarter Slivovitz så det skvätter om det. Milenka från Zagreb, Johannes från överallt och Leslie från Montreal har blivit trevligt sällskap. Milenka smugglar västvaror. Kul typ. Leslie är vacker och ung. Johannes är ett kapitel för sig. En lebeman. Alla har hoppat av tåget nu. Leslie fick min adress. Hoppas hon skriver, kommer och hälsar på. Dikt:

Dammiga säten

upptas av kolsäckar

jag är utlänning

i ett utländskt land

vad jag gör och säger

lyssnar ingen på

inte ens min hjärna

Sortera under"urkass"

21/6

Det funkade väl. Har träffat en norrman, från Oslo. Henning heter han. På väg till Ios, liksom jag. Natten var bedövande. Micke o Monica från Skåne underhöll Dr. Booze med hans elixir. Vi spelade Yatzy och drack plommonbrännvin.Min norske vän hade problem med mig under natten och fick avvisitera mig för att i största välmening visa Interailkortet för en lagens väktare. Hela denna dag kom att tillbringas på tåget. Jag träffade fler svenskar, drack öl och försökte röka hasch utan större framgång. Sent om aftonen kom vi till Athen. En företagsam ung man lotsade in oss i en taxi och körde oss till parken i Pireus. Där sov vi tryggt då vi hade en vakthund.

22/6

Sitter på båten som skall ta föra mig till Ios. Morgonen är svag. En coke till frukost. Resan över var obeskrivlig. 10 burkar FIX, men ingen verkan. Jag läste en hel del samtidigt som ölen flöt ner i strida strömmar. Mötte två stockholmspar. Trevligt. Sent kom vi till Ios. ROOMS mötte upp på kajen och tog oss till ett place mitt i byn. Duschade och gick ut för att dra till.

Ett sånt drag! Hela byn bubblade av musik. Örjan från Uddevalla dök upp och mumlade mystiskt mantran manande till återhållsamhet. Meddelade att Freij var på Naxos. Henning och jag var iväg på Scorpions lite utanför byn. Där var det upplösning, men vi kom hem till slut.

To be continued....

Tågluff -81 del 1

#blogg100 p 46

Att gräva i annaler och arkiv är ingen favvosyssla. Ibland ramlar jag över anteckningar och minnen som jag delvis förträngt. Mycket kommer tillbaka.

Här har jag hittat noteringar från en tågluff som jag till stor del genomförde helt på egen hand efter att ha förövat i tre år 1978-80. Det är mycket sprit. Och tarm. Min horisont som 22-årig sergeant sträckte sig inte så långt.  Samtliga anteckningar är gjorda i realtid. Det är Twitter old school - med mycket få följare.  Benämningen Dr Booze kom från ett smeknam jag fick vid tågluffen året innan av min medresenär, Benga Coma. Ja, du hör...vilket liv. Here we go...

Dr. Booze och hans färd genom Europa

17/6

Fann mig själv på en kaserngård. Tydligt var att jag skulle med på ett slags personalreseevenemang. Billigt och bra och dessutom en comalunch som hette duga. Skeppades över med den nya jumbofärjan. Gick sedan strosandes i den lilla staden och drack elefant och mådde gött. Tåget mot Köpenhavn avgick 16.20 och då var Dr. B. på plats. En tråkig resa med få kontakter men väl en sketafull Jungan som inte klarade elefant nåt vidare. Fick så jätterycket att hoppa av tåget i Fredricia. Gjorde så och upptäckte att stan saknade bärs. Men korvstånd fanns och jag åt. I ett töcken släpade jag mitt stoft till en park där jag sedermera däckade av och dunstade bort.

18/6

Gryning. Ett öronbedövande dån skvätter decibel på mig. Ett illrött diesellok varvar motorerna Min torra tunga tycks vara bortom oasernas oas. Stilla tuggar jag så ett äpple. Bara för att sånär sätta det i vrångstrupen, då jag inspekterar min närmiljö. Marken är så gott som täckt av oranga sniglar. Just det, sniglar. Som små feta gosskukar, hemlösa och vilsna, dreglar de omkring och lämnar sitt läbbiga sekret på min sovsäck. Snigelspår utanpå sovsäcken... Hastigt skyndar jag från detta tillhåll. Befinner mig nu på DSB-jvstn och inväntar 8.42-tåget till Hamburg.

Är nu i Tinglev och har resesällskap med Monika och Björn, bosatta i Göteborg. Har fått i mig en dansk frukost och livsandarna börjar komma åter.

Har efter kort stopp i Hamburg nu äntrat en eldriven tågpenis med tre flickor från  Göteborg. Maggan Inger och Tori. Dom skall också till München för att fortsätta mot Venedig. Så också jag är det tänkt efter votering bland flickorna. Bra, då blir vägen till aten inte så lång. Just nu är vi 1 timme från München och Dr. Booze börjar känna sig påverkad. Bäst att ställa in konsumtionen en stund. I München regnade det. Jag gjorde hygien. Fräscht. Vi åt middag på Wendy hamburgerimack. Fyrkantiga burgers. Enormt. Klämde så några bärs med mina medsystrar och tillsammans fick vi en lyxig kupé mot Venedig. Törnade in efter en gitarrsession.

19/6

Firar denna midsommaraftons morgon i en något däst kupé. Runt mig ligger det utsagna flickkroppar. Tre till antalet. Betydligt trevligare att vakna bland detta än yeay man; sniglar.

Något gick fel och ballade ur. Är nu i Bolonga och detta helt ofrivilligt. Mina medsystrar och jag har nyktert konstaterat att vi inte är tillräckligt observanta då det gäller tidtabeller. Lungt och sansat får vi invänta ett tåg till Venedig i denna terrordrabbade stad.

Tåget tuggar nu räls genom ett platt landskapsmotiv. Köttiga fruktblommor passerar i revy utanför den dammiga kupérutan. Här och var skymtar högspänningsnätet fram. Power in the air så att säga.

Mina inflammerade håsäckar börjar hämta sig. Magen hänger dock inte riktigt med i den farsartade tripp jag är ute på. Måste fixa till ett lyft på Lotto till nästa år, så jag kan flyga reguljärt och betala med plastkort.

Nu har väninnorna sjunkit in i coma. Förevigade förresten de tre på Bolonga C. Jag ärhungrig. Nu leker lokföraren att han är en snigel. Abbans dåligt ösa på det här trenot. Mr. Allah bevistar vår kupé. Han har en jävligt snygg klocka, men världens fulaste mustasch. Kostymen han bär påminner om en mosképyjamas. Han verkar orolig. Nåväl..se Venedig, sedan dö, men en sån stad! Labyrinternas labyrint. Fortast möjligt dra härifrån. Träffat nya lirare. Pekka och Jack. Dom hänger på mot Zagreb där det är tänkt att ske en utväxling mot Athen.

Midsommarafton. Shit. Inget dragatt tala om, än så länge. Får hoppas man vaknar i Zagreb. får ej förglömma de enorma sejdlar Löwenbräu vi drog i oss under fröjd o gamman.

20/6

Vad är detta, kanske de sista rader jag skriver. avkastad från ett tåg utan att veta var jag är. Poliserna är långt ifrån vänliga och jag funderar på en anmälan till Amnesty International. Jävla drägg till myndigheter. Inte en chans att förstå. Inte en susning att handla. Som ett kolli far man omkring i den jugoslaviska karusellen. Ännu har jag nte fått tillbaka mitt pass. Momento, momento säjer polisen hela tiden. Varför skall jag vara så intressant?

Jämmer och ve, itt liv verkar bli en avhandling framlagd för en slaviska akademi. Eller en samlig patologer. Vet att jag befinner mig i Sazena, ett gudsförgätet place som jag hoppas nämna i fler sammanhang, såvida det inte gäller min egen gravsättning. Tänk vad livet kan kännas hopplöst. Vill just nu inte finnas till. Satans poliser. Drägg. Hade det varit passkontroll, okey. Men detta. Jag är rastafarian, CIA-agent, fascist, folkpartst och en ycket farlig parasit idet jugoslaviska samhället FY FAN !!

To be continued.....

Jag längtar

#blogg100 p 43

Foto: Nemo

Att ströva längs södra Kretas kust, på vägen mellan Chora Safika och Loutro är balsam för själen, en njutning för kroppen och ett sätt att komma i harmoni. Ständigt går mina tankar tillbaka till dagarna utmed den här kuststräckan. Gissar på att jag går här igen nu i sommar.

Längs sträckan finns flera fina stränder och utsiktsplatser. Så här beskrivs sträckan av en...tysk

Lars and the real Surf

#blogg 100 p 38

Min vän Lars är på Bali. Och surfar. Jag blir avundsjuk. Det blir jag.  Han har fiffat till en liten film som fångar resan till och livet på campen samt i vågorna.

Försöker nu påverka min dotter och  hennes vänner att välja Cenggu och LaPoints surfcamp. Visst ser det gött chillgt ut

När kylan biter i...

...är det gott att återvända till arkiven.

Här ett bildspel som minner om sommaren på Kreta, Karpathos och Rhodos 2011





Det går inte att komma runt det här - jag är så såld på Grekland, även om sommaren 2012 hade fokus på Sardinien och Korsika... så nu till sommaren är det dags igen och i nära sex veckor. Sååå gött


Vad skall du göra i sommar?

100 dagar

Fredrik Wass heter en man som drivs av olika saker - bland annat att sätta fart på saker o ting.

Här har han lyckats; varje dag och ytterligare 99 dagar framåt kommer Nemo - en blogg för beroende att rulla ut dagliga inlägg.

Bloggen vaknar ur sin comatösa tillvaro och tar ny sats. Välkommen

Vi kan ju börja med en vacker bild.....

Kreta, Elafonnissi, juni 2007