Inlägg om inlägg

#blogg100 p 32


Det här inlägget är kraftigt nördinriktat. Handlar om löpning, fötter och utrustning.

Du som följt min blogg, eller hängt på Facebook vet att jag ivrigt ränner runt och tränar. Spänstar, tänjer och försöker låta kroppen leva genom löpning och styrketräning. Under åren har det gått upp och ner. Träningsmängd och målsättning har varierat, men helt kort...

Sprang mitt första marathon 2005. Fick efter det knäproblem. Inför marathon nr 2 2010 ville jag spara mina knän och hittade rätt genom att skaffa formgjutna inlägg. Ortopedteknikern kunde konstatera att jag hade en fotstllning som gjorde att jag fick någon sorts rotation kring knäna som gjorde att det ballade ur.

Inlägg köptes - allt var frid o fröjd. Inga problem alls.... tills i april 2012. En och en halv månda före mitt marathon nr 3 fick min högra hålfot en genomklappning. Det gjorde skitont så fort jag stödde på foten. Ortoped uppsöktes på Carlanderska.

Han säger: "Senskidan för tibialis posterior är överansträngd. Vila från löpning. Ät inflammationsdämpande. Gå med inlägg. Gör tåhävningar. Gå på utsidan av fotbladen. Du kommer att bli bra om ett par veckor. Börja träna försiktigt. Öka efterhand"

Jag följde dessa råd och blev bättre, men inte bra. Det har inte velat ge sig. I förrgår fick jag facit.

Ett besök på W-R-T ute på Mölndalsvägen och ett möte med Daniel som på något vis förlöste mig och mina fötter.

Allt blev tydligt. Hur mina gamla inlägg var gjorda för skor MED pronationsstöd. Hur Löplabbet missat det och gett mig ett par neutrala skor med motiveringen att inlägg kräver neutrala skor (vilket är sant för det mesta, en grundregel)

Efter två år med fel inlägg i fel skor vek inlägget i höger sko ner sig och fotskadan uppstod. Nu finns det hopp om att jag skall få rätt stöd och avlastning för  tibialis posterior. Så skönt jag hoppas att det skall bli.

Dessutom kunde Daniel se att mina gamla inlägg inte lyfte mina främre trampdynor med resultatet att mina tår kniper för att kompensera. "Det här kan du få hammartå av. Du har redan liktornar och klämskador på lilltårna...har du inte ont i dem?"

Att prata med Daniel var som att möta en människa som kunde se rakt genom mina fötter - precis som en skicklig psykoterapeut ser genom din själ.

"Jo... jag har sprungit med "tåtuttar" sedan sommaren 2010."

Tåtutte - klipps i lagom längd

Jaha, det var väl då du satte ner de här inläggen i neutrala skor? sa Daniel

Ja...det fick jag ju erkänna.

Slutligen spanade han in mina fläng nya Asics Nimbus 14. '

"Asics är bra på marknadsföring och design... men det här med att göra skor som är bra för fötterna har dom missat. Titta här..."

Daniel tog upp dem och vred till dem som en disktrasa. "Dom håller 30 mil, sedan är dom slut. Midjan mellan häl och tramp är så sladdrig att den ger en alldeles för låg stabilitet till dina fötter."

Asics Nimbus 14 med "midja"

Saucony Triumph 10 utan "midja"

Jaha... gonatt och adjö. Lämnade WRT ekonomiskt tillintetgjord, men rik på nya kunskap och stark framtidstro. Det är bra att göra insikter 

Skatåsdag

#blogg100




Såååå.... peppad #ironi

Att löpa är att tänka...

Något som gör att jag nästan totalvägrar Sylvesterloppet varje nyårsafton är att jag tvingas in i Ullevi tennishall för att hämta nummerlapp. I kön tvingas jag  lyssna på dansbandsmusik live. Varje år. Och högt. Det verkar som om arrangören har bestämt sig för att man som glad och flåsig löpare skall gilla dansbandsmusik. I alla fall på nyårsafton.

Dansband och löpning stämmer dåligt för mig. Jag vil heller inte styrketräna till Miles Davis eller bee-bopjazz.
 
Jag återkommer till Murakami - som jag skrev om för några dagar sedan.

Nu kan det ju vara så att man kan läsa Haruki Murakami och samtidigt gilla dansbandsmusik - jag vill med en gång göra klart att jag inte träffat någon som har den combon i registret - men jag har heller inte konfronterat någon av de få människor jag träffar och pratar, löpning, litteratur och musik med.

De flesta springer med "unts-unts" i lurarna har jag förstått. Eurodisco eller club-techno. Bara sådär...

Haruki refererar till Reptile - Eric Clapton. Detta album är enligt Haruki ett särdeles gott album att löpträna till. Jag är benägen att hålla med.

Är du vilsen i din löpning kan jag erbjuda ett förslag till musik som förmodligen kommer att få dig löpstark och villig; Hopp o Studs

Fullpatten som fes ihop...

Orkestrar spelade, vimplar vajade i vinden, solen sken, barnen var glada. Det var på alla sätt upplagt för ett fint Göteborgsvarv.

Men - för mig sket det ner sig så fort jag kom över till Hisingen. Vid 9 km sa vänster häl; " - Aj, aj, aj" och jag fick ta in den i ett sjukvårdstält för compeedbehandling.

Nu är det stoppet endast en liten del (3-4 minuter) av förklaringen till att mitt lopp slutade på 2:09 och inte 1:55. Det är tio minuter - eller 30 sekunder per kilometer som inte kan förklaras med annat än  fedet...bukfedet. Den imaginära fullpatten förvandlades till ett par illa hanterade hängbröst, utan styrsel, mål och mening...

Efter målgång var jag givetvis i god form och kunde gärna sprungit några kilometer till i 6:40-tempo.

Ack... på kvällen hade min älskling mycket välmenande lagt fram Haruki Murakamis bok "Vad jag pratar om när jag pratar om löpning".

Han skriver; "...efter det att jag fyllt fyrtiofem, började mitt sätt att betrakta mina prestationer förändras lite undan för undan. För att uttrycka det enkelt: jag förmådde inte längre förbättra mina tider i loppen. Med tanke på åldrandeprocessen är det kanske oundvikligt, alla människor når vid någon tidpunkt i sina liv fram till sin fysiska prestationsförmågas höjdpunkt efter vilken det bara går utför."

Boken recenseras i Svenska Dagbladet också:

"Råden (livsråd, skrivråd, löpråd) är diskreta men användbara, kanske framför allt när man är gammal nog att börja ana något om det författaren försöker formulera: att man aldrig kan lyckas och aldrig vinna men däremot fullfölja loppet för sin egen skull. Till sist kommer kroppen att svika, då blir det ännu viktigare att inte bryta.
Murakamis tre mål som snart 60-årig maratonlöpare är: att delta i loppet, att njuta av loppet, att inte gå. Sen får tiden och placeringen bli som den vill och han måste också lära sig hantera det vemod som uppstår ur den nedåtgående prestationskurvan. För som han säger med en ganska typisk formulering: ”Det är minsann inte alltid så roligt, men det är ju inget att göra något åt. Jag har ju faktiskt levt ett någorlunda trevligt liv. Det skulle kanske ha kunnat vara ännu trevligare, men i alla fall.”

2005 var jag 45 år. Sprang då Göteborgsvarvet på 1:45 - och höll igen eftersom jag skulle springa Stockholm Marathon två veckor senare.

Jag kan inte påstå att jag tränat så oerhört mycket mindre denna säsong. I alla fall inte så att den förklarar en minuts skillnad per kilometer.

Kanske har jag peakat - kanske tränar jag fel och dumt. Kanske är jag för fet. Kanske vill jag inte uppleva smärta och plåga mig.

Förmodligen behöver jag läsa mer Murakami....

För kung och maffigt fosterland... på Webben

Idag genomför jag mitt 16:e Göteborgsvarv. Förutsättningarna är vädermässigt de bästa tänkbara.

Ända sedan det första - 1994 har mina tider legat mellan 1:45 - 2:15 med tonvikt på spannet mellan 1:50-1:59

Tror det blir en sån där mellantid runt 1:55. Det känns så. Är du nyfiken på hur det går?

Beställ tider via SMS

Beställ dina egna eller kompisens tider via SMS. Det går att beställa tider till en annan mobil. En glad överraskning för släkt och vänner kanske.

Så här gör du:

Vill du följa en  löpare, skriv GV följt av mellanslag och önskat startnummer. (mitt är 18330...dårå)

Vill du att någon annan ska få dina tider, skriv GV följt av mellanslag och därefter ditt startnummer, mellanslag följt av TILL och sedan önskat mobilnummer.

Alla beställningar SMS:as till nummer 72700.

Nu kör vi... full patte!

Spring - för livet...eller pengar?

 Budhi - under sitt 67 km-lopp

I förrgår kväll såg jag en DOX på SVT 1. ;Marathonpojken, hette den (länk till SVT Play där den finns till och med 16 juni)

Det var onekligen en  mycket gripande dokumentär. Den var också bra på det sättet att den inte tog ställning - det överläts åt tittaren.

Det är för mig svårt att tycka eller döma efter att ha sett den här filmen. Kulturen och villkoren i Indien vet jag för lite om för att förstå människosyn (något liknande skulle knappast hända i Sverige - i alla fall inte på det sättet - barn far mycket illa här med) och vilka drivkrafter som finns - men klart är att pengar inte är en oväsentlig del i det som kom att förgifta hela tillvaron för de inblandade.

Sevärd är dokun hursom... till och med mycket sevärd. Och jag tror att vi kommer att få höra mer om Budhi Singh i framtide. Kanske inte som marathonlöpare, men i något annat sammanhang.



Mikael Forsström skriver på Funbeats Forum;

"Jag tittade från början till slut på den här dokumentären (känns konstigt att behöva säga det. Varför stänger man av mitt i?).


Jag har varit i Indien flera gånger och det här programmet väckte många minnen till liv. Hela storyn är landet i ett nötskal. Man kan också säga hela tredje-världens nötskal för så här funkar det nämligen för majoriteten av vår planets befolkning. Du föds i fattigdom till ett liv i fattigdom och skulle det slumpa sig så att det finns ett mikroskopiskt hopp om att få det ett snäpp bättre så måste du ta den chansen, kosta vad det kosta vill.


Den här judotränaren såg sin chans och tog den. Han var duktig men gjorde några fatala misstag. Stor i orden är sällan bra för karriären. Han gjorde också ett rent idrottsligt misstag. Han försökte tvinga sin adept som just tyckte sig ha fullföljt en tävling om 65 km att springa några kilometer till. Alla som har fullföljt ett ultralopp vet hur omöjligt det är, vare sig man är 4 år eller 40 år.


Myndigheternas agerande därefter var helt logiskt och helt identiskt med hur motsvarande svenska myndigheter skulle agerat. Jag förvånades faktiskt över att myndighetsrepresentanterna ens ställde upp på att diskutera det enskilda fallet. Det skulle aldrig hända i Sverige. Sådana här ärenden där ett barn slits mellan biologiska föräldrar, fosterföräldrar och tolkningen av lagen händer även i Sverige varje dag och utfallet är så gott som aldrig till barnets fördel.


Om man tycker att det här var en stark och upprörande dokumentär om hur barn missbrukas för vuxnas vinnings skull så ska man ha klart för sig att det inte alls är isolerat till länder långtbortistan. Precis samma sak händer alltså dagligen i Sverige, speciellt i flyktinghanteringen. Våra folkvalda politiker och deras tjänstemän är inte det minsta mer kompetenta än sina indiska kollegor, snarare saknar de den empati som framkom i programmet. Här i Sverige anses det "fint" att inte bry sig om någons olycka. I Indien tolkas det som översitteri och det vinner man inga röster på i världens största demokrati."

Jag är benägen att lyssna nickande till dessa kursiva rader...

2 juni 2012 - bara 230 mil kvar...

Anas  bananas bakom ananas...?

Mannen, vars kropp syns på bilden heter Jonas Colting, och han ser bra ut naken. Det vill jag också göra. Framförallt vill jag känna mig smidig och lätt i steget. 

Då vi skriver att vecka 19 lagts till handlingarna, vilket skedde i söndags, hade jag sprungit 50 mil sedan 1 januari - eller 2,6 mil per vecka.

Min målsättning för året är att ligga över 30 kilometer/vecka.

Det blir dock fel fokus... trots mina disciplinära och närmast kirurgiskt utmejslade träningsprogram på funbeat.se

Fedet... bukfedet... det förföljer mig. Och avundsjukt ser jag de runt mig med "förbränning näbbmus".
Efter att nu förlängt medlemskapet i viktklubb.se till den 28 september så gör jag ett seriöst försök (likt det lyckosamma som pågick november 2009-mars 2010) att hitta min målvikt igen.

Viktklubb.se är bra på så sätt att de räknar intag och uttag - och mitt energinetto skall ligga på 1590 kcal/dag. Är jag ute och ränner i 1 timme och 45 minuter, så kan jag stoppa i mig lika mycket till - för se det är det som går åt då jag löper i terräng eller längs cykelbanorna i södra Göteborg.

Nu kanske du tycker att en vandring från 82 kg till 75-76 kg inte är en stor sak. Jag lovar  - det är det. Eller - en midja som skall ner från 98 till 92 centimeter. Det är plågsamt att ta den dit - jag vet hur jag skall göra. Inga problem. Det är genomförandet som tjorvar.

- Men, Nemo... du är ju inte tjock.

Nä, det är jag inte - men jag är TUNG. Jag är mösetung när det gäller att förflytta min kropp och att uppnå mina mål.

Jag vet - du blir inte snabbare med åren - men uthålligare, och jag har tillräckligt många som är äldre än vad jag är för att jag skall fatta att med rätt träning och kroppsvikt så finns det stordåd att hämta bakom hörnet.

Nu gäller följande kronologiska  målsättningar;

27 augusti Midnattsloppet - under 50 minuter, kroppsvikt sub 78

24 september - Lidingöloppet - c:a 3 timmar, kroppsvikt sub 76

8 oktober - Göteborgs Halvmarathon - kring 1:50,

31 december - Sylversterloppet - sub 48 minuter

Sedan kommer jag att följa ett träningsprogram för Stockholm Marathon som 2012 går den 2 juni.
Målsättningen med det loppet är att slå mig in under 4 timmar. För att lyckas med det kommer jag att följa ett träningsprogram som siktar på en tid kring 3:30.

Vis av tidigare erfarenhet, så brukar jag bli en halvtimme långsammare än vad jag tränat för - så det får väl bli så.

Det är också mycket möjligt att min blogg mer och mer kommer att nörda till sig och dofta svett, polyester och liniment från och med 1 juli då träningen och initialt viktmiskningsperioden börjar... allvarligt -  Nemo - en blogg för beroende är kanske inte ett så dumt namn om man tänker på vad jag sysslar med...

Min blogg får bli ett verktyg. Ett redskap för att hjälpa mig på traven att "visa hur duktig jag är med min sko och min keps"

Sa jag att jag är triggad och motiverad för det här?

 With a little help from my back...
  

Inte bara Bali...

Min gosstjärt är inte enbart parkerad framför en dator. I stelt mak framlider den och resten av kroppen utsvävningar precis som vanligt. Ett exempel från idag

Barmarken som frös inne

Igår hade jag visualiserat en smidig barmarksträning för lätta fötter.
Mina senaste löpträningpass har varit med broddar och det nyper fint - men jag har sett så mycket asfalt de senaste dagarna, så jag trodde det var lugnt. Brodda av och dra iväg med "slicks".

Det här är en väl insprungen rutt - cykelbanan som löper från Linnéplatsen och ända ner till Billdal - den gamla Säröbanans sträckning,  som förr i tiden fraktade skolbarn till bad och sol

Så såg det ut då. Strax söder om Järkholmen (Bild från GP)

Men det var då - och nu är det nu.

Här följer längre ner en narcissustabell med siffror som i alla fall jag själv är mycket nöjd med - speciellt medelpulsen i förhållande till tempot.

Det bästa var att passet avslutades med att jag sprang några löpskolningssträckor med beklämmande fräsch spänst i benen. Mitokondriekontot* har tydligen ett fett saldo för tillfället

*) Vid konditionsträning tränar man inte bara hjärtats kapacitet, man tränar också förutsättningarna för muskelcellernas syreupptagningsförmåga. Vid konditionsträning skapas ett större kapillärnät, dvs. fler pyttesmå blodådror runt muskelcellerna. Det innebär att det blir enklare att transportera blod till och från muskelcellerna. Vidare sker också en ökning i antalet mitokondrier i muskelcellerna som är de kraftverk där syre och näring förbränns. Utöver att mitokondrierna ökar i antal så närmar de sig också cellmembranen så att det blir ett kortare avstånd vid syreöverförseln.

En man kom i mål - alla vann

Med detta inlägg skall jag sätta punkt för allt som handlar om hälsenor, klocktider, spray, muskler, pace, tåtuttar och skobekymmer.

Kröner detta med ett alldeles speciellt klipp som min gode vän (vi möttes på Ios -81) Punkfarfar satt ihop - då han jobbade som backupfotofgraf vid målgången för att fånga upp de som inte fick någon tid (tappade eller trasiga chip)




Nåväl - det är något gubbludrigt över samtliga som kommer inknäande med 42 km i benen efter 4 tim 30 min på Stockholms gator - men jag trodde nog att jag skulle se lite spänstigare ut.

Hursom - mitt lilla event med SMS-följning och bokutlottning är nu klart.

Idag sätter jag in 180:- på Erstas postgiro och skickar en signerad bok till..... Chris Wesslen som tillsammans med 8 andra följde mig i lördags. Besök hennes blogg - den är kanon när det handlar om mat. Mycket inspirerande.
Lottdragningen skedde med nio namn på var sin lapp i min keps... skaka, skaka... och på den lapp jag drog upp stod Chris namn

Tack till alla övriga för engagemang och support!

Bloggen totalt sett närmar sig en längre vilopaus har jag bestämt.

Den 17 juli fyller den 5 år. Fram till dess kommer jag att göra ett 10-tal inlägg för att knyta ihop säcken.

I sommar och höst skall jag börja jobba med min nya bok och fokusera på annat än bloggar, twittrar och sånt. Min abstinens kommer jag hantera på ett fysiskt/andligt plan. För det här är tufft - jag vet det.

Bloggen kommer inte att dö. Den kommer möjligtvis att återupplivas och det social nätverket aktiveras när det närmar sig boksläpp. Fram till dess får vi synas i Köttvärlden.

Ett lopp för en tränad kropp

Det är något brunt mellan mig, Szalkai och det träningsprogram som han föreslår för att uppnå en viss tid. För fem år sedan tränade jag för 3:30 med sikte på att komma under 4 timmar med viss marginal. Då sket det sig - och jag lastade misslyckandet på gamla stumma skor. Mest.

I år har jag med Rainmanskt fokus följt programmet för en 4-timmarstid. Det innebär att ett tempo på runt 5:40 skall räcka för att nå det målet.
Under resans gång har jag hela tiden undrat när resultaten skall komma - när det skall släppa och 5:40 skall kännas om en lättsam inandning.

Den känslan har uteblivit. I alla fall efter 10 km. Det är på tider runt 6:00 per km som jag kommer till min rätt - utifrån den träning som jag presterat. Gott så - jag ville inte vara dum - jag reviderade min plan och siktade på 4:15.

Det första 2 milen var som en dag på jobbet. Bara mysigt, skönt, bra flyt. Låg puls. Mellan 2-3 mil började psyket och benen flagga för att något extra var på gång.


Depåstopp vid 30 km för ... Foto: Gosan

Det började kännas att jag var ute och gjorde något extra strax före 30 km. Men strax före Slussen stod min älskling med Coaca-Cola och pussar. Iförd röd keps med svamp som ett trubbigt och fyrkantigt horn (symbolik?) tultade jag vidare mot Söder Mälarstrand. Jag fick ny kraft och det flöt på bra bortemot Västerbron ända tills en trafikdelare + refug + Nemos blick på klockan höll på att sänka hela projektet.


...nånting brunt och sött Foto: Gosan

Jag stöp som en överladdad spriträv rakt ner i backen. På något konstigt sätt blev den enda kroppsliga skadan ett tumnagelstort skrapmärke i vänster handflata.Mirakulöst nog. Här kunde mitt lopp ha avbrutits tvärt och jag kunde ha blivit aj-aj-aj-mannen på SÖS istället.

Den sista milen var en transport av tvivel, kramp, tjurskallighet som sakta men säkert bröt ner mig. Enda ljuspunkten var på Torsgatan då livet kom åter när den här låten kröp in i mina hörselgångar. Det är lite av en skämskuddelåt - men jag kan lova att den fick nackhåren att resa rygg och mina ben att skjuta fart

För varje kilometer blev det tyngre och från 40 och in i mål var jag som en hund - stannade vid väldigt många stolpar - men jag pissade inte - jag löste upp kramper i vadmuskler och framsida lår. Till och med den tänkta defileringen på Stadion ballade ur. Krampen högg till igen och jag fick sträcka ut mot kanten vid löparbanan med 200 m kvar.

Så här var mitt lopp i siffror. För den som vill bita, analysera och grotta ner sig (så som jag själv gör med mina egna och andras resultat)

Efter målgång var jag ändå kvickt återhämtad och tackade mina tåtuttar och väl inlöpta skor för att jag var utan blåsor. Jag var också tacksam för all vit vaselin som jag hade strukit på insidan låren.

Snabbt iväg till T-banan och hotellet. Effektiv kroppsvård och massage innan utgång. Dansa hela natten! Tjoho! Neee.. så blev det inte - men kapaciteten fanns. Istället ville jag ha KÖTT. Riktigt Kött. Så fick det bli. Kan varmt rekommendera Grill på Drottninggatan



Där är ALLT grillat. Till och med desserterna är grillade. Nå - jag högg in på deras Absolut Grill-del i menyn och beställde ett kvarts kilo svensk oxfilé. När den kom in och landade i min munhåla vid pass 22.15 på lördag kväll upplevde min munhåla ett kulinariskt samlag med extra allt. Har aldrig. Svär... aldrig gottat mig så i en serverad maträtt.

Resten av kvällen blev helgod och romantisk med min älskling som njöt av sin grillade röding och sitt vita goda vin. Och - nej det blev inte raveparty, inte disco eller annan utgång. Det blev hemgång, godispåse och sängen samt första kvarten av Apocalypse Now Redux. Därefter mörker.


En man klev på tåget - fetägde hela vägen t Göteborg Foto: Gosan

Jag vet - alla som tar sig runt är vinnare. Jag känner mig som en värdig sådan. Besvikelsen gäller att jag inte förmår leverera trots att jag följt ett program. Denna gången har jag INGET att skylla på.Förmodligen är min kropp sådan att den behöver längre sträckor för att lära sig springa marathon.

Jag häpnar inför de som nöjer sig med att träna max 20 km och sedan springer marathon. Likaså de som tränar uppåt 10 km och drar av en halvmara lätt som ingenting.

Det är ett sätt som inte funkar för mig. Skall jag fortsätta med marathon så kommer jag behöva göra ultrapass på 5-6 mil för att hitta takt, ton och tempo. Det verkar så. Vill jag det? Teksamt.

En variant är då att träna SOM inför ett marathonlopp och bli en fena på lopp mellan 20-30 km. Jo, så gör vi…eller?

Imorgon skall jag börja träningen för Lidingöloppet som är om 17 veckor. Det skall bli kul!


När det gäller mitt "cause" för utsatta barn har jag räknat in nio följare som direkt har flaggat för
Att de SMS-föjde mig under loppet.
Kan ha missat någon - då vill jag gärna ha en signal om det, senast imorgon - på torsdag blir det dragning och insättning till Ersta.

Följande 9 har jag på min lista:
Chris W
Catha
Kinna
Kristina J
Åsa H
Eva L
Niclas C
Peter G
Eva H

Som sagt - det kan vara fler - då vill jag veta. Maila i så fall.

Cyberboosten?

Sällan har en ensam löpare lyckats genomföra sina bedrifter utan stöd från omgivningen.

Eftersom jag inte har så många köttvänner - men desto fler på cybernetisk bas, så tänkte jag så här:

Med hjälp av Stockholm Marathons SMS-servicetjänst är det möjligt att följa Nemo under maratonloppet. Du får snabbt mellantider vid tre ställen längs banan samt givetvis löparens sluttid.

Så här beställer du SMS-bevakning på Nemo i Stockholm Marathon: Skicka SMS till 72700 med text : SM mellanslag 7809

Under loppet får du passertider vid 10 km, 21,1 km och 30 km samt naturligtvis även tiden i mål. Dessa tiden skickas direkt efter det att löparen passerat en av tidskontrollerna/mål.

SMS-tjänsten kostar 35 kronor.

What's in it for me? tänker du avmätt.... Josseribob - för varje följare avsätter jag 20 kronor till Ersta Diakoni och deras arbete med barngrupper, vars föräldrar är i aktivt beroende.

PG 90 00 54-8 ...och dom behöver stöd

För att jag skall kunna göra rätt för mig behöver jag veta någotsånär hur många SMS-följare jag har. Hur får jag reda på det?

Du SMS-ar mig på 0705-100804 och talar om det. Eller så lämnar du en kommentar i bloggposten.

Bland följarna lottar jag ut ett ex av min bok Anfäkta - signed, sealed, delivered - and yours. Jag kommer således att räkna in endast kända följare

Var det här komplicerat? Ja - visst hade det varit bättre om 10 kr av SMS-tjänstens kostnad gått direkt till något välgörande. Eller om du satte in eller SMS:ade en gåva till Ersta direkt. Det ena behöver inte utesluta det andra. Dessutom är det gott att få visa sig tapper med sin keps och sin sko. Jag är inte fullkomlig - fortfarande egocentrisk och märkvärdig.

Vad får det här påhittet för konsekvenser?

Du höjer din mobilräkning med 35 kr och har då inte råd att gå ut för att ta den där ölen på kvarterskrogen. Istället bestämmer du dig för att själv börja träna inför nästa års Stockholm Marathon. Din granne hör talas om det och bjuder på en grillafton för att fira. På det viset sparar du middagkostnaden och köper två trisslotter, vara den ena ger dig en miljon direkt på skrapet. Du säger därför upp dig från jobbet och börjar sälja grönsaker, väva mattor och öppnar ett hem för överblivna djur. Du får dessutom mycket tid för att träna inför ditt premiärlopp 2011.

Som om inte detta var nog; Direktsändningen i TV4 - börjar kl 13.45 - sänds även på Internet via marathon.se! Varför vara utomhus och skada huden - när det är svalt och skönt inne framför TV:n?

Nu kör vi... förutom den boost som SMS-följning ger, så förföljs jag av Mark Levengood med startnummer 16 379, samt en curlingsnubbe med hästsvans 16 381. Dessa faktorer kommer ge ökat tempo -for sure... ;)

Sidovinster

Så här ett två dagar innan maran summerar jag - bygger upp ett pulssaldo på det mentala kontot och tänker igenom de goda vinster som det här projektet fört med sig - eller vars förutsättningar varit uppfyllda



- Jag har varit frisk - kärnfrisk, faktiskt - när det handlar om förkylning under ett helt år.
- Jag har undantagslöst följt träningsprogrammet som startade upp 1 december.
- Jag har viktminskat 7 kg
- Jag har blivit piggare och fått ett godare humör
- Jag har fått nya låtsaskompisar (cybervänner)
- Jag kommer att fullfölja loppet - med värdighet
- Jag får en gratisskjuts mot Lidingöloppet - nästa mål
- Jag kommer att få värdefulla och nyttiga erfarenheter som jag kan använda nästa gång.
- Jag kommer förhoppningvis springa för en god sak (se bloggen imorgon)
- Jag ser fram emot att få komma iväg från Lidingövägen kl 14 på lördag.

Tracks for the track

Min lilla mp3-spelare är laddad. Tror det skall räcka i drygt 4 timmar - eventuellt så rycker jag lurarna efter 3 mil, låter hornen växa ut och löper på med tjurskallig envishet istället för musik.

Är det något som saknas på listan? En "springlåt" som sätter fart på löpmusklerna?

Tips mottages tacksamt under dagen - från fredag morgon och framåt är inladdningsmöjligheterna begränsade

Löpning på förr i tin'...

2005 - strong man - 16 km-passeringen

Sist det begav sig - 2005 - hade jag jazzat runt Göteborgsvarvet på 1.45.21 två veckor innan maran och fyrat av ett klämkäckt; "Ok, skall vi ta ett varv till, eller..?" i samband med målgång.

Det gjorde jag inte i år. Värmen stukade till det och gjorde tänkt kilometerfart till något betydligt mer ansträngande än jag räknat med.

2005 var däremot ett år med perfekt löparväder; det hade regnat hela förmiddagen och vädret var lagom kyligt för bra prestationer.

Det är bra att minnas sånt. Det är även bra att plocka fram det gamla diplomet från Stockholm Marathon 2005 och se sina mellantider;

5 km - 29:30
10 km - 55:36 (Var jag helt jävla dum i huvvet?? 5:10-tempo?)
15 km - 1.23.15
21 km - 1.57.10
25 km - 2.18.59
30 km - 2.47.46

Sedan ballade det uuur...

35 km - 3.21.53 - det tog alltså 34 minuter att förflytta sig 5 km
40 km - 3.58.51 - 37 minuter - och nu snittade jag 7:25 per kilometer

Mål: 42,2 km - sluttid 4:14:58 - 8 minuter per km de sista två.

Vad hände efter 30 km? Vädret var det bästa - 15-16 grader och lugna vindar, molnigt. Jag hade dessutom följt Szalkais program för tider kring 3:30 - men hade målsättning "under fyra timmar". Och det såg lovande ut vid 30 km.

På Söder Mälarstrand efter 32 km tog mina ben slut. Pang. Det kan ha varit mjölksyra. Det kan ha varit mina för gamla och stumma skor. Eller en combo. Vill inte vara med om det igen. Skorna - det är lugnt. Mina New Balance 1064 är lagomt insprungna och har inte körts mer än drygt 30 mil ännu.

Mjölksyran har jag fått lite koll på nu. Mest beroende på mitt laktatest från slutet av mars.

Om jag kan behålla mitt förstånd och värdighet under loppet - så springer jag på min puls - inte på min tid. På så sätt kan jag skjuta upp eller kanske helt undvika att komma upp i pulsnivåer som gör att kroppen producerar mer mjölksyra än den producerar - något som för min del sker vid c:a 160-162 i puls.

Det var alltså sjukt dumt att göra som jag gjorde sist - dra på mellan 5-10 km för att komma ikapp någon sorts tidplan.

Så - nu skall jag inte babbla mer om det här - ett förmodligen fullständigt döfött blogginlägg - men jag behövde processa det här - som en del i den mentala uppladdningen.

Marathon - på lördag smäller det...

Det är med viss vånda som jag går in i tävlingsveckan. Min vikt ökar för att jag fortsätter att äta som om jag tränar på högvarv. Skapar oro. Min högra lilltå har bestämt sig för att återkomma och ömma. Ingen större fara, den skall jag nog få ordning på med fotvård, bra skor och pyssel.

Göteborgsvarvet gav ju ett bra besked på ett sätt; det är bra att ta det lugnt om det är varmt.
För att få lite empirisk studs i det här med värme och löpning skrev jag till Petra som idogt bloggat marathon på SvD i ett halvår. Det var jag tydligen inte ensam om. Det blev en hel artikel med nyttiga tips och fakta som jag faktiskt inte hade så god koll på.

Min speciella nyfikenhet gällde förhållandet hög värme - hög puls; så jag frågade:

"- Är dock inte helt klar över hur det kommer sig att det "går långsammare" dvs att pulsen tycks stiga i takt med att värmen ökar - jag löper på i 5:30-tempo med puls 145-148 kring 15 grader. När det sedan är 25 grader stiger även pulsen lika mycket - till 155-158"

Läkaren Claes Mangelus svarar i artikeln:

”Ja, det är vätskebristen som orsakar det mesta av pulsstegringen - också värmen som ställer större krav på cirkulationen (man svettas mera=större vätskeförlust) - ju större vätskebrist desto fler slag behöver hjärtat pumpa för att hålla samma blodtryck.”

Han säger också:

"- Under kalla förhållanden förlorar man ungefär en halv liter vätska i timmen, men när det är så varmt som i förra veckan kan vätskeförlusten uppgå till två liter. Och eftersom kroppen maximalt kan tillgodogöra sig runt en och en halv liter vatten i timmen uppstår en vätskebrist som ökar ju längre loppet pågår. "

Det här sammantaget är ju fundamentalt - men för mig tidigare okänt - att kroppen göra av med 2 liter, men bara tar upp 1,5 liter - en nettoförlust på 2 liter under en mara som pågår i fyra timmar.

Och pulsen då... hmm - mina ambitioner på lördag kommer att revideras i förhållande till värmen.

Så här skall det va...(prognos 8 dygn innan) eller?

Bara två pass kvar nu innan lördag och det skall nog till om jag jazzar ut kring hotellet i Stockholm på fredag kväll - skulle väl vara för att pinna iväg för att hämta nummerlappen, då.


.... kanske så här (prognos 7 dygn innan)

Update: Nu (söndag kväll) ser det ut att bli nåt mittemellan - 20 grader och molnigt.

Den här veckan kommer jag blogga marathon lite mer än vanligt - har bl a en idé om att göra något gott i samband med loppet. Får se... funderar och återkommer.

Tävlingsveckan. Lätt löpning och lite överfart(tisdagen) för att hålla benen igång. Jag rekommenderar, att på tisdagen före loppet ska du äta kolhydratfattig mat. Ät proteinrik kost med lite fett, och undvik eller minska pastan/riset/potatisen. (Själv brukar jag göra en omelett och fylla på "energilös" sallad) Träna på tisdagskvällen, och innan frukost på onsdagen. I samband med frukosten på onsdagen börjar sedan inlagringen av extra kolhydrater, från nu äter vi lite extra kolhydrat rik föda/dryck fram till och med fredag kväll. Överät dock inte, men lite extra vid varje mål, och något extra gott mellanmål. På tävlingsdagen ska du vara fulladdad och bara äta normalt, så att du inte behöver känna dig tung i magen vid starten. Ät en bra frukost och ett litet mellanmål några timmar innan starten klockan 14:00.

MÅNDAG 31 maj 2010 Aktivitet Tid Distans Vila TISDAG 1 juni 2010 Aktivitet Tid Distans Uppvärmning 18 min 3km Koordinationslopp 3x80m Kort intervall 3x54sek 3x200 Nedvarvning 13 min 2km Egentligen inget regelrätt intervallpass, utan mer "en distans på 5km med avbrott för några snabbare flytlöpningar". Kör lugn jogg, stanna till och stretcha lite lätt och kör 2 lugna koordinationslopp. Sen tar du och kör 3 st fartbitar på ca 200m, eller på klocka 55 sekunder. Vila 1 minut mellan varje fartbit, och viktigt att det "bara" är flytfart där du bara höjer pulsen något. ONSDAG 2 juni 2010 Aktivitet Tid Distans Lätt distanslöpning 48 min 8 km Stretching Gärna innan frukost, och därefter börjar du din kolhydratladdning! (se veckokommentar) TORSDAG 3 juni 2010 Aktivitet Tid Distans Vila FREDAG 4 juni 2010 Aktivitet Tid Distans Vila Lätt distanslöpning 20 min 3km Vila för er som vill, men har du rest kan det vara skönt att gå ut på en lätt jogg och få igång magen och få lite blodcirkulation. Det kan kännas tungt, med all laddning och fokus mentalt till imorgon, men den känslan släpper absolut efter start imorgon LÖRDAG 5 juni 2010 Aktivitet Tid Distans Tävling 3.59 42195 meter Värm upp kort några minuter innan start, stretcha, och fokusera sedan på att inte starta för fort. Försök hitta tempot direkt. Om du siktar på under 4:00, starta lite fortare och försök passera halvvägs på runt 1:55. Hitta flytet, och tänk på att börja dricka direkt från första vätskekontrollen. Om du är osäker på tempot, följ "tidshararna" Lycka till, så ses vi på Stadion. SÖNDAG 6 juni 2010 Aktivitet Tid Distans Vila

Det kom ett mail...

Mitt varv - som pulskurva

Hej!

Grattis till 15 GöteborgsVarv!

Vi skickar diplom till dig så fort vi kan!

Bästa hälsningar / Best regards

Jenny

Löparservice

GöteborgsVarvet/ GöteborgsVarvet Half Marathon

Göteborgs Friidrottsförbund/ Göteborg Athletic Association

Box 12174
402 42 Göteborg, Sweden

Blir jag stoltare eller megastolt? Det är så gott att få visa sin tapperhet med sin keps och sitt steg...


2009 års insats...lite rundare - och därmed godare

Om vikten av att träna

-Vad skall det vara bra för?
-Vad är meningen?
-Kan du inte få nog snart?
-Femton minus - och du skall springa ett långpass på 2 mil… nu åker vi till Östras psykaut, så du kommer till sans igen...

Ifrågasättandet av mina göromål kring träning tycks aldrig sina. Lika ofta som jag får glada tillrop så nagelfars min planering och mitt konsekventa sätt att genomföra saker och ting. Det var framförallt Petras postning och Den hemska tvillingens funderingar som födde behovet av att skriva ur sig kring det här. Att det här är något som rör om märks - speciellt i kommentarerna till Petras bloggpost

I korta ordalag handlar det för mig om vikt, hälsa, bekräftelse och njutning. I den ordningen.

Min kroppsvikt har alltid varit ett bekymmer. Inte så att jag har lagt ut och blivit smällfet, men jag har oerhört lätt att lägga på mig extrakilon. Och följer jag bara mina spontanreflexer och låter livet tugga på så är jag på ett halvår en bekvämt tillbakalutad bullpadda som placerat filttofflorna vid fåtöljen, sitter och hummar med en bok i knät och lyfter blicken mot TV:n med jämna mellanrum, krafsar i mig lite snacks eller godis och låter tillvaron skena iväg, medan jag vegeterar.


När känslan får styra...

Den ångest som den här visionen framkallar är motivation nog för att hålla mig i schack med ett träningsprogram, en metod och ett mål - men det är knappt att ens det fungerar - jag får likafullt tänka på vad jag äter, när och vad - vågen sticker iväg direkt. Mina gener och min stigande ålder har fått min ämnesomsättning att vara i nivå med en koalas.

Med generationer bakåt i släkttavlan av små feta män med högt blodtryck, som på ålderns höst låter byxlinningen bli sin kropps ekvator i armhålehöjd, skulle det kunna innebära att jag får blodfettshalter som gör att talgoxar börjar titta lystet åt mitt håll och att hjärt- kärlsjukdomarna hemsöker mig. Det kan de göra ändå - men jag vill gärna minska sannolikheten för det. Så jag bestämde mig för att göra vad jag kan för att bryta den trenden. Jag vill vara snygg naken - även som död... i alla fall inledningsvis.

Detta är en utmaning. För varje hittills genomfört pråschäkt som handlar om att nå ett viktmål eller genomföra ett lopp på en viss tid - så hemfaller jag snart till det jag nämnde tidigare - vila på lagrarna, njuta av tillfredsställelsen att ha lyckats, att vara snygg från alla håll och att belöna sig, gotta till det och slappa…. App, app, app…. Förfallet kommer snabbare än köttfärs blir gammal.

Det jag brottas med nu; skapa ett viktmässigt hålrum. Min kropp behöver komma ner till nätta 72-73 kg och min midja behöver krympa till 87-88 cm.

Trots att det bara handlar om 3-4 kg ner och lika många centimeter, så verkar det ogörligt - psyket säger ifrån. Min älskling säger ifrån " - Du sticks" säger hon.
Och i takt med att mitt nogsamt avvägda matintag börjar fallera, så vittrar systemet sönder.

Att min omgivning påstår att jag är så fin som jag är - det köper jag - det tror jag på. Självbilden är nyanserad i det avseendet - det är hålrummet jag vill åt - så jag kan få några kilos marginal att slappa på… så gott det vore - sen skall jag inte gnälla mer...


...men förnuftet får tala

De som inte kan, vill eller orkar träna - är ofta de som aldrig har gjort det. Tränat alltså. Det gäller även de som ifrågasätter hur det ens går att tänka tanken; "Nästa år skall jag springa New York Marathon" Och hur kan jag klandra dom? Det blir omöjligt att föra en diskussion eftersom de inte har upplevt skillnaden.

Att sakta men säkert märka av alla positiva bieffekter med en aktiv träning i form av ökad vitalitet, bättre sömn, lugnare sinne och klarare huvud är i högsta grad en njutning som är värd att upptäcka.

Samtidigt går allt att överdriva och låta vansinnet tillta... då löpningen/cyklingen/styrketräningen...whatso börjar få oönskade konsekvenser (du som regelmässigt följer den här bloggen vet vad jag syftar på)

Summering; lika lite som jag har förståelse för de som lägger obegränsat med tid på att iordningställa och renovera döda föremål - lika stor förståelse har jag för de som kritiserar fysisk utveckling. Det är en fråga om personliga värderingar - om vad som är viktigt i livet. Vissa renoverar hus som de vill bo i - jag tar hand om och sköter en kropp som jag bor i - och inte kan flytta ut ifrån. No big deal...

Marathon - 2 veckor kvar

Göteborgsvarvet var ett KAOS sa de i tidningen. Jag citerar; " – Fem ligger på olika intensivvårdsavdelningar, samtliga av dem är män och under 40 år."

Just det - män under 40 - som skall tuppa sig. (been there, done that, ännadåva). Med risk för att jag får äta upp detta i form av gistna skånker, trasiga knän och ömma senor så tar jag det med ro.


Gårdagens lopp var precis den värdemätare jag behövde för att förstå att Szalkais program - precis som tidigare år - inte är anpassat för mig. "Under fyra timmar" kan kyssa sig brunt. Hur vet jag det? Jo, 2005 - sprang jag varvet på 1:45 - gjorde maran på 4:15.

I år tultade jag runt på 1:56... och då är kanske inte förutsättningarna de bästa för att slira in på stockholms stadion på 4 timmar jämt... eller? Flera faktorer avgör - jag vet. Vädret, dagsformen, skor, kroppskänningar osv... men jag ogillar besvikelser... bättre att bli överraskad då på ett bra sätt. Den här kalkylatorn säger 4:01:25, medan den här omvandlingstabellen säger 4:36:00 - den sistnämnda är nog mer realistisk

Nu riktar jag in mig mot att köra kring 5.50 per km första 21...sen får vi se. Det viktiga är att hålla och göra ett värdigt marathon - inte att flåsa på och få ett bryt efter 25-30 km. No way!

Stilisten i mig vinner över resultativraren. Det kan handla om mognad. Det kan också handla om enträgen coaching från min älskling som stilla puttrat i bakgrunden hela våren och hanterat mina övningar med största tålamod. Hennes kloka ord påverkar mig.

Varvet då?
Ljumsk/höftproblematiken var som bortblåst igår. Det är jag speciellt glad över. Kärran håller, alltså. Värmen bekom mig inte direkt - men det hade gärna fått vara svalt - det blev många stopp, mycket vätska och det var mot slutet - från 18 km och fram till mål ganska surt att ta sig fram, då många gick.

I resultatlistan kan jag se att flera av de jag trott skulle vara snabbare än jag, vek ner sig och underpresterade. Bland annat en känd höjdhoppare från Kil. Igår tror jag att jag till och med skulle ha hoppat bredare än han.

Jag vill också passa på att tacka för all support och glada tillrop jag fått via SMS, Facebook och live utefter banan. Det är mycket inspirerande.

Nästa fredag... nästa fredag bär det av till Stockholm. Och det är bara små myspass kvar att fixa och dona med...

Maran närmar sig och nu är det inte så mycket kvar att göra träningsmässigt, mer än att skapa form och flyt i löpningen. Totalt runt 30 km underhållande kilometer med lite överfart till maran. Det är lite förtidigt att vila helt, men om du känner att du fortfarande är sliten löpmässigt kan du "chansa" och ta bort torsdagspasset helt och fokusera på två bra fartpass på tisdagen och lördagen. När det gäller tisdagspasset är det viktigt att du inte springer för fort, så du drar på dig sträckningar i baksidor. Spring med förstånd, och bli lagom trött.

MÅNDAG 24 maj 2010 Aktivitet Tid Distans Vila TISDAG 25 maj 2010 Aktivitet Tid Distans Uppvärmning 18 min 3km Koordinationslopp 3x80m Kort intervall 10x80sek 10x300m Nedvarvning 13 min 2km Vi har inte kört så mycket kortintervaller i 4 timmars programmet (fokus mer på andra pass), men lägger in ett pass idag för bra med överfart till maran. Värm upp bra med jogg och koordinationer Kortintervall som du ska köra mer "tekniskt" än att pressa, det är INTE läge nu för att du springer för fort och blir skadad. Fokusera på att springa dina intervaller i jämn fart, starta hellre för lugnt än att du kör på för hårt på första. Försök springa med ett bra steg, och avslappnad i överkroppen. Vila 60 sekunder mellan varje upprepning (intervall). Antingen kör du på "klocka", 80 sek eller så har du en uppmätt 300 sträcka där målbilden är att du ska hålla runt 80 sek (+- några sekunder). Varva ner och stretcha. ONSDAG 26 maj 2010 Aktivitet Tid Distans Vila TORSDAG 27 maj 2010 Aktivitet Tid Distans Lätt distanslöpning 36 min 6km Styrketräning 10 min Stretching 5 min Lugn lätt distans för genomblödning av löpmuskulaturen, och sen bara en kör light variant av styrkan; Sit ups rak mage, 1x20st Sit ups sned mage, 1x15st höger, 1x15 vänster. Kör växelvis Ryggresning, 1x15st Tåhävningar, gärna på "trappavsats" 1x10st höger ben resp vänster. Utfallsteg, 2x6 steg. FREDAG 28 maj 2010 Aktivitet Tid Distans Vila LÖRDAG 29 maj 2010 Aktivitet Tid Distans Uppvärmning 12 min 2km Koordinationslopp 3x80m Tempolöpning 34-35 min 6km Nedvarvning 13 min 2km Värm upp med en kort distansinledning, stanna sen ett kort stopp med stretch och 2 lätta koordinationer. Därefter kör du antingen snabbdistans över 6km (jämn bra fart; till 30-32min på 6k) eller en tempolöpning där du inleder i lugn fart och sen succesivt skruvar upp farten till strax snabbare än din marathonfart. Ta den variant som känns bäst för psyket och kroppen! SÖNDAG 30 maj 2010 Aktivitet Tid Distans Vila Alt lätt jogg om du känner att du/kroppen vill ut!

Nu kör vi lite uppvärmning...

Dags för Göteborgsvarvet. Imorgon är det läge ... förvärmning inför maran om två veckor. Måltid: 1.55.00 - det är inte högsta fart. Jag håller igen. Tanken är att jag skall ha ork till lika mycket till då jag når Slottskogsvallen

Tyvärr är mina kroppsfunktioner något ansatta. Höger ljumske trilskas efter det hårda intervallpasset i tisdags. Typiskt, va? Överdoserar nu ormslava, Ipren-gel och annat jox för att få ordning på löpsteget.

Följa Nemo? Skicka ett SMS till nummer 72700 med text GV 31276 och få mellantider och annat. För vidare info: se här

Hinta gärna i kommentar eller via mail om du följer mig - då springer jag nämligen snabbare. (som att mata en Pacman, ungefär)

Det är en väldigt god service - men arrangörerna skulle lätt kunnat uppmuntra till många SMS genom att hälften av kostnaden skänktes till välgörande ändamål; Haiti, gatubarn, barn till alkoholister osv...

Spinner vidare på det inför maran och ordnar en egen insamling då...