fredag, juni 25, 2010

Det gömda och osagda...

Midsummer DanceImage via Wikipedia

Staffan Ringskog har skrivit i Nämndemannen ner 3/2009. En artikel som inte väcker rubriker - för det är så självklart...men osagt

Artikeln har jag plockat härifrån:

När svensk kriminalitet diskuteras, synas sällan alkoholens roll. Men faktum kvarstår, idag kan man säga att alkoholen varit den utlösande faktorn bakom flertalet fall i Sverige vad gäller mord, misshandel, kvinnofrid och våldtäkt. Mer alkohol i ett samhälle, innebär ett stegrat våld, detta är ett uppenbart samband. Ett samband dock som få verkar våga nämna och ta tag i.

Den som säger detta är Ulrika Grann, medicine doktor och forskare knuten till kriminalvården. Hon har under lång tid forskat i frågan om alkoholens roll i samband med kriminalitet. Studien är omfattande, den innefattar dömda i Sverige med straff längre än fyra år.

– De dömda som jag studerat rör intagna vid Kumlaanstalten som dömts för brott som generellt gett dem långa fängelsestraff, säger Ulrika Grann. De intagna har gjort sig skyldiga till brott som omfattar mord, misshandel, sexualbrott, våldtäktsbrott, grov kriminalitet. Frågan som ställts i undersökningen har varit vilken roll alkoholkonsumtionen haft i samband med utförandet av våldshandlingen.

Ulrika Grann berättar att studien har visat ett mycket nedslående samband. I flertalet, 70 procent av fallen, hade de intagna haft en stor mängd alkohol i kroppen, när dåden utfördes.

– Det märkliga i dagens samhällsdiskussion är att alkoholens roll sällan nämns när kriminalitet diskuteras, säger Ulrika Grann. Däremot kommer ofta andra variabler upp när kriminalitet förklaras. Man förklarar våldet ofta med rent sociologiska orsaker som exempelvis bristfälliga boendemiljöer, arbetslöshet eller en svår uppväxt. Men faktum kvarstår, många av de brott som begåtts skulle aldrig ha inträffat om samhället haft en mer restriktiv linje till alkoholen.

Ulrika Grann påpekar att alkoholen är en i jämförelse med andra droger djupt underskattad drog.
– När jag kommer med vissa jämförelser häpnar folk, säger hon. Man vill kanske inte acceptera hur det förhåller sig. Att nyttja alkohol innebär exempelvis en 14 gånger så stor risk för att utföra ett brott, än om samma person nyttjade cannabis. I jämförelse med amfetamin är nyttjandet av alkohol sju gånger så farligt vid våldsbrott. Detta innebär ju självklart inget försvar i resonemanget för vare sig cannabis eller amfetamin, men visar snarare alkoholens farlighet.

Ulrika Grann säger att tendensen just nu är en ständigt ökad tolerans av alkohol i samhället. Alkoholkonsumtionen verkar öka bland flertalet inom samhällets olika sociala skikt.

– Det senaste är inom idrottsrörelsen, påpekar hon. Numera säljer fotbollsklubbarna öl vid sina idrottsevenemang, något som kan synas märkligt, idrott och alkohol ska väl inte vara förenliga. Utan denna försäljning försämras klubbarnas ekonomi kraftigt. Intäkterna för klubbarna möjliggör ytterligare dyrbara spelarinköp.

Ulrika Grann säger att om ett samhälle vill stävja våldet och kriminaliteten, är enklaste sättet att drastiskt gå in för minskad konsumtion av alkohol i samhället. Men vilka åtgärder kan då vara lämpliga? Ulrika Grann nämner den tidiga ransoneringen i Sverige då motbok nyttjades.

– Att införa ransonering enligt den tidigare modellen i Sverige är nog inte realistiskt just nu, säger Ulrika Grann. Samhällsklimatet i Sverige är inte mottagligt för sådana resonemang.

– Men restaurangernas alkoholförsäljning borde bli mer restriktiv, fortsätter hon. Krogar som missbrukar sitt utskänkningstillstånd ska ju självklart förlora ett sådant. Myndigheter vill oftast detta, men politiker går oftast emellan och förordar fortsatt öppethållande av rent populistiska skäl.

– Men oavsett åtgärder måste första steget vara att svenskarna blir mer medvetna om sambandet mellan hög alkoholtolerans i ett samhälle och hög våldskriminalitet, säger Ulrika Grann. Där är vi nog inte idag – ännu.

Trevlig midsommar - även...
Enhanced by Zemanta

lördag, juni 19, 2010

Bloggsemester




Lämnar allt vad bröllop, fotboll och skitigt gråväder heter. Nu blir det lata dagar under grekisk sol med alla de där böckerna som jag vill läsa och lyssna på.

Det brukar jag göra så här års. I år åker jag mycket oförberedd då det gäller sol. På beachen kommer jag känna mig som en kokainpåse utlagd på ett bord i svart marmor. Inte en dag har solen fått steka min hud.

Det kommer förmodligen brusa i vattnet då min albylkropp möter Medelhavet.

Mycket solkräm blir det... och väldigt lite Intörnetz. Och blogg. Och Facebook. Och media överhuvudtaget.

Sköt om dig i sommar och krama många människor... mest dig själv. Lås in Luther i en trång garderob och träna på att göra ingenting. Det är ett fantastiskt tillstånd. Inga måsten, bara goda tankar och låga krav.

söndag, juni 13, 2010

Ser min blogg bekant ut?

...kan ha att göra med detta



Ännu ett exempel på den typ av humor som kan orsaka andningsstillestånd, högrödhet och Lolingmyassoffrollingroundonthefloor hos mig

P S - den här hybriden av LOTR och Monty Python är inte så tokig heller - speciellt dialogen

lördag, juni 12, 2010

I mina kvarter

Ibland - när jag youtubesurfar - så kommer jag över små pärlor.

Det här klippet är pappavitsroligt. Jag gillar när man skall göra gammalt av nytt. Just i detta fallet är det så lågt. Saknar dock käckt vinkande personal från Konsum - det hade varit så värt...




Speakern har försökt lägga sig i 30-40-talsnivå och lyckas duktigt. Finns dock en övernerv i idiomet som andas skräck-parodi. Oklart om jag gillar det. Ett gott anslag är det i alla fall.

Förmodligen kommer endast jag och möjligen någon till tycka att det här inlägget är kul - bra i så fall. Det är kvalitetssäkring av min låga humor.

fredag, juni 11, 2010

Jag ville ju bara softa...


Bild: Ernst Billgren

Avlyssnade C-H Svanbergs tankar för ett drygt halvår sen;

-Alltså. Det här med telecom är ju fett råddigt. Cred har jag så det räcker, men VD:a och gå omkring och möta pressen hela tiden...nja.

Dessutom har jag gott med deg på banklönekontot nu. Faktiskt... jag skulle kunna sluta jobba helat och änfa leva mycket gott på att bara köpa o sälja värdepapper tills jag stupar.

Men... vänta. Telefon.

Jaha... jasså? BP säger du? Jaha - vad skall jag göra då?

Mmmm....mmm... stort hörnrum? Utsikt över Hyde Park? Ingen media? Alllt flyter på?
Du - det är taget.

- Fan, så soft. Bara laja runt i styrelserum och se lite avmätt bred ut för många mille per år... det är väl inget lurt med det här?

Nutid:

- Iiiiiiiihhhhh. Iiiiiiihhh. Iiiiiihhh. Obama. Inte det också. Shit, shit, dubbelshit.

torsdag, juni 10, 2010

En man kom i mål - alla vann

Med detta inlägg skall jag sätta punkt för allt som handlar om hälsenor, klocktider, spray, muskler, pace, tåtuttar och skobekymmer.

Kröner detta med ett alldeles speciellt klipp som min gode vän (vi möttes på Ios -81) Punkfarfar satt ihop - då han jobbade som backupfotofgraf vid målgången för att fånga upp de som inte fick någon tid (tappade eller trasiga chip)




Nåväl - det är något gubbludrigt över samtliga som kommer inknäande med 42 km i benen efter 4 tim 30 min på Stockholms gator - men jag trodde nog att jag skulle se lite spänstigare ut.

Hursom - mitt lilla event med SMS-följning och bokutlottning är nu klart.

Idag sätter jag in 180:- på Erstas postgiro och skickar en signerad bok till..... Chris Wesslen som tillsammans med 8 andra följde mig i lördags. Besök hennes blogg - den är kanon när det handlar om mat. Mycket inspirerande.
Lottdragningen skedde med nio namn på var sin lapp i min keps... skaka, skaka... och på den lapp jag drog upp stod Chris namn

Tack till alla övriga för engagemang och support!

Bloggen totalt sett närmar sig en längre vilopaus har jag bestämt.

Den 17 juli fyller den 5 år. Fram till dess kommer jag att göra ett 10-tal inlägg för att knyta ihop säcken.

I sommar och höst skall jag börja jobba med min nya bok och fokusera på annat än bloggar, twittrar och sånt. Min abstinens kommer jag hantera på ett fysiskt/andligt plan. För det här är tufft - jag vet det.

Bloggen kommer inte att dö. Den kommer möjligtvis att återupplivas och det social nätverket aktiveras när det närmar sig boksläpp. Fram till dess får vi synas i Köttvärlden.

onsdag, juni 09, 2010

Hej Stockholm! Hejdå!



Vid sidan av själva marathonäventyret kan jag kosta på mig lite missnöje i sann lokaltidningsbesvikelseanda.

Det är alltid lika trevligt att vara komma till Stockholm - utan bagage, men har jag väskor att släpa på mig känner jag mig kriminellt mottagen. Oftast. Har med bagaget att göra. 50:- spänn för att stoppa in en väska i ett hål. OK. Jag kan ta det.

Tar fram mitt plastkort för att betala. Nej. Mynt skall du ha. Ser mig omkring. Alla butiker signalerar; kom inte hit och växla.

Växlingsautomaten kräver sedlar. Överhuvudtaget är möjligheterna att hantera förvaringsboxar utan kontanter ett svårt problem.

Jag har lärt mig. Har ett gäng guldtior i beredskap.

Nu är det så här - att SJ inte har med lokalerna att göra. Det är JERNHUSEN som sköter det hela. Eller JERNDDÖDHUSEN som jag kallar dom efter helgen.

Det byggs citybana. Det renoveras. Hela partier av Centralstationen är avstängda. Förvaringsboxarna räcker inte till. Det är fullt överallt. Människor i flock, lika hålögda som på spårvagnen en måndagsmorgon - fast med massa bagage tittar sig uppgivet omkring... lite bedjande; - Varför gör ingen nåt?

På JERNHUSENS hemsida står; "...samt rikligt med förvaringsboxar är också en självklar service till våra besökare." De tänker förmodligen på någon dag mitt i vecka 38.

Det är så gement uselt och sänder gris-PR till alla besökare som anländer Stockholms central. DDR-faktorn är påtaglig. En bemannad och flexibel inlämning är ett grundkrav om man skall bedriva verksamhet. Dessutom fanns det mååånga lååånga väggar. Tomma - med plats för fler, långa rader av boxar.

Det här var kanske inte så farligt... varför inte utgjuta sig i poetiskt proffsgnäll i nivå med Birro?
Svaret är enkelt - jag vill gärna tro att den eller de som är ansvariga har haft otur när dom tänkte. Om dom tänkte. En utstuderad plan för att skapa så mycket armsvett som möjligt på kort tid kan omöjligtvis legat på projektbordet när förvaringsboxplanerna diskuterades.

Men...för böfveln... gör om - gör rätt.

måndag, juni 07, 2010

Ett lopp för en tränad kropp

Det är något brunt mellan mig, Szalkai och det träningsprogram som han föreslår för att uppnå en viss tid. För fem år sedan tränade jag för 3:30 med sikte på att komma under 4 timmar med viss marginal. Då sket det sig - och jag lastade misslyckandet på gamla stumma skor. Mest.

I år har jag med Rainmanskt fokus följt programmet för en 4-timmarstid. Det innebär att ett tempo på runt 5:40 skall räcka för att nå det målet.
Under resans gång har jag hela tiden undrat när resultaten skall komma - när det skall släppa och 5:40 skall kännas om en lättsam inandning.

Den känslan har uteblivit. I alla fall efter 10 km. Det är på tider runt 6:00 per km som jag kommer till min rätt - utifrån den träning som jag presterat. Gott så - jag ville inte vara dum - jag reviderade min plan och siktade på 4:15.

Det första 2 milen var som en dag på jobbet. Bara mysigt, skönt, bra flyt. Låg puls. Mellan 2-3 mil började psyket och benen flagga för att något extra var på gång.


Depåstopp vid 30 km för ... Foto: Gosan

Det började kännas att jag var ute och gjorde något extra strax före 30 km. Men strax före Slussen stod min älskling med Coaca-Cola och pussar. Iförd röd keps med svamp som ett trubbigt och fyrkantigt horn (symbolik?) tultade jag vidare mot Söder Mälarstrand. Jag fick ny kraft och det flöt på bra bortemot Västerbron ända tills en trafikdelare + refug + Nemos blick på klockan höll på att sänka hela projektet.


...nånting brunt och sött Foto: Gosan

Jag stöp som en överladdad spriträv rakt ner i backen. På något konstigt sätt blev den enda kroppsliga skadan ett tumnagelstort skrapmärke i vänster handflata.Mirakulöst nog. Här kunde mitt lopp ha avbrutits tvärt och jag kunde ha blivit aj-aj-aj-mannen på SÖS istället.

Den sista milen var en transport av tvivel, kramp, tjurskallighet som sakta men säkert bröt ner mig. Enda ljuspunkten var på Torsgatan då livet kom åter när den här låten kröp in i mina hörselgångar. Det är lite av en skämskuddelåt - men jag kan lova att den fick nackhåren att resa rygg och mina ben att skjuta fart

För varje kilometer blev det tyngre och från 40 och in i mål var jag som en hund - stannade vid väldigt många stolpar - men jag pissade inte - jag löste upp kramper i vadmuskler och framsida lår. Till och med den tänkta defileringen på Stadion ballade ur. Krampen högg till igen och jag fick sträcka ut mot kanten vid löparbanan med 200 m kvar.

Så här var mitt lopp i siffror. För den som vill bita, analysera och grotta ner sig (så som jag själv gör med mina egna och andras resultat)

Efter målgång var jag ändå kvickt återhämtad och tackade mina tåtuttar och väl inlöpta skor för att jag var utan blåsor. Jag var också tacksam för all vit vaselin som jag hade strukit på insidan låren.

Snabbt iväg till T-banan och hotellet. Effektiv kroppsvård och massage innan utgång. Dansa hela natten! Tjoho! Neee.. så blev det inte - men kapaciteten fanns. Istället ville jag ha KÖTT. Riktigt Kött. Så fick det bli. Kan varmt rekommendera Grill på Drottninggatan



Där är ALLT grillat. Till och med desserterna är grillade. Nå - jag högg in på deras Absolut Grill-del i menyn och beställde ett kvarts kilo svensk oxfilé. När den kom in och landade i min munhåla vid pass 22.15 på lördag kväll upplevde min munhåla ett kulinariskt samlag med extra allt. Har aldrig. Svär... aldrig gottat mig så i en serverad maträtt.

Resten av kvällen blev helgod och romantisk med min älskling som njöt av sin grillade röding och sitt vita goda vin. Och - nej det blev inte raveparty, inte disco eller annan utgång. Det blev hemgång, godispåse och sängen samt första kvarten av Apocalypse Now Redux. Därefter mörker.


En man klev på tåget - fetägde hela vägen t Göteborg Foto: Gosan

Jag vet - alla som tar sig runt är vinnare. Jag känner mig som en värdig sådan. Besvikelsen gäller att jag inte förmår leverera trots att jag följt ett program. Denna gången har jag INGET att skylla på.Förmodligen är min kropp sådan att den behöver längre sträckor för att lära sig springa marathon.

Jag häpnar inför de som nöjer sig med att träna max 20 km och sedan springer marathon. Likaså de som tränar uppåt 10 km och drar av en halvmara lätt som ingenting.

Det är ett sätt som inte funkar för mig. Skall jag fortsätta med marathon så kommer jag behöva göra ultrapass på 5-6 mil för att hitta takt, ton och tempo. Det verkar så. Vill jag det? Teksamt.

En variant är då att träna SOM inför ett marathonlopp och bli en fena på lopp mellan 20-30 km. Jo, så gör vi…eller?

Imorgon skall jag börja träningen för Lidingöloppet som är om 17 veckor. Det skall bli kul!


När det gäller mitt "cause" för utsatta barn har jag räknat in nio följare som direkt har flaggat för
Att de SMS-föjde mig under loppet.
Kan ha missat någon - då vill jag gärna ha en signal om det, senast imorgon - på torsdag blir det dragning och insättning till Ersta.

Följande 9 har jag på min lista:
Chris W
Catha
Kinna
Kristina J
Åsa H
Eva L
Niclas C
Peter G
Eva H

Som sagt - det kan vara fler - då vill jag veta. Maila i så fall.

söndag, juni 06, 2010

Titta, jag kom i mål


4.32.08 blev det till slut efter en sista mil med krampkänning i vaderna. Tack för allt stöd. Återkommer med längre postning om lopp, insamling m m.

fredag, juni 04, 2010

Cyberboosten?

Sällan har en ensam löpare lyckats genomföra sina bedrifter utan stöd från omgivningen.

Eftersom jag inte har så många köttvänner - men desto fler på cybernetisk bas, så tänkte jag så här:

Med hjälp av Stockholm Marathons SMS-servicetjänst är det möjligt att följa Nemo under maratonloppet. Du får snabbt mellantider vid tre ställen längs banan samt givetvis löparens sluttid.

Så här beställer du SMS-bevakning på Nemo i Stockholm Marathon: Skicka SMS till 72700 med text : SM mellanslag 7809

Under loppet får du passertider vid 10 km, 21,1 km och 30 km samt naturligtvis även tiden i mål. Dessa tiden skickas direkt efter det att löparen passerat en av tidskontrollerna/mål.

SMS-tjänsten kostar 35 kronor.

What's in it for me? tänker du avmätt.... Josseribob - för varje följare avsätter jag 20 kronor till Ersta Diakoni och deras arbete med barngrupper, vars föräldrar är i aktivt beroende.



PG 90 00 54-8 ...och dom behöver stöd

För att jag skall kunna göra rätt för mig behöver jag veta någotsånär hur många SMS-följare jag har. Hur får jag reda på det?

Du SMS-ar mig på 0705-100804 och talar om det. Eller så lämnar du en kommentar i bloggposten.

Bland följarna lottar jag ut ett ex av min bok Anfäkta - signed, sealed, delivered - and yours. Jag kommer således att räkna in endast kända följare

Var det här komplicerat? Ja - visst hade det varit bättre om 10 kr av SMS-tjänstens kostnad gått direkt till något välgörande. Eller om du satte in eller SMS:ade en gåva till Ersta direkt. Det ena behöver inte utesluta det andra. Dessutom är det gott att få visa sig tapper med sin keps och sin sko. Jag är inte fullkomlig - fortfarande egocentrisk och märkvärdig.

Vad får det här påhittet för konsekvenser?

Du höjer din mobilräkning med 35 kr och har då inte råd att gå ut för att ta den där ölen på kvarterskrogen. Istället bestämmer du dig för att själv börja träna inför nästa års Stockholm Marathon. Din granne hör talas om det och bjuder på en grillafton för att fira. På det viset sparar du middagkostnaden och köper två trisslotter, vara den ena ger dig en miljon direkt på skrapet. Du säger därför upp dig från jobbet och börjar sälja grönsaker, väva mattor och öppnar ett hem för överblivna djur. Du får dessutom mycket tid för att träna inför ditt premiärlopp 2011.

Som om inte detta var nog; Direktsändningen i TV4 - börjar kl 13.45 - sänds även på Internet via marathon.se! Varför vara utomhus och skada huden - när det är svalt och skönt inne framför TV:n?


Nu kör vi... förutom den boost som SMS-följning ger, så förföljs jag av Mark Levengood med startnummer 16 379, samt en curlingsnubbe med hästsvans 16 381. Dessa faktorer kommer ge ökat tempo -for sure... ;)

torsdag, juni 03, 2010

Sidovinster

Så här ett två dagar innan maran summerar jag - bygger upp ett pulssaldo på det mentala kontot och tänker igenom de goda vinster som det här projektet fört med sig - eller vars förutsättningar varit uppfyllda



- Jag har varit frisk - kärnfrisk, faktiskt - när det handlar om förkylning under ett helt år.
- Jag har undantagslöst följt träningsprogrammet som startade upp 1 december.
- Jag har viktminskat 7 kg
- Jag har blivit piggare och fått ett godare humör
- Jag har fått nya låtsaskompisar (cybervänner)
- Jag kommer att fullfölja loppet - med värdighet
- Jag får en gratisskjuts mot Lidingöloppet - nästa mål
- Jag kommer att få värdefulla och nyttiga erfarenheter som jag kan använda nästa gång.
- Jag kommer förhoppningvis springa för en god sak (se bloggen imorgon)
- Jag ser fram emot att få komma iväg från Lidingövägen kl 14 på lördag.

Tracks for the track



Min lilla mp3-spelare är laddad. Tror det skall räcka i drygt 4 timmar - eventuellt så rycker jag lurarna efter 3 mil, låter hornen växa ut och löper på med tjurskallig envishet istället för musik.

Är det något som saknas på listan? En "springlåt" som sätter fart på löpmusklerna?

Tips mottages tacksamt under dagen - från fredag morgon och framåt är inladdningsmöjligheterna begränsade

onsdag, juni 02, 2010

Löpning på förr i tin'...


2005 - strong man - 16 km-passeringen

Sist det begav sig - 2005 - hade jag jazzat runt Göteborgsvarvet på 1.45.21 två veckor innan maran och fyrat av ett klämkäckt; "Ok, skall vi ta ett varv till, eller..?" i samband med målgång.

Det gjorde jag inte i år. Värmen stukade till det och gjorde tänkt kilometerfart till något betydligt mer ansträngande än jag räknat med.

2005 var däremot ett år med perfekt löparväder; det hade regnat hela förmiddagen och vädret var lagom kyligt för bra prestationer.

Det är bra att minnas sånt. Det är även bra att plocka fram det gamla diplomet från Stockholm Marathon 2005 och se sina mellantider;

5 km - 29:30
10 km - 55:36 (Var jag helt jävla dum i huvvet?? 5:10-tempo?)
15 km - 1.23.15
21 km - 1.57.10
25 km - 2.18.59
30 km - 2.47.46

Sedan ballade det uuur...

35 km - 3.21.53 - det tog alltså 34 minuter att förflytta sig 5 km
40 km - 3.58.51 - 37 minuter - och nu snittade jag 7:25 per kilometer

Mål: 42,2 km - sluttid 4:14:58 - 8 minuter per km de sista två.

Vad hände efter 30 km? Vädret var det bästa - 15-16 grader och lugna vindar, molnigt. Jag hade dessutom följt Szalkais program för tider kring 3:30 - men hade målsättning "under fyra timmar". Och det såg lovande ut vid 30 km.

På Söder Mälarstrand efter 32 km tog mina ben slut. Pang. Det kan ha varit mjölksyra. Det kan ha varit mina för gamla och stumma skor. Eller en combo. Vill inte vara med om det igen. Skorna - det är lugnt. Mina New Balance 1064 är lagomt insprungna och har inte körts mer än drygt 30 mil ännu.

Mjölksyran har jag fått lite koll på nu. Mest beroende på mitt laktatest från slutet av mars.

Om jag kan behålla mitt förstånd och värdighet under loppet - så springer jag på min puls - inte på min tid. På så sätt kan jag skjuta upp eller kanske helt undvika att komma upp i pulsnivåer som gör att kroppen producerar mer mjölksyra än den producerar - något som för min del sker vid c:a 160-162 i puls.

Det var alltså sjukt dumt att göra som jag gjorde sist - dra på mellan 5-10 km för att komma ikapp någon sorts tidplan.

Så - nu skall jag inte babbla mer om det här - ett förmodligen fullständigt döfött blogginlägg - men jag behövde processa det här - som en del i den mentala uppladdningen.