Tågluff -81 del 1

#blogg100 p 46

Att gräva i annaler och arkiv är ingen favvosyssla. Ibland ramlar jag över anteckningar och minnen som jag delvis förträngt. Mycket kommer tillbaka.

Här har jag hittat noteringar från en tågluff som jag till stor del genomförde helt på egen hand efter att ha förövat i tre år 1978-80. Det är mycket sprit. Och tarm. Min horisont som 22-årig sergeant sträckte sig inte så långt.  Samtliga anteckningar är gjorda i realtid. Det är Twitter old school - med mycket få följare.  Benämningen Dr Booze kom från ett smeknam jag fick vid tågluffen året innan av min medresenär, Benga Coma. Ja, du hör...vilket liv. Here we go...

Dr. Booze och hans färd genom Europa

17/6

Fann mig själv på en kaserngård. Tydligt var att jag skulle med på ett slags personalreseevenemang. Billigt och bra och dessutom en comalunch som hette duga. Skeppades över med den nya jumbofärjan. Gick sedan strosandes i den lilla staden och drack elefant och mådde gött. Tåget mot Köpenhavn avgick 16.20 och då var Dr. B. på plats. En tråkig resa med få kontakter men väl en sketafull Jungan som inte klarade elefant nåt vidare. Fick så jätterycket att hoppa av tåget i Fredricia. Gjorde så och upptäckte att stan saknade bärs. Men korvstånd fanns och jag åt. I ett töcken släpade jag mitt stoft till en park där jag sedermera däckade av och dunstade bort.

18/6

Gryning. Ett öronbedövande dån skvätter decibel på mig. Ett illrött diesellok varvar motorerna Min torra tunga tycks vara bortom oasernas oas. Stilla tuggar jag så ett äpple. Bara för att sånär sätta det i vrångstrupen, då jag inspekterar min närmiljö. Marken är så gott som täckt av oranga sniglar. Just det, sniglar. Som små feta gosskukar, hemlösa och vilsna, dreglar de omkring och lämnar sitt läbbiga sekret på min sovsäck. Snigelspår utanpå sovsäcken... Hastigt skyndar jag från detta tillhåll. Befinner mig nu på DSB-jvstn och inväntar 8.42-tåget till Hamburg.

Är nu i Tinglev och har resesällskap med Monika och Björn, bosatta i Göteborg. Har fått i mig en dansk frukost och livsandarna börjar komma åter.

Har efter kort stopp i Hamburg nu äntrat en eldriven tågpenis med tre flickor från  Göteborg. Maggan Inger och Tori. Dom skall också till München för att fortsätta mot Venedig. Så också jag är det tänkt efter votering bland flickorna. Bra, då blir vägen till aten inte så lång. Just nu är vi 1 timme från München och Dr. Booze börjar känna sig påverkad. Bäst att ställa in konsumtionen en stund. I München regnade det. Jag gjorde hygien. Fräscht. Vi åt middag på Wendy hamburgerimack. Fyrkantiga burgers. Enormt. Klämde så några bärs med mina medsystrar och tillsammans fick vi en lyxig kupé mot Venedig. Törnade in efter en gitarrsession.

19/6

Firar denna midsommaraftons morgon i en något däst kupé. Runt mig ligger det utsagna flickkroppar. Tre till antalet. Betydligt trevligare att vakna bland detta än yeay man; sniglar.

Något gick fel och ballade ur. Är nu i Bolonga och detta helt ofrivilligt. Mina medsystrar och jag har nyktert konstaterat att vi inte är tillräckligt observanta då det gäller tidtabeller. Lungt och sansat får vi invänta ett tåg till Venedig i denna terrordrabbade stad.

Tåget tuggar nu räls genom ett platt landskapsmotiv. Köttiga fruktblommor passerar i revy utanför den dammiga kupérutan. Här och var skymtar högspänningsnätet fram. Power in the air så att säga.

Mina inflammerade håsäckar börjar hämta sig. Magen hänger dock inte riktigt med i den farsartade tripp jag är ute på. Måste fixa till ett lyft på Lotto till nästa år, så jag kan flyga reguljärt och betala med plastkort.

Nu har väninnorna sjunkit in i coma. Förevigade förresten de tre på Bolonga C. Jag ärhungrig. Nu leker lokföraren att han är en snigel. Abbans dåligt ösa på det här trenot. Mr. Allah bevistar vår kupé. Han har en jävligt snygg klocka, men världens fulaste mustasch. Kostymen han bär påminner om en mosképyjamas. Han verkar orolig. Nåväl..se Venedig, sedan dö, men en sån stad! Labyrinternas labyrint. Fortast möjligt dra härifrån. Träffat nya lirare. Pekka och Jack. Dom hänger på mot Zagreb där det är tänkt att ske en utväxling mot Athen.

Midsommarafton. Shit. Inget dragatt tala om, än så länge. Får hoppas man vaknar i Zagreb. får ej förglömma de enorma sejdlar Löwenbräu vi drog i oss under fröjd o gamman.

20/6

Vad är detta, kanske de sista rader jag skriver. avkastad från ett tåg utan att veta var jag är. Poliserna är långt ifrån vänliga och jag funderar på en anmälan till Amnesty International. Jävla drägg till myndigheter. Inte en chans att förstå. Inte en susning att handla. Som ett kolli far man omkring i den jugoslaviska karusellen. Ännu har jag nte fått tillbaka mitt pass. Momento, momento säjer polisen hela tiden. Varför skall jag vara så intressant?

Jämmer och ve, itt liv verkar bli en avhandling framlagd för en slaviska akademi. Eller en samlig patologer. Vet att jag befinner mig i Sazena, ett gudsförgätet place som jag hoppas nämna i fler sammanhang, såvida det inte gäller min egen gravsättning. Tänk vad livet kan kännas hopplöst. Vill just nu inte finnas till. Satans poliser. Drägg. Hade det varit passkontroll, okey. Men detta. Jag är rastafarian, CIA-agent, fascist, folkpartst och en ycket farlig parasit idet jugoslaviska samhället FY FAN !!

To be continued.....