#blogg100 p 63
Ibland är jag hänvisad till att lämna över till de som kan bättre än jag. Det är självklart att piloten som flyger planet gör det han ska - jag gör det inte bättre. Jag skulle inte ens kunna backa planet. Alls.
Omgärdat av alltihop finns det markpersonal som skall få logistiken att fungera. Väskor skall lastas, människor skall checkas in.
Ibland går det fel. Det är fullt naturligt. När det gått fel krävs det ansträngningar för att få saker att gå så rätt det kan. Inom SAS verkar inte det vara lika naturligt.
Exempel:
I söndags flög jag från Landvetter till Arlanda. Planet lyfte runt 16:30. En halvtimme senare än tänkt. Jag missade då anslutningen på Arlanda. Mitt plan till Umeå kl 17:35 åket utan mig och en hop andra resenärer. På planet från Göteborg fick vi info om att uppsöka SAS Arrival Service då vi kom till Arlanda för vidare info.
När jag kom ut från gaten fann jag en SAS-människa och frågade var Arrival Service låg. Jag blev hänvisad ut från gaterna i terminal 4 och ner till ankomsthallen där bagagebanden finns.
Efter något köande blev det min tur.
Jag visade mitt boardingkort, förklarade för den fadda damen i luckan att jag inte hunnit med och undrade vad som nu skulle ske. Det hade hon ingen aning om, men efter visst knappande på sin PC fick jag svar.
Svaret blev att jag bokats om till en senare flight till Umeå. Den skulle avgå 22:55. Fint! Då hade jag dryga fyra timmar på mig att utforska Arlanda en söndagskväll. Kalas! Jajjamän!
Efter en stund slog det mig att jag kanske skulle fixa ett nytt boardingkort. Gick till självincheckningen och tryckte in bokningsnumret...och ut ploppade ett kort; SKELLEFTEÅ avg 21:15. Holy Moses, tänkte jag. This is my lycky day!
Åter till Arrival Service. Samma defta dam i luckan som nu förstod ännu mindre än jag....
- Ja.... du har nog blivit ombokad då....
- OK...vem har gjort det? Är det du?
- Nej, men våra system har varit nere, så det kan ju ha hänt något under tiden....
(Här blev jag orolig...tänk om jag hamnat på ett plan till Hon Kong?...här kan visst vad som helst ske lite slumpmässigt...)
- Men, fortsatte hon, du kanske hellre vill till Umeå?
Jag svarade att jag egentligen inte var så noga med vart jag flög utan menade att min prioritering handlade om att komma till mitt hotell i Umeå, tillsammans med min sedan tidigare incheckade väska, hel och hållen och helst på den här sidan midnatt.
Det visade sig vara 15 mil mellan Umeå och Skellefteå. Tidsmässigt sätt verkade det inte spela någon stor roll.
- Sätt mig på planet till Umeå om det finns plats, sa jag - men bara om min väska följer med (i den fanns jobbdator, iPad, alla hemliga jobbpapper, elektronik och annat jox jag behöver - typ hygienist, kalsonger m m)
Damen i luckan försäkrade mig om att min väska nu blev omtaggad eftersom jag blev ombokad så väskan skulle givetvis följa med samma plan som jag. Nytt boardingkort...sedan väntan.
Jag landade i Umeå strax efter midnatt. Vid pass 00:45 var alla bagageband tomma och jag var utan väska. Nice!
På Arrival Service i Umeå kunde inte min väska spåras. Alls.
- Den kan vara i Ulan Bator om det vill sig, sa en ännu tröttare dam i luckan, fast på norrländska.
Uppgivet fick jag peka på hur min väska såg ut, uppge vilket hotell jag skulle bo på och så vidare....
Kokande av flyg-ilska lämnade jag Ume airport i taxi och checkade in på Clarion Collection Hotel Uman.
Redan kl 6 i arla morgonväkten spratt jag upp - full av energi, beredd att kasta mig över en ny härlig arbetsvecka med alla dess utmaningar och löften. Vad är väl en bortslarvad väska...det kunde varit värre...jag menar... planet kunde ha störtat. Det gäller att ha perspektiv på tillvaron och livet.
Kunde dock inte släppa det här med Skellefteå. Clouseu-nerven i mig sa att det borde vara läge att göra lite inre spaning åt det hållet.
Ringde Skellefteå Flygplats. Fick tala med SAS.
- Yesseribob! Jag har din väska här, Peter. Den står här så fint vid mina fötter.
- Oh, så bra... då kan ni väl skicka över den så fort som möjligt. Kan den vara här före lunch?
- Nja...nu hade vi planerat för att skicka den via Arlanda, så den kommer till Umeå 15:50.
- Jaha... är det praxis?
- Ja, vi försöker göra det som är snabbast
- Då har ni misslyckats. Det snabbaste hade varit att ringa mig igår kväll och frågat vad ni skulle göra - sända den i bil till mitt hotell i Umeå, så den fanns där när jag kom, till exempel. Det är ju konstigt att jag själv får spåra och hitta min väska. Den är märkt med mitt inte helt vanliga för- o efternamn, e-post och mobilnummer.
Jag lät dock det hela bero och tro det eller ej - kl 17:30 återförenades väskan och jag i hotellreceptionen. Stor lycka utbröt.
SAS har dock mycket att jobba på när det gäller födgeni och ansvarstagande. Så här skall inte serviceverksamhet bedrivas.
Har sänt in ett claim till SAS Customers Service. det är snart 2 dygn sedan. Ännu har ingen hört av sig.
Jag kommer förmodligen inte höra av mig till SAS då det gäller flygresor framöver...
SAS - Sinnesslött Apatiskt Systemfel
Ibland är jag hänvisad till att lämna över till de som kan bättre än jag. Det är självklart att piloten som flyger planet gör det han ska - jag gör det inte bättre. Jag skulle inte ens kunna backa planet. Alls.
Omgärdat av alltihop finns det markpersonal som skall få logistiken att fungera. Väskor skall lastas, människor skall checkas in.
Ibland går det fel. Det är fullt naturligt. När det gått fel krävs det ansträngningar för att få saker att gå så rätt det kan. Inom SAS verkar inte det vara lika naturligt.
Exempel:
I söndags flög jag från Landvetter till Arlanda. Planet lyfte runt 16:30. En halvtimme senare än tänkt. Jag missade då anslutningen på Arlanda. Mitt plan till Umeå kl 17:35 åket utan mig och en hop andra resenärer. På planet från Göteborg fick vi info om att uppsöka SAS Arrival Service då vi kom till Arlanda för vidare info.
När jag kom ut från gaten fann jag en SAS-människa och frågade var Arrival Service låg. Jag blev hänvisad ut från gaterna i terminal 4 och ner till ankomsthallen där bagagebanden finns.
Efter något köande blev det min tur.
Jag visade mitt boardingkort, förklarade för den fadda damen i luckan att jag inte hunnit med och undrade vad som nu skulle ske. Det hade hon ingen aning om, men efter visst knappande på sin PC fick jag svar.
Svaret blev att jag bokats om till en senare flight till Umeå. Den skulle avgå 22:55. Fint! Då hade jag dryga fyra timmar på mig att utforska Arlanda en söndagskväll. Kalas! Jajjamän!
Efter en stund slog det mig att jag kanske skulle fixa ett nytt boardingkort. Gick till självincheckningen och tryckte in bokningsnumret...och ut ploppade ett kort; SKELLEFTEÅ avg 21:15. Holy Moses, tänkte jag. This is my lycky day!
Åter till Arrival Service. Samma defta dam i luckan som nu förstod ännu mindre än jag....
- Ja.... du har nog blivit ombokad då....
- OK...vem har gjort det? Är det du?
- Nej, men våra system har varit nere, så det kan ju ha hänt något under tiden....
(Här blev jag orolig...tänk om jag hamnat på ett plan till Hon Kong?...här kan visst vad som helst ske lite slumpmässigt...)
- Men, fortsatte hon, du kanske hellre vill till Umeå?
Jag svarade att jag egentligen inte var så noga med vart jag flög utan menade att min prioritering handlade om att komma till mitt hotell i Umeå, tillsammans med min sedan tidigare incheckade väska, hel och hållen och helst på den här sidan midnatt.
Det visade sig vara 15 mil mellan Umeå och Skellefteå. Tidsmässigt sätt verkade det inte spela någon stor roll.
- Sätt mig på planet till Umeå om det finns plats, sa jag - men bara om min väska följer med (i den fanns jobbdator, iPad, alla hemliga jobbpapper, elektronik och annat jox jag behöver - typ hygienist, kalsonger m m)
Damen i luckan försäkrade mig om att min väska nu blev omtaggad eftersom jag blev ombokad så väskan skulle givetvis följa med samma plan som jag. Nytt boardingkort...sedan väntan.
Jag landade i Umeå strax efter midnatt. Vid pass 00:45 var alla bagageband tomma och jag var utan väska. Nice!
På Arrival Service i Umeå kunde inte min väska spåras. Alls.
- Den kan vara i Ulan Bator om det vill sig, sa en ännu tröttare dam i luckan, fast på norrländska.
Uppgivet fick jag peka på hur min väska såg ut, uppge vilket hotell jag skulle bo på och så vidare....
Kokande av flyg-ilska lämnade jag Ume airport i taxi och checkade in på Clarion Collection Hotel Uman.
Redan kl 6 i arla morgonväkten spratt jag upp - full av energi, beredd att kasta mig över en ny härlig arbetsvecka med alla dess utmaningar och löften. Vad är väl en bortslarvad väska...det kunde varit värre...jag menar... planet kunde ha störtat. Det gäller att ha perspektiv på tillvaron och livet.
Kunde dock inte släppa det här med Skellefteå. Clouseu-nerven i mig sa att det borde vara läge att göra lite inre spaning åt det hållet.
Ringde Skellefteå Flygplats. Fick tala med SAS.
- Yesseribob! Jag har din väska här, Peter. Den står här så fint vid mina fötter.
- Oh, så bra... då kan ni väl skicka över den så fort som möjligt. Kan den vara här före lunch?
- Nja...nu hade vi planerat för att skicka den via Arlanda, så den kommer till Umeå 15:50.
- Jaha... är det praxis?
- Ja, vi försöker göra det som är snabbast
- Då har ni misslyckats. Det snabbaste hade varit att ringa mig igår kväll och frågat vad ni skulle göra - sända den i bil till mitt hotell i Umeå, så den fanns där när jag kom, till exempel. Det är ju konstigt att jag själv får spåra och hitta min väska. Den är märkt med mitt inte helt vanliga för- o efternamn, e-post och mobilnummer.
Jag lät dock det hela bero och tro det eller ej - kl 17:30 återförenades väskan och jag i hotellreceptionen. Stor lycka utbröt.
SAS har dock mycket att jobba på när det gäller födgeni och ansvarstagande. Så här skall inte serviceverksamhet bedrivas.
Har sänt in ett claim till SAS Customers Service. det är snart 2 dygn sedan. Ännu har ingen hört av sig.
Jag kommer förmodligen inte höra av mig till SAS då det gäller flygresor framöver...
SAS - Sinnesslött Apatiskt Systemfel
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Eehhhummm... This is my theory...and it's mine