Transformer

Sommar 1981. Jag förlorade min kykladiska oskuld och damp ner på Ios mitt i övärlden medan det var en ö där hippies som spelade flöjt och rökte jazztobak fortfarande regerade.

Tre somrar innan hade jag belägrat Pelekas beach på Korfu och spanat västerut där jag låg på olivträdsterasserna bara 50 meter från havet och somnade till strändernas svall...fullpumpad med Retsina och grekisk humle.

Men nu var det dags för att få ordning på grejerna - det stavades gitarr. Säga vad man vill om min liv o leverne på den tiden , men när jag bestämde mig för något så var det svårt att ändra kursriktning. Detta år 1981 hade jag besämt mig för att tågluffa i ilfart Uddevalla - Athen och byta till rälsbuss/T-bana till Pireus och skuffa mig ombord på någon rostig F/B Lemnos eller nåt. Enligt de beräkningar jag utförde skulle jag gå i mål på c:a 3 dygn....det kom att ta några dygn mer. Efter en omväg till Bolonga, Venedig och en natt i jugoslaviskt fängelse (sparka passkontrollanter på benen är inte OK...inte ens om det sker i sömnen) kom jag en juniafton med min gitarr i ett kartonage om halsen i sällskap med en norrman och en full tysk. Inkvarterad och med frustande betäckariver gick jag och målsökte med alla sinnen vidgade...

Efter några dagar på Ios tröt mitt febriga jag och en slö goof-lunk infann sig där jag utvecklade en sorts rutin av att gå upp ruggigt tidigt på morgonen, såsa på klipporna och olja in mig med ...jordnötsolja.. dricka lite pilsner på eftermiddagen... då mötte jag de flesta som kom ner till stranden och började sin dag... jag hade alltså en dygnsrytm som låg 6 timmar före övriga.

Varje kväll var jag gatumusikant på det lilla torget nere vid kyrkan och spelade ihop gott med flis under de tre veckor jag var där. Jag kom sedan att återvända till Ios de följande fyra somrarna...

Nå... Transformer, då? Jo... i samma rumskomplex som Kostas o Vascha hade bodde två skumma stockholmare. Dom lyssnade mest på Stones o Marley i en ful Harlemghettoblaster som dom kånkade runt med. En dag...dock... när jag låg o siestade lite deft på den nerkrökta sängen hörde jag goda toner - ett gitarriff signat Mick Ronson.... "Vicious - you hit me with a flower, you do it every hour".... vafan... stabilt.... så kom nån lite trudelutt om Andy Warhols chest...och sedan "Just a perfect day, drink Sangria in the park...."


"Sugar Plum Fairy came and hit the streets...lookin' for soulfood and a place to eat...."

Dom här grabbarna fick jag tal med och så blev vi t o m goda vänner...tror jag. Jag hade bara hört "Walk on the wild side" tidigare och att upptäcka ett klassiskt album på det sätt som skedde - det vara bara så grymt. Hela albumet är helt rätt än idag som ju gäller för klassiker - speciellt på sommaren... mot slutet av den. En viss ångest infann sig när jag insåg att jag fått med mig deras Lou Reed-kasett i min rygga. Upptäckte det halvägs upp på Balkan under en våldsam hemfärd. Jag hade kommit till Ios med en gänglig norrman o en full tysk. Dessa resenärer vart utbytta mot tre förtjusande kvinnor i 18-20-årsåldern vilket var kompatibelt och målinriktat utifrån den självbild som jag hade på den tiden...

Tror att nästa album i den här serien kan bli något med J Geils Band....Yepp! Det knyter på nåt vis ihop den fortsatta sommaren 1981 och de därpå följande månaderna.