Längre inåt landet

"När jag tänker tillbaka på min barndom, ser jag skräckbilder tydligast av allt...Ja, dom gånger dom skrämde eller slog mej är dom minnen som hårdast sitter fast"

Naij... Björn Afzelius "Ikaros" är kanske inte någon bra inledning för hur det var för mig...det taktade på ganska hyggligt under barndomen. Det finns dom som definitivt haft det tyngre... gårt att läsa om hos Johua Tree Det var istället under åren 78-85 som mina större transformeringar skedde och livet gjorde kullerbyttor på många sätt.

Här kommer ett exempel:

Visst är han sööööt... Tiden far fram och den store rock-skalden-författaren-konstnären och gudvetvad har en sån där loj ficktennisposé där han står med sin v-ringade och en lagom slängig skinjackskavaj...som iaf inte ser för taxichaffis ut.


Uffe 30 år

Vi har kommit att ta ett kliv bakåt i årskalendern i förhållande till den galna sommaren 1981
Under sommaren1980 är det riktig tågluff och Korfu som gäller. Den luffen genomfördes med Prof. Coma som resesällskap och bara hans desorientering i tid o rum över var vi befann oss skulle räcka till en längre bloggpost. Han hade speciellt svårt med Tyskland och kunde inte skilja på Hamburg o München...skyllde på att högspänningsledningarna såg likadana ut och fanns överallt hela tiden vart vi än for i landet. Vi lyckades också med konststycket att åka från Heidelberg till Paris...via just München för att vi trodde det var kortast resväg. (Ta fram en karta och konstatera att detta var två tomma ägg som var ute och gjorde Eurpoa)

Längre inåt landet var min första närkontakt med Ulf. På hösten 1980 släpptes skivan då jag alltjämt huserade på Sunnerödsvägen 5, 3 vån - i Uddevalla. Prof. Coma hade lämnat staden för utflykter på universitetet i Stockholm och jag vet att jag under hösten det året vid något tillfälle släpade med mig denna dubbel upp på tåget som på den tiden gick via ett segt byte i Herrljunga och tog 6-7 timmar att åka. Dyrt som jävulen var det oxå... men det var stabilt att åka till Stockholm för en sprakande landsortsfurie med nån sorts dröm om att bli bredare, mer och större. (Se gärna "Fucking Åmål" för att förstå mig bättre)

Nåväl detta var ett album som vi drack rödvin till...mest. I den lilla studentkvarten på Professorsslingan fick jag sova platt på det linoleumklädda betonggolvet med en trasmatta som enda madrass. Inte ens ett feset liggunderlag hade Coma ordnat... men...wtf... vi använde kemiska metoder för att få djupsömn. Det hjälpte inte så mycket... efter två nätter gjorde min kropp ont överallt... men jag tog det som en utmaning att försöka byta bort Comas golv mot en kvinnas ömma famn o hennes säng... det var ju så han sjöng... den store artisten på det beiga omslaget. Det funkade nu inte så bra... och jag for hem med ett dunkande huvud på ett dunkande tåg coh slickade mina sår genom att lyssna på Genesis istället när jag kom hem... där fanns bättre minnen att ösa ur. Mer om det i nästa skivminnesbloggpost.

Av skivans 16 orginalspår är nedanstående 11 alltjämt stabila där jag håller spår2, 6 o 10 som totala favoriter... "Glad igen" är eg en Joni Mitchell-låt som dessutom Lill Lindfors har haft osmaken att sjunga in.

1.Glad igen

2.Främlingar

3.Odysseus

4.Ingens kvinna

6.Så mycket äldre

7.Bara en fråga om när

10.Ryggen fri

12.Längre inåt landet

13.Posörerna

14.Stackars Jack

16.Som en syster