Häromdagen blev jag kontaktad av en bloggläsare som ringde och klarade ut att han nu var vid vägs ände då det gällde spriten.
- Mina veckor flyter ihop, jag har inte riktigt koll på vad jag har gjort de senaste 4-5 veckorna. Jg blir aldrig riktigt full så jag ramlar och slår mig, men kvällarna är ett sorts diffust töcken. Så här har det varit nu - från och till de senaste 2 åren.
Jag frågade vad han tänkte göra för att hantera sin situation.
- Jag vill komma i kontakt med en bra terapeut. Sånt där behandlingshem som jag läst att du har varit på är inget för mig. Då måste jag dessutom koppla in min arbetsgivare och det vill jag inte.
Jag undrade hur det kom sig att han inte ville ha den bästa hjälp som finns att få i när man är i den situation han är.
- Nja, jag är ju inte lika långt gången som du… jag har inte dom konsekvenserna. Ingen arbetsgivare som står och knackar på dörren eller att jag super bort ett VISA-kort och så.
Jag förklarade att om man såg oss båda som rökare/nikotinister där båda ville lägga ner - så är det ganska oväsentligt om jag röker 60 cigg per dag och han 30… vi är båda beroende. Det finns heller inget som säger att den som röker 30 cigg per dag ska ha lättare att bli fri från nikotinet än den som har rökt 60.
Allt handlar om motivation, villighet och god behandling.
Vi pratade vidare och kom in på det här med AA.
- AA och grupper har jag inget emot, sa han. Men det där med en högre makt och Gud… det köper jag inte riktigt.
Det var även ett av mina största problem då jag började gå på möten. Ända tills någon klok människa sa att jag redan tidigare varit i kontakt med en högre makt, en kraft starkare än jag. Självklart handlade om alkoholen. Hur många gånger och i hur många år hade jag inte försökt kontrollera det - utan resultat. Slutasats - alkoholen var och är en högre makt. Som jag dessutom trott behård på - som vän, följeslagare, resurs och njutningsutlöare… hade förmodligen inte torskat annars.
Jag förklarade vidare att jag valt att inte göra det här med gudsbegreppet till någon större fråga - jag nöjer mig med att jag får en sorts påfyllnad av sinnersro och lugn genom att gå på möten och det räcker gott. Gör det enkelt - det fungerar, liksom.
Jag önskar min bloggläsare allt gott på vägen mot ett nyktert liv - det är en häftig resa!
När jag läser det här inlägget så undrar jag återigen VAD som får den ena av två vågskålar att väga tyngre. I den ena vågskålen finns längtan att bli fri från beroendet och alla negativa konsekvenser och i den andra vågskålen rädslan för hur det ska gå utan sin allra bästa vän, flaskan, vid sin sida.
SvaraRaderaVad och varför vid just det ögonblicket öppnar sig en möjlighet att trotsa rädslan på riktigt?
Skall försöka reda ut svaret på det i ett kommande blogginlägg - det är inte så komplicerat, trots allt
SvaraRadera