Layla med Eric Clapton - den kommer alltid upp bland mina guldkorn. Spotifylänken går till originalinspelningen som kom till för dryga 40 år sedan.
Youtubeklippet är från 1988. Då har Clapton äntligen blivit nykter efter många års harvande i alkoträsket och han har här ett högst mäktigt anslag i sitt framförande. Mark Knopfler står och studsar som en överladdad 3-åring i bakgrunden. Jag förstår honom
.
Att Clapton hamnar här och att Layla blir min favoritlåt handlar minst lika mycket om att jag läst hans självbiografi - en något träig historia - men så tragisk. Och igenkänningsfaktorn är påtaglig, och det är märkligt - att en gitarrhjälte och en övervintrad militär från Sveriges västkust kan förnimma samma sorts känsla av förtvivlan och kamp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Eehhhummm... This is my theory...and it's mine