Har du problem med kroppshår? Sluta läs här....
Stod framför spegeln på toa imorse.
Greppade pincetten och nöp bort ett litet näshår.
Nu redogör jag alltså för näsans utanpåliggande behåring.
Med jämna mellanrum - kanske en gång var 14:e dag - är det dags för att med kirugisk precision näbba tag i ett hårstrå som knappt kan anas.
Det börjar med att jag ligger i sängen och fjäderlätt bestryker näsan med fingertopparna... shit. Det kan liknas vid att smeka en välhyvlad, slipad planka där en liten, liten flis sticker upp. Så tydligt känns det. Det här är ett alternativ till att pilla naveln.
Ibland funderar jag på hur det skulle se ut om jag bara lät det vara... skulle jag då ha 150 små svarta taggar på näsan efter ett år? Skulle då min näsa se ut som ett sticksigt krusbär, eller som en mild variant av en sjöborre?
Är det samma hårsäckar, låt säga 10-20 stycken, som producerar de här oönskade kroppsfenomenen? Jag hoppas det.
Drabbas också av mild ångest kring tankarna av att hamna på sjukhus länge, eller få mina armar obrukbara.
- Syster, jag måste be dig raka min näsa idag. Eller kamma sidbena.
Sedan hastar jag vidare i livet. Inser att om mina armar blir obrukbara, så är inte hårväxten på näsan det största bekymret.
Den åldrande kroppens förfall är inte roligt att beskåda...man får betänka alternativet när det känns värst.
SvaraRaderaNu ser jag iofs inte detta som ett "förfall" - snarare en utveckling, om än ogynnsam ;)
SvaraRaderaUrsäkta mig om jag var otydlig på den punkten
Hahahaha, jag har ett liknande hårstrå men på min arm(kanske något bättre ställe, va?!), som jag oxå får rycka bort med jämna mellanrum..
SvaraRaderaVisst - armen är bättre - enklare på något vis.
SvaraRadera