Något jag gärna skulle vilja läsa om är hur man förhåller sig till sina tonåringar när man själv har alkoholproblem. Vad säger man? Vad är viktigt att tänka på? Hur känns det i den nyktra eller ej nyktra alkoholisten när de blir hemkörda av polis? Sånt...
Frågeställningen kommer från Nattens Bibliotek - och jag ger mig på att skriva och kanske svara.
Eftersom mitt problem till stor del är hanterat kan jag bara utgå från hur den nyktre tänker.
Jag har valt att berätta om hur det var för mig. Att mina barn förmodligen har upp till 8 gånger större risk för att utveckla ett beroende. Att risken ökar för att det skall bli så ju tidigare de börjar, ju mer de dricker osv.
Jag säger att jag ingenting mer kan göra. Att de själva måste ta ansvar. Att om de upptäcker att; Wow! Fylla! Yes - då vill jag att de pratar med mig.
Eller att nikotin är en dunderhit - att det ger mycket positiva effekter. Nikotinet höjer också dopaminhalterna och gör livet lite mindre grått, precis som alkohol. Lätt att anta; tork på nikotin - lättfallen i spriten
Har haft långa samtal om att lära sig stå ut i tråket. Att tråket blir så mycket mera påtagligt om man slår i sig alkohol för att få bort det. Att hjärnan upplever mer gråhet fortare - vill ha den där stämningshöjaren.
Mitt viktigaste budskap är ändå; ljug inte. Försök inte dölja. Jag kommer förhoppningsvis inte bli arg. Jag kan ha svårt att tala om sånt jag inte känner till. Om dom oroar sig för sitt drickande kan jag hjälpa till - men bara om dom själva vill.
Har också sagt att jag inte vill bli medberoende. Att jag kommer att försöka agera genom att hälla ut. Aldrig tillåta alkohol/tobak så länge de bor hemma och är under 18. Polisanmäla om de knarkar. Inte skydda olagliga beteenden.
Detta är mina värderingar. De är bara delvis provtryckta och testade. Hittills håller dom. Hittills...
Det var bra skrivet. Det går ett stilla lugn genom mig under läsning av inlägget.
SvaraRaderaFint om du blev lugn - oavsett skälet. Tack för din feedback
SvaraRaderadet här inlägget var hemskt jobbigt men ändå förjävla bra att läsa. jag är en 18 årig tjej som har en pappa som är alkoholist, han har inte tagit sig ur det och han vet vart hjälpen finns så justnu sitter det i viljan. själv är jag alltid bäst på fest men jag dricker ALDRIG något annat är alkoholfritt/coca-cola. och ja pappa vet att jag är "nykterist" men jag får ändå en tankeställare om han faktiskt någon gång har tänk taken, på att vi ska hamna i samma skit som honom.. en sån sjuk sjukdom..
SvaraRadera@denise - kloka du - förnuftigt att avstå alkohol - eller vara mycket försiktig med en pappa som har spritdrivet i sig
SvaraRadera