Releaseparty på Sticky - Don't you dare missit!

Private Angus, därJojjemannen är frontfigur o leadsinger - tillika S grabb och därmed en sorts "plastic son" släpper fetaste Albumdebuten. Firas med grymmaste releasepartyt
på Sticky Fingers nu på lördag 27 maj

Smakprov finns på Private Angus egen sajt där du oxå kan boka/köpa ett eller flera ex Och det är är så skitbra poprock att jag går ner i mental spagat. Chickenskin o ståpäls i flera passager på genomlyssningen

Tidigare samma kväll spelar Daniel Lemma... Private Angus går på scen 23:00

Don't you dare miss it

Recension av albumet från www.extendedmix.com


Private Angus - The tragical misery tour
Inpediente/Plugged/MD

PRIVATE ANGUS släppte en tvåspårsingel mitt i julrusningen och då var det säkert många som missade denna lilla pärla.
När det nu är dags för fullängdsplattan så har denna Göteborgs-kvartett samlat 10 spår, varav ”Your song” finns med som var första spåret från den singeln. Jag har gått en längre tid och undrat lite grand vart albumet tog vägen för det var meningen att det skulle släppt för några månader sedan, men det är vardagsmat att releaser flyttas hit och dit, som ni vet. När jag då äntligen fick plattan i min hand så blev först intrycket : ”Hhmmm…”Ett ”Hhmmm…” kan både vara positivt och det kan vara negativt. Det beror på. Sanningen är den att de flesta ”Hhmmm…” hos mig brukar innebära att jag efter ett tag inte kan slita mig från plattan. ”Hhmmm…” kan också bli alldeles tvärtom, och då beror det ofta på att bandet eller artisten helt enkelt gjort en platta som först gör mig nyfiken, men som inte senare frälser.

PRIVATE ANGUS har inte gjort det speciellt lätt för sig. ”Your song” tillhör, tillsammans med den XTC-punkiga ”It’s not as bad as it seems” de enda spåren på plattan som har refränger som sätter sig omedelbart. Resten av ”The tragical misery tour” måste mogna som ett bättre vin, och det kräver att lyssnaren har lite tålamod. Har du det så ger det dig en av de bästa svenska pop-plattor som släppts på länge.Referenserna till Keane och Maroon 5 är inte lika framträdande som singeln gjorde gällande, för PRIVATE ANGUS har djupare bottnar och det spretar mellan popig punk och underfundig indierock. Jag kan lägga XTC och Police till tidigare nämnda Keane och Maroon 5 som engelska influenser, men även amerikansk poprock, som Butterfly Jones, Dada, Kevin Gilbert och Rush Of Ushers.
När jag kommer förbi det där ”Hhmm…”-et så växer det fram helt nya favoriter och de spår som jag inte kan leva utan just nu är ”Western civilization”, ”On the road to nowhere”, ”Somebody else”, ”Come touch the bottom” och ”The tragical misery tour”.

Ibland har jag kallat denna typ av poprock, vars kvaliteter mognar fram men som sedan aldrig förfaller, för smartpop eller intelli-pop, men det har jag fått kritik för, eftersom några tycker att jag nervärderat människor för att denna musik skulle vara för intelligent för dem. Det skiter jag egentligen i. PRIVATE ANGUS är denna typ av smartpop, skriven av smarta musiker som uppskattas av smarta och intelligenta människor. Inte för att dom har intelligentare hjärnor utan för att lyssnaren är smart nog att ge musiken lite tid att smälta in, låta gro och sprida sin vackra melodiska prakt. ”The tragical misery tour” har ett djup och en känslighet som berör mig oerhört, även textmässigt där flera av texterna vittnar om tragik och mörka sidor. Jag hoppas att PRIVATE ANGUS lyckas fängsla många människor med sin melankoliska, trasiga och övervackra musik!