Läste idag en Gästkrönika i Attityd, GP som grep mig starkt.
Mest för att jag upplevde den som så typisk...det är så vi hanterar våra barn. Ensikilda samtal med en förstående vuxen - när det är andra i samma situation som ofta ger det bästa stödet.
Fick oxå mail från en vän som gav mig info om af-x terapi
Jag är nyfiken - någon som har erfarenhet av detta? Maila gärna.
Såg också en grymt stark film idag - Vit Oleander
Sänder även en tanke till den Micke Dubois som inte orkade längre...tack för många skratt och tankar
CU...imorgon väntar Wadling i adventskvällen
Läste gästkrönikan i Attityd och förstår precis vad hon menar (är jag en förstående vuxen då?) Kan bara se på mina egna barn där ena tonåringen berättade om klasskompisen vars föräldrar skulle skiljas...han hade fått veta först...varför?...jo säkerligen för att han vet vad det innebär som skilsmässobarn. Det var lättare för den andre att berätta det för någon som redan var drabbad fast de på intet sätt är bästa vänner.
SvaraRaderaHär har man börjat ta sitt jobb på allvar, hjälte som man är. Har skött mig flera veckohelger och inte vaknat med torr mun och perfekt avföring. Då är det lite irriterande att läsa åldersnojans Nemos betraktelser över det och andra.
SvaraRaderaSen är det väl så att som cyniker passar man inte på en blogg som tar upp så allvarliga saker. Elefant i glashus liksom.
Detta om saknaden.
För tiotalet år sen ville jag sköta min bil och åka och handtvätta den på präktiga OK på lördag eller söndag morgon. Oavsett hur mycket jag skyndade mig på morgonen kom jag alltid försent. Gubbracet hade redan hunnit dit. Hallarna var slut och köbildning var verklighet. Det luktade keps och präktighet över allt ihop. Lite vacker skötsam arbetare över det hela. Varje gång gnisslade jag tänder och svor över de präktiga Vectra-ägarnas dominans. Det fick bli automattvätt i stället.
Två amerikanska bilar senare är jag åter tillbaks i Fordspåret med möjlighet till rimlig handtvätt. I lördags morse for jag efter en behaglig frukost till OK-hallarnas övergud. Han gav mig utan knot en nyckel. Jag körde in och upptäckte att jag var först på plan.
Jag säger inte vad klockan var. Men keps, basketkeps, var på.
Bejaka ditt åldrande i folkhemmets lugna och skötsamma lunk. Vikingline har börjat med talangtävlingar för oldies. Jag signar in mig nästa gång båten lägger ut från land. Det får väl bli nån Dylan-Cover.