tisdag, december 13, 2005

En lååååång verklighet

Att bara skrota runt och inte göra något kan få den bäste att förtvina av leda.

Så icke jag - håller mig för god för att påstå att ledan är något eftersträvansvärt - men jag är en mental avvikare på det sättet att jag gärna har tråkigt. Långtråkigt.

Saker får också ta tid. Lång tid. Om jag ser en kö ställer jag mig sist i den...sen låter jag alla andra gå före och har jag riktig tur, så är biljetterna slut när jag kommer fram... undantag - livsviktiga konserter som Stones, U" och liknande

Att bara coola och softa och hoppas att inget händer är ett vegetativt tillstånd som jag funnit fruktsamt. Saker kommer till mig ändå - utan att jag söker efter det.

Flummigt? Visst...

Från att ha varit en man med en axel uppstoppad i mumindalen kring vilken världsalltet roterat försöker jag sakta närma mig elipsens utmarker för att betrakta saker på avstånd.

Hur cool som helst... Bloggen har f ö blivit min verbala soptipp där jag vältrar ur mig den inre acne som växt till under dagen. Ibland blir det inget alls. Som idag, typ.

Hittade f ö igår en sajt med det upplyftande namnet;

www.thiswebsitewillchangeyourlife.com Hur kul som helst...för den som ännu inte funnit meningen med livet och de därtill hörande momenten av vansinne.

Se mer här;

DAGENS BILD: Tomat i tomtetider

1 kommentar:

  1. Att ta det lugnt är jag ganska bra på. Att inte känna mig stressad är jag sämre på. Hoppas att jag kan nå din grad av vishet någon gång. Men jag är ju ännu inte i samma aktningsvärda ålder som du heller... En av få gånger som jag kan komma på då jag inte försöker att vara bland de första är annars när man ska av ett flygplan. Folk är idioter som ställer sig upp så fort det är tillåtet och rusar iväg mot bagagebandet. Där får de ju ändå vänta.

    SvaraRadera

Eehhhummm... This is my theory...and it's mine