Räddaren som vuxen (ofta den som understödjer och står den beroende närmast i en familj)
Räddarbarnet är den person i familjen som intuitivt lär sig att känna in andras känslor och behov och börjar styras utifrån dem. De tänker alltid på saker ur andras synvinkel, kring sig själva. De vill försäkra sig själv om sin egen rätt att existera Genom att ge åt andra söker de bekräftelse på att de är värdefulla.
Räddaren är sensibel när det gäller att ana sig till vad andra väntar sig och behöver
-de går så att säga in i den andra personen och lever den andras liv utifrån det
-på så sätt bär de ansvaret för sånt som inte hör dem till
-hittar snabbt personer i sin omgivning som behöver dem, ser sina egna föräldrar i dessa människor och inser att de inte klarar sig utan dem.
Räddaren är övertygad om sin egen styrka och andras svaghet
-de har ett starkt kontrollbehov
-de har svårt att förstå att andra är kapabla att ta hand om sig och sina uppgifter
-när de härskar använder de makt
-de söker sig till yrken där de får omge sig med svaghet, känner sig lätt attraherade av alkoholister
- de omger sig med bördor i sitt arbete, i sin familj, i sina vänskapsförhållanden
Räddaren maskerar själviskhet till osjälviskhet och för sig själv bakom ljuset
-svårt att skilja på var de själv börjar och var andra slutar
-svårt att se andra som separata varelser med rätt att ta ansvar för sig själva och sina handlingar
-andra människor är en förlängning av deras behov att hjälpa
-de försöker ge andra vad de själva saknar vilket kan innebära att de rör om i andras självliv utan att ha fått tillåtelse till det
-de blir osjälviska på ett sjukt sätt - de ger för att få
-räddaren har svårt att svara på frågor som: "Hur mår du? Vad behöver du just nu?
Räddaren blir utbränd i sin roll
-lugnande mediciner kommer lätt med i bilden
-ett grundläggande synsätt är att livet ger dem bördor
-de upplever att omvärlden inte ger förståelse, när de under åratal vittnat om sin styrka
-att se svaghet hos sig själv är detsamma som att gå under
-sårt att inse sitt ansvar, upplver ingen frisk skuld
Vilka är de känslor som Räddaren inte kan möta och känna igen?
-vreden de upplever när andra behandlar dem illa och att de ingenting kan göra
-vreden är farlig för dem
-kan inte uttrycka vrede på ett konstruktivt sätt, blir en hatfylld människa, uttryckt i överlägsenhet, bitterhet och förakt för andra, höjer sig över dem, svårt att respektera andra
-vrede och skuld leder till fysiska symtom, huvudvärksattacker t ex
-bitterheten gör dem glädjelösa, förtvivlade, väntar sig inget av framtiden, når inte kreativiteten inom sig, blir fastlåst i stela mönster.
Räddaren glömmer sina egna behov
-deras behov tillfredställs aldrig, behovet av närhet
av uppskattning, bli förstådd och hörd för den man är
-upplever att de aldrig gjot tillräckligt
-de kan känna djup ensamhet trots att de är omgivna av vänner o familj
Imorgon - "Syndabocken"
Lästips: Här finns ett långt utdrag ur Lena Holfves "Botten upp"
Lite mer hjärngymnastik
SvaraRadera"Popper, Sir Karl, 1902-94, österrikisk-brittisk filosof, professor vid London School of Economics 1949-69. P. ägnade sig framför allt åt vetenskapsteori, kunskapsteori och samhällsfilosofi. I Logik der Forschung (1935) kritiserade han den logiska positivismen. Han framlade kravet att en vetenskaplig teori måste vara falsifierbar, dvs. den måste kunna empiriskt prövas. Med denna princip lade han grunden för den hypotetisk-deduktiva vetenskapsmetoden. I sin allmänna kunskapsteori (t.ex. Conjectures and Refutations, 1963) kritiserade P. empirismen och hävdade att kunskap inte kan vara bevisade sanningar. Det vi har rätt att kalla kunskap är teser som vi underkastat kritisk prövning (jfr kritisk rationalism). P. tillämpade också sin kunskapsteori inom samhällsfilosofi, bl.a. i The Open Society and Its Enemies (1945; "Det öppna samhället och dess fiender"). " ur NE.
Nu prof Coma
Så Popper sysslade således inte med egna teorier om människan, psykologiska tillstånd m.m., utan han utarbetade en teori för hur vi ska avgöra om olika teorier är vetenskapliga, trovärdiga och användbara. Vad han upptäckte var att alla teorier innehöll element som gjorde att de vid prövning mot verkligheten kunde bekräftas. Han upptäckte också att de, i de fall där de inte bekräftades, oftast innehöll metoder för undantag och hjälpteorier. Så kravet på att genom empirisk prövning (prova sin teori mot verkligheten) befanns inte vara tillräcklig för att skilja mellan religiösa och moraliska uppfattningar, politisk teori, föreställningar om människans väsen (kvasivetenskap) å ena sidan och sann vetenskap å den andra. I stället vände han på det och sa ungefär så här.
För att vi provisoriskt och temporärt skall kunna avgöra en teoris användbarhet måste den gå att falsifiera. Det måste således gå att formulera en så kallad mothypotes. Låt oss ta exemplet om tyngdlagens existens.
1. Det finns en tyngdlag som innebär att alla kroppar med massa dras mot jordens mittpunkt av egen kraft.
2. Denna lag är falsk om kroppar med massa inte faller dras mot jordens mittpunkt (möjlig att falsifiera).
3. Om jag släpper en sten ur min hand kommer den inte att falla till marken (mothypotes).
Om (3) blir bekräftad är teorin om tyngdlagen osann. Så länge (3) inte blir bekräftad är teorin om tyngdlagen för tillfället sann. Men märk väl: den finns en möjlighet att den kan falsifieras.
Träna ditt tänkande med att tänka ut en falsifiering och mothypotes för att exempelvis jorden är rund.
Med detta sätt att se på kunskap kunde Popper sortera bort bland annat psykoanalysen och marxismen från
provisorisk och falsifierbar kunskap och placera dem i facket livsåskådning, politik och moral. Som sådan har de emellertid haft en viktig och avgörande betydelse för den västerländska människans bild av sig själv och samhället.
En yrksesskada jag har är att när nya tankegångar presenteras för mig tänka: Hm, låt se, vad har vi nu framför oss, är det
a) en teori med heltäckande förklaringsanspråk som redan vet hur allting förhåller sig och därför inte kan, vill eller behöver prövas
b) en teori som är öppen för invändningar, alternativa förklaringar, som inte är färdig och heltäckande.
En lite egen teori som jag har (som nu är så slarvigt och allmänt formulerad att den knappast kan falsifieras) är att teorier av (a)-typ dväljs i kunskapssamhällets utmarker. Det är "kunskaper" och insikter som man kan ordna veckokurser kring med de obligatoriska aha-upplevelserna. Det går också att ha ett endagsseminarium på företaget med en karismatisk föreläsare. Dessa läror är oftast bundna till eller förmedlade av starka personligheter. Proselyterna och lärjungarna investerar egna upplevelser och sin personlighet i lärorna. Ett starkt samband mellan person, upplevelser och lära upprättas. I och med detta blir det svårt att ens tänka i falsifieringstermer. Vem vill bli av med sin tro. Vem vill misstänkliggöra Gurun. Men detta att teorier av det här slaget befinner sig i kunskapssamhällets utkanter betyder emellertid inte att det akademiska systemet är befriat från dessa typer av läror. Alls icke. Marxismen har haft sin tid av testuggeri vid seminarieborden. Nu är det gender- och genusteori. Gemensamt är oförmågan att formulera mothypoteser. Denna typ av teorier finns på många områden: New age, psykoterapi, viss managementfilosofi. Vissa hävdar att den vulgärformen av nationalekonomiskt tänkande (högertänkandet) hör hit.
Teorier av typ (b) är jävligt tråkiga, personoberoende och svåra att förklara. Det krävs specialisering, ett krävande fackspråk och lång erfarenhet. Karisman är borta. Inga konsultuppdrag här eller glassiga personalutbildardagar med Babben Larsson. Men genom falsifieringen kan emellertid bilmekanikern utföra en effektiv felsökning, läkaren diagnostisera och läraren lära eleven tänka kritiskt och självständigt.
Visst innebär detta rationella tänkande att man riskerar tar bort den intellektuella snuttefilten för många. Risken att så bli fallet är emellertid liten. Se min beskrivning av (a) ovan. Själv förbehåller jag mig rätten, som jag sa ovan, att pröva nya läror, idéer och teorier enligt detta tänkande. Detta för att jag vill satsa min tid och mina kapaciteter på tankar som uppfyller de kriterier på intellktuell redighet som jag lärt mig leva med och som jag vill leva med. Stöd finner jag bland annat i följande tanke:
Hade idéen om falsifiering funnits och tillämpats på 1500-talet hade kanske inga häxor blivit brända.
Detta tänkande hjälper emellertid inte mot ångest, ensamhet, otillräcklighetskänslor m.m. Här är vi människor sköra käril. Denna brist gör emellertid inte att jag öppnar mig för falsk kunskap (enligt definitionen ovan) på området. Då finns det andra hjälpmedel att ta till.
Dessa tankar vill jag inte påtvinga någon. Var och en får tro på sitt. Men detta är min världsuppfattning och förklaringen till varför jag laddar min revolver emellanåt. Tvärt om mot vad som hävades igår, är denna inställning bekväm. Inte vill väl en hjälte eller räddare ha det bekvämt.
Hemläxan:
Formulera en nollhypoteser till
(a) att allt vi gör och är beror på barndomen
(b) att vi är beroende
(c) att vi har olika roller i familjen.
Nollhyptoser i hemläxa... jajamen!
SvaraRaderaPå fråga (b) kan jag inte leverera någon nollhypotes - men jag vet en som försökte för c:a 2000 år sedan. Enav de romerska kejsarna ville veta vad "urspråket" var och satte då en klase bebisar at inte få ha någon kontakt med ammor eller annat...de skulle helt avskärmas för att urspråket skulle upptäckas. Behöver jag nämna att de små dog som flugor - inte av svält - utan av bristande livslåga. Därmed borde det inte behövas några nollhypoteser om att vi är beroende. Vi ÄR beroende av närhet, ömhet och trygghet som små.
(a) behöver ingen nollhypotes eftersom påståendet i sig är falskt.
(c) behöver inte heller någon nollhypotes eftersom det säkerligen ser olika ut...speciellt i en familj med enäggstrillingar.
I övrigt tackar jag för att du lyft mig ur min degiga okunskap om tingens ordning. Livet känns plötsligt mer uthärdligt...
Tack för uppmuntran. Genom din formulering av mothypoteser (jag skrev felaktigt nollhypoteser) ser jag att jag har långt kvar att gå vad gäller utvecklingen av min pedagogiska förmåga. Där fick självuppfattningen sig en rejäl törn.
SvaraRaderaTjoho, lättsamma prylar det här :-)
SvaraRaderaJag bara undrar, kan det vara skillnad på sann kunskap (enligt a/b/c kriterier som Coma förnämligt redovisar) och användbar kunskap? Jag misstänker det. Eller skall vi kalla användbar kunskap något annat? Är det meningsfullt att klargöra om en teori är sann, när man får ett nyttigt resultat? Enligt flogistonteorin innehöll brännbara material flogiston som hade negativ vikt. Just det, kol väger mindre än trä. Fel, det är syre inte flogiston som ger eld, men det brinner ju !
Undrar om Popper hade någon utilitaristisk metod att avgöra när något fungerade? I så fall är ju hans toerier faktiskt psykologiska teser, eller?
/bonnen
Förvisso är detta ett gammalt inlägg, men strunt samma.
SvaraRaderaDu beskriver det så klockrent att jag ska spara ner texten på datorn, som en förklaring för de som inte förstår.
Tack för det!