Hopp? Avslutning av Medberoendeveckan

För mig är det viktigt att klarlägga några begrepp och antaganden.

I de föregående dagarnas beskrivningar av roller som förknippas med problematiken kring att växa upp eller leva med "En flodhäst i vardagsrummet" (se vidare här) har jag ansatts av personer som menar att dessa roller inte finns, att de inte kan bevisas osv. Fine for me. Det är så gott som alltid omöjligt för en utomstående vetenskapman att vederlägga känsloliv och hur en människa påverkas av sin omgivning. Och... vad skall jag med den kunskapen till? De roller jag beskrivit är mest till för att möjliggöra en identifikation. Det kan underlätta en väg till ett förbättrat liv.

Den andra aspekten - hur "mycket" medberoende är jag...eller hur mycket jag känner igen mig i beskrivningarna kan vara intressant. De här rollerna kan vi ta i mer eller mindre grad - även om familjen inte är dysfunktionell eller drabbad av missbruk/beroende.

Jag tror de viktigaste reflektionerna kommer när jag upptäcker att mitt livsmönster färgats av min barndom och att de är till men och hinder för mig idag. Utan den insikten eller upplevelsen kan du gott takta vidare och leva ditt liv som du vill...det kan du för övrigt göra ändå.

Vem skall ändra på ditt liv - förutom du själv? Nedan följer en avslutning - som gagnar hoppet

Mina personliga rättigheter

Jag har rätt till allt det goda som jag längtat efter under alla år och som jag aldrig fått.
Jag har rätt till glädje i livet, just nu, inte bara en kort upplevelse av eufori utan en stabil, substansiell glädje.
Jag har rätt att koppla av och ha roligt på ett nyktert och icke destruktivt sätt.
Jag har rätt att ta hjälp av människor, använda situationer och platser för att uppnå ett gott liv.
Jag har rätt att säga nej när jag känner osäkerhet inför någonting eller när jag inte är redo för det.
Jag har rätt att vägra delta i föräldrars, syskons eller andras destruktiva beteende.
Jag har rätt att ta kalkylerade risker för att experimentera med nya strategier.
Jag har rätt att ändra min sinnesstämning, min strategi och mina planer.
Jag har rätt att röra till saker, göra misstag, strunta i saker, bli besviken på mig själv och att inte räcka till.
Jag har rätt att lämna människor (inklusive anhöriga, alkoholister eller ej) som medvetet eller omedvetet trycker ner mig, far mig att känna skuld, manipulerar eller l förödmjukar mig.
Jag har rätt att sätta punkt för ett samtal med människor som får mig på dåligt humör eller som förödmjukar mig.
Jag har rätt till alla mina känslor.
Jag har rätt att lita på mina känslor, min bedömningsförmåga, mina idéer och på min intuition.
Jag har rätt att utveckla mig till en hel person känslomässigt, mentalt, fysiskt och psykologiskt.
Jag har rätt att uttrycka alla mina känslor på ett icke destruktivt sätt när jag känner mig säker.
Jag har rätt till så mycket tid som jag behöver för att experimentera med ny information, nya idéer och för att göra förändringar i mitt liv.
Jag har rätt att av det mina föräldrar sagt till mig behålla det acceptabla och välja bort det oacceptabla.
Jag har rätt till mental hälsa och ett sunt liv, vilket helt eller delvis avviker från mina föräldrars livsfilosofi.
Jag har rätt att skapa mig en egen plats i tillvaron.

Jag har rätt att följa ovanstående förklaring, att leva mitt eget liv på det sätt jag vill och inte vänta på att mina anhöriga (alkoholister eller ej) skall bli friska, lyckliga, att de söker hjälp eller erkänner sina problem.

Se vidare på ACoA och /eller Al-Anon

Lästips: "Anhörig" Katerina Janouch

Bloggen vilar nu några dagar, fram till lördag 26 nov - är upptagen av annat