I serien "medberoende" har vi nu kommit till Hjälten. Samtidigt märker jag hur snabbt mina få, men ändock läsare, flyr denna blogg till förmån för lättviktigare gods.
Oförtrutet går jag dock vidare och sprider - i mitt tycke - ett alltför glömt och maskerat problem. Dessa roller kan även uppstå i familjer av dysfunktionell karaktär. D v s missbruk o beroende är inte nödvändigt för att dessa roller skall kunna utvecklas. Stark känslokyla och dålig kommunikation ärockså grogrund för de här rollerna-
Hjälten som vuxen (oftast en han...men kan mycket väl vara en hon)
- han har ingen fritid
- tvungen att lyckas annars är han ingenting
- påträffar honom ofta i ledaruppdrag eftersom hans offervilja och seghet är unik
- försummar sig själv, sin äkta hälft, sin familj och sina vänner
- strävar enbart efter framgång
- hans människovärde mäts efter prestationer och framgångar
- själva livsinnehållet förstår han inte
- i allmänhet har han inga vänner
- talar ofta vackert om sin familj och sina vänner men i praktiken är det annorlunda
- försummar sina närmaste, glömmer löften han gett dem, prioritera viktigare saker, förhåller sig likgiltig till dem
- de undervisar ofta andra
- han har alltid en giltig orsak till sin glömska och sina försummelse
- han lever ett offers liv; saker och ting bara händer utan att han förstår att välja och ta ansvar för dem
- han väljer stressen för att inte behöva stanna upp, skulle han stanna upp skulle han se sådant hos sig själv som han inte vill se
Arbetet blir en tvångsföreställning
- han blir med största sannolikhet arbetsnarkoman = inte kan låta bli att arbeta
- planerar till och med sin semester
- viktigt att ha sin kalender fulltecknad
- han vet inte vad det är att bara vara
- han har till och med svårt att ta semester
- han försummar sig själv och sin hälsa
- han lyssnar inte till sina trötthetssignaler från kropp och psyke Han riskerar att på kemisk väg bli arbetsför , antingen med hjälp av alkohol eller medicin eller båda. Hans arbete kommer in i hans drömmar och finns med i uppvaknade!
Hjälten lever i framtiden
- hans goda liv börjar sedan ...... Hellre död än arbetslös
- döden kan ses som enda alternativet om hjälten blir arbetslös
- livet känns meningslöst
- ingenting återstår om arbetet tas ifrån honom
- svaghet framstår som ett tecken på sammanbrott
- självmord blir ett extremt sätt att kontrollera sitt liv
Hjälten existerar inte utan sina hjältedåd
-andras framgångar och strålglans upplevs som stora hot
-han måste få vara nummer ett överallt, annars går han under
-folk som på något sätt hotar honom ex genom bättre kunskaper måste elimineras
-om fel o brister avslöjas upplever han att han är fel - inte att han gjort fel
Hjälten söker sig själv men hittar inte fram
-känner sig värdelös
-i själva verket har han ingen nära vän, i nödsituationer försvinner de som han räknat med
-smärtsamt att konstaera att han inte har någon relation till sina egna barn
han behöver oavbrutet bekräftelse på sin existens
Få känner någon som helst närhet till honom
-han låter ingen komma nära sig
-de flesta vet inte vem han verkligen är
-han är ensam trots att han väcker beundran hos andra
-hjälten behövs men ingen verkar förstå att han själv behöver någonting
Imorgon - Räddaren
Tungt stoff att läsa men ändå lätt, i betydelsen lättviktigt. Påminner om vanlig amerikansk medeklasspsykologi av västkustsnitt. Bygger på och går hem genom igenkänningsfaktorn. Knepet är att som horoskopsnissarna och spågummorna rabla så mycket allmänna kriterier som möjligt. Alltid är det något man känner igen och då tror man att det är sant. Freud och Marx har byggt upp sina teorier på samma sätt. De går inte att falsifiera, och alltså är de enligt Popper inte vetenskap.
SvaraRaderaNew age är inte heller vetenskap, utan tro, och skall som sådan omfattas av vår religionsfrihet.
På gymnasiet hade jag en kompis som gick runt och slängde sig med psykologiska diagnoser av oss andra, t.ex du förnekar. Och klart att han alltid fick rätt. Hur falsifierar man utsagan "Du förnekar"? Genom att förneka den?
Hur fan falsifierar man att man är en hjältetyp. Av de 150 karaktärsdrag som rabblades upp stämde kanske 50 på mig. När jag läser om räddaren i morgon antar jag att ca 50 av de karaktärsdragen kommer att stämma på mig. Samma gäller säkert syndabocken. Har vi att göra med diskreta kategorier, eller faller de samman. Hur operationaliserar man kategorierna vid en diagnos. Och som sagt: är de öppna för falsifiering?
Och sen: Varför ska alla ge sig på vita, protestantiska män med makt och pengar. Kan det inte vara så att en del av oss faktiskt bara har sysslat med saker som intresserar oss och känt arbetsglädje? Vi kanske till och med är lyckliga. Hu, hemska tanke!
Lägg ned själspjunket och satsa på lite glassiga saker.
Som i alla igenkänningssystem finns det givetvis grader. En personlighet har karaktärsdrag och dessa karaktärdrag kan t o m i sin förlängning diagnostiseras som en personlighetsstörning. D v s när personlighetsdragen blir till ett sådant men för personen och dess omgivning att den uppfattas som ett hinder eller en svårighet att fungera socialt o kommunikativt med sin omgivning.
SvaraRaderaDetsamma gäller givetvis de Hjältar, Räddare m m som jag beskriver. Ytterst få av oss har vuxit upp i en genuin Sörgårdsidyll utan ett visst mått av dysfunktionalitet.
Graden av egen insikt, viljan att utforska sig själv och utvecklas som människa tar sig olika uttryck och vägar.
Om jag väljer att blunda för egna obeartbetade upplevelser kan de exempelvis ta sig uttryck i stress, rastlöshet och en inre, oförklarlig oro som en ångestladdad fylla kan lindra, ett högpreterande arbete kan mörka eller en sublimerad tillvaro med högre krav på tillväxt kan dämpa...
Jag tar en igenkänningsfaktor. Känner vikten på den, är den tung sparar jag den. Vrider på den, har den en baksida som kanske är attraktiv, så får den gå undan. Jag skrapar på ytan, hittar jag något unket så måste den rensas. Jag kastar upp den i luften, kanske någon vän fångar och bollar tillbaka med skruv...
SvaraRaderaDet är alltför lätt att bara ta din lista och avfärda som oventenskaplig. Vem sjutto tror att psykologi kan vara vetenskap. Skulle en maskin kunna bygga sina egna kugghjul? Det finns liksom ett inneboende subjektivitetsproblem. Det har säkert popper oxå sagt :-)
Förresten... vem är Popper ?
SvaraRaderaAtt Prof. Coma lever efter minsta motståndets lag och drar upp sina egna bekvämlighetsprinciper så att verkligheten skall passa honom -är för mig ett sedan länge känt fenomen, du käre Anonymous. Förhoppningsvis kommer de inneboende troll som hemsöker honom ut i solen en vacker dag...
Ursäkta mig? Vad har ni innanför pannbenet? En teori ska ha en möjlighet att falsifieras annars är den oanvändbar för att skilja ut något som sant. Har man några handfasta kriterier för vad alkoholism är kan man bestämma att någon INTE är det. Då betyder det också att man med säkerhet kan bestämma att någon ÅR det. Men lägger man in så mycket i diagnosbeskrivningarna att INGEN bestämt kan sägas vara sån och sån, kan man då säga att NÅGON är sån och sån.
SvaraRaderaTeorin om förnekelse är enligt min mening icke falsifierbar. Den bekräftar hela tiden sig själv och är genom det nonsens, oanvändbar för att skilja ut något ur verklighetens kontinium.
That's Poppers point.
Sen är det konstigt att den här bloggens stilltje - och därmed dåliga besökfrekvens - ersätts av liv först när nån- lilla jag - med lite självdistans och vidsyn kommer in och lyfter på det murkna brädorna och släpper in lite frisk luft. 5 comments är väl rekord (även om nu 2 av dem producerats av Nemo själv)?
Popper ja: http://www.eeng.dcu.ie/~tkpw/
Enligt den beskrivningen... som mest verkar vara ett teoretiserande kring själsliga tillstånd - vilket enligt min mening är livsfarligt....(när träffade du senast en schizofren eller psykotisk människa med självinsikt?)
SvaraRadera"Diagnosbeskrivningen" nja... det är inte frågan om det. Medberoende är ingen vetenskaplig diagnos utan ett själsigt uppfattningstillstånd. Det finns också bättre screeninginstrument för att gå vidare med detta - men dom lägger jag inte ut på webben då de är förknippade med särskild behöriget.
Så kan jag väl köpa Popper med hull o hår...men...vad det har med medberoende och egendiagnoser att göra förstår jag inte riktigt och det är dessutom för mig helt ointressant.
Det sätt jag jobbar på handlar om automatiska tankar - de kommer upp (eg. Poppar upp) i våra huvven vare sig Popper vill det eller inte. Dessa tankar kan framkalla olika sorts känslor som vi väljer att handla utefter - ibland kan dessa handlingar te sig något missriktade...flyktbeteende eller irrationella utifrån det egentliga problemet.
I de allra flesta beroendetillstånd handlar det om att ställa egendiagnos för att kunna göra något åt sitt problem d v s det spelar ingen större roll om hela världen skriker; "Du är ett fyllo bortom kontroll" eller "Hur i h-e kan du leva ihop med en alkis?" när föremålet i sig upplever sin tillvaro som hyfsat dräglig.
Jag kommer - som jag skrev på Bloggen - oförtrutet tjöta vidare.
Hittade hit och ska läsa för det jag såg lät ju intressant.
SvaraRadera